Kategoriarkiv: Bilder

Bevakningsträning

Äntligen lite träning!

Det har ju varit lite si och så med träningen under våren… Men nu när vi äntligen är igång igen så känner jag verkligen hur jag saknat det! Dels saknat utvecklingen kring själva träningen, problemlösning och att diskutera tankar och idéer med träningsgänget, dels har jag saknat just träningsgänget! Idag var vi inte så många, men herregud vad jag skrattade, tårarna rann och jag kommer ha träningsvärk i magen i morgon! Tack för det Lena och Maria, det sägs ju att lika barn leka bäst, och nog banne mig leker vi bäst tillsammans! Det är de bästa vänner, när man inte setts på ett tag och bara liksom kan fortsätta där vi slutade senast.

Det som hänt sedan sist är ju att jag efter många sömnlösa nätter bestämt mig för att ”gå ner” som hundförare igen efter några år som hundbefäl, så nu attans måste ju Spajk och jag leverera! Det ska bli så kul att köra hund igen, tror bestämt Spajk är lika nöjd han också.

Idag stod patrullering och spår på schemat, det var ett tag sedan vi patrullerade, men det lönar sig att vila, för attans vad fint han gick! I mitt tycke uppträder han finfint på stigen! Alert och aktiv, jobbar från sida till sida, störs inte av halter, kollar av terrängen och är tyst.


En bild på stillastående bevakning, varför det nu kallas för stillastående? Man står väl aldrig upp i en bevakning??? Nåja, jag satt ner och Spajk stod upp.

Värsta actionrullen ju, stillasittande bevakning, kul när det händer något, men när det inte händer något så är det inte så rackarns mycket action!


F
ina lilla grånos!

Spår….. är faktiskt det roligaste som finns! Inte mycket hundrelaterat är roligare än spåret, Spajk är en bra spårhund, lite för snabb för sitt eget bästa. Framförallt, han använder mer ben än hjärna, vilket leder till att det ibland blir fort och fel! Felet i detta fall stavas B-A-K-S-P-Å-R…. Men nu har jag en plan och den funkar, det är jag övertygad om!

Problemet är att han är så spårfixerad att han inte riktigt tar sig tid att analysera åt vilket håll, han blir liksom så lycklig bara av att hitta ett spår så han far iväg hej vilt… Fort och fel! Men nu ligger fokus på att analysera noga innan han fastställer åt vilket håll det går, för han missar inte ett spår, men det är lika illa att gå bakspår som att missa spåret helt. Så vi har många timmars träning framför oss!

Ligg ner, lugnt och fint, SEN får man spåra, kolla på öronen, dom är verkligen i ”lyssnarposition” 🙂 Lite som batman-öron!

Spajk har fått en fin ny sele, helt utan flashiga detaljer, bara grön och funktionell! Henrik har sytt den åt oss, inte alla som har en kompis som syr selar utan att tveka! Tack för det Henrik!

Att spåra ut på en väg, vika av längs vägkanten och sedan tillbaka in i skogen för att slippa gå genom värsta terrängen med ungtallskog! Ingen match sa Spajk!

Bastjänst… Har vi inte tränat på länge, Spajk var inte direkt överförtjust i att behöva sitta ensam i skogen medans vi fikade, men fann sig tillrätta efter en stund och lade sig motvilligt på fällen som han tidigare demonstrativt ratat! Skönt att se att den grundträning vi gjorde när han var liten fortfarande sitter kvar.


J
oså, det gick att koppla av och vila, även att vi skrattade och fikade en bit bort, duktig liten Spajk!

Nu är det snart semester och då finns det gott om tid för träning! Ska bli så roligt!

Tjipp och tack!

 

Bildbomb och en hyllning till spåret med alla dess hemligheter!

Jodå, här går livet sin gilla gång! Det har ju ÄNTLIGEN blivit barmark och vi kan spåra! Finns det något roligare än spår?? Inte mycket om ni frågar mig……


Lilla bruna hunden vill byta sitt oxöra mot mitt kex, ingen byteshandel jag föredrar, men söt är han.

