Författararkiv: arrdiz

Lite bevakning, inte en dag för sent!

Till hösten ska ju Spajk och jag på övning som hundekipage, med andra ord dags att träna! I klubben är vi två aktiva ekipage och ytterligare ett under utbildning, så vi kan få till träning på hemmaplan och nu attans är vi på gång!

Hårda spår stod även det på dagens agenda, det går långsamt framåt!

Vi körde basic-övningar med figurantintresse, Spajk hade inte glömt hur man gjorde! Lite försiktig första gångerna, men han kom snabbt ihåg vad som gällde! Vilken fin svanhals han har på bilden, söt som socker!


Full fart mot figuranten!

Här har vi avancerat lite och kör störning! Jag hade välartade och duktiga soldater 🙂 Syftet är ju att Spajk inte ska tappa fokus på figuranten även om det förekommer störning i form av folk som rör sig framför.


Försöker "dra" honom åt sidan för att stärka draget framåt, funkade finfint!

Innan han får springa ska det vara en prydlig sittmarkering!

Tack Martina som fotade! Det är så kul att se bilder!

Ett kort inlägg, men det kommer mer framöver, verkar vara i någon sorts bloggflow 🙂

Hårda spår!

Jodå, vi hinner med lite hundträning också! Mellan snickrandet och fixande på Åsen.

I lördags var vi uppe vid Dalhalla och spårade, så roligt gäng! Linda, Mela och Lena, högt i tak och tips och idéer utbyttes under glada skratt! Mest gladdes jag åt Mela och Cita som spårade så fint så fint på det packade gruset. Hårt jobb lönar sig verkligen!

Värre var det med lilla bruna hunden, d.v.s Spajk! Han hade inte många rätt faktiskt…jag tyckte mest han vimsade omkring, men när jag fått se filmen så visade det sig ju att det inte var så illa som det såg ut! Men vi har en del att träna på om det ska bli riktigt bra.
Han jobbar hela tiden och försöker lösa problemet, men det är ju inget flyt i det.

Jag och Mela funderade tillsammans och jag använde min lilla ”devis” i hundträning, att ”en gång är ingen gång” Det hunden gör EN gång är bara en tillfällighet och inte ett befäst beteende, gör hunden samma sak flera gånger DÅ börjar det bli fara på taket och man bör fundera på en lösning.

Att träna hund är ju att utvecklas tillsammans, att ge och ta. Att ge tips och att få tips. Därför är det så himla viktigt att omge sig med vettigt folk! Att jag dessutom hittat folk som är både vettiga OCH roliga gör ju inte saken sämre 🙂

Även om just det spåret inte gick så bra så fick jag pepp och åkte hem glad och nöjd.

Tillsammans med Nicklas bollade jag lite idéer men landade ändå till slut ungefär på samma slutsats som jag själv kommit fram till, skönt när vi tänker lika!

Planen var att backa några steg och köra lite godis i början för att ”poletten ska trilla ner” och han ska fatta att det faktiskt går ett spår på gruset/asfalten och att spåret inte nödvändigtvis har blåst iväg och fastnat i terrängen!

Så förut ikväll åkte jag ner på samhället och spårade på Knektplatsen. Lite korv i spårstaren och sedan var planen att det skulle ligga lite små korvbitar även i spåret, men det ville inte kråkorna… Så inga små korvbitar i spåret!? Men mätta och glada kråkor 🙂 Nu visade det sig gå utmärkt utan korv också!

Vi har fortfarande en bit kvar till det där flytet, när han liksom bara ”rinner” fram över spåret. Men jämfört med sist så var det ju en klar förbättring!

En rolig bieffekt av att spåra lite hårt är att det blir plättlätt på annat underlag! Då gälller det att hålla emot, för även om han är liten så ligger han på ganska rejält. Lyssna på mina fotsteg i klippen så hörs det hur mycket fortare det går på gräs. Roligast är när han liksom ”snor runt” trädet för att sen inse att spåret går på andra sidan, hur söt som helst!

I morgon kör vi igen, får väl hoppas att jag hittat rätt knappar att trycka på och att vi kan fortsätta där vi slutade idag!

Att vara hund på Åsen, Spajk berättar….!

Hej! Spajk här! Det är sa fasligt mycket babbel från matte på denhär bloggen! Visst, det handlar ju en del om mig, men det är ju alltid mattes ord, men nu tänkte jag ni skulle få veta hur det är, på riktigt!

Alltså, Åsen är ett rätt häftigt ställe, vi, alltså jag och Dizni, får vara lösa nästan hela tiden. Eller rättare sagt jag får vara lös, Dizni får ju ibland för sig att sticka till grannen men när husse och matte hämtat henne får hon oftast sitta i lina. Jag fattar inte att hon vågar??? Att springa iväg fast matte ropar, det skulle jag aldrig våga! Alltså, Dizni gör ibland massa konstiga grejer, typ som att sno mat från diskbänken? Jag går och gömmer mig varje gång hon gör det för hon får ju så mycket skäll varje gång så jag tycker det är lite läskigt fast jag aldrig gjort något!

Men Åsen då, det är chill! Ligga i solen och njuta, eller tugga på något ben, eller bara strosa runt och äta ett blåbär eller två. Husse och matte far ju omkring som skållade troll, alltid har dom nått att göra! Men dom har tid att leka med mig ändå, matte är bäst på att leka, jag kan nästan alltid få henne att kasta nån leksak.

Senaste projektet är lite konstigt, matte säger att det är ett ute-spa, husse säger att det är en dusch? Jag trodde ett tag att det var två OLIKA saker som skulle byggas, men det visade sig vara en och samma sak, mycket märkligt! Varför heter samma sak olika saker om matte pratar om det eller när husse pratar om det? Fast det brukar bli som matte säger, det är liksom lugnast så!


Här har dom precis börjat bygga!

På Åsen finns det numer tre byggnader, eller fyra om man räknar dasset, men nu har ju husse och matte byggt någon sorts kombinationshus, både förråd och dass i samma hus, praktiskt! Men då skulle ju gamla förrådet tömmas, en himla massa grejer som skulle flyttas på. Jag fick inte vara med, för jag var mest i vägen tyckte matte… Roligast var när matte råkade hitta ett getingbo, nog för att hon är ganska roliga i vanliga fall, men kan ni tänka er att hon kommer farande ut ur förrådet i typ två hundra knyck, hoppandes och studsandes som jag aldrig sett förr, hon satte av i full galopp ner för stigen och viftade som en väderkvarn, jag tänkte att det var nån ny rolig lek, så jag stämde glatt upp i lite skall! Jag försökte sno hennes handskar också, för att liva upp stämningen ytterligare! Men det var ingen lek…. Matte sa att det faktiskt kunde vara farligt med getingstick! Hon fick nån konstig burk som det stod "radar" på och stövlade iväg med bestämda steg upp mot förrådet igen, hoppas getingarna hunnit undan, för när matte har det där steget och arg-rynka mellan ögonen, då vet man att man ligger illa till…..

Nåväl, en hel massa prylar blev det som skulle köras till tippen!

Två hela släp blev det! Jag fick inte följa med… för "det är ändå inget roligt" sa matte och åkte iväg med Maja som är husses mamma. Jag fick vara hemma med husse och husses pappa Kenneth, det var rätt okej.

Fast det hade varit kul att se matte och Maja på tippen, för det var en del fasligt tunga saker som lastades! Nu är ju visserligen matte stark för att vara tjej, men ändå!

Sen skulle dom åka och köpa virke också, det är inget kul ställe alls, för jag får inte komma ut utan måste sitta i bilen, så det var faktiskt lika skönt att vara hemma.

Dizni, är ju en rätt skön prick, 11 bast liksom! Fortfarande kan jag få igång henne att leka, inte så ofta med det är så roligt! Hon låter jättearg, fast hon är inte arg utan hon bara låter. Ungefär som att skjuta löst, det bara låter men är inte farligt alls 🙂
Faktiskt är hon lite som en stridsvagn, hon går väldigt fort rakt fram, men har svårt att svänga!


I förrådet hittade jag ett gammalt skaft till en yxa, det passade jättebra att leka med en stund, matte kunde till och med kasta det jättelångt! Matte är ganska kass på att kasta, men ibland lyckas hon få iväg grejen mer än typ 10 meter…

Ett avkapat vattenrör går också att leka med! Jag skulle säga att det går att leka med typ ALLT om man bara vill!

En annan rolig sak med Åsen är att gå på promenad! Det finns en del roliga ställen, massor med stenar att hoppa på och bäst av allt, vi möter aldrig någon människa så vi får vara lösa hela tiden.

Idag gick vi till en liten bäck där vi fick bada tassarna, jätteskönt! Matte klagade lite, för hon hade bara sandaler på sig!? Hur tänkte hon där?? Man kan väl inte gå i skogen med sandaler?

Längs vägen finns en massa älgpass, jag börjar tro att det är någon form av godisautomater, för varje gång jag hoppar upp i ett sådant får jag godis!? Konstigt… men jag är ju en smart hund, så jag tar varje chans att hoppa upp, för vem säger nej till godis?

Jag hjälper till en del också, jag är bra på att gräva i grushögen! Det hamnar ju grus lite både här och där, men jag försöker efter bästa förmåga!

Dizni är skönt chill, hon kan ligga i soffan hela dagen om hon fick, ingen kan njuta som hon av att göra ingenting! Själv får jag ju krupp på att vara stilla för länge, det liksom kryper i hela kroppen!!

Sen var det ju lilla "projektet" också! Det blev faktiskt klart idag, så nu kan vi (eller i alla fall husse och matte) duscha på Åsen, fast jag är rädd att duschen funkar även för hundar….

Husse och matte har ju semester nu, så vi är väldigt mycket på Åsen! Men jag får träna en del också, spåra massor, men nu har matte fått för sig att jag ska spåra lika bra på hårt underlag som i skog, jag tycker det är trams! I skogen är det ju plättlätt och jag kan nästan galoppera fram i spåret, men på hårt underlag måste jag gå saaaaaaaakta och det är ju faktiskt skitsvårt! Men matte är rätt bra på att träna mig, så jag får väl försöka lära mig!

Hej svejs, grus och gnejs!!

Sommar är Åsen!

Ja, som om vi inte hade annat att sysselsätta oss med så har vi kära Åsen som kräver lite kärlek och varsam renovering! Inte bara renovering, utan också lite nybyggnation, vi var optimistiska förra sommaren och trodde vi skulle hinna klart med vårt förrådsprojekt… Men icke! Som tur är står det ju kvar tills i år, bara att ta vid där vi slutade förra sommaren. 

 

Det finns alltid små spännande målarprojekt att sysselsätta sig med, om man som jag, inte alltid vill snickra! En betsad hylla passar inte in på dass, den ska få samma färg som väggarna! Fram med sandpapper och färgburkar! 

Det växer en ansenlig mängd lupiner på tomten, vilket ju är trevligt i lagom mängd! Men i år kapade vi dom innan dom hann sätta frö, får väl se hur mycket det blir nästa år!? Det är lätt att bli hemmablind och inte se hur vildvuxen tomten ser ut! Tur det syns skillnad när det blivit röjt. Även om nu bilden då visar hur det ser ut innan Nicklas gick loss med röjsåg! 

 

Fika är viktigt på Åsen! Om inte annat för att hålla blodsockret på lagom nivå… Jag är känslig för lågt blodsocker och får vansinnigt kort stubin om jag är hungrig, kort stubin och precisionsarbete som målning och snickeri är en väldigt dålig kombination! 

Efter sandpapper och ett par lager färg! Redo att skruvas upp på väggen, synd bara att väggen inte är klar ännu, men snart är den klar och då ska hyllan upp! 


På gaveln av förrådet var tanken att det skulle bli diskplats och en dusch, men det blev bara en diskplats och sen blir duschen bakom stugan istället. Lite skönt när idéer får vila lite och inte behöver ske pang-bom-på-en-gång liksom! 

Sen var det ju dethär med färg…. Det är oftast jag som målar, jag tycker det är kul! Det blir snabbt resultat och blir så fint! Men nu skulle Nicklas måla, och vips, så hade vi lite färg på marken… Så kan det gå! Det dryga var ju att sen kom ju då såklart jag och klev i färgen, så vi hade fina svarta fotspår överallt där jag gått vilket ju var mindre kul……

Vårt fina förråd! Förråddel till höger och sen dass till vänster.  Hela förra sommaren fick vi ta ett litet skutt för att komma in, men nu minsann finns det trappor 🙂 

”Men du Nicklas, ska vi passa på att måla insidan på dörrarna också? Nu när vi ändå har färgen framme?” Jo, tjena!!! Det var ju jättepillrigt att få in färg i alla skrymslen på dörrarna! Men fint blev det!

Fina diskplatsen har fått hyllor, frågan är ju hur länge färgen sitter kvar då vi köpte hyllor på IKEA som jag slipade och målade, trots att det var laminathyllor… Vi borde ju helt enkelt bara tagit lite väggpanel, kapat och målat, det hade lätt blivit snyggare och betydligt mer hållbart! Båda stugorna är målade med Falu fasadfärg, den färgar ju av sig lite och att då måla den färgen på laminat så kan ni ju fatta själva att det inte kommer fungera!? Tur att konsolerna var trärena så vi behöver bara byta hyllorna när det är dags. 

Vi har skojat om att det inte är en diskplats, utan ett ”ute-kök” alá Ernst… jag envisas med att kalla det ute-kök men Nicklas envisas att kalla det för diskplats! Vi får väl se vad det utvecklas till när vi är klara… 

Tadaaaaaa! Här kommer vi bygga vårt ute-spa! Eller egentligen är det ju inget ute-spa, det är en dusch, men det låter ju vaaaaansinnigt coolt med ute-spa istället för dusch. Det kommer såklart bli väggar på den, men bara åt stugan till, för tänk så häftigt att stå i duschen och titta rakt ut i skogen! Det kommer bara finnas typ källvatten, kanske på sin höjd lite uppvärmt av solen, men ändå! Tänk känslan! 

Vi har ju rinnande vatten från källa, men det är en sådan lyx att kunna vrida på kranen både inne och ute vid disken och det kommer vatten ur kranen! Det är först när man varit utan en sådan självklarhet som det blir en uppskattad lyx när det fungerar. Det kommer aldrig bli indraget vatten där, så toalett kommer vi aldrig ha, men snart ett nytt och fräscht utedass! 

Förberett för målning, dax att måla panel till dass, vi bestämmde oss för att ha den hyvlade sidan utåt vilket gjorde det sjukt tungt att måla!? Penseln liksom bara sögs fast i panelen, men med tålamod och mycket färg blev det till slut bra! Nu ska den ”bara” monteras inne på dass, sen ska själva toalettstolen in och det ska fixas med luftrening och det ska dras rör för urinseparering. Sen ska det in fönster och såklart hyllan, plus ett handfat och lite annat pyssel. Men snart är det klart! 

När vi köpte Åsen för typ tio år sedan så hette det inte ens Åsen, utan kallades för ”jaktstugan” av de förra ägarna, men vi döpte raskt om det till Åsen för attt den ligger vid Gansåstjärnen. Egentligen inte logiskt alls, men det är väl inarbetat och jag kan inte tänka mig något annat namn på det! Men nåväl, dom vi köpte det av var ett äldre par och mannen hade en ganska tråkig attityd. Han började bl.a. förklara för oss hur vi skulle tända eld i spisen och att vi behövde tänka på att skorstenen behövde bli varm för attt underlätta när vi skulle tända i köksspisen…  Han visste nog inte att vi var ganska vana vid att leva lite primitivt! 

Han skrattade också lite nonchalant åt oss när vi berättade att det skulle vara så skönt att kunna ha hundarna lösa och låta dom strosa runt på tomten. Han berättade minsann att det då inte alls skulle gå, för det fullkomligt kryllade av både björn och varg runt husknuten!? Jag ska erkänna att jag blev lite skeptisk då och undrade vad det var för ställe vi köpt! Men med facit i hand så konstaterar jag att han nog inte har samma syn på hunduppfostran som vi har… Hundarna får inte gå utom synhåll och någon varg eller björn har vi då aldrig sett till… Å andra sidan så visar bilden hur skönt avslappnade hundarna är på Åsen! Varsitt tuggben och dom håller sig sysselsatta en stund, eller så bara chillar dom i solen! 

Mellan renoveringarna rymmas det såklart lite hundträning! Spajk och jag måste ju träna nu när vi ska vara riktiga soldater! Vi är ett så gott gäng som tränar, högt i tak, helt prestigelöst och dessutom roliga människor! Helt underbart! Jag lovar att skriva om det också! Men nu är det tack-och-hej-leverpastej för nu!    

Bevakningsträning

Äntligen lite träning!

Det har ju varit lite si och så med träningen under våren… Men nu när vi äntligen är igång igen så känner jag verkligen hur jag saknat det! Dels saknat utvecklingen kring själva träningen, problemlösning och att diskutera tankar och idéer med träningsgänget, dels har jag saknat just träningsgänget! Idag var vi inte så många, men herregud vad jag skrattade, tårarna rann och jag kommer ha träningsvärk i magen i morgon! Tack för det Lena och Maria, det sägs ju att lika barn leka bäst, och nog banne mig leker vi bäst tillsammans! Det är de bästa vänner, när man inte setts på ett tag och bara liksom kan fortsätta där vi slutade senast.

Det som hänt sedan sist är ju att jag efter många sömnlösa nätter bestämt mig för att ”gå ner” som hundförare igen efter några år som hundbefäl, så nu attans måste ju Spajk och jag leverera! Det ska bli så kul att köra hund igen, tror bestämt Spajk är lika nöjd han också.

Idag stod patrullering och spår på schemat, det var ett tag sedan vi patrullerade, men det lönar sig att vila, för attans vad fint han gick! I mitt tycke uppträder han finfint på stigen! Alert och aktiv, jobbar från sida till sida, störs inte av halter, kollar av terrängen och är tyst.


En bild på stillastående bevakning, varför det nu kallas för stillastående? Man står väl aldrig upp i en bevakning??? Nåja, jag satt ner och Spajk stod upp.

Värsta actionrullen ju, stillasittande bevakning, kul när det händer något, men när det inte händer något så är det inte så rackarns mycket action!


F
ina lilla grånos!

Spår….. är faktiskt det roligaste som finns! Inte mycket hundrelaterat är roligare än spåret, Spajk är en bra spårhund, lite för snabb för sitt eget bästa. Framförallt, han använder mer ben än hjärna, vilket leder till att det ibland blir fort och fel! Felet i detta fall stavas B-A-K-S-P-Å-R…. Men nu har jag en plan och den funkar, det är jag övertygad om!

Problemet är att han är så spårfixerad att han inte riktigt tar sig tid att analysera åt vilket håll, han blir liksom så lycklig bara av att hitta ett spår så han far iväg hej vilt… Fort och fel! Men nu ligger fokus på att analysera noga innan han fastställer åt vilket håll det går, för han missar inte ett spår, men det är lika illa att gå bakspår som att missa spåret helt. Så vi har många timmars träning framför oss!

Ligg ner, lugnt och fint, SEN får man spåra, kolla på öronen, dom är verkligen i ”lyssnarposition” 🙂 Lite som batman-öron!

Spajk har fått en fin ny sele, helt utan flashiga detaljer, bara grön och funktionell! Henrik har sytt den åt oss, inte alla som har en kompis som syr selar utan att tveka! Tack för det Henrik!

Att spåra ut på en väg, vika av längs vägkanten och sedan tillbaka in i skogen för att slippa gå genom värsta terrängen med ungtallskog! Ingen match sa Spajk!

Bastjänst… Har vi inte tränat på länge, Spajk var inte direkt överförtjust i att behöva sitta ensam i skogen medans vi fikade, men fann sig tillrätta efter en stund och lade sig motvilligt på fällen som han tidigare demonstrativt ratat! Skönt att se att den grundträning vi gjorde när han var liten fortfarande sitter kvar.


J
oså, det gick att koppla av och vila, även att vi skrattade och fikade en bit bort, duktig liten Spajk!

Nu är det snart semester och då finns det gott om tid för träning! Ska bli så roligt!

Tjipp och tack!

 

Bildbomb och en hyllning till spåret med alla dess hemligheter!

Jodå, här går livet sin gilla gång! Det har ju ÄNTLIGEN blivit barmark och vi kan spåra! Finns det något roligare än spår?? Inte mycket om ni frågar mig……


Lilla bruna hunden vill byta sitt oxöra mot mitt kex, ingen byteshandel jag föredrar, men söt är han.

Att spåra, hur kul kan det vara tänker ni? Det är så fantastiskt roligt! Se hur hunden jobbar, lokaliserar vinklar, analyserar terrängskiften och markerar föremål. Jobbar självständigt men ändå ett lagarbete. Att som förare läsa terrängen, veta var vittring ”rinner omkring”, hålla emot i linan vid terrängskiften för att hjälpa hunden, att stötta med beröm på rätt ställe. Att belöna föremål med lagom intensitet för att höja eller dämpa. Att lugnt och tålmodigt lita på hunden och låta den jobba.

Men att lita på hunden är ju SJUKT svårt ibland!? Även om jag numer alltid litar på Spajk, så är det värre med fina fröken…. Hon kan ibland (läs ofta!) få för sig att ”kolla lite annat” samtidigt och när jag då säger åt henne så blänger hon lite som för att säga ”jaja, jag veeeeeet var ”ditt” spår går, men jag ska bara kolla lite här först” men när hon väl har kollat sitt, så återgår hon gärna till det jag anser vara rätt spår!


Jag använder ofta små apporter i spåret, ett par cm stora. Då blir Spajk mer noggrann, både i spåret men också i markeringarna. Men ibland provar jag såklart med ”tävlingsstorlek”på apporter, plättlätt sa Spajk! Om ni tittar riiiiiiiiktigt noga på bilden, så ser ni ett litet ”fnas” som ligger på stenen bredvid den längre pinnen? Den hittade Spajk i spåret och det är en avbruten kvist från en av pinnarna som jag pillade bort när jag lade spåret. Såklart markerade Spajk den också, lite cooolt!


Vi har ju vår ”spårgroda” när vi spårar, det är egentligen ingen groda, än mindre är den grön! Men vi hade en sån en gång, men den glömde vi i skogen, så nu får den där röda pipisen agera spårgroda! Spajk vet iaf att det är den som är belöningen i spåret! En riktig favvo!

Jag undrar hur många kilometer spår jag har gått under mina 15 år som hundägare??? Det är åtskilliga mil! Från de första valpspåren på några hundra meter till spår på 2-3 kilometer. Jag tröttnar aldrig! Det är nog det enda jag längtar till när det vankas valp så småningom, att få börja spåra med lillvappen. Allt annat kan jag vara utan, men just att lägga grunderna till spåret!

Spår är ju en utmärkt aktivering, enkelt och inte minst, billigt, en sele en lina, lite föremål och en boll! Sen är det ju bara att köra igång!


Fina fröken! Nyss 11 år fyllda, men ack så välbehållen!

Innan det riktigt var barmark i skogen spårade vi här hemma, det är världens lyx att bara kliva utanför dörren och lätt få ut 400 meter spår i smittad parkmiljö. Fri störning i form av konfirmander ingår 😉


Nicklas fotade, inte alltid så kul att se sig själv på bild, men nyttigt att se Spajk spåra från en annan synvinkel än snett bakifrån!


Han går ju med nosen ganska nära marken allt som oftast! Då ökar ju liksom chansen att hålla fast i spårkärnan….


Ett annat never-ending-projekt är ju detta fotande! Jag har ju gett mig sjutton på att lära mig bländare/slutare och kunna fota på riktigt och inte fuska med förinställda finesser. Det går väl ”sådär” bra kan jag säga…

Jag har alltid sagt att DIzni är fotogenic, men nja, Spajk knaprar in på henne! Han har ju verkligen tusen uttryck, vissa snygga, vissa rent ut sagt hemska…..

Å så hans eviga snövaraner….Så fort det finns minsta gnutta snö, ja då ska det krafsas och rullas i snön, spelar ingen roll hur skitig snön är, det bara SKA göras snövaraner! 

Sen har vi ju firat födelsedag också! FIna fröken har fyllt 11 år, tänka sig! I 11 år har hon funnits i våra liv, dryg som få men ack så älskad <3

Nu laddar jag och Spajk för kennelhelg med härliga goa Meringasmänniskor! Tjohooo!

På återseende!

 

 

Vi lever! 

Jodå, vi lever och mår prima! 

Njuter av att vintern fortfarande håller i, det är så härligt att se hur folk tar sig ut på isen, det är en skön blandning av vuxna, hundar, barn, sparkar, skidor, skridskor, fyrhjulingar och skotrar! 

Fast just på dessa bilder ser det ju tomt ut… Vilket beror på att vi var ute tidigt! Efter lunch kryllar det av folk! 

Fast ibland är det skönt att slippa folk, så då åker vi till skogs! 

Det finns en fin lite promenad vid Kungshol, där möter man knappt en enda människa! 

Vi har typ träningsvila…. Petar lite lydnadsmoment inomhus, men så fort snön försvinner så ska vi börja spåra! Jag gillar verkligen snön, men längtar efter långa härliga dagar i spårskogen!! 

Fina fröken!

Ja, underbara fina fröken rottweiler, så dryg men samtidigt så underbar på alla sätt och vis! En hund med en stor personlighet! 

För någon vecka sedan skrämde hon oss REJÄLT! Hon har ju gått fram genom livet som en stridsvagn, inget är farligt, inget i världen kan skada henne! Om hon själv får tycka….. Nu vet ju vi att det inte riktigt är så, men det är en rätt skön inställning till livet 🙂 

Nåväl, en dag blev hon rejält dålig i magen, vilket inte är ett dugg konstigt med tanke på vad hon stoppar i sig!? Inget konstigt alls, men nu blev hon snabbt medtagen och fick inte behålla något alls, varken mat eller vatten och då började jag ana oråd….. Hon kräktes och hade blodiga diarréer…. Såklart var detta på kvällen, såklart var detta när vi bara hade en bil, såklart var Nicklas i Falun med den enda bilen vi hade! Via telefonkontakt med Falu djursjukhus så bestämde jag att vi ändå ska komma in, för hon hade snabbt blivit sämre och låg mest. Jag får låna Camillas bil och ett tecken på hur dålig hon var att när Camilla kom så orkade hon inte ens resa sig och hälsa!? DÅ är Dizni dålig kan jag säga…. 

Väl framme i Falun får vi träffa veterinär Katarina, det känns tryggt! Hon har boxer och tävlar sök, så vi har setts på tävling och är ytligt bekanta. Jag frågade innan vi åkte vem som jobbade, det finns ju betydligt sämre veterinärer…. Vi gör ultraljud och röntgen men hittar inget konstigt, iof skönt att det inte var någon främmande kropp som hon stoppat i sig, men samtidigt läskigt att INTE hitta något! 

Nicklas kom upp efter sin träning och han såg också att hon blivit betydligt sämre sedan han åkte hemifrån! Alltså rätt beslut att åka in. Hellre det än en tur till Strömsholm mitt i natten! 

Vi var såklart oroliga för att hitta någon cancer…. Ett par av hennes syskon har haft det, så det finns ju viss risk för det. Men ingenting tydde på det, vilket var skönt såklart! 

Hon blev hur som helst kvar, och precis när vi skulle gå så hamnade hon lite i chock, började flämta jättemycket och blev alldelles blek i slemhinnorna i munnen, skitläskigt! Hon var ju dock i trygga händer och vi vände hemåt. 

Såhär söt och oskyldig var hon som valp 🙂 

Detta hände en måndag och på tisdagen ringde dom och berättade att hon var lite bättre och inte hade kräkts, men att hon ändå behövde stanna ytterligare ett dygn. Jag såg tusenlapparna fladdra, första dygnet gick på typ 12.000 kr! Tuuuuuuur hon är försäkrad. 

På onsdagen ringde dom från djursjukhuset och sa att hon var piggare, men att dom ändå ville behålla henne ytterligare ett dygn, då hade hon ändå inte kräkts sedan i måndags och hade ätit mat sedan måndagskväll!? Det är svårt att ifrågasätta deras utlåtande, men konstigt att dom ville ha henne kvar om hon åt mat och inte kräktes? Jag berättade då att Nicklas är hemma och kan ha henne under uppsikt hela dagen och att vi har lite koll på läget. Veterinären (som inte vara Katarina, utan nån annan människa…) sa att deras rekommendation var aatt hon skulle stanna, men att vi fick hämta henne om vi ville. 

Vi hämtade henne sent på onsdagen och då möttes vi av en pigglin Dizni, hon kom glatt travande och viftade på svansen när vi kom… Kändes konstigt att dom ville behålla henne!? Hon var lite tagen någon dag efteråt, men absolut inte så dålig att hon hade behövt vara kvar ett dygn till! 

Hon var lite dålig i magen någon dag efteråt, men pigg som få! Hon njöt i fulla drag över att få sova i sängen hos Nicklas och mig ifall hon snabbt skulle behöva ut på natten. 

Nu är hon helt återställd och piggare än någonsin! Det är lätt att glömma att hon fyller 11 år om någon månad, hon är ingen ungdom längre……. Det blev så påtagligt när hon var sådär dålig att vi inte kommer ha henne kvar i all evighet! Hemska tanke…. ett liv utan Dizni?? Ett liv utan rottweiler? Men den dagen, den sorgen, nu lever vi vidare! 

Tack o hej, leverpastej! 

2016 – Vad tusan hände egentligen?

Ja, det kan man verkligen undra! Det gick ju absolut inte som jag tänkt, vi är minsann inga lydnadschampions!? Det var ju målet för året, jag var så hängiven att jag nästan inte gjorde något annat än att bara köra lydnad. Liiiiiite annat gjorde vi ju i och för sig också, vi hann tävlade DM och vi hann starta FMM.

Vad hände på lydnadsfronten? Jo, det kan man verkligen undra… För dålig träning helt enkel, en för låg lägstanivå. Det var olika saker som strulade, sista månaderna på året började helt plötsligt sitt i grupp att strula och han kunde resa sig och komma efter mig, och då är det ju liksom kört! Andra gånger har det varit småsaker som gjort att vi landat på tråkiga 249 poäng istället för de åtråvärda 256. Men tänk vad vi lärt oss en hel massa saker som vi drar nytta av till 2017!

Vi har gjort 21 startar i eliten, brutit 3 av dem. Jag har noggrant skrivit in alla resultat i ett excelark och om jag plockar de bästa betygen på alla moment så landar vi på strax under 300 poäng, så alla moment sitter ju där, synd bara att vi inte fick ihop dom på samma tävling. Nu med de nya reglerna känner jag mig inte jättemotiverad att tävla själv, det ser jättespännande ut av vad det jag sett, men att börja med massa nya moment på en 7-årig hund, jag vet inte om jag har tålamod med det.

Vårt DM för bevakningshundar ledde ju till start i FMM (försvarsmaktsmästerskapen, SM för patrullhundar) , jag och Mela tränade som tokar!!! Vi gjorde alla rätt på träning, men på tävling blev det inte ett dugg rätt…. Vi båda landade på nedre halvan av resultatlistan, MEN vi var där och som enda kelpie var vi dessutom representanter för rasen.

Fina fröken då, snart 11 år gammal! Hennes mål är att hålla sig frisk och fräsch, lite småkrämpor har hon att dras med, men vi underhåller henne med bra mat och lagom dos av motion.

Både Spajk och Dizni är ju utställningschampions, men ingen av dom är sådär supermegadundersnygga så det är värt att åka land och rike runt och jaga meriter, det är det så många andra som gör så vi håller oss hemmavid på utställning. Det ÄR kul med utställning, framförallt att träffa alla glada människor. Men vi hann vänstervarva ett par dagar också, både kelpie och rottweiler är brukshundar och skall visa framfötterna på tävlingsbanan, inte i ringen….. Men nåväl, Spajk är både rastypisk och blev snyggast av alla kelpie ena dagen, och näst snyggast dagen efter.

Fina fröken då? Ja, hon är, enligt domaren, inte ens rastypisk! Hon åkte ut med buller och bång båda dagarna med ”för lätt typ” och ”mycket tunn benstomme”

Alltså, var är rasen på väg??? Det var så stora och feta hundar som knappt ens orkade ta sig runt några varv i ringen, hur ska dom orka en elittävling i spår/sök? Jag känner mig på riktigt oroad för rasens entusiaster, för dom finns, som vill ha en arbetande hund, men dom får svårare och svårare att hitta individer som funkar att jobba med. Det har skett en utveckling de senast 7-8 åren som jag INTE tycker om…. Hundarna blir större och större men det är fortfarande så att hundarna utan arbetsmeriter är fler än de som har arbetsmeriter, vilket är jättetråkigt för en brukshund.

Nåja, inte ens Dizni kan väl räknas som meriterad, gk lägre spår och bevakning, tjh (ptrl), SeUCH, RLN N är väl egentligen inte mycket att hurra för. Men det är meriter nog för att få ställas i bruksklass innan hon numer är veteran.

Men nu är det dax för ett nytt år, med nya mål!
Här kan ni läsa om planerna för 2017

Jag har bestämt att inte åka på ”Towa-lägret” i sommar, fyra dagar är lite mycket att klämma in på semestern, jag ska istället åka på en kurs med high5hundkurser (http://www.high5hundkurser.se/project/helgkurs-i-tavlingslydnad/)
Jag har följt hennes blogg ett tag och gillar filosofin att det ska vara kul att träna!

För övrigt hoppas jag på ett givande kennelläger!
Alltid kul att träffa Meringas-människorna och träna ihop.

Ta tag i våra egna träningar på hemmaplan, styra upp vårt underbara, härliga spretiga gäng och få till lite kontinuitet, vilket är svårt när man jobbar som jag gör, men det är bara att pussla med tider och dagar!

Önskar er alla ett bra 2017!

Bara några bilder!

Jag måste ju säga att detta väder är minst sagt deprimerande! Jag gillar snö och kyla! Så nu får det gärna bli både jättekallt och komma jättemycket snö. Om jag varit piggelin kunde vi ju å andra sidan spårat en hel massa, men när det bara är snor i hjärnan och jag knappt orkar gå lunchpromenad, då är det liksom ingen idé att ge sig ut på något spår….

Men idag fick det bli en lite längre promenad och kameran fick följa med! Grått och tråkigt är det ju (å då är det vädret jag tänker på, inte Spajk´s grå nos 😉 ) så bilderna blir inte roligare än vädret!


Kyrkstallarna, detta kulturhistoriska fenomen som lockar så många turister! 


SnyggSpajks favoritmin…. Inte så snygg!


Trots sina snart 7 år ser han ibland väldigt valpig ut. Det är bara nosen som avslöjar att han är lite till år!


Inte lätt att fånga båda på bild…. 

….som sagt….



Han är ju till och med grå I ÖRONEN!?!?! Undra om det är som Nalle Puh säger, att han kanske bara har lite ludd i öronen???


Han hittade en liten pinne han försökte gräva upp…. han hade nog stått där och grävt fortfarande om jag inte sagt åt honom att sluta gräva!


Lite ståtlig är han allt, lillkillen!

Tjohooo! Full fart mot 2017!