Vårt förrådsbygge, ur ett hundperspektiv!

Hej!

Spajk här! Jag tänkte att ni kanske tröttnat på mattes babbel! Så jag snodde tangenterna och ska berätta hur det går, egentligen!

Först måste jag säga att Åsen är ett schysst ställe! Mitt i skogen, inga störande konfirmander, ingen störande Rupert (ja, töntiga matte har döpt robotklipparen hemma till Rupert….) inga puckade hundar som måste motas bort från tomten! En annan fördel med Åsen är att matte alltid har med sig massa godis till oss, tuggben och bollar som det kommer godis ur om man trillar runt dom lite. Sen är det ju gaaaaaaaanska nice att bara ligga och njuta av solen, jaga en och annan fluga eller bara liksom strosa runt på tomten.

Nåväl, när vi är på Åsen så jobbar husse och matte som tusan, HELA tiden? Fattar dom inte att det är soft att bara ligga och chilla??????

Nåväl, nu har dom byggt ett fint hundhus till mig och Dizni! Jag ska få den stora delen och Dizni den lilla, tror jag????? Eller jag bara VET att det är så!


Här har dom köpt något som heter isolering? Det verkar vara farligt, för matte ojjade sig som tusan när hon höll på med det och jag fick absolut inte tugga på det? Inte ens ligga på det fast det såg så mjukt och gott ut?? Nån som vet vad det är? Sen undrar jag varför dom lade det i väggarna? Det var ju så mjukt och skönt?


Här bygger alltså matte på väggen mellan mitt och Dizni’s rum!


Jag övervakar byggandet! Som byggherre så ansvarar jag också för lite verktygsleveranser, bär lite hammare och så.


Alltså, trots att matte är tjej så är hon ganska händig???


Jag tycker det är fint med vitt, så jag bad att få det! Vitt matchar ju min päls så fint! Jag är faktiskt väldigt duktig på att måla, men matte sa att jag inte fick hjälpa till????

Matte gick loss med rollern lite överallt! Hon målade insidan på dörren in till Dizni´s rum också! Det är ju liiiiiiite märkligt att hon får ett fönster i sin del? Å ett riktigt lås? Jag får minsann inget fönster……

När matte inte såg tog jag med mig Dizni och målade lite! Vi har ju liksom en inbyggd pensel *hihihihihihi*

Dizni är ju en rolig prick! Rätt som det är så är hon borta? Husse och matte ropade och var rätt arga faktiskt, då hade hon gått och lagt sig i BAKSÄTET?? Den lilla filuren! Fast det var ju bra, för då blir det ju mer plats åt mig i skuffen!

image image
Det duger ju inte med spånskivor som golv! Både jag och Dizni ville ha massivt trägolv, det fick vi ju inte? Jäkla snålisar! Det blev nån matta med ekmönster på….det får väl duga! Matte muttrade lite och sa att mattan var dyr nog, men jag bara undrar? Ska inte Dizni och jag ha det bästa?

Det var ganska roligt när husse och matte skulle lägga in den i huset, dom brukar hålla sams nästan jämt, men just mattan orsakade lite grus i maskineriet! Dom typ sa massa korta meningar till varandra, matte drog i mattan och husse såg fundersam ut, sen var det tvärt om, husse drog i mattan och matte såg fundersam ut…. Själv låg jag i ett hörn och undrade hur det hela skulle sluta, jag tror det kan ju bero på att inte nån av dom hade gjort det förut? Eller så berodde det helt enkelt på att dom var hungriga, för när dom ätit lite lunch så gick det minsann utmärkt och mattan är så fin och skön att ligga på!

image
Om jag ligger och slöar?? Skulle inte tro det, jag trycker fast mattan i tejpen!

Fast sen, när mattan var inne, då började dom bära in massa saker i mitt rum? Alla saker har legat inne i gästrummet och skräpat i en soffa, nu är soffan ren från prylar men alla prylar ligger ju i mitt rum? Husse snackade om nån snickarbänk också? Matte pratade om hyllor? Jag vill inte ha nån snickarbänk, jag vill ha en godisautomat och en snacksbar! , Dizni´s rum är fortfarande tomt? Men jag börjar fundera på om jag inte ska byta rum, ta det lite mindre rummet inne i huset med soffa? Det är ju ganska trevligt att vara inne med husse och matte…… Vad säger ni?

image

Här ser ni hundhuset utifrån! Dizni´s del till vänster med fönster och min del till höger! (Om jag nu bestämmer mig för att ta det nya fina rummet!)
image

Sen ska det såklart vara ett stort fint trädäck framför huset, matte pratar något om mjukt rundade former alá Ernst? Jag vet inte jag, bara det är skönt att ligga på så kan det kvitta vilken form det får!

Klart slut, tvärslut!

// Spajk!

Varför inte Nicklas följer med på tävling….

Jag åker oftast ensam på tävling, Nicklas har varit med några gånger och det är alltid trevligt när han är med! MEN jag inser kanske att jag har varit lite otydlig med vad jag väntar mig av honom som sidekick till mig! Så jag har författat en liten checklista…. 

– Jag kommer vara ungefär lika beskedlig som en T-Rex med tandvärk efter en dålig runda. Om du försöker säga till mig att ”det var väl inte så dåligt” eller ”det går bättre nästa gång”, eller egentligen vad som helst, så kommer jag troligtvis bita huvudet av dig och hitta en anledning till att det var ditt fel! 

– Det är fint att du filmar…. men för guds skull, om någon hund går upp på platsliggningen, FORTSÄTT FILMA, om det däremot blir slagsmål, SLUTA FILMA! Deal? 

– Du borde ha satt en flaska vatten i handen på mig redan innan jag hunnit ut från planen. Jag bryr mig inte om ifall du är långt bort på andra sidan för att filma ur bästa vinkeln. Det är inte mitt problem att du är långsam! 
-Erbjud mig aldrig mat innan jag ska in på planen. Jag är inte hungrig, jag är nervös! Det spelar ingen roll att min mage låter som ett sämre hårdrocksband! 

– När jag tävlat färdigt är jag vrålhungrig! Om cafeterian har stängt så var förberedd med mackor, knäckebröd, kex, godis, choklad, sallad, paj, tårta, kakor eller vad jag nu kan tänkas vara sugen på! 

– Jag är tävlingsmänniska, inte prinsessa….. Du kommenterar alltså INTE mina dreggelfläckiga byxor, badhairday-frilla eller doften av frolic….

– Om/när jag vinner så gör du som resten av publiken, applåderar dom gör du det, applåderar dom INTE, gör inte du det heller! Du är glad över mina priser och min fåniga rosett (Kommentare om ”ännu mer krafs i hyllan” är inte passande just då) Ännu gladare är du om jag får ett blågult A5-papper i handen! 

– Jag tävlar för att prestera, inte för att vinna. Det är inte alltid samma sak. Att gissa om jag har uppnått mina mål eller inte kommer vara lite som rysk roulett för dig. Men en liten hint: Om jag vann utan förstapris, så är jag troligtvis inte nöjd, trots finfina priser! 

– Om du håller Spajk, så är det meningen att du ska hålla honom för att jag gör något viktigt! Han får då inte nosa, tigga godis, hoppa, titta på andra hundar, äta gräs eller göra något annat som kan störa uppladdningen! 
– Din kropp är inte ditt tempel. Den är mitt överlevndaskitt… Du bör alltid vara försedd med ”bra-ha-saker” som vattenflaska, hundgodis, tuggummi, myggstift, bajspåsar, kexchoklad eller annat som jag kan behöva! 

-Om mina kängor är smutsiga, torka av dem. Men försök ALDRIG torka dem om jag är upptagen, sen eller stressad!

-Jag kommer alltid vara upptagen, sen eller stressad, och det kommer alltid vara ditt fel!

-Trots de faktum att en tävling förvandlar din snälla fru till ett monster, så kom ihåg att jag faktiskt älskar och uppskattar dig. När tävlingen väl är över så kommer jag förvanlads tillbaka till din väna fru! 

– Skulle du ha fallerat på några av ovanstående punkter, se till att komma laddad med vin och choklad!

————————————

Jag är tyvärr rädd för att ovanstående text ligger ganska nära sanningen….. Att vara sidekick till mig under tävling kan inte vara lätt! Det kräver ett tålamod Af Guds Nåde och en nästintill övermänsklig förmåga att förutse vad som kommer hända! Men jag tror att Nicklas kommer ha nytta av listan nästa gång han följer med på tävling 🙂 

Ja, jag har lånat texten från nätet, men skrivit om den lite så den passar mer in på mig och Spajk!

Väl mött på tävlingsbanan!  
 

Förrådsbyggnad fortsätter!

Att bygga förråd…. Är kul! Men det tar tid och är inte alltid enkelt…. Men det blir så bra när det blir klart!

Semesterveckan i maj var produktiv, då tyckte vi att vi var superduktiga och det syntes resultat varje dag, men nu när vi är nere på nivån ”finlir” så syns det inte lika tydligt trots att vi lägger x antal timmar per dag där ute!

Nu är det målning och vattenavrinning som stått i fokus några dagar, men i går blev det äntligen klart!!! Eller ja, lite ”smådutt” med pensel återstår, men om man ska ”smådutta” tills det blir überperfekt så kommer vi inte att få annat gjort än att smyga runt förrådet med pensel i handen!

Efter avverkningen förra året har vegetationen ändrats på tomten, nu finns det massa högt mysigt gräs att gå i! Gärna barbent så det killar lite på benen 🙂 (Ja, jag vet att det finns fästingar….men det struntar jag i!!!)

Hade det inte varit för att det är så mycket sten hade jag gärna gått barfota också!

Måla…. Är inte en favoritsyssla…. Det blir bara massa spill och jag tycker inte det syns att jag gör något! Dessutom går det sakta…. Och kräver att man maskerar!! Vilket ju tar hundra år och ändå kan man ju ge sig TUSAN på att man missar nån liten fläck och då är ju liksom jobbet med maskering ändå ogjort??? Man målar och är så noga så noga, sen går man runt och ska måla från andra hållet, ja då kan man liksom ge sig tusan på att det skymtar någon vit träden fläck som undkommit färg…. Sen när man försöker täcka det trävita med färg, ja då kryper färgen under maskeringen…

Nåväl, den som tycker det är sulligt och inte skottraka ränder kan få greppa en pensel och hjälpa till!

Här ser ni herr Byggherren i full färd med att räkna! Räkna hur mycket reglar, isolering och osb-skivor som går åt till våra innerväggar.

Tänk, att ett fungerande lås kan vara en sådan fröjd 🙂 Detta är alltså dörren in till det som ska bli dass. Dasset blir till vänster och sen förråd till höger.

Maskering, maskering, maskering….. Jag är koncentrerad som få! Den röda kuben som skymtar snett till höger i bild är alltså det gamla dasset, det är skevt och ruckligt med en dörr som inte går att stänga, så det är verkligen på tiden att det byggs ettt nytt. Det nya ska dessutom få någon form av hantering av det som hamnar i ett dass… Miljövänligt och långsiktigt tänkande! Det finns ju en uppsjö av olika smarta lösningar, även om man saknar både el och vatten.

Delen under tak där jag står och tejpar ska alltså bli en SPA-avdelning! Eller SPA och SPA….det ska iaf bli en dusch… Har jag tur lyckas kära maken dessutom lösa någon smart lösning med soluppvärmt vatten så man slipper duscha iskallt källvatten 🙂

Sen ska det också rymmas en diskbänk där ute, så man slipper diska i det pyttelilla köket!

Det ska bli så kul att få sätta igång att inreda, både dasset och duschhörnan. Men än återstår en del jobb, får se om vi blir klara i år eller nästa år!

I morgon börjar vi bygga innerväggar och isolera, vi har ju aldrig byggt en innervägg, så det kommer säkert ta en stund och fresta på tålamodet en hel del, men vi klarar nog av även den prövningen 🙂

Tack och hej, leverpastej!

FMM2016 

Ibland blir det ju inte som man tänkt! Fast till slut så blir det ganska bra ändå!

Jag har ju tvekat huruvida jag ska försöka kvala till FMM i år, det är ju ruskigt roligt!! Men efter förra årets tävling då vi missade både vind OCH ljudfiguranten så hade jag nästan bestämt mig för att strunta i att starta på årets DM. Men sen när anmälan kom så blev jag ju lite sugen ändå 🙂

Så sagt och gjort, jag anmälde och vi var ett glatt gäng som samlades på Ludvika BK för DM, tillsammans med oss från Dalarna var också Gävleborg och Värmland. Kul att träffa lite kollegor från andra distrikt.

Nåväl, det visade sig att vi hade ju inte så mycket att hämta, vi missade både vind och ljud…. Så då var det ju klart att det inte blev poäng nog att kvala till FMM. Såklart var jag besviken, men ändå lite lättad över att inte behöva träna på bevakningsbitarna under sommaren utan kan fokusera på vår lydnadssatsning!

Men av olika anledningar så blev vårt DM ogiltigt så Dalarna (och flera andra distrikt) fick göra om sina DM! Samma tankevånda igen….ska jag? ska jag? ska jag? ska jag? ska jag?

Jag tänkte att jag kan väl prova igen, det kanske går åt skogen nu också? Hade lite finfint pepptalk av kloka träningsvänner så jag bestämde mig för att starta.

Började med spår, ett i mina ögon slarvigt upptag belönades ändå med full pott och domaren sa att det var ett finfint upptag! Sen tuffade vi på i spåret och hittade varenda pryl 🙂 Duktig Spajk! Så vi hade 500 poäng av 500 möjliga på spårdelen! Nu vet jag ju att Spajk ÄR duktig, värre med den som håller i kopplet…..

Sen var det dax för patrullering, nu hade jag fått STRÄNGA order om att köpa ALLA markeringar!! Sagt och gjort! Varenda öronvinkling markerades! Nu var det bara två markeringar, men det var ju exakt rätt! Fick dock lite skäll av domaren för att jag släpade iväg Spajk från ljudmarkeringen innan domaren tyckte det var dax?? Konstigt… Jag trodde jag som förare bestämde när jag skulle gå vidare, men icke. Detta förarmisstag resulterade i att vi bara fick 8 på taktiken. Men å andra sidan fick jag beröm för att jag gått i lagom jämnt tempo och gjort halt på rätt ställe.

Spajk markerade med all önskvärd tydlighet, så vi fick 10/10 på ljud/vindfiguranten, niiiiiiiice!

Vi fick ihop 456 av 500 på stigen, skönt.

Hur gick de övriga tävlanden då? Både Jessika och Jörgen hade missat spåret, jäkla skit! Men de hade ändå kvalificerade poäng så de klarade kvalgränsen. På stigen hade Jessika båda figuranterna och Jörgen hade vindfiguranten (om jag minns rätt!!)

Sen var det tillbaka till klubben och lydnad, vi gjorde en ganska dålig lydnad, men kämpade ihop 185,5 poäng av 220.

Vi allihopa avstod uppletandet, jag avstod för att Spajk var lite irriterad runt ögonen och jag ville inte låta honom springa i massa skog i full fart.

Dagen slutade med att vi alla tre hade kvalificerande poäng till FMM! Det var ju det som var målet med dagen 🙂

Dalarna kommer få två ekipage med på FMM, varav det ena då är Spajk och jag, det andra ekipaget kommer vara Mikaela och Viska. Viska är placerad på mitt kompani, men då med husse Jörgen, Jörgen kan inte vara med på FMM, så då ska Mikaela tävla henne. Mikaela är också på mitt kompani och det ska bli så roligt att tävla FMM tillsammans!

Lite bilder!

Hänt sedan sist?

Ja, det kan man ju fundera på?

Vi har tävlat en del, såklart! Men utan någon större framgång…… Målet för året var ju att bli lydnadschampions innan året var slut, men nu när halva året har gått så börjar jag inse att det var lite väl orealistiskt! Just nu känns det som jag är nöjd bara jag får ett enda förstapris i eliten!!

Alltid är det något som strular, men det är olika saker varje gång! Hade det varit samma sak som strulade på varje tävling hade det ju varit enkelt att laga, men när det händer de mest oväntade saker på tävling, ja då är det svårt att sätta fingret på vad som ska rättas till!

På en tävling ställde han sig upp i rutan, vilken han aldrig gjort på träning! I dag tappade han apporten på dirrigeringsapporteringen!? Hur lätt är det att träna på dessa oväntade saker????? Idag hade vi tre stycken 5:or i betyg men landade på 246,5 poäng, så idag kände jag verkligen att det var inom räckhåll! Men som sagt, det håller inte att tappa apporten eller att slarva i vittringen.

Men som den siffernörd jag är har jag tagit alla våra tävlingar under 2016 och räknat ut att om jag samlar ihop alla de bästa betyg så landar vi strax under 290 poäng! 286,5 för att vara exakt, så vi ska bara se till att sätta alla moment under samma tävling 🙂 ”Ska bara”….. känns ganska avlägset just nu! Men skam den som ger sig!

Under våren har jag rannsakat mig själv och mitt tävlande, funderat på om det värt att fortsätta? Har varit rätt nere stundtals och övervägt att ge upp lydnaden helt och hållet när vi uppenbarligen tränar så fel! Men så ibland kommer dom där ljuvliga träningspassen där allt bara funkar! 10:orna på tävling trillar in och hoppet tänds igen.

Jag är full av beundran för alla som har en lydnadschampion hemma, eller som har tränat sin hund så väl att dom ligger på en stadig nivå runt 256 poäng eller över! Jag vill också vara där!!!

Nåväl, det får väl bli med nästa hund…..

Annars så har ju våren övergått i sommar, jag har jobbat med församlingens sommarkollo under 3 heeeeeeelt ljuvliga veckor! Nu blir det slutspurt inför semestern, som jag har bestämt ska innehålla massa härliga dagar av hundträning och myspysumgänge med träningsgänget! Det ryktas visst att det ska färdigställas någon form av förråd också, men vi får väl se 😉

Nu är det dax att krypa till sängs, i morgon kör vi ett bevakningsDM i distriktet, håll en tumme eller två för mig och Spajken!

Taklagsfest och granatkastarförevisning! 

Bygget går vidare! Det är roligt att det går relativt fort ändå, det syns ju att vi gjort något varje gång vi åker hem. Vi kan ju såklart sova kvar, men det är skönt att komma hem och duscha, plus att vi nästan varje dag måste köpa något till bygget. Sen är det skönt att vakna i ett varmt hus som har lite moderniteter i form av rinnande vatten 🙂

Idag var det alltså dags för takstolarna, vi funderade på varför det heter takstolar?? Å varför i hela världen heter det hammarband? Det är ju ingen som sitter på takstolarna? Å hammarband är ju heeeeelt ologiskt? Man slår ju inte i en enda spik i dom? Kan det inte helt enkelt heta ”regel”? Eller balk? Nåväl, jag får ju en ny fin vokabulär, hammarband och takstolar lärde jag mig när vi bytte tak förra året, men trossbotten är nytt ord för mig! Syllpapp och takpapp är inte samma sak har jag också lärt mig, syllpapp är tjockare, men det är samma sak, typ, fast ändå inte 🙂

Man kan ju säga att vi hundförare har ett eget språk, plättlätt att förstå för den invigde, samma sak med snickerispråket! Det är ju så mycket lättare att säga ”trossbotten” än ”en skiva man lägger i regelverket för att lägga isoleringen på” Ja, ni förstår vad jag menar 🙂

Första takstolen på plats! Gick så enkelt att vi trodde det var något lurt….


Andra takstolen uppe!

Tjohooooo! Alla takstolar uppe! Då är det taklagsfest!
Wikipedia skriver såhär om taklagsfest:
En taklagsfest (synonym: taklagsöl, i Skåne resegille) är en traditionell fest med sitt ursprung från den tid då man tog hjälp av grannar för att bygga sitt hus. Man tackar dem som byggt genom att hålla en stor fest då taklaget är på plats, det vill säga när takstolarna rests och takåsen har lagts. Festen kallas också taklagsöl, till den gamla bemärkelsen av ”öl”, gille, kalas.

En taklagsfest ska enligt traditionen markeras med att man pyntar det nybyggda taklaget, oftast med en krans eller flagga på en gavel. Festen kan hållas uppe vid takbygget, men kan lika gärna hållas på marken eller på någon helt annan plats.

Nu hade vi varken grannar på plats eller utsmyckning av takåsen, om man ska vara riktigt ärlig så var vi väl inte helt klara, för takåsen var inte på plats… Men strunt samma, vi firade lite ändå 🙂

Titta, visst är det vackert???????

Även om hundarna blir skönt trötta av att vara på Åsen så fick dom idag lite aktivering men ”bollen” lite godis i bollen och dom håller sig sysselsatta en stund. Det går utmärkt att köra utomhus, över både lingonris, blåbärsris och kottar!

Efter takstolarna skulle det på nån konstig ”papp” den tog en stunds googlande innan vi visste vad som var upp och ner, texten uppåt eller neråt? På golvet stod det i alla fall ”denna sida upp” så där visste vi ju vad som var rätt, värre med pappen… Men vi tror vi gjorde rätt!

En selfie från stegen! Frisyrtid bokad på måndag, jag vet att det ser bedrövligt ut just nu 😉 

Idag var det halvdag på Åsen! Eftermiddagen skulle ägnas åt grön verksamhet och studiebesök på granatkastarplutonen (grk). Spännande! Vi åkte tgb11, Dizni har en skön inställning till att åka fordon, hon lägger sig och lugnt vilar sig igenom resan, hur cool som helst! Det är ju en av hennes största styrkor i livet, det är inget som bekommer henne i miljösituationer. Helt oberörd och visar aldrig rädsla eller blir ängslig, hon har ändå varit med om en hel del och finner sig lätt i alla miljöer, så himla skönt!

Spajk däremot……var inte helt tillfreds med att åka tgb…. Han kom inte riktigt till ro utan for runt, än hit, än dit. Lugnast var han när han fick vara nära antingen mig eller Nicklas. Sitta i knät eller sitta nära på sätet bredvid. Vi har helt enkelt tränat för lite!

Det märktes att han var trött…. det som inte syns på denna bild är att det står ca 50 personer tätt runt omkring oss. Han är dock ganska ointresserad och har helt sonika somnat!

GRK är alltså granatkastare, dom kastar helt enkelt granater, rök eller spräng och orsakar stora skador där dessa granater slår ner. Just denna vecka övar grk skarpt på fältet i Falun. Men nog tusan kan inte folk hålla sig borta??? Senast igår var det inslag på nyheterna om att folk gått in på fältet, fattar inte folk att det är livsfarligt att vara där när det är övning??? Här finns inslaget på svt.se

Nåväl, dessa små pjäser låter ju en del, ingen fara för våra hundar, men när granaterna slog ner knappa 700 meter ifrån oss, då tyckte Dizni att det var dags för lekinviter, lite studs och skäll! Så kan det gå om man är 10 år och tycker skott är jättejättehäftigt….. Hon har ju de sista åren blivit lite skottpositiv och tycker att skottlossning är häftigt och reagerar genom att bli tossig och studsig, skottpositiv helt enkel. Inget jag tänker lägga massa träning på, men jag inser ju att när en stabil hund som Dizni slår över och blir skottpositiv, då inser jag hur otroligt lätt det är att få mer tempererade hundar att slå över! Jag som alltid fnyst lite åt det och sagt ”äh, det är en dressyrfråga” men det kräver oändligt mycket träning för att komma tillrätta med problemet. Det är ju helt och hållet mitt fel, jag har inte varit uppmärksam på hennes reaktioner vid olika situationer.

Nåväl, dagen har varit kul! Nu laddar vi för ännu en byggdag och förhoppningen är att taket blir helt klart i morgon!

På återseende!

 

Åsen, dag 2

Dag 2 på vårt förråd…. Enligt leverantören skulle det ta ca 4 dagar för oerfarna att resa förrådet, nog för att vi snickrat en del, men jag kategoriserar oss ändå som oerfarna snickare, så jag tror det tar MINST fyra dagar! Men döm om min förvåning när vi idag faktiskt lyckades lägga trossbotten (åka och köpa mer trossbotten) lägga isolering i golvet, lägga innergolv OCH resa alla fyra väggarna!?!

Idag var det finväder, så fina fröken trivdes utmärkt utomhus!

När vi kom i morse såg det ut såhär……. Bara ett regelverk för golvet

Spajk är ju en skön kille 🙂 Spelar ingen roll att Nicklas kör cirkelsåg rakt över huvudet på han, han ligger där ändå!

Tar tar sig!!! Trossbotten och isolering nästan på plats!

Trött Spajk…..

Lika trött Dizni…..

Äta bör man, annars dör man!
Lunch! En favvo….. gräddstuvad pyttipanna 🙂 Det är lite trixigt att laga på gasolspis, men det går!

Jag fick nitlotten att vara chef över isoleringen…. men jag tror vi fick en ”kli-fri” variant?? För det kliade då inte ett dugg! Jag var i och för sig väldigt noga och försiktig! Jag minns med fasa barndomens gula gullfiber som ju orsakade värsta kliattacken bara man närmade sig den?

Cirkelsåg är bra, men om batteriet tar slut är det bara att handsåga….. Vi hann nästan lägga hela innan batteriet var slut, men ändå såååååå drygt att handsåga. Det tar ju såååååå låååååång tiiiiiiid att handsåga!

Även om vi jobbar hårt så finns det tid för lite vila också!

Vy lite från ovan!

Nu ser Åsen ut som en byggarbetsplats…igen… tänk om vi någon gång, bara en sommar, kan få njuta av allt fina! Fast det är ju ruskigt kul att hålla på 🙂 Men kanske nästa sommar, då har vi inget stort projekt vad jag vet! Men det hinner vi väl komma på…. det är ju långt dit.

Spajk ser ju helt trött ut???!!!!?? Vilket han i och för sig är, det tar på krafterna att bygga förråd! 

Som sagt….. vila hinner vi också!

Jag vilar dock INTE, det blev stopp i produktionen p.g.a. batterihaveri, så jag inväntar bara nästa skiva för att limma och skruva 😉
img_6628.jpg

Men medans jag väntar, i tron om att Nicklas kämpar på, så tar han SELFIE´S????!!!!! 
img_6627.jpg

Okej, att köpa förråd i byggsats är ju plättlätt… det man kanske inte tänker på är att det väger MASSOR när det ska resas!! Nicklas ”råkade liksom i förbifarten” igår nämna att han kanske inte trodde jag skulle orka bära och resa väggblocken… Så det var med lite skräck i blicken jag fattade tag i första väggblocket för att bära iväg det, men tjo då! Såååååå himla tungt var det inte 🙂

Det kom på plats och allt var frid och fröjd! Fin snedsträva också för att säkra upp så inte nästa långa väggen skulle tippa utåt.

Men då jäklar tog det stopp! Jag ORKADE inte lyfta det!? Nu är ju långväggen nästan dubbelt så lång som kortsidan, men ändå! Kris och panik…. Det var mest händerna som inte orkade utan fingrarna bara tappade all kraft 🙁 Men vi fixade en finfin liten bärsele av spännband 🙂 In under väggblocket och vips så gick det! Eller nåja… det var väl inget enkelt ”vips” direkt… Det var riktigt riktigt tungt och jag har aldrig tidigare i mitt liv lyft något så tungt! Jag har alltid haft en stark rygg, men idag var det nära att det inte räckte! Jag fastnade på väg upp och blev stående med ryggen som en ostkrok… varpå Nicklas med värsta löjtnantskommenderingen sa ”RÄTA PÅ RYGGEN!!!!” Å tänka sig, då gick det bra 🙂 Så vi stapplade iväg de 15 meter väggen skulle flyttas, över lastpallar, stock och sten, rätt som det är säger Nicklas ”du ser stark ut”??? IDIOT tänkte jag och sa med värsta 1:e sergantstämma ”TYST!!!” och sen sa vi inget mer förrän väggen hade kommit etapp 1 av sträckan och låg på golvet i förrådet…. då bröt vi ut i värsta fnissattacken 🙂


Men upp kom väggen, även om det var tungt! Fina bärselen i framkant på bilden.

Inte bara cirkelsågen tog slut på batteri…. även skruvdragaren, så fick vi vackert handskruva! Det tog låååååång tid…. För det var ju inga korta mesiga skruvar direkt.

3 av 4 väggar på plats, då var jag rätt trött och hade lite lagom gnäll-ont i armarna, är ju inte riktigt van att lyfta ett par hundra kg förrådsväggar!?!

img_6619.jpg


img_6620.jpgMen jodå, efter sju svåra år och både blod svett och tårar så är nu alla väggar uppe!

Det blev inget mer gjort idag, vi plockade ihop, gjorde ”paket” av förrådet innan vi körde hemåt, MYCKET nöjda med dagen!

Från att bara ha varit en grusplätt i går, så står där nu ett litet förråd! Tänk vad vi kan 🙂

Tillsammans är vi starka!!!

Åsen….och dess förråd!

Efter sju svåra år, vilka jag inte ens tänker berätta om för det är en heeeeeel historia i sig är hur förrådet har transporterats från Härnösand till Åsen…. Dessutom finns inga bilder på den äventyrliga resan, så detta får bli en historia som börjar fr.o.m. NU!

Förrådet i sig är som sagt inköpt strax norr Härnösand och i modell ”byggsats” ligger det nu på Åsen och väntar på att byggas.

måååååååånga delar är det!


Spajk har såklart hjälp till…… Fast han grävde lite både här och där och inte alltid där han skulle…..men söt som socker!


Murklor! Finns på tomten! Hämtas av den som vill 🙂

Spajk är ju en påhittig kille….. så jag blev inte särskilt förvånad när jag kom ut i köket och hittade Spajk uppflugen i köksfönstret!?!?! Nu står ju visserligen pallen lämpligt placerad under fönstret, men ibland undrar man ju hur han tänker? OM han tänker alls….. 

Ibland ledsnar Spajk lite på oss när vi bara bygger och bygger….. 

Det blir en del mätande och räknande för att få alla 9 plintar i rätt höjd och på rätt plats! 

Kommer det regn är det bara att ta skydd, vi tar på oss regnkläder och Spajk lägger sig under bordet, smart kille!

Här har lecablocken kommit på plats, de ”ska bara” vägas in… De som fått en liten sten uppepå är klar och ligger både på rätt plats och på rätt höjd!

Vi mätte och mätte och mätte….. stötte på problem när vi korsmätte och fick tänka till både en, två och tre gånger innan vi kom på hur vi skulle få romben att bli en kvadrat, men skam den som ger sig! När vi bestämde att det var rakt nog skilde det 1 cm när vi korsmätte… så då sa vi ”lite snett är också rakt” 🙂

Här ligger hela golvsegmentet på plats! Ska bara in lite trossbotten, isolering och ett innergolv, sen reser vi väggarna i morgon!

Plastat och klart för natten, nu kan det regna hur mycket det vill, för nu är det torrt i morgon så vi kan fortsätta. 

I dag har det gått över förväntan, så vi får väl se hur det blir i morgon…. Vi har en ständig följeslagare så fort vi ska göra något, han heter visst Murphy och brukar ha ett och annat att säga till om!

Om någon undrar var fröken D höll hus så var hon inne….. hon äter typ precis ALLT ute och det brukar inte bli så bra.

Tack och hej, leverpastej!

#fjärrdirrigeringmedbetyg10

Mer film!

Nicklas sa till mig här om dagen, ”men shit, din blogg är sååååå nördig”

Tack! Sa jag och blev mer peppad att lägga ut ännu fler nördiga inlägg 🙂

Har ju blivit lite inspirerad att redigera och skriva direkt i klippen också, så blir dom lite roligare att titta på!

Har kommit en bit på vägen och jag blir så imponerad av att han fattar så snabbt? Han är smart den lilla hunden!

 

Klippen heter ju logiskt nog 7, för att det är sjunde passet vi kör, och då 7.0 det första för dagen, 7.1 det andra och 7.2 det tredje, det är ju så logiskt så det inte är kloooookt!

Om ni undrar, jo, jag tränar alltid i kjol! typ….. eller inte! Sanningen är att jag fick en lucka i helgens kurs och hann hem för att köra en stund!

På återseende!

Spår!

Ja, vi sysslar ju inte bara med #fjärrdirringeringmedbetyg10, vi spårar ju lite också! Det är nog det roligaste som finns! Inte minst att se glädjen hos Spajk när selen kommer fram, han hoppar, studsar och far omkring som aldrig förr 🙂 Jag blir alldeles varm inombords när jag ser honom, så prilligt lýcklig!

Sök är visserligen kul, men inget går upp mot glädjen i Spajks blick när det är spårdax.

Filmen visar tredje spårtillfället för året, så det är ringrostigt som aldrig förr, men ack så kul att vara igång igen.

Som alltid när jag lägger ut filmer så bjuder jag på mig själv, några av er tycker säkert ”men vadå, det där är väl inte så bra, min hund är minsann bättre!” Det är helt okej med mig, men jag är nöjd och tror mig veta våra brister och förbättringspunkter. Sen finns det kanske någon som tänker ”men ååååååh, tänk om min hund kunde spåra sådär!!” Å då säger jag bara, kör på, för kan jag lära en hund att spåra, då kan alla det!

Sen har jag ju ett särdeles bra material i Spajk, och det finns ingen annan som han, men det finns hundar som är minst lika bra!

Jag lovar att jag gråtit över vårt spårande, i början av förtvivlan och ibland på senare år av ren pur glädje och lycka!

Som sagt, detta är ett av säsongens första spår, de två första var på asfalt så detta är första för året på gräsunderlag. Han jobbar fint, slarvar lite och blir springig på slutet, förmodligen för att han är lite trött.

Förra helgen hade vi KU med våra hundförare och då pratade vi passiv markering, vilket jag lovade att visa, och *tadaaaa* här är filmen!

Detta är alltså EFTER att vi spårat….men vid närmare eftertanke borde jag ju gjort detta INNAN jag gick spåret, men men, nu kan det bara bli bättre.

Men facit i hand så borde jag inte använt en boll utan något ”tråkigare” föremål, Spajk älskar bollar….. om jag haft ett tråkigare föremål hade han fokuserat mer på själva jakten och inte på föremålet. Han brukar inte sno föremålet utan vänta tills det blir ”levande” och far iväg!

Vi har lite att jobba på innan det är dax att ge sig ut på tävlingsbanan!

Tack och hej för nu!