Författararkiv: arrdiz

Årets julkort! 

Vi har ju i ett antal år fotat julkort, i diverse olika miljöer! Det är alltid en utmaning att få självutlösaren på kameran att funka och att få alla på bild att se någorlunda normala ut 🙂 

I år gjorde jag något jag aldrig tidigare gjort, jag hittade färdiga ramar på nätet och gjorde lite ”klipp och klistra” 

Jag hittade två ramar, båda blev fina och jag kunde inte välja vilket som var bäst! Så i år har familjen From två julkort! 

God Jul! 

Träningsmotivation, eller motivation på det stora hela!

Jo, så var det ju dethär med motivation, att hålla igång bloggen…. Det är ju vansinnigt kul att skriva och när jag väl sitter här så bara flyter fingrarna över tangenterna! I särskilt gynnsamma stunder, som nu, med en kopp kaffe och spotify som spelar julmusik, ja DÅ är det inte svårt!

Men annars kan det väl vara ”sådär” kul…. jag önskar ju att min blogg vore en källa till inspiration för andra, ett ställe där man kikar in och får sig en tankeställare, en god idé eller helt enkelt bara ett litet skratt! Men då lär jag nog skriva något mer inlägg en typ ett i månaden 🙂 Nåväl, tur det finns andra bloggar som uppfyller ovanstående!

Vi går ju in i lite lågsäsong nu….som anställd i svenska kyrkan så har man lite annat att pyssla med, jobbet tar lite mer tid än vanligt, om man säger så! Men kul är det! Så rackarns roligt att det inte går något att det blir lite stiltje på hundfronten….. Spajk och Dizni behöver vila ockå! Nu är det ju inte så att vi inte gör något alls! Men det blir inte så frekvent som annars.

Framåtsändande, detta moment som är så roligt, men så svårt! Spajk är asduktig på att gå rakt fram, han kan springa fort rakt fram…. men sen att liksom få domdär att gå ihop är inte vår grej! Vadå stanna??????? Jag tror seriöst jag ska lära honom räkna till 9! För efter just 9 galoppsprång ska han bryta av till skritt. Det var kloka kennelmamman Maria som lärde mig att just 9 galoppsprång är perfekt. Synd bara att hon inte lärde Spajk räkna redan i valplådan 😉

Nu testar vi target, men jag är inte säker på att han verkligen förstår att det hänger ihop med bromspunkt, han galopperar dit fram och ställer sig och när jag fortsätter gå så går han i rätt riktning, men jag tror fortfarande inte han fattar VAR han ska bromsa utan springer dit targeten är. Jag vill ju att han ska ha en rumsuppfattning och en kroppskänsla för NÄR han ska bromsa! Typ alltså räkna galoppsprången 🙂


Nåja, vi ger oss inte så lätt! Jag tror också på att ställa ”ihop” gruppen lite, så det blir tydligt för honom att han närmar sig gruppen och sedan flytta isär dom!?

Det har varit lite bildtorka på träningarna, så jag slänger in lite mobilbilder på ”Villa Fromhem” i adventstid!

Stryka, är kul med bra strykjärn och med stärkelse blir det ännu finare! Den vita duken har nu legat på köksbordet i flera veckor utan att bli smutsig!? Det måste vara någon form av rekord…

Vår fina julkrubba! Inköpt på en av resorna till Jerusalem, de vise männen är på väg…. 

Sen vet ni, att man har saker som har ett högt affektionsvärde! Vi har den finaste av alla ljuslyktor 🙂 Det är systerdottern Tuva som gjorde den på förskolan och som sedan dess sprider glädje i huset! De andra två har också en historia, men den tar vi en annan gång

Ett nyinköp! Den blev precis perfekt i storlek! 

På vårt lite röriga kontor står dessa adventsljusstakar… De är inköpta 20/11 1995 för det hutlösa priset 98 kr styck! Hur vet jag det? Jo, det har min kloka pappa skrivit på kartongen! Jag fick dom i namnsdagspresent 22/11 1995 då jag bodde i studentlägenhet i Västervik! 

Sen den eviga diskussionen om ljusstakarna skall stå MITT i fönstret eller på sidan? Jag tycker det är snyggare när hela ljusstaken syns utifrån…

Vårt nyinköpta nät! Det blev så fint när det hänger i spaljén utanför sovrummet! 

Å så ännu en namnsdagspresent! Fast denna ängel har jag fått av mormor och morfar, det är mååååånga år sedan! Både jag och systeryster fick varsin som så fint hängde i våra rum hemma på Flädervägen, nu hänger de i familjen From och familjen Milde! 

Ja, det var väl allt för nu!

Tack och hej, leverpastej!

Dag 2 på utställning! 

Idag var det dag 2 på utställning!

Jag kan ju inte låta bli att tycka det är kul, träffa folk och titta på fina hundar. Sen att domarna och jag ibland har heeelt skilda åsikter, det är en annan sak.

Först ut var fina fröken, som idag fick betyget ”good” vilket i princip inte ens är rastypisk!? Så helt plötsligt har en utställningschampion gått och blivit icke rastypisk… Tyvärr säger det mer om rasens utveckling än om Dizni.

På riktigt blir jag ledsen när jag ser vilka hundar som blev placerade idag (och igår!) de hundar jag tyckte var fina åkte ut så det bara visslade om det. Kvar blev de stora kolosserna som inte orkar en elittävling. Tråkigt!

Nåväl, Dizni skötte sig så fint så fint i ringen och idag var Camilla snäll och fotade oss. Körhallen är hemsk att fota i och dessutom med mobilkamera….så håll tillgodo!


Hon sprang så fint idag, mattes gull! 
Bilden är ju mer rolig än snygg, men kul! Vi håller typ på att bromsa för att inte springa in i domaren, vi springer på ganska raskt jag och fina fröken, en brukshund ska banne mig kunna springa 🙂

Ja, sådär ser tydligen en icke rastypisk rottweiler ut! Om nu undrar….. Dessutom snart 11 år gammal! Undra just hur dom däringa kolosserna ser ut när dom snart ska fylla elva år??? Kritiken idag löd såhär:
11 år gammal, mycket härligt temp, välbehållen veteran men alltför lätt och platt som helhet, behöver betydligt bättre benstomme, bra huvudform, fina mörka ögon, tänder i fin kondition, bra resning, mycket trång i fronten, lagom vinklade bak, rör sig väl med tanke på åldern, fint uppvisad.

Domaren var lite rolig, hon var väldigt petig med hur hunden visades och tillrättavisade flera ägare i ringen, så det var lite kul att hon tyckte Dizni var väl visad, (eller så skrev hon så som plåster på såren för att Dizni var så ful 😉 )

Ja, tänk vad man hittar i sin telefon när den legat obevakad, söta ni är!
Linda förtjänar för övrigt ett extra tack då hon idag dök upp som en räddande ängel när jag skulle in med både Spajk och Dizni i körhallen….. Det är ingen lek kan jag lova! Folk bakom som inte håller avstånd utan låter sina hundar nosa på mina…..INTE OKEJ! Linda visade mina papper och fixade nummerlappar, tack!

Näst ut var Spajk, han skötte sig också finfint i ringen, sprang i sträckt koppel framför mig, vilket jag helt och hållet kan tacka Nicklas för! Det är löpträningen som gjort att Spajk numer vet att han ska trava framför i sträckt koppel. 

Som sagt, ingen höjdarkvalitét på bilderna, men håll tillgodo! Jag tror Spajk tyckte det var riktigt kul att visas upp idag! Ännu en ”broms-bild”….. Ser onekligen kul ut på bild!

Domaren hade lite bekymmer med att Spajk hade öronen mer bakåt än framåt…. Hans ”jag-tigger-godis-min” är ju inte så snygg!  Dizni är så lätt att ställa, Spajk är lite mer trixig att få att stå snyggt, men ibland lyckas vi! Jag tycker det är snyggast att när man ställer hunden fritt, men ibland behöver Spajk lite stöd innan han kan stå fint själv! 

Å sen ska då matte också hålla ordning på sina fötter….. ”ngt överrörliga fotleder” hade det nog stått i min kritik 🙂   

Nåväl, Spajk var idag väldigt rastypisk! Han fick exc och ck. I bästa hane placerades idag Frank före oss! Så det var ombytta roller från i går.

Såhär löd kritiken om Spajk:
6 år gammal, leverfärgad, maskulin hanhund, glad och livlig, bra huvudform, lagom stora öron, saknar lite hår runt ögonen, bra bett och tänder, kunde ha något mer hals, aningen tung i fronten, bra benstomme och kropp, aningen knappa bakbensvinklar, bra pälskvalité, rör sig med bra steg. 

Det är så kul med kelpie, det var sammanlagt 5 anmälda idag och vi alla fem hade våra stolar/burar bredvid varandra. Pratade om rasen och hade allmänt trevligt!

Nu har vi tävlat färdigt för i år, nu väntar nya planer för 2017! Lite vila och lite lågfart på träningen, men jag har en plan 🙂

På återseende!

Utställning!

Idag var det utställningsdax!

Ja, jag veeeeeet att båda mina hundar har sina cert och är champions, men jag råkar tycka att det är lite kul att umgås med likasinnade trevliga människor en hel dag! Dessutom på hemmaplan, så jag kunde helt sonika promenera till körhallen idag! Särskilt som att vi just nu bara har en bil, jag råkade krocka med en älg förra veckan, så ena bilen står på bilmetro i väntan på skadebesiktning, dumt och drygt.

Först ut var Spajk och han skötte sig exemplatiskt i ringen!? Sprang i sträckt koppel framför mig och stod hyffsat snyggt och stilla, inte illa!

Hade hört att domaren var av den snålare sorten, så döm om min förvåning när Spajk fick exc OCH ck! Det betyder alltså att han är väldigt rastypisk och dessutom håller certifikatskvalité, skam vore väl annars när han är champion 😉

Spajk fick ställas mot Frank i kampen om bästa hane, där drog Spajk det längsta strået idag! Han slutade alltså som bästa kelpie för dagen! Tjohoooo!

Såhär skrev domaren om Spajk (jag måste ju säga att han låter mycket snyggare i kritiken iän i verkligheten….)
Fina proportioner och substansfull, vackert huvud med kraft i nospartiet, välplacerade öron, saxbett, bra hals, välmusklad rygg, bra kors, välvinklad bak, en tanke rak överarm, mycket fin volym i kroppen, sunda rörelser fram och tillbaka, rör sig ekonomiskt med vägvinnande steg, bra färg, tappat lite päls men ändå bra kvalitet.
championklass, exc, ck, BIR
Domare: Svante Frisk

Sen var det lååååååång väntan innan Dizni skulle in. Jag satt under tiden och faktiskt förfasades över alla rottweiler, många av dom var stora som hus. En hund av den storleken kan omöjligt orka en hel elittävling i någon av våra bruksgrenar! Det märks också att rasen inte har några bruksmeriter då det av nästan 40 rottisar bara var typ 4-5 i bruksklass. Det är oroväckande! Det syntes också skillnad på de hundar som ställdes i bruksklass mot de i öppenklass, rasen är ju för sjutton på väg att bli två raser! En brukshund som är just en brukshund och en exteriörhund som bara används till utställning! Jättetråkigt! Jag känner ett par riktigt trevliga föriga och arbetsvilliga rottisar, men alla dom hade åkt ut idag för att de varit för ”tunna”. Var är rasen på väg????

Nåväl, jag hade inga större förhoppningar när jag gick in i ringen med fina fröken, mycket riktigt, vi åkte ut på ett very good.

Såhär löd hennes kritik:
Ädel i modellen, lite högbent, feminint huvud, saxbett, bra uttryck, fin hals, bra rygg som kunde varit hårdare, goda vinklar bak, skulle ha mer förbröst, djupare kropp, öppen vinkel fram, går trångt bak, lite löst fram, rör sig harmoniskt värdigt för sin ålder, hård päls, skulle varit med kraftfull alltigenom därav priset.
Veteranklass, VG
Domare: Svante Frisk

Sen var det ytterligare lite väntan innan finalen där ju jag och Spajk skulle in, jag hade inga förhoppningar där heller då kelpie´s inte ”brukar” bli placerade i BIS-finalen, mycket riktigt blev vi oplacerade… Men Spajk skötte sig helt exemplariskt!! Helt ljuvlig att springa med och att visa för domaren!

Ja, utställningen är i allra högsta grad en bedömningssport, men det är så mycket mer! För mig är det viktigt att hundarna klarar miljön, det är stundtals högljutt och det är mycket folk och hundar. Hundarna ska klara hanteringen av en främmande människa och kunna visa sig från sin allra bästa sida de få minutrarna de är inne i ringen.

Nu slöar vi i soffan och laddar för ännu en dag i vänstervarvet i morgon!

Hej svejs, grus och gnejs!

 

Då kör vi igen! 

Dåså, då är vi igång igen!

Söndagsträningen har startat för säsongen, detta år i Leksand. Ett fint nybyggt ridhus, samma fina mjuka underlag som i körhallen här i Rättvik. Tyvärr är ju Rättviks kommun så ogästvänliga och tillåter inte regelbunden hundträning i körhallen, helt sjukt om ni frågar mig! En förening på drygt 300 medlemmar som INTE får nyttja en kommunal anläggning? Men strunt samma, nu får ridklubben i Leksand våra pengar när snål-Rättviks kommun inte vill ha oss där! Sådeså!

Nåväl, först ska jag hiva in lite präktighetspoäng 🙂 Idag har både jag och Nicklas varit lediga, en hel ledig dag tillsammans!? Vi satte en rasande fart och har hunnit sätta upp lite tavellister och fixa våra telldus-styrda lampor via wifi och så har vi ägnat ett par timmar åt skovård! Lukten av skofett var bedövande när vi gnodde och putsade, så skönt när det är gjort. Enda smolket i bägaren är att jag upptäckte att mina kära Lundhags inte mår så bra…. Vet inte vad som hänt? Men det ser ju ut som att skaftet ”satt sig” och därmed nött hål på lädret i vecket som bildats, jag har mailat till Lundhags för att se om det går att laga eller om jag måste köpa nya, jag vet inte hur deras service är? Jag köpte dom i april 2012, så dom är ju inte direkt lastgamla. Jag har visserligen gått många mil i dom, men mer än 4 år ska de väl ändå hålla!


Den samlade vårdade skaran av skor! Kolla paret längst upp till vänster! Inköpta 2002, bara läder i skaftet och med lädersnören, mmmmmm! Så sköna! Nu efter min halluxoperation så kan jag ha dom igen, ingen är gladare än jag! Det kan ju tyckas lite konstigt att ha två par Lundhagskängor, men de röda som nu är trasiga har jag bara på sommaren med två par tunna strumpor i, de andra har jag på vintern med lite tjockare strumpor i.

Nåväl, det var inte det jag egentligen skulle skriva om! Jag skulle ju blogga om att vi är igång igen med vår träning. Nu har vi lämnat lydnadstugget bakom oss och satsar på brukset igen, så roligt! Idag raketstartade vi med att köra framåtsändande, och då det svåraste av allt…. att gå saaaaaaaakta….


Försöker berätta för Spajk att man måste vila lite mellan passen…. Det går sådär bra!? Som sagt, vi tränade att gå sakta… riktigt sakta, typ i skritt!

Vi har inte tränat detta på länge, så det krävdes lite påminnelse att verkligen gå sakta. Sen kommer det riktigt svåra och det är bryta av från galopp till att gå sakta, att springa fort är lätt, att gå sakta är lätt men att kombinera dessa två är vääääääääldigt svårt i en liten kelpiehjärna 😉

Vi tränade också tungapportering, vårt dilemma är att han har fullt ös ut till apporten, men med 3 kg i munnen vill han ogärna galoppera, så jag får hitta något bra sätt att jämna ut tempot, för som det är nu kommer vi få betygsneddrag för ”ojämnt tempo”. Iom nya regelrevideringen så ska kelpie bära 3 kg istället för som nu, 2 kg, jag tycker inte att det är så mycket att bråka om, på FMM skulle ju alla hundar oavsett storlek bära 4 kg!

Vi hann med några vändor vänstervarv också, det vankas utställning till helgen! Både herr studs och fina fröken skall ut och springa åt vänster 🙂

Det var allt för nu! Tack o hej, leverpastej!

PS. jag lovade ju Spajk att få säga några ord också! DS.

Tja! Spajk här! Jag vet att min matte är heeeeelt kass på att uppdatera hemsidan och så, hon säger att fäjsebok går fortare, himla trams! Fäjsebok har ju bara massa reklam och dumheter! Jag vill ju ha ett eget ställe som bara är mitt och då är det ju bloggen som är min plats i cybervärlden, jo, jag vet, Dizni är med här också, men hon tar ju inte så stor plats! Förutom när hon ligger i soffan, för DÅ tar hon plats, det blir knappt någon plats över till mig!? Sen morrar hon lite otäckt när jag försöker sno åt mig ett hörn… Lite bitchig är hon allt, den där fröken rottweiler…. Men jo, vad jag egentligen vill säga är att jag lovar att ha lite bättre pli på matte när det gäller bloggen! Om ni lovar att läsa så lovar jag att skälla på henne om hon inte uppdaterar ofta, deal?

 

2016…..

…börjar närma sig sitt slut!
Året borde jag såklart sammanfatta med ett underhållande, piffigt litet inlägg, kryddat med filmsnuttar och bilder. Eller kanske låtit Spajk författa ett inlägg? Han är ju rätt bra på att skriva, den lilla rackaren! Men nu blev det ett helt vanligt, ganska tråkigt inlägg som sammanfattar ”hundåret” 2016.

Det stora målet med året var ju att bli lydnadschampions. Men icke sa nicke, vi har inte ens ett ynka förstapris i eliten!

Jag bestämde mig ju för att bara satsa på lydnaden i år, det gick väl lite sisådär, jag fuskade lite och körde DM i spår och bevakning.

DM i spår blev godkänt resultat, inte mycket att säga om det, vi hade ju inte direkt fokus på brukslydnaden, spårade gjorde lilla hunden så fint som han brukar göra!

Vad gäller DM i bevakning så var vi två startande och vi var på tävlingsdagen det bästa ekipaget.
img_7052.jpg

Vinner man DM får man åka till FMM, vilket vi gjorde, jag och Spajk. Mikaela hade också kvalificerat sog och lånade hund och startade, så himla strongt gjort! Vi hade tränat duktigt och kände oss så himla taggade, men även där blev det platt fall….. Femte bästa lydnaden och bra uppletandemomenten räcker ju inte långt när själva huvudmomentet inte sitter! Vi slutade på 23:e plats. Men roligt hade vi, vilket inte skall underskattas i sammanhanget!

Men åter till målet då….

Till alla er som har en lydnadschampion hemma kan jag bara säga att jag beundrar er! Så otroligt bra jobbat! För attans vad svårt det är!!!!

IMG_1564
Jag har inte fotat några nya bilder, det blir lite favoriter i repris!

Jag vet att vi har en hel del brister i detaljerna i våra moment, vilket enbart beror på att jag slarvat vid inlärningen. Att tänka ”lite snett är också rakt” ger inga höga lydnadspoäng! Vi har tävlat mååååånga gånger under året och som bäst varit typ 9 poäng ifrån förstapris, men det räcker ju inte!

Vi har dessutom varit vansinnigt ojämna i momenten och nollat än det ena än det andra momentet. Om det funnits en röd tråd kunde vi ju attacktränat just det momentet, men icke! Vi har nog under året nollat alla moment förutom fritt följ!? Dock inte på samma tävling såklart…. Någon form av bedrift??

Många säger ju att det är avdressyr att tävla, men inte för Spajk, han går definitivt inte ner sig på tävling, han är lika alert som vanligt och jag har hittat rätt knappar att trycka på för att lotsa honom igenom ett helt elitprogram. Även om vi nollat moment, så är han pigg och glad vilket jag tycker är positivt!

Men varför funkar det då inte på tävling? Bra fråga! Det är ju jag som är den stora boven i dramat, jag gör misstag på tävling, ex vet jag inte hur många gånger jag lagt honom utanför rutan?! I övriga moment är det jag som tränat på fel sätt, Spajk gör så gott han kan!

IMG_1578

Nåväl, nog pratat om våra misslyckanden! En klok träningsvän sa ”Men tänk vad du har lärt dig massor om hur ni fungerar på tävling” och ja, det har jag ju gjort.

Jag är sällan ohanterbart nervös, mer liksom laddad inför tävling och jag tycker det är kul att tävla, annars hade jag ju gett upp för länge sedan.

Vi har nog aldrig tränat så mycket som i år, ett gott gäng på klubben som nu alla får starta elitlydnaden, även om alla inte gjort det än. Men är man på samma nivå så har man så stor nytta av att träna tillsammans! Man vet liksom vad som krävs och är beredd att ge av sin egna tid för man vet att man får tillbaka. Väl investerad tid om ni frågar mig!

IMG_0703

Men något annat roligt som hänt under året är ju Spajk och Chillas valpar! Ett så skönt gäng! Har en grupp på fb där de frikostigt delar med sig av bilder och filmer, det är verkligen ett kanongäng valpköpare Lisa hittat. Ska bli så kul att följa dom genom livet, nu väntar ju röntgen och mh under 2017.

Chilla och Spajk med reg.nr.

Med fina fröken har det varit lite upp-och-ner, hon är ju lite till åren och fyller 11 i mars. Hon har varit lite halt, både fram och bak och höger/vänster. Det ordnar sig alltid med några dagars vila, men det märks att hon tar längre tid på sig att återhämta nu än tidigare. Hon stuffar runt på promenader och tigger godis helt ohämmat.

 Ja, det var allt för nu, om jag skulle lova bot och bättring på bloggfronten skulle jag ljuga….. Men det är avkopplande att sitta och skriva, så vem vet? Kanske det dyker upp inlägg lite oftare än en gång i halvåret framöver?

Hej svejs, grus och gnejs!

 

Vårt förrådsbygge, ur ett hundperspektiv!

Hej!

Spajk här! Jag tänkte att ni kanske tröttnat på mattes babbel! Så jag snodde tangenterna och ska berätta hur det går, egentligen!

Först måste jag säga att Åsen är ett schysst ställe! Mitt i skogen, inga störande konfirmander, ingen störande Rupert (ja, töntiga matte har döpt robotklipparen hemma till Rupert….) inga puckade hundar som måste motas bort från tomten! En annan fördel med Åsen är att matte alltid har med sig massa godis till oss, tuggben och bollar som det kommer godis ur om man trillar runt dom lite. Sen är det ju gaaaaaaaanska nice att bara ligga och njuta av solen, jaga en och annan fluga eller bara liksom strosa runt på tomten.

Nåväl, när vi är på Åsen så jobbar husse och matte som tusan, HELA tiden? Fattar dom inte att det är soft att bara ligga och chilla??????

Nåväl, nu har dom byggt ett fint hundhus till mig och Dizni! Jag ska få den stora delen och Dizni den lilla, tror jag????? Eller jag bara VET att det är så!


Här har dom köpt något som heter isolering? Det verkar vara farligt, för matte ojjade sig som tusan när hon höll på med det och jag fick absolut inte tugga på det? Inte ens ligga på det fast det såg så mjukt och gott ut?? Nån som vet vad det är? Sen undrar jag varför dom lade det i väggarna? Det var ju så mjukt och skönt?


Här bygger alltså matte på väggen mellan mitt och Dizni’s rum!


Jag övervakar byggandet! Som byggherre så ansvarar jag också för lite verktygsleveranser, bär lite hammare och så.


Alltså, trots att matte är tjej så är hon ganska händig???


Jag tycker det är fint med vitt, så jag bad att få det! Vitt matchar ju min päls så fint! Jag är faktiskt väldigt duktig på att måla, men matte sa att jag inte fick hjälpa till????

Matte gick loss med rollern lite överallt! Hon målade insidan på dörren in till Dizni´s rum också! Det är ju liiiiiiite märkligt att hon får ett fönster i sin del? Å ett riktigt lås? Jag får minsann inget fönster……

När matte inte såg tog jag med mig Dizni och målade lite! Vi har ju liksom en inbyggd pensel *hihihihihihi*

Dizni är ju en rolig prick! Rätt som det är så är hon borta? Husse och matte ropade och var rätt arga faktiskt, då hade hon gått och lagt sig i BAKSÄTET?? Den lilla filuren! Fast det var ju bra, för då blir det ju mer plats åt mig i skuffen!

image image
Det duger ju inte med spånskivor som golv! Både jag och Dizni ville ha massivt trägolv, det fick vi ju inte? Jäkla snålisar! Det blev nån matta med ekmönster på….det får väl duga! Matte muttrade lite och sa att mattan var dyr nog, men jag bara undrar? Ska inte Dizni och jag ha det bästa?

Det var ganska roligt när husse och matte skulle lägga in den i huset, dom brukar hålla sams nästan jämt, men just mattan orsakade lite grus i maskineriet! Dom typ sa massa korta meningar till varandra, matte drog i mattan och husse såg fundersam ut, sen var det tvärt om, husse drog i mattan och matte såg fundersam ut…. Själv låg jag i ett hörn och undrade hur det hela skulle sluta, jag tror det kan ju bero på att inte nån av dom hade gjort det förut? Eller så berodde det helt enkelt på att dom var hungriga, för när dom ätit lite lunch så gick det minsann utmärkt och mattan är så fin och skön att ligga på!

image
Om jag ligger och slöar?? Skulle inte tro det, jag trycker fast mattan i tejpen!

Fast sen, när mattan var inne, då började dom bära in massa saker i mitt rum? Alla saker har legat inne i gästrummet och skräpat i en soffa, nu är soffan ren från prylar men alla prylar ligger ju i mitt rum? Husse snackade om nån snickarbänk också? Matte pratade om hyllor? Jag vill inte ha nån snickarbänk, jag vill ha en godisautomat och en snacksbar! , Dizni´s rum är fortfarande tomt? Men jag börjar fundera på om jag inte ska byta rum, ta det lite mindre rummet inne i huset med soffa? Det är ju ganska trevligt att vara inne med husse och matte…… Vad säger ni?

image

Här ser ni hundhuset utifrån! Dizni´s del till vänster med fönster och min del till höger! (Om jag nu bestämmer mig för att ta det nya fina rummet!)
image

Sen ska det såklart vara ett stort fint trädäck framför huset, matte pratar något om mjukt rundade former alá Ernst? Jag vet inte jag, bara det är skönt att ligga på så kan det kvitta vilken form det får!

Klart slut, tvärslut!

// Spajk!

Varför inte Nicklas följer med på tävling….

Jag åker oftast ensam på tävling, Nicklas har varit med några gånger och det är alltid trevligt när han är med! MEN jag inser kanske att jag har varit lite otydlig med vad jag väntar mig av honom som sidekick till mig! Så jag har författat en liten checklista…. 

– Jag kommer vara ungefär lika beskedlig som en T-Rex med tandvärk efter en dålig runda. Om du försöker säga till mig att ”det var väl inte så dåligt” eller ”det går bättre nästa gång”, eller egentligen vad som helst, så kommer jag troligtvis bita huvudet av dig och hitta en anledning till att det var ditt fel! 

– Det är fint att du filmar…. men för guds skull, om någon hund går upp på platsliggningen, FORTSÄTT FILMA, om det däremot blir slagsmål, SLUTA FILMA! Deal? 

– Du borde ha satt en flaska vatten i handen på mig redan innan jag hunnit ut från planen. Jag bryr mig inte om ifall du är långt bort på andra sidan för att filma ur bästa vinkeln. Det är inte mitt problem att du är långsam! 
-Erbjud mig aldrig mat innan jag ska in på planen. Jag är inte hungrig, jag är nervös! Det spelar ingen roll att min mage låter som ett sämre hårdrocksband! 

– När jag tävlat färdigt är jag vrålhungrig! Om cafeterian har stängt så var förberedd med mackor, knäckebröd, kex, godis, choklad, sallad, paj, tårta, kakor eller vad jag nu kan tänkas vara sugen på! 

– Jag är tävlingsmänniska, inte prinsessa….. Du kommenterar alltså INTE mina dreggelfläckiga byxor, badhairday-frilla eller doften av frolic….

– Om/när jag vinner så gör du som resten av publiken, applåderar dom gör du det, applåderar dom INTE, gör inte du det heller! Du är glad över mina priser och min fåniga rosett (Kommentare om ”ännu mer krafs i hyllan” är inte passande just då) Ännu gladare är du om jag får ett blågult A5-papper i handen! 

– Jag tävlar för att prestera, inte för att vinna. Det är inte alltid samma sak. Att gissa om jag har uppnått mina mål eller inte kommer vara lite som rysk roulett för dig. Men en liten hint: Om jag vann utan förstapris, så är jag troligtvis inte nöjd, trots finfina priser! 

– Om du håller Spajk, så är det meningen att du ska hålla honom för att jag gör något viktigt! Han får då inte nosa, tigga godis, hoppa, titta på andra hundar, äta gräs eller göra något annat som kan störa uppladdningen! 
– Din kropp är inte ditt tempel. Den är mitt överlevndaskitt… Du bör alltid vara försedd med ”bra-ha-saker” som vattenflaska, hundgodis, tuggummi, myggstift, bajspåsar, kexchoklad eller annat som jag kan behöva! 

-Om mina kängor är smutsiga, torka av dem. Men försök ALDRIG torka dem om jag är upptagen, sen eller stressad!

-Jag kommer alltid vara upptagen, sen eller stressad, och det kommer alltid vara ditt fel!

-Trots de faktum att en tävling förvandlar din snälla fru till ett monster, så kom ihåg att jag faktiskt älskar och uppskattar dig. När tävlingen väl är över så kommer jag förvanlads tillbaka till din väna fru! 

– Skulle du ha fallerat på några av ovanstående punkter, se till att komma laddad med vin och choklad!

————————————

Jag är tyvärr rädd för att ovanstående text ligger ganska nära sanningen….. Att vara sidekick till mig under tävling kan inte vara lätt! Det kräver ett tålamod Af Guds Nåde och en nästintill övermänsklig förmåga att förutse vad som kommer hända! Men jag tror att Nicklas kommer ha nytta av listan nästa gång han följer med på tävling 🙂 

Ja, jag har lånat texten från nätet, men skrivit om den lite så den passar mer in på mig och Spajk!

Väl mött på tävlingsbanan!  
 

Förrådsbyggnad fortsätter!

Att bygga förråd…. Är kul! Men det tar tid och är inte alltid enkelt…. Men det blir så bra när det blir klart!

Semesterveckan i maj var produktiv, då tyckte vi att vi var superduktiga och det syntes resultat varje dag, men nu när vi är nere på nivån ”finlir” så syns det inte lika tydligt trots att vi lägger x antal timmar per dag där ute!

Nu är det målning och vattenavrinning som stått i fokus några dagar, men i går blev det äntligen klart!!! Eller ja, lite ”smådutt” med pensel återstår, men om man ska ”smådutta” tills det blir überperfekt så kommer vi inte att få annat gjort än att smyga runt förrådet med pensel i handen!

Efter avverkningen förra året har vegetationen ändrats på tomten, nu finns det massa högt mysigt gräs att gå i! Gärna barbent så det killar lite på benen 🙂 (Ja, jag vet att det finns fästingar….men det struntar jag i!!!)

Hade det inte varit för att det är så mycket sten hade jag gärna gått barfota också!

Måla…. Är inte en favoritsyssla…. Det blir bara massa spill och jag tycker inte det syns att jag gör något! Dessutom går det sakta…. Och kräver att man maskerar!! Vilket ju tar hundra år och ändå kan man ju ge sig TUSAN på att man missar nån liten fläck och då är ju liksom jobbet med maskering ändå ogjort??? Man målar och är så noga så noga, sen går man runt och ska måla från andra hållet, ja då kan man liksom ge sig tusan på att det skymtar någon vit träden fläck som undkommit färg…. Sen när man försöker täcka det trävita med färg, ja då kryper färgen under maskeringen…

Nåväl, den som tycker det är sulligt och inte skottraka ränder kan få greppa en pensel och hjälpa till!

Här ser ni herr Byggherren i full färd med att räkna! Räkna hur mycket reglar, isolering och osb-skivor som går åt till våra innerväggar.

Tänk, att ett fungerande lås kan vara en sådan fröjd 🙂 Detta är alltså dörren in till det som ska bli dass. Dasset blir till vänster och sen förråd till höger.

Maskering, maskering, maskering….. Jag är koncentrerad som få! Den röda kuben som skymtar snett till höger i bild är alltså det gamla dasset, det är skevt och ruckligt med en dörr som inte går att stänga, så det är verkligen på tiden att det byggs ettt nytt. Det nya ska dessutom få någon form av hantering av det som hamnar i ett dass… Miljövänligt och långsiktigt tänkande! Det finns ju en uppsjö av olika smarta lösningar, även om man saknar både el och vatten.

Delen under tak där jag står och tejpar ska alltså bli en SPA-avdelning! Eller SPA och SPA….det ska iaf bli en dusch… Har jag tur lyckas kära maken dessutom lösa någon smart lösning med soluppvärmt vatten så man slipper duscha iskallt källvatten 🙂

Sen ska det också rymmas en diskbänk där ute, så man slipper diska i det pyttelilla köket!

Det ska bli så kul att få sätta igång att inreda, både dasset och duschhörnan. Men än återstår en del jobb, får se om vi blir klara i år eller nästa år!

I morgon börjar vi bygga innerväggar och isolera, vi har ju aldrig byggt en innervägg, så det kommer säkert ta en stund och fresta på tålamodet en hel del, men vi klarar nog av även den prövningen 🙂

Tack och hej, leverpastej!

FMM2016 

Ibland blir det ju inte som man tänkt! Fast till slut så blir det ganska bra ändå!

Jag har ju tvekat huruvida jag ska försöka kvala till FMM i år, det är ju ruskigt roligt!! Men efter förra årets tävling då vi missade både vind OCH ljudfiguranten så hade jag nästan bestämt mig för att strunta i att starta på årets DM. Men sen när anmälan kom så blev jag ju lite sugen ändå 🙂

Så sagt och gjort, jag anmälde och vi var ett glatt gäng som samlades på Ludvika BK för DM, tillsammans med oss från Dalarna var också Gävleborg och Värmland. Kul att träffa lite kollegor från andra distrikt.

Nåväl, det visade sig att vi hade ju inte så mycket att hämta, vi missade både vind och ljud…. Så då var det ju klart att det inte blev poäng nog att kvala till FMM. Såklart var jag besviken, men ändå lite lättad över att inte behöva träna på bevakningsbitarna under sommaren utan kan fokusera på vår lydnadssatsning!

Men av olika anledningar så blev vårt DM ogiltigt så Dalarna (och flera andra distrikt) fick göra om sina DM! Samma tankevånda igen….ska jag? ska jag? ska jag? ska jag? ska jag?

Jag tänkte att jag kan väl prova igen, det kanske går åt skogen nu också? Hade lite finfint pepptalk av kloka träningsvänner så jag bestämde mig för att starta.

Började med spår, ett i mina ögon slarvigt upptag belönades ändå med full pott och domaren sa att det var ett finfint upptag! Sen tuffade vi på i spåret och hittade varenda pryl 🙂 Duktig Spajk! Så vi hade 500 poäng av 500 möjliga på spårdelen! Nu vet jag ju att Spajk ÄR duktig, värre med den som håller i kopplet…..

Sen var det dax för patrullering, nu hade jag fått STRÄNGA order om att köpa ALLA markeringar!! Sagt och gjort! Varenda öronvinkling markerades! Nu var det bara två markeringar, men det var ju exakt rätt! Fick dock lite skäll av domaren för att jag släpade iväg Spajk från ljudmarkeringen innan domaren tyckte det var dax?? Konstigt… Jag trodde jag som förare bestämde när jag skulle gå vidare, men icke. Detta förarmisstag resulterade i att vi bara fick 8 på taktiken. Men å andra sidan fick jag beröm för att jag gått i lagom jämnt tempo och gjort halt på rätt ställe.

Spajk markerade med all önskvärd tydlighet, så vi fick 10/10 på ljud/vindfiguranten, niiiiiiiice!

Vi fick ihop 456 av 500 på stigen, skönt.

Hur gick de övriga tävlanden då? Både Jessika och Jörgen hade missat spåret, jäkla skit! Men de hade ändå kvalificerade poäng så de klarade kvalgränsen. På stigen hade Jessika båda figuranterna och Jörgen hade vindfiguranten (om jag minns rätt!!)

Sen var det tillbaka till klubben och lydnad, vi gjorde en ganska dålig lydnad, men kämpade ihop 185,5 poäng av 220.

Vi allihopa avstod uppletandet, jag avstod för att Spajk var lite irriterad runt ögonen och jag ville inte låta honom springa i massa skog i full fart.

Dagen slutade med att vi alla tre hade kvalificerande poäng till FMM! Det var ju det som var målet med dagen 🙂

Dalarna kommer få två ekipage med på FMM, varav det ena då är Spajk och jag, det andra ekipaget kommer vara Mikaela och Viska. Viska är placerad på mitt kompani, men då med husse Jörgen, Jörgen kan inte vara med på FMM, så då ska Mikaela tävla henne. Mikaela är också på mitt kompani och det ska bli så roligt att tävla FMM tillsammans!

Lite bilder!