Att spåra, hur kul kan det vara tänker ni? Det är så fantastiskt roligt! Se hur hunden jobbar, lokaliserar vinklar, analyserar terrängskiften och markerar föremål. Jobbar självständigt men ändå ett lagarbete. Att som förare läsa terrängen, veta var vittring ”rinner omkring”, hålla emot i linan vid terrängskiften för att hjälpa hunden, att stötta med beröm på rätt ställe. Att belöna föremål med lagom intensitet för att höja eller dämpa. Att lugnt och tålmodigt lita på hunden och låta den jobba.

Men att lita på hunden är ju SJUKT svårt ibland!? Även om jag numer alltid litar på Spajk, så är det värre med fina fröken…. Hon kan ibland (läs ofta!) få för sig att ”kolla lite annat” samtidigt och när jag då säger åt henne så blänger hon lite som för att säga ”jaja, jag veeeeeet var ”ditt” spår går, men jag ska bara kolla lite här först” men när hon väl har kollat sitt, så återgår hon gärna till det jag anser vara rätt spår!


Jag använder ofta små apporter i spåret, ett par cm stora. Då blir Spajk mer noggrann, både i spåret men också i markeringarna. Men ibland provar jag såklart med ”tävlingsstorlek”på apporter, plättlätt sa Spajk! Om ni tittar riiiiiiiiktigt noga på bilden, så ser ni ett litet ”fnas” som ligger på stenen bredvid den längre pinnen? Den hittade Spajk i spåret och det är en avbruten kvist från en av pinnarna som jag pillade bort när jag lade spåret. Såklart markerade Spajk den också, lite cooolt!


Vi har ju vår ”spårgroda” när vi spårar, det är egentligen ingen groda, än mindre är den grön! Men vi hade en sån en gång, men den glömde vi i skogen, så nu får den där röda pipisen agera spårgroda! Spajk vet iaf att det är den som är belöningen i spåret! En riktig favvo!

Jag undrar hur många kilometer spår jag har gått under mina 15 år som hundägare??? Det är åtskilliga mil! Från de första valpspåren på några hundra meter till spår på 2-3 kilometer. Jag tröttnar aldrig! Det är nog det enda jag längtar till när det vankas valp så småningom, att få börja spåra med lillvappen. Allt annat kan jag vara utan, men just att lägga grunderna till spåret!

Spår är ju en utmärkt aktivering, enkelt och inte minst, billigt, en sele en lina, lite föremål och en boll! Sen är det ju bara att köra igång!


Fina fröken! Nyss 11 år fyllda, men ack så välbehållen!

Innan det riktigt var barmark i skogen spårade vi här hemma, det är världens lyx att bara kliva utanför dörren och lätt få ut 400 meter spår i smittad parkmiljö. Fri störning i form av konfirmander ingår 😉


Nicklas fotade, inte alltid så kul att se sig själv på bild, men nyttigt att se Spajk spåra från en annan synvinkel än snett bakifrån!


Han går ju med nosen ganska nära marken allt som oftast! Då ökar ju liksom chansen att hålla fast i spårkärnan….


Ett annat never-ending-projekt är ju detta fotande! Jag har ju gett mig sjutton på att lära mig bländare/slutare och kunna fota på riktigt och inte fuska med förinställda finesser. Det går väl ”sådär” bra kan jag säga…

Jag har alltid sagt att DIzni är fotogenic, men nja, Spajk knaprar in på henne! Han har ju verkligen tusen uttryck, vissa snygga, vissa rent ut sagt hemska…..

Å så hans eviga snövaraner….Så fort det finns minsta gnutta snö, ja då ska det krafsas och rullas i snön, spelar ingen roll hur skitig snön är, det bara SKA göras snövaraner! 

Sen har vi ju firat födelsedag också! FIna fröken har fyllt 11 år, tänka sig! I 11 år har hon funnits i våra liv, dryg som få men ack så älskad <3

Nu laddar jag och Spajk för kennelhelg med härliga goa Meringasmänniskor! Tjohooo!

På återseende!

 

 

Vi lever! 

Jodå, vi lever och mår prima! 

Njuter av att vintern fortfarande håller i, det är så härligt att se hur folk tar sig ut på isen, det är en skön blandning av vuxna, hundar, barn, sparkar, skidor, skridskor, fyrhjulingar och skotrar! 

Fast just på dessa bilder ser det ju tomt ut… Vilket beror på att vi var ute tidigt! Efter lunch kryllar det av folk! 

Fast ibland är det skönt att slippa folk, så då åker vi till skogs! 

Det finns en fin lite promenad vid Kungshol, där möter man knappt en enda människa! 

Vi har typ träningsvila…. Petar lite lydnadsmoment inomhus, men så fort snön försvinner så ska vi börja spåra! Jag gillar verkligen snön, men längtar efter långa härliga dagar i spårskogen!! 

Fina fröken!

Ja, underbara fina fröken rottweiler, så dryg men samtidigt så underbar på alla sätt och vis! En hund med en stor personlighet! 

För någon vecka sedan skrämde hon oss REJÄLT! Hon har ju gått fram genom livet som en stridsvagn, inget är farligt, inget i världen kan skada henne! Om hon själv får tycka….. Nu vet ju vi att det inte riktigt är så, men det är en rätt skön inställning till livet 🙂 

Nåväl, en dag blev hon rejält dålig i magen, vilket inte är ett dugg konstigt med tanke på vad hon stoppar i sig!? Inget konstigt alls, men nu blev hon snabbt medtagen och fick inte behålla något alls, varken mat eller vatten och då började jag ana oråd….. Hon kräktes och hade blodiga diarréer…. Såklart var detta på kvällen, såklart var detta när vi bara hade en bil, såklart var Nicklas i Falun med den enda bilen vi hade! Via telefonkontakt med Falu djursjukhus så bestämde jag att vi ändå ska komma in, för hon hade snabbt blivit sämre och låg mest. Jag får låna Camillas bil och ett tecken på hur dålig hon var att när Camilla kom så orkade hon inte ens resa sig och hälsa!? DÅ är Dizni dålig kan jag säga…. 

Väl framme i Falun får vi träffa veterinär Katarina, det känns tryggt! Hon har boxer och tävlar sök, så vi har setts på tävling och är ytligt bekanta. Jag frågade innan vi åkte vem som jobbade, det finns ju betydligt sämre veterinärer…. Vi gör ultraljud och röntgen men hittar inget konstigt, iof skönt att det inte var någon främmande kropp som hon stoppat i sig, men samtidigt läskigt att INTE hitta något! 

Nicklas kom upp efter sin träning och han såg också att hon blivit betydligt sämre sedan han åkte hemifrån! Alltså rätt beslut att åka in. Hellre det än en tur till Strömsholm mitt i natten! 

Vi var såklart oroliga för att hitta någon cancer…. Ett par av hennes syskon har haft det, så det finns ju viss risk för det. Men ingenting tydde på det, vilket var skönt såklart! 

Hon blev hur som helst kvar, och precis när vi skulle gå så hamnade hon lite i chock, började flämta jättemycket och blev alldelles blek i slemhinnorna i munnen, skitläskigt! Hon var ju dock i trygga händer och vi vände hemåt. 

Såhär söt och oskyldig var hon som valp 🙂 

Detta hände en måndag och på tisdagen ringde dom och berättade att hon var lite bättre och inte hade kräkts, men att hon ändå behövde stanna ytterligare ett dygn. Jag såg tusenlapparna fladdra, första dygnet gick på typ 12.000 kr! Tuuuuuuur hon är försäkrad. 

På onsdagen ringde dom från djursjukhuset och sa att hon var piggare, men att dom ändå ville behålla henne ytterligare ett dygn, då hade hon ändå inte kräkts sedan i måndags och hade ätit mat sedan måndagskväll!? Det är svårt att ifrågasätta deras utlåtande, men konstigt att dom ville ha henne kvar om hon åt mat och inte kräktes? Jag berättade då att Nicklas är hemma och kan ha henne under uppsikt hela dagen och att vi har lite koll på läget. Veterinären (som inte vara Katarina, utan nån annan människa…) sa att deras rekommendation var aatt hon skulle stanna, men att vi fick hämta henne om vi ville. 

Vi hämtade henne sent på onsdagen och då möttes vi av en pigglin Dizni, hon kom glatt travande och viftade på svansen när vi kom… Kändes konstigt att dom ville behålla henne!? Hon var lite tagen någon dag efteråt, men absolut inte så dålig att hon hade behövt vara kvar ett dygn till! 

Hon var lite dålig i magen någon dag efteråt, men pigg som få! Hon njöt i fulla drag över att få sova i sängen hos Nicklas och mig ifall hon snabbt skulle behöva ut på natten. 

Nu är hon helt återställd och piggare än någonsin! Det är lätt att glömma att hon fyller 11 år om någon månad, hon är ingen ungdom längre……. Det blev så påtagligt när hon var sådär dålig att vi inte kommer ha henne kvar i all evighet! Hemska tanke…. ett liv utan Dizni?? Ett liv utan rottweiler? Men den dagen, den sorgen, nu lever vi vidare! 

Tack o hej, leverpastej! 

2016 – Vad tusan hände egentligen?

Ja, det kan man verkligen undra! Det gick ju absolut inte som jag tänkt, vi är minsann inga lydnadschampions!? Det var ju målet för året, jag var så hängiven att jag nästan inte gjorde något annat än att bara köra lydnad. Liiiiiite annat gjorde vi ju i och för sig också, vi hann tävlade DM och vi hann starta FMM.

Vad hände på lydnadsfronten? Jo, det kan man verkligen undra… För dålig träning helt enkel, en för låg lägstanivå. Det var olika saker som strulade, sista månaderna på året började helt plötsligt sitt i grupp att strula och han kunde resa sig och komma efter mig, och då är det ju liksom kört! Andra gånger har det varit småsaker som gjort att vi landat på tråkiga 249 poäng istället för de åtråvärda 256. Men tänk vad vi lärt oss en hel massa saker som vi drar nytta av till 2017!

Vi har gjort 21 startar i eliten, brutit 3 av dem. Jag har noggrant skrivit in alla resultat i ett excelark och om jag plockar de bästa betygen på alla moment så landar vi på strax under 300 poäng, så alla moment sitter ju där, synd bara att vi inte fick ihop dom på samma tävling. Nu med de nya reglerna känner jag mig inte jättemotiverad att tävla själv, det ser jättespännande ut av vad det jag sett, men att börja med massa nya moment på en 7-årig hund, jag vet inte om jag har tålamod med det.

Vårt DM för bevakningshundar ledde ju till start i FMM (försvarsmaktsmästerskapen, SM för patrullhundar) , jag och Mela tränade som tokar!!! Vi gjorde alla rätt på träning, men på tävling blev det inte ett dugg rätt…. Vi båda landade på nedre halvan av resultatlistan, MEN vi var där och som enda kelpie var vi dessutom representanter för rasen.

Fina fröken då, snart 11 år gammal! Hennes mål är att hålla sig frisk och fräsch, lite småkrämpor har hon att dras med, men vi underhåller henne med bra mat och lagom dos av motion.

Både Spajk och Dizni är ju utställningschampions, men ingen av dom är sådär supermegadundersnygga så det är värt att åka land och rike runt och jaga meriter, det är det så många andra som gör så vi håller oss hemmavid på utställning. Det ÄR kul med utställning, framförallt att träffa alla glada människor. Men vi hann vänstervarva ett par dagar också, både kelpie och rottweiler är brukshundar och skall visa framfötterna på tävlingsbanan, inte i ringen….. Men nåväl, Spajk är både rastypisk och blev snyggast av alla kelpie ena dagen, och näst snyggast dagen efter.

Fina fröken då? Ja, hon är, enligt domaren, inte ens rastypisk! Hon åkte ut med buller och bång båda dagarna med ”för lätt typ” och ”mycket tunn benstomme”

Alltså, var är rasen på väg??? Det var så stora och feta hundar som knappt ens orkade ta sig runt några varv i ringen, hur ska dom orka en elittävling i spår/sök? Jag känner mig på riktigt oroad för rasens entusiaster, för dom finns, som vill ha en arbetande hund, men dom får svårare och svårare att hitta individer som funkar att jobba med. Det har skett en utveckling de senast 7-8 åren som jag INTE tycker om…. Hundarna blir större och större men det är fortfarande så att hundarna utan arbetsmeriter är fler än de som har arbetsmeriter, vilket är jättetråkigt för en brukshund.

Nåja, inte ens Dizni kan väl räknas som meriterad, gk lägre spår och bevakning, tjh (ptrl), SeUCH, RLN N är väl egentligen inte mycket att hurra för. Men det är meriter nog för att få ställas i bruksklass innan hon numer är veteran.

Men nu är det dax för ett nytt år, med nya mål!
Här kan ni läsa om planerna för 2017

Jag har bestämt att inte åka på ”Towa-lägret” i sommar, fyra dagar är lite mycket att klämma in på semestern, jag ska istället åka på en kurs med high5hundkurser (http://www.high5hundkurser.se/project/helgkurs-i-tavlingslydnad/)
Jag har följt hennes blogg ett tag och gillar filosofin att det ska vara kul att träna!

För övrigt hoppas jag på ett givande kennelläger!
Alltid kul att träffa Meringas-människorna och träna ihop.

Ta tag i våra egna träningar på hemmaplan, styra upp vårt underbara, härliga spretiga gäng och få till lite kontinuitet, vilket är svårt när man jobbar som jag gör, men det är bara att pussla med tider och dagar!

Önskar er alla ett bra 2017!

Bara några bilder!

Jag måste ju säga att detta väder är minst sagt deprimerande! Jag gillar snö och kyla! Så nu får det gärna bli både jättekallt och komma jättemycket snö. Om jag varit piggelin kunde vi ju å andra sidan spårat en hel massa, men när det bara är snor i hjärnan och jag knappt orkar gå lunchpromenad, då är det liksom ingen idé att ge sig ut på något spår….

Men idag fick det bli en lite längre promenad och kameran fick följa med! Grått och tråkigt är det ju (å då är det vädret jag tänker på, inte Spajk´s grå nos 😉 ) så bilderna blir inte roligare än vädret!


Kyrkstallarna, detta kulturhistoriska fenomen som lockar så många turister! 


SnyggSpajks favoritmin…. Inte så snygg!


Trots sina snart 7 år ser han ibland väldigt valpig ut. Det är bara nosen som avslöjar att han är lite till år!


Inte lätt att fånga båda på bild…. 

….som sagt….



Han är ju till och med grå I ÖRONEN!?!?! Undra om det är som Nalle Puh säger, att han kanske bara har lite ludd i öronen???


Han hittade en liten pinne han försökte gräva upp…. han hade nog stått där och grävt fortfarande om jag inte sagt åt honom att sluta gräva!


Lite ståtlig är han allt, lillkillen!

Tjohooo! Full fart mot 2017!

Träningsmotivation, eller motivation på det stora hela!

Jo, så var det ju dethär med motivation, att hålla igång bloggen…. Det är ju vansinnigt kul att skriva och när jag väl sitter här så bara flyter fingrarna över tangenterna! I särskilt gynnsamma stunder, som nu, med en kopp kaffe och spotify som spelar julmusik, ja DÅ är det inte svårt!

Men annars kan det väl vara ”sådär” kul…. jag önskar ju att min blogg vore en källa till inspiration för andra, ett ställe där man kikar in och får sig en tankeställare, en god idé eller helt enkelt bara ett litet skratt! Men då lär jag nog skriva något mer inlägg en typ ett i månaden 🙂 Nåväl, tur det finns andra bloggar som uppfyller ovanstående!

Vi går ju in i lite lågsäsong nu….som anställd i svenska kyrkan så har man lite annat att pyssla med, jobbet tar lite mer tid än vanligt, om man säger så! Men kul är det! Så rackarns roligt att det inte går något att det blir lite stiltje på hundfronten….. Spajk och Dizni behöver vila ockå! Nu är det ju inte så att vi inte gör något alls! Men det blir inte så frekvent som annars.

Framåtsändande, detta moment som är så roligt, men så svårt! Spajk är asduktig på att gå rakt fram, han kan springa fort rakt fram…. men sen att liksom få domdär att gå ihop är inte vår grej! Vadå stanna??????? Jag tror seriöst jag ska lära honom räkna till 9! För efter just 9 galoppsprång ska han bryta av till skritt. Det var kloka kennelmamman Maria som lärde mig att just 9 galoppsprång är perfekt. Synd bara att hon inte lärde Spajk räkna redan i valplådan 😉

Nu testar vi target, men jag är inte säker på att han verkligen förstår att det hänger ihop med bromspunkt, han galopperar dit fram och ställer sig och när jag fortsätter gå så går han i rätt riktning, men jag tror fortfarande inte han fattar VAR han ska bromsa utan springer dit targeten är. Jag vill ju att han ska ha en rumsuppfattning och en kroppskänsla för NÄR han ska bromsa! Typ alltså räkna galoppsprången 🙂


Nåja, vi ger oss inte så lätt! Jag tror också på att ställa ”ihop” gruppen lite, så det blir tydligt för honom att han närmar sig gruppen och sedan flytta isär dom!?

Det har varit lite bildtorka på träningarna, så jag slänger in lite mobilbilder på ”Villa Fromhem” i adventstid!

Stryka, är kul med bra strykjärn och med stärkelse blir det ännu finare! Den vita duken har nu legat på köksbordet i flera veckor utan att bli smutsig!? Det måste vara någon form av rekord…

Vår fina julkrubba! Inköpt på en av resorna till Jerusalem, de vise männen är på väg…. 

Sen vet ni, att man har saker som har ett högt affektionsvärde! Vi har den finaste av alla ljuslyktor 🙂 Det är systerdottern Tuva som gjorde den på förskolan och som sedan dess sprider glädje i huset! De andra två har också en historia, men den tar vi en annan gång

Ett nyinköp! Den blev precis perfekt i storlek! 

På vårt lite röriga kontor står dessa adventsljusstakar… De är inköpta 20/11 1995 för det hutlösa priset 98 kr styck! Hur vet jag det? Jo, det har min kloka pappa skrivit på kartongen! Jag fick dom i namnsdagspresent 22/11 1995 då jag bodde i studentlägenhet i Västervik! 

Sen den eviga diskussionen om ljusstakarna skall stå MITT i fönstret eller på sidan? Jag tycker det är snyggare när hela ljusstaken syns utifrån…

Vårt nyinköpta nät! Det blev så fint när det hänger i spaljén utanför sovrummet! 

Å så ännu en namnsdagspresent! Fast denna ängel har jag fått av mormor och morfar, det är mååååånga år sedan! Både jag och systeryster fick varsin som så fint hängde i våra rum hemma på Flädervägen, nu hänger de i familjen From och familjen Milde! 

Ja, det var väl allt för nu!

Tack och hej, leverpastej!

Då kör vi igen! 

Dåså, då är vi igång igen!

Söndagsträningen har startat för säsongen, detta år i Leksand. Ett fint nybyggt ridhus, samma fina mjuka underlag som i körhallen här i Rättvik. Tyvärr är ju Rättviks kommun så ogästvänliga och tillåter inte regelbunden hundträning i körhallen, helt sjukt om ni frågar mig! En förening på drygt 300 medlemmar som INTE får nyttja en kommunal anläggning? Men strunt samma, nu får ridklubben i Leksand våra pengar när snål-Rättviks kommun inte vill ha oss där! Sådeså!

Nåväl, först ska jag hiva in lite präktighetspoäng 🙂 Idag har både jag och Nicklas varit lediga, en hel ledig dag tillsammans!? Vi satte en rasande fart och har hunnit sätta upp lite tavellister och fixa våra telldus-styrda lampor via wifi och så har vi ägnat ett par timmar åt skovård! Lukten av skofett var bedövande när vi gnodde och putsade, så skönt när det är gjort. Enda smolket i bägaren är att jag upptäckte att mina kära Lundhags inte mår så bra…. Vet inte vad som hänt? Men det ser ju ut som att skaftet ”satt sig” och därmed nött hål på lädret i vecket som bildats, jag har mailat till Lundhags för att se om det går att laga eller om jag måste köpa nya, jag vet inte hur deras service är? Jag köpte dom i april 2012, så dom är ju inte direkt lastgamla. Jag har visserligen gått många mil i dom, men mer än 4 år ska de väl ändå hålla!


Den samlade vårdade skaran av skor! Kolla paret längst upp till vänster! Inköpta 2002, bara läder i skaftet och med lädersnören, mmmmmm! Så sköna! Nu efter min halluxoperation så kan jag ha dom igen, ingen är gladare än jag! Det kan ju tyckas lite konstigt att ha två par Lundhagskängor, men de röda som nu är trasiga har jag bara på sommaren med två par tunna strumpor i, de andra har jag på vintern med lite tjockare strumpor i.

Nåväl, det var inte det jag egentligen skulle skriva om! Jag skulle ju blogga om att vi är igång igen med vår träning. Nu har vi lämnat lydnadstugget bakom oss och satsar på brukset igen, så roligt! Idag raketstartade vi med att köra framåtsändande, och då det svåraste av allt…. att gå saaaaaaaakta….


Försöker berätta för Spajk att man måste vila lite mellan passen…. Det går sådär bra!? Som sagt, vi tränade att gå sakta… riktigt sakta, typ i skritt!

Vi har inte tränat detta på länge, så det krävdes lite påminnelse att verkligen gå sakta. Sen kommer det riktigt svåra och det är bryta av från galopp till att gå sakta, att springa fort är lätt, att gå sakta är lätt men att kombinera dessa två är vääääääääldigt svårt i en liten kelpiehjärna 😉

Vi tränade också tungapportering, vårt dilemma är att han har fullt ös ut till apporten, men med 3 kg i munnen vill han ogärna galoppera, så jag får hitta något bra sätt att jämna ut tempot, för som det är nu kommer vi få betygsneddrag för ”ojämnt tempo”. Iom nya regelrevideringen så ska kelpie bära 3 kg istället för som nu, 2 kg, jag tycker inte att det är så mycket att bråka om, på FMM skulle ju alla hundar oavsett storlek bära 4 kg!

Vi hann med några vändor vänstervarv också, det vankas utställning till helgen! Både herr studs och fina fröken skall ut och springa åt vänster 🙂

Det var allt för nu! Tack o hej, leverpastej!

PS. jag lovade ju Spajk att få säga några ord också! DS.

Tja! Spajk här! Jag vet att min matte är heeeeelt kass på att uppdatera hemsidan och så, hon säger att fäjsebok går fortare, himla trams! Fäjsebok har ju bara massa reklam och dumheter! Jag vill ju ha ett eget ställe som bara är mitt och då är det ju bloggen som är min plats i cybervärlden, jo, jag vet, Dizni är med här också, men hon tar ju inte så stor plats! Förutom när hon ligger i soffan, för DÅ tar hon plats, det blir knappt någon plats över till mig!? Sen morrar hon lite otäckt när jag försöker sno åt mig ett hörn… Lite bitchig är hon allt, den där fröken rottweiler…. Men jo, vad jag egentligen vill säga är att jag lovar att ha lite bättre pli på matte när det gäller bloggen! Om ni lovar att läsa så lovar jag att skälla på henne om hon inte uppdaterar ofta, deal?

 

FMM2016 

Ibland blir det ju inte som man tänkt! Fast till slut så blir det ganska bra ändå!

Jag har ju tvekat huruvida jag ska försöka kvala till FMM i år, det är ju ruskigt roligt!! Men efter förra årets tävling då vi missade både vind OCH ljudfiguranten så hade jag nästan bestämt mig för att strunta i att starta på årets DM. Men sen när anmälan kom så blev jag ju lite sugen ändå 🙂

Så sagt och gjort, jag anmälde och vi var ett glatt gäng som samlades på Ludvika BK för DM, tillsammans med oss från Dalarna var också Gävleborg och Värmland. Kul att träffa lite kollegor från andra distrikt.

Nåväl, det visade sig att vi hade ju inte så mycket att hämta, vi missade både vind och ljud…. Så då var det ju klart att det inte blev poäng nog att kvala till FMM. Såklart var jag besviken, men ändå lite lättad över att inte behöva träna på bevakningsbitarna under sommaren utan kan fokusera på vår lydnadssatsning!

Men av olika anledningar så blev vårt DM ogiltigt så Dalarna (och flera andra distrikt) fick göra om sina DM! Samma tankevånda igen….ska jag? ska jag? ska jag? ska jag? ska jag?

Jag tänkte att jag kan väl prova igen, det kanske går åt skogen nu också? Hade lite finfint pepptalk av kloka träningsvänner så jag bestämde mig för att starta.

Började med spår, ett i mina ögon slarvigt upptag belönades ändå med full pott och domaren sa att det var ett finfint upptag! Sen tuffade vi på i spåret och hittade varenda pryl 🙂 Duktig Spajk! Så vi hade 500 poäng av 500 möjliga på spårdelen! Nu vet jag ju att Spajk ÄR duktig, värre med den som håller i kopplet…..

Sen var det dax för patrullering, nu hade jag fått STRÄNGA order om att köpa ALLA markeringar!! Sagt och gjort! Varenda öronvinkling markerades! Nu var det bara två markeringar, men det var ju exakt rätt! Fick dock lite skäll av domaren för att jag släpade iväg Spajk från ljudmarkeringen innan domaren tyckte det var dax?? Konstigt… Jag trodde jag som förare bestämde när jag skulle gå vidare, men icke. Detta förarmisstag resulterade i att vi bara fick 8 på taktiken. Men å andra sidan fick jag beröm för att jag gått i lagom jämnt tempo och gjort halt på rätt ställe.

Spajk markerade med all önskvärd tydlighet, så vi fick 10/10 på ljud/vindfiguranten, niiiiiiiice!

Vi fick ihop 456 av 500 på stigen, skönt.

Hur gick de övriga tävlanden då? Både Jessika och Jörgen hade missat spåret, jäkla skit! Men de hade ändå kvalificerade poäng så de klarade kvalgränsen. På stigen hade Jessika båda figuranterna och Jörgen hade vindfiguranten (om jag minns rätt!!)

Sen var det tillbaka till klubben och lydnad, vi gjorde en ganska dålig lydnad, men kämpade ihop 185,5 poäng av 220.

Vi allihopa avstod uppletandet, jag avstod för att Spajk var lite irriterad runt ögonen och jag ville inte låta honom springa i massa skog i full fart.

Dagen slutade med att vi alla tre hade kvalificerande poäng till FMM! Det var ju det som var målet med dagen 🙂

Dalarna kommer få två ekipage med på FMM, varav det ena då är Spajk och jag, det andra ekipaget kommer vara Mikaela och Viska. Viska är placerad på mitt kompani, men då med husse Jörgen, Jörgen kan inte vara med på FMM, så då ska Mikaela tävla henne. Mikaela är också på mitt kompani och det ska bli så roligt att tävla FMM tillsammans!

Lite bilder!

Åsen, dag 2

Dag 2 på vårt förråd…. Enligt leverantören skulle det ta ca 4 dagar för oerfarna att resa förrådet, nog för att vi snickrat en del, men jag kategoriserar oss ändå som oerfarna snickare, så jag tror det tar MINST fyra dagar! Men döm om min förvåning när vi idag faktiskt lyckades lägga trossbotten (åka och köpa mer trossbotten) lägga isolering i golvet, lägga innergolv OCH resa alla fyra väggarna!?!

Idag var det finväder, så fina fröken trivdes utmärkt utomhus!

När vi kom i morse såg det ut såhär……. Bara ett regelverk för golvet

Spajk är ju en skön kille 🙂 Spelar ingen roll att Nicklas kör cirkelsåg rakt över huvudet på han, han ligger där ändå!

Tar tar sig!!! Trossbotten och isolering nästan på plats!

Trött Spajk…..

Lika trött Dizni…..

Äta bör man, annars dör man!
Lunch! En favvo….. gräddstuvad pyttipanna 🙂 Det är lite trixigt att laga på gasolspis, men det går!

Jag fick nitlotten att vara chef över isoleringen…. men jag tror vi fick en ”kli-fri” variant?? För det kliade då inte ett dugg! Jag var i och för sig väldigt noga och försiktig! Jag minns med fasa barndomens gula gullfiber som ju orsakade värsta kliattacken bara man närmade sig den?

Cirkelsåg är bra, men om batteriet tar slut är det bara att handsåga….. Vi hann nästan lägga hela innan batteriet var slut, men ändå såååååå drygt att handsåga. Det tar ju såååååå låååååång tiiiiiiid att handsåga!

Även om vi jobbar hårt så finns det tid för lite vila också!

Vy lite från ovan!

Nu ser Åsen ut som en byggarbetsplats…igen… tänk om vi någon gång, bara en sommar, kan få njuta av allt fina! Fast det är ju ruskigt kul att hålla på 🙂 Men kanske nästa sommar, då har vi inget stort projekt vad jag vet! Men det hinner vi väl komma på…. det är ju långt dit.

Spajk ser ju helt trött ut???!!!!?? Vilket han i och för sig är, det tar på krafterna att bygga förråd! 

Som sagt….. vila hinner vi också!

Jag vilar dock INTE, det blev stopp i produktionen p.g.a. batterihaveri, så jag inväntar bara nästa skiva för att limma och skruva 😉
img_6628.jpg

Men medans jag väntar, i tron om att Nicklas kämpar på, så tar han SELFIE´S????!!!!! 
img_6627.jpg

Okej, att köpa förråd i byggsats är ju plättlätt… