Bevakningsträning

Äntligen lite träning!

Det har ju varit lite si och så med träningen under våren… Men nu när vi äntligen är igång igen så känner jag verkligen hur jag saknat det! Dels saknat utvecklingen kring själva träningen, problemlösning och att diskutera tankar och idéer med träningsgänget, dels har jag saknat just träningsgänget! Idag var vi inte så många, men herregud vad jag skrattade, tårarna rann och jag kommer ha träningsvärk i magen i morgon! Tack för det Lena och Maria, det sägs ju att lika barn leka bäst, och nog banne mig leker vi bäst tillsammans! Det är de bästa vänner, när man inte setts på ett tag och bara liksom kan fortsätta där vi slutade senast.

Det som hänt sedan sist är ju att jag efter många sömnlösa nätter bestämt mig för att ”gå ner” som hundförare igen efter några år som hundbefäl, så nu attans måste ju Spajk och jag leverera! Det ska bli så kul att köra hund igen, tror bestämt Spajk är lika nöjd han också.

Idag stod patrullering och spår på schemat, det var ett tag sedan vi patrullerade, men det lönar sig att vila, för attans vad fint han gick! I mitt tycke uppträder han finfint på stigen! Alert och aktiv, jobbar från sida till sida, störs inte av halter, kollar av terrängen och är tyst.


En bild på stillastående bevakning, varför det nu kallas för stillastående? Man står väl aldrig upp i en bevakning??? Nåja, jag satt ner och Spajk stod upp.

Värsta actionrullen ju, stillasittande bevakning, kul när det händer något, men när det inte händer något så är det inte så rackarns mycket action!


F
ina lilla grånos!

Spår….. är faktiskt det roligaste som finns! Inte mycket hundrelaterat är roligare än spåret, Spajk är en bra spårhund, lite för snabb för sitt eget bästa. Framförallt, han använder mer ben än hjärna, vilket leder till att det ibland blir fort och fel! Felet i detta fall stavas B-A-K-S-P-Å-R…. Men nu har jag en plan och den funkar, det är jag övertygad om!

Problemet är att han är så spårfixerad att han inte riktigt tar sig tid att analysera åt vilket håll, han blir liksom så lycklig bara av att hitta ett spår så han far iväg hej vilt… Fort och fel! Men nu ligger fokus på att analysera noga innan han fastställer åt vilket håll det går, för han missar inte ett spår, men det är lika illa att gå bakspår som att missa spåret helt. Så vi har många timmars träning framför oss!

Ligg ner, lugnt och fint, SEN får man spåra, kolla på öronen, dom är verkligen i ”lyssnarposition” 🙂 Lite som batman-öron!

Spajk har fått en fin ny sele, helt utan flashiga detaljer, bara grön och funktionell! Henrik har sytt den åt oss, inte alla som har en kompis som syr selar utan att tveka! Tack för det Henrik!

Att spåra ut på en väg, vika av längs vägkanten och sedan tillbaka in i skogen för att slippa gå genom värsta terrängen med ungtallskog! Ingen match sa Spajk!

Bastjänst… Har vi inte tränat på länge, Spajk var inte direkt överförtjust i att behöva sitta ensam i skogen medans vi fikade, men fann sig tillrätta efter en stund och lade sig motvilligt på fällen som han tidigare demonstrativt ratat! Skönt att se att den grundträning vi gjorde när han var liten fortfarande sitter kvar.


J
oså, det gick att koppla av och vila, även att vi skrattade och fikade en bit bort, duktig liten Spajk!

Nu är det snart semester och då finns det gott om tid för träning! Ska bli så roligt!

Tjipp och tack!

 

Bildbomb och en hyllning till spåret med alla dess hemligheter!

Jodå, här går livet sin gilla gång! Det har ju ÄNTLIGEN blivit barmark och vi kan spåra! Finns det något roligare än spår?? Inte mycket om ni frågar mig……


Lilla bruna hunden vill byta sitt oxöra mot mitt kex, ingen byteshandel jag föredrar, men söt är han.

Att spåra, hur kul kan det vara tänker ni? Det är så fantastiskt roligt! Se hur hunden jobbar, lokaliserar vinklar, analyserar terrängskiften och markerar föremål. Jobbar självständigt men ändå ett lagarbete. Att som förare läsa terrängen, veta var vittring ”rinner omkring”, hålla emot i linan vid terrängskiften för att hjälpa hunden, att stötta med beröm på rätt ställe. Att belöna föremål med lagom intensitet för att höja eller dämpa. Att lugnt och tålmodigt lita på hunden och låta den jobba.

Men att lita på hunden är ju SJUKT svårt ibland!? Även om jag numer alltid litar på Spajk, så är det värre med fina fröken…. Hon kan ibland (läs ofta!) få för sig att ”kolla lite annat” samtidigt och när jag då säger åt henne så blänger hon lite som för att säga ”jaja, jag veeeeeet var ”ditt” spår går, men jag ska bara kolla lite här först” men när hon väl har kollat sitt, så återgår hon gärna till det jag anser vara rätt spår!


Jag använder ofta små apporter i spåret, ett par cm stora. Då blir Spajk mer noggrann, både i spåret men också i markeringarna. Men ibland provar jag såklart med ”tävlingsstorlek”på apporter, plättlätt sa Spajk! Om ni tittar riiiiiiiiktigt noga på bilden, så ser ni ett litet ”fnas” som ligger på stenen bredvid den längre pinnen? Den hittade Spajk i spåret och det är en avbruten kvist från en av pinnarna som jag pillade bort när jag lade spåret. Såklart markerade Spajk den också, lite cooolt!


Vi har ju vår ”spårgroda” när vi spårar, det är egentligen ingen groda, än mindre är den grön! Men vi hade en sån en gång, men den glömde vi i skogen, så nu får den där röda pipisen agera spårgroda! Spajk vet iaf att det är den som är belöningen i spåret! En riktig favvo!

Jag undrar hur många kilometer spår jag har gått under mina 15 år som hundägare??? Det är åtskilliga mil! Från de första valpspåren på några hundra meter till spår på 2-3 kilometer. Jag tröttnar aldrig! Det är nog det enda jag längtar till när det vankas valp så småningom, att få börja spåra med lillvappen. Allt annat kan jag vara utan, men just att lägga grunderna till spåret!

Spår är ju en utmärkt aktivering, enkelt och inte minst, billigt, en sele en lina, lite föremål och en boll! Sen är det ju bara att köra igång!


Fina fröken! Nyss 11 år fyllda, men ack så välbehållen!

Innan det riktigt var barmark i skogen spårade vi här hemma, det är världens lyx att bara kliva utanför dörren och lätt få ut 400 meter spår i smittad parkmiljö. Fri störning i form av konfirmander ingår 😉


Nicklas fotade, inte alltid så kul att se sig själv på bild, men nyttigt att se Spajk spåra från en annan synvinkel än snett bakifrån!


Han går ju med nosen ganska nära marken allt som oftast! Då ökar ju liksom chansen att hålla fast i spårkärnan….


Ett annat never-ending-projekt är ju detta fotande! Jag har ju gett mig sjutton på att lära mig bländare/slutare och kunna fota på riktigt och inte fuska med förinställda finesser. Det går väl ”sådär” bra kan jag säga…

Jag har alltid sagt att DIzni är fotogenic, men nja, Spajk knaprar in på henne! Han har ju verkligen tusen uttryck, vissa snygga, vissa rent ut sagt hemska…..

Å så hans eviga snövaraner….Så fort det finns minsta gnutta snö, ja då ska det krafsas och rullas i snön, spelar ingen roll hur skitig snön är, det bara SKA göras snövaraner! 

Sen har vi ju firat födelsedag också! FIna fröken har fyllt 11 år, tänka sig! I 11 år har hon funnits i våra liv, dryg som få men ack så älskad <3

Nu laddar jag och Spajk för kennelhelg med härliga goa Meringasmänniskor! Tjohooo!

På återseende!

 

 

Vi lever! 

Jodå, vi lever och mår prima! 

Njuter av att vintern fortfarande håller i, det är så härligt att se hur folk tar sig ut på isen, det är en skön blandning av vuxna, hundar, barn, sparkar, skidor, skridskor, fyrhjulingar och skotrar! 

Fast just på dessa bilder ser det ju tomt ut… Vilket beror på att vi var ute tidigt! Efter lunch kryllar det av folk! 

Fast ibland är det skönt att slippa folk, så då åker vi till skogs! 

Det finns en fin lite promenad vid Kungshol, där möter man knappt en enda människa! 

Vi har typ träningsvila…. Petar lite lydnadsmoment inomhus, men så fort snön försvinner så ska vi börja spåra! Jag gillar verkligen snön, men längtar efter långa härliga dagar i spårskogen!! 

Fina fröken!

Ja, underbara fina fröken rottweiler, så dryg men samtidigt så underbar på alla sätt och vis! En hund med en stor personlighet! 

För någon vecka sedan skrämde hon oss REJÄLT! Hon har ju gått fram genom livet som en stridsvagn, inget är farligt, inget i världen kan skada henne! Om hon själv får tycka….. Nu vet ju vi att det inte riktigt är så, men det är en rätt skön inställning till livet 🙂 

Nåväl, en dag blev hon rejält dålig i magen, vilket inte är ett dugg konstigt med tanke på vad hon stoppar i sig!? Inget konstigt alls, men nu blev hon snabbt medtagen och fick inte behålla något alls, varken mat eller vatten och då började jag ana oråd….. Hon kräktes och hade blodiga diarréer…. Såklart var detta på kvällen, såklart var detta när vi bara hade en bil, såklart var Nicklas i Falun med den enda bilen vi hade! Via telefonkontakt med Falu djursjukhus så bestämde jag att vi ändå ska komma in, för hon hade snabbt blivit sämre och låg mest. Jag får låna Camillas bil och ett tecken på hur dålig hon var att när Camilla kom så orkade hon inte ens resa sig och hälsa!? DÅ är Dizni dålig kan jag säga…. 

Väl framme i Falun får vi träffa veterinär Katarina, det känns tryggt! Hon har boxer och tävlar sök, så vi har setts på tävling och är ytligt bekanta. Jag frågade innan vi åkte vem som jobbade, det finns ju betydligt sämre veterinärer…. Vi gör ultraljud och röntgen men hittar inget konstigt, iof skönt att det inte var någon främmande kropp som hon stoppat i sig, men samtidigt läskigt att INTE hitta något! 

Nicklas kom upp efter sin träning och han såg också att hon blivit betydligt sämre sedan han åkte hemifrån! Alltså rätt beslut att åka in. Hellre det än en tur till Strömsholm mitt i natten! 

Vi var såklart oroliga för att hitta någon cancer…. Ett par av hennes syskon har haft det, så det finns ju viss risk för det. Men ingenting tydde på det, vilket var skönt såklart! 

Hon blev hur som helst kvar, och precis när vi skulle gå så hamnade hon lite i chock, började flämta jättemycket och blev alldelles blek i slemhinnorna i munnen, skitläskigt! Hon var ju dock i trygga händer och vi vände hemåt. 

Såhär söt och oskyldig var hon som valp 🙂 

Detta hände en måndag och på tisdagen ringde dom och berättade att hon var lite bättre och inte hade kräkts, men att hon ändå behövde stanna ytterligare ett dygn. Jag såg tusenlapparna fladdra, första dygnet gick på typ 12.000 kr! Tuuuuuuur hon är försäkrad. 

På onsdagen ringde dom från djursjukhuset och sa att hon var piggare, men att dom ändå ville behålla henne ytterligare ett dygn, då hade hon ändå inte kräkts sedan i måndags och hade ätit mat sedan måndagskväll!? Det är svårt att ifrågasätta deras utlåtande, men konstigt att dom ville ha henne kvar om hon åt mat och inte kräktes? Jag berättade då att Nicklas är hemma och kan ha henne under uppsikt hela dagen och att vi har lite koll på läget. Veterinären (som inte vara Katarina, utan nån annan människa…) sa att deras rekommendation var aatt hon skulle stanna, men att vi fick hämta henne om vi ville. 

Vi hämtade henne sent på onsdagen och då möttes vi av en pigglin Dizni, hon kom glatt travande och viftade på svansen när vi kom… Kändes konstigt att dom ville behålla henne!? Hon var lite tagen någon dag efteråt, men absolut inte så dålig att hon hade behövt vara kvar ett dygn till! 

Hon var lite dålig i magen någon dag efteråt, men pigg som få! Hon njöt i fulla drag över att få sova i sängen hos Nicklas och mig ifall hon snabbt skulle behöva ut på natten. 

Nu är hon helt återställd och piggare än någonsin! Det är lätt att glömma att hon fyller 11 år om någon månad, hon är ingen ungdom längre……. Det blev så påtagligt när hon var sådär dålig att vi inte kommer ha henne kvar i all evighet! Hemska tanke…. ett liv utan Dizni?? Ett liv utan rottweiler? Men den dagen, den sorgen, nu lever vi vidare! 

Tack o hej, leverpastej! 

2016 – Vad tusan hände egentligen?

Ja, det kan man verkligen undra! Det gick ju absolut inte som jag tänkt, vi är minsann inga lydnadschampions!? Det var ju målet för året, jag var så hängiven att jag nästan inte gjorde något annat än att bara köra lydnad. Liiiiiite annat gjorde vi ju i och för sig också, vi hann tävlade DM och vi hann starta FMM.

Vad hände på lydnadsfronten? Jo, det kan man verkligen undra… För dålig träning helt enkel, en för låg lägstanivå. Det var olika saker som strulade, sista månaderna på året började helt plötsligt sitt i grupp att strula och han kunde resa sig och komma efter mig, och då är det ju liksom kört! Andra gånger har det varit småsaker som gjort att vi landat på tråkiga 249 poäng istället för de åtråvärda 256. Men tänk vad vi lärt oss en hel massa saker som vi drar nytta av till 2017!

Vi har gjort 21 startar i eliten, brutit 3 av dem. Jag har noggrant skrivit in alla resultat i ett excelark och om jag plockar de bästa betygen på alla moment så landar vi på strax under 300 poäng, så alla moment sitter ju där, synd bara att vi inte fick ihop dom på samma tävling. Nu med de nya reglerna känner jag mig inte jättemotiverad att tävla själv, det ser jättespännande ut av vad det jag sett, men att börja med massa nya moment på en 7-årig hund, jag vet inte om jag har tålamod med det.

Vårt DM för bevakningshundar ledde ju till start i FMM (försvarsmaktsmästerskapen, SM för patrullhundar) , jag och Mela tränade som tokar!!! Vi gjorde alla rätt på träning, men på tävling blev det inte ett dugg rätt…. Vi båda landade på nedre halvan av resultatlistan, MEN vi var där och som enda kelpie var vi dessutom representanter för rasen.

Fina fröken då, snart 11 år gammal! Hennes mål är att hålla sig frisk och fräsch, lite småkrämpor har hon att dras med, men vi underhåller henne med bra mat och lagom dos av motion.

Både Spajk och Dizni är ju utställningschampions, men ingen av dom är sådär supermegadundersnygga så det är värt att åka land och rike runt och jaga meriter, det är det så många andra som gör så vi håller oss hemmavid på utställning. Det ÄR kul med utställning, framförallt att träffa alla glada människor. Men vi hann vänstervarva ett par dagar också, både kelpie och rottweiler är brukshundar och skall visa framfötterna på tävlingsbanan, inte i ringen….. Men nåväl, Spajk är både rastypisk och blev snyggast av alla kelpie ena dagen, och näst snyggast dagen efter.

Fina fröken då? Ja, hon är, enligt domaren, inte ens rastypisk! Hon åkte ut med buller och bång båda dagarna med ”för lätt typ” och ”mycket tunn benstomme”

Alltså, var är rasen på väg??? Det var så stora och feta hundar som knappt ens orkade ta sig runt några varv i ringen, hur ska dom orka en elittävling i spår/sök? Jag känner mig på riktigt oroad för rasens entusiaster, för dom finns, som vill ha en arbetande hund, men dom får svårare och svårare att hitta individer som funkar att jobba med. Det har skett en utveckling de senast 7-8 åren som jag INTE tycker om…. Hundarna blir större och större men det är fortfarande så att hundarna utan arbetsmeriter är fler än de som har arbetsmeriter, vilket är jättetråkigt för en brukshund.

Nåja, inte ens Dizni kan väl räknas som meriterad, gk lägre spår och bevakning, tjh (ptrl), SeUCH, RLN N är väl egentligen inte mycket att hurra för. Men det är meriter nog för att få ställas i bruksklass innan hon numer är veteran.

Men nu är det dax för ett nytt år, med nya mål!
Här kan ni läsa om planerna för 2017

Jag har bestämt att inte åka på ”Towa-lägret” i sommar, fyra dagar är lite mycket att klämma in på semestern, jag ska istället åka på en kurs med high5hundkurser (http://www.high5hundkurser.se/project/helgkurs-i-tavlingslydnad/)
Jag har följt hennes blogg ett tag och gillar filosofin att det ska vara kul att träna!

För övrigt hoppas jag på ett givande kennelläger!
Alltid kul att träffa Meringas-människorna och träna ihop.

Ta tag i våra egna träningar på hemmaplan, styra upp vårt underbara, härliga spretiga gäng och få till lite kontinuitet, vilket är svårt när man jobbar som jag gör, men det är bara att pussla med tider och dagar!

Önskar er alla ett bra 2017!

Bara några bilder!

Jag måste ju säga att detta väder är minst sagt deprimerande! Jag gillar snö och kyla! Så nu får det gärna bli både jättekallt och komma jättemycket snö. Om jag varit piggelin kunde vi ju å andra sidan spårat en hel massa, men när det bara är snor i hjärnan och jag knappt orkar gå lunchpromenad, då är det liksom ingen idé att ge sig ut på något spår….

Men idag fick det bli en lite längre promenad och kameran fick följa med! Grått och tråkigt är det ju (å då är det vädret jag tänker på, inte Spajk´s grå nos 😉 ) så bilderna blir inte roligare än vädret!


Kyrkstallarna, detta kulturhistoriska fenomen som lockar så många turister! 


SnyggSpajks favoritmin…. Inte så snygg!


Trots sina snart 7 år ser han ibland väldigt valpig ut. Det är bara nosen som avslöjar att han är lite till år!


Inte lätt att fånga båda på bild…. 

….som sagt….



Han är ju till och med grå I ÖRONEN!?!?! Undra om det är som Nalle Puh säger, att han kanske bara har lite ludd i öronen???


Han hittade en liten pinne han försökte gräva upp…. han hade nog stått där och grävt fortfarande om jag inte sagt åt honom att sluta gräva!


Lite ståtlig är han allt, lillkillen!

Tjohooo! Full fart mot 2017!

Årets julkort! 

Vi har ju i ett antal år fotat julkort, i diverse olika miljöer! Det är alltid en utmaning att få självutlösaren på kameran att funka och att få alla på bild att se någorlunda normala ut 🙂 

I år gjorde jag något jag aldrig tidigare gjort, jag hittade färdiga ramar på nätet och gjorde lite ”klipp och klistra” 

Jag hittade två ramar, båda blev fina och jag kunde inte välja vilket som var bäst! Så i år har familjen From två julkort! 

God Jul! 

Träningsmotivation, eller motivation på det stora hela!

Jo, så var det ju dethär med motivation, att hålla igång bloggen…. Det är ju vansinnigt kul att skriva och när jag väl sitter här så bara flyter fingrarna över tangenterna! I särskilt gynnsamma stunder, som nu, med en kopp kaffe och spotify som spelar julmusik, ja DÅ är det inte svårt!

Men annars kan det väl vara ”sådär” kul…. jag önskar ju att min blogg vore en källa till inspiration för andra, ett ställe där man kikar in och får sig en tankeställare, en god idé eller helt enkelt bara ett litet skratt! Men då lär jag nog skriva något mer inlägg en typ ett i månaden 🙂 Nåväl, tur det finns andra bloggar som uppfyller ovanstående!

Vi går ju in i lite lågsäsong nu….som anställd i svenska kyrkan så har man lite annat att pyssla med, jobbet tar lite mer tid än vanligt, om man säger så! Men kul är det! Så rackarns roligt att det inte går något att det blir lite stiltje på hundfronten….. Spajk och Dizni behöver vila ockå! Nu är det ju inte så att vi inte gör något alls! Men det blir inte så frekvent som annars.

Framåtsändande, detta moment som är så roligt, men så svårt! Spajk är asduktig på att gå rakt fram, han kan springa fort rakt fram…. men sen att liksom få domdär att gå ihop är inte vår grej! Vadå stanna??????? Jag tror seriöst jag ska lära honom räkna till 9! För efter just 9 galoppsprång ska han bryta av till skritt. Det var kloka kennelmamman Maria som lärde mig att just 9 galoppsprång är perfekt. Synd bara att hon inte lärde Spajk räkna redan i valplådan 😉

Nu testar vi target, men jag är inte säker på att han verkligen förstår att det hänger ihop med bromspunkt, han galopperar dit fram och ställer sig och när jag fortsätter gå så går han i rätt riktning, men jag tror fortfarande inte han fattar VAR han ska bromsa utan springer dit targeten är. Jag vill ju att han ska ha en rumsuppfattning och en kroppskänsla för NÄR han ska bromsa! Typ alltså räkna galoppsprången 🙂


Nåja, vi ger oss inte så lätt! Jag tror också på att ställa ”ihop” gruppen lite, så det blir tydligt för honom att han närmar sig gruppen och sedan flytta isär dom!?

Det har varit lite bildtorka på träningarna, så jag slänger in lite mobilbilder på ”Villa Fromhem” i adventstid!

Stryka, är kul med bra strykjärn och med stärkelse blir det ännu finare! Den vita duken har nu legat på köksbordet i flera veckor utan att bli smutsig!? Det måste vara någon form av rekord…

Vår fina julkrubba! Inköpt på en av resorna till Jerusalem, de vise männen är på väg…. 

Sen vet ni, att man har saker som har ett högt affektionsvärde! Vi har den finaste av alla ljuslyktor 🙂 Det är systerdottern Tuva som gjorde den på förskolan och som sedan dess sprider glädje i huset! De andra två har också en historia, men den tar vi en annan gång

Ett nyinköp! Den blev precis perfekt i storlek! 

På vårt lite röriga kontor står dessa adventsljusstakar… De är inköpta 20/11 1995 för det hutlösa priset 98 kr styck! Hur vet jag det? Jo, det har min kloka pappa skrivit på kartongen! Jag fick dom i namnsdagspresent 22/11 1995 då jag bodde i studentlägenhet i Västervik! 

Sen den eviga diskussionen om ljusstakarna skall stå MITT i fönstret eller på sidan? Jag tycker det är snyggare när hela ljusstaken syns utifrån…

Vårt nyinköpta nät! Det blev så fint när det hänger i spaljén utanför sovrummet! 

Å så ännu en namnsdagspresent! Fast denna ängel har jag fått av mormor och morfar, det är mååååånga år sedan! Både jag och systeryster fick varsin som så fint hängde i våra rum hemma på Flädervägen, nu hänger de i familjen From och familjen Milde! 

Ja, det var väl allt för nu!

Tack och hej, leverpastej!

Dag 2 på utställning! 

Idag var det dag 2 på utställning!

Jag kan ju inte låta bli att tycka det är kul, träffa folk och titta på fina hundar. Sen att domarna och jag ibland har heeelt skilda åsikter, det är en annan sak.

Först ut var fina fröken, som idag fick betyget ”good” vilket i princip inte ens är rastypisk!? Så helt plötsligt har en utställningschampion gått och blivit icke rastypisk… Tyvärr säger det mer om rasens utveckling än om Dizni.

På riktigt blir jag ledsen när jag ser vilka hundar som blev placerade idag (och igår!) de hundar jag tyckte var fina åkte ut så det bara visslade om det. Kvar blev de stora kolosserna som inte orkar en elittävling. Tråkigt!

Nåväl, Dizni skötte sig så fint så fint i ringen och idag var Camilla snäll och fotade oss. Körhallen är hemsk att fota i och dessutom med mobilkamera….så håll tillgodo!


Hon sprang så fint idag, mattes gull! 
Bilden är ju mer rolig än snygg, men kul! Vi håller typ på att bromsa för att inte springa in i domaren, vi springer på ganska raskt jag och fina fröken, en brukshund ska banne mig kunna springa 🙂

Ja, sådär ser tydligen en icke rastypisk rottweiler ut! Om nu undrar….. Dessutom snart 11 år gammal! Undra just hur dom däringa kolosserna ser ut när dom snart ska fylla elva år??? Kritiken idag löd såhär:
11 år gammal, mycket härligt temp, välbehållen veteran men alltför lätt och platt som helhet, behöver betydligt bättre benstomme, bra huvudform, fina mörka ögon, tänder i fin kondition, bra resning, mycket trång i fronten, lagom vinklade bak, rör sig väl med tanke på åldern, fint uppvisad.

Domaren var lite rolig, hon var väldigt petig med hur hunden visades och tillrättavisade flera ägare i ringen, så det var lite kul att hon tyckte Dizni var väl visad, (eller så skrev hon så som plåster på såren för att Dizni var så ful 😉 )

Ja, tänk vad man hittar i sin telefon när den legat obevakad, söta ni är!
Linda förtjänar för övrigt ett extra tack då hon idag dök upp som en räddande ängel när jag skulle in med både Spajk och Dizni i körhallen….. Det är ingen lek kan jag lova! Folk bakom som inte håller avstånd utan låter sina hundar nosa på mina…..INTE OKEJ! Linda visade mina papper och fixade nummerlappar, tack!

Näst ut var Spajk, han skötte sig också finfint i ringen, sprang i sträckt koppel framför mig, vilket jag helt och hållet kan tacka Nicklas för! Det är löpträningen som gjort att Spajk numer vet att han ska trava framför i sträckt koppel. 

Som sagt, ingen höjdarkvalitét på bilderna, men håll tillgodo! Jag tror Spajk tyckte det var riktigt kul att visas upp idag! Ännu en ”broms-bild”….. Ser onekligen kul ut på bild!

Domaren hade lite bekymmer med att Spajk hade öronen mer bakåt än framåt…. Hans ”jag-tigger-godis-min” är ju inte så snygg!  Dizni är så lätt att ställa, Spajk är lite mer trixig att få att stå snyggt, men ibland lyckas vi! Jag tycker det är snyggast att när man ställer hunden fritt, men ibland behöver Spajk lite stöd innan han kan stå fint själv! 

Å sen ska då matte också hålla ordning på sina fötter….. ”ngt överrörliga fotleder” hade det nog stått i min kritik 🙂   

Nåväl, Spajk var idag väldigt rastypisk! Han fick exc och ck. I bästa hane placerades idag Frank före oss! Så det var ombytta roller från i går.

Såhär löd kritiken om Spajk:
6 år gammal, leverfärgad, maskulin hanhund, glad och livlig, bra huvudform, lagom stora öron, saknar lite hår runt ögonen, bra bett och tänder, kunde ha något mer hals, aningen tung i fronten, bra benstomme och kropp, aningen knappa bakbensvinklar, bra pälskvalité, rör sig med bra steg. 

Det är så kul med kelpie, det var sammanlagt 5 anmälda idag och vi alla fem hade våra stolar/burar bredvid varandra. Pratade om rasen och hade allmänt trevligt!

Nu har vi tävlat färdigt för i år, nu väntar nya planer för 2017! Lite vila och lite lågfart på träningen, men jag har en plan 🙂

På återseende!

Utställning!

Idag var det utställningsdax!

Ja, jag veeeeeet att båda mina hundar har sina cert och är champions, men jag råkar tycka att det är lite kul att umgås med likasinnade trevliga människor en hel dag! Dessutom på hemmaplan, så jag kunde helt sonika promenera till körhallen idag! Särskilt som att vi just nu bara har en bil, jag råkade krocka med en älg förra veckan, så ena bilen står på bilmetro i väntan på skadebesiktning, dumt och drygt.

Först ut var Spajk och han skötte sig exemplatiskt i ringen!? Sprang i sträckt koppel framför mig och stod hyffsat snyggt och stilla, inte illa!

Hade hört att domaren var av den snålare sorten, så döm om min förvåning när Spajk fick exc OCH ck! Det betyder alltså att han är väldigt rastypisk och dessutom håller certifikatskvalité, skam vore väl annars när han är champion 😉

Spajk fick ställas mot Frank i kampen om bästa hane, där drog Spajk det längsta strået idag! Han slutade alltså som bästa kelpie för dagen! Tjohoooo!

Såhär skrev domaren om Spajk (jag måste ju säga att han låter mycket snyggare i kritiken iän i verkligheten….)
Fina proportioner och substansfull, vackert huvud med kraft i nospartiet, välplacerade öron, saxbett, bra hals, välmusklad rygg, bra kors, välvinklad bak, en tanke rak överarm, mycket fin volym i kroppen, sunda rörelser fram och tillbaka, rör sig ekonomiskt med vägvinnande steg, bra färg, tappat lite päls men ändå bra kvalitet.
championklass, exc, ck, BIR
Domare: Svante Frisk

Sen var det lååååååång väntan innan Dizni skulle in. Jag satt under tiden och faktiskt förfasades över alla rottweiler, många av dom var stora som hus. En hund av den storleken kan omöjligt orka en hel elittävling i någon av våra bruksgrenar! Det märks också att rasen inte har några bruksmeriter då det av nästan 40 rottisar bara var typ 4-5 i bruksklass. Det är oroväckande! Det syntes också skillnad på de hundar som ställdes i bruksklass mot de i öppenklass, rasen är ju för sjutton på väg att bli två raser! En brukshund som är just en brukshund och en exteriörhund som bara används till utställning! Jättetråkigt! Jag känner ett par riktigt trevliga föriga och arbetsvilliga rottisar, men alla dom hade åkt ut idag för att de varit för ”tunna”. Var är rasen på väg????

Nåväl, jag hade inga större förhoppningar när jag gick in i ringen med fina fröken, mycket riktigt, vi åkte ut på ett very good.

Såhär löd hennes kritik:
Ädel i modellen, lite högbent, feminint huvud, saxbett, bra uttryck, fin hals, bra rygg som kunde varit hårdare, goda vinklar bak, skulle ha mer förbröst, djupare kropp, öppen vinkel fram, går trångt bak, lite löst fram, rör sig harmoniskt värdigt för sin ålder, hård päls, skulle varit med kraftfull alltigenom därav priset.
Veteranklass, VG
Domare: Svante Frisk

Sen var det ytterligare lite väntan innan finalen där ju jag och Spajk skulle in, jag hade inga förhoppningar där heller då kelpie´s inte ”brukar” bli placerade i BIS-finalen, mycket riktigt blev vi oplacerade… Men Spajk skötte sig helt exemplariskt!! Helt ljuvlig att springa med och att visa för domaren!

Ja, utställningen är i allra högsta grad en bedömningssport, men det är så mycket mer! För mig är det viktigt att hundarna klarar miljön, det är stundtals högljutt och det är mycket folk och hundar. Hundarna ska klara hanteringen av en främmande människa och kunna visa sig från sin allra bästa sida de få minutrarna de är inne i ringen.

Nu slöar vi i soffan och laddar för ännu en dag i vänstervarvet i morgon!

Hej svejs, grus och gnejs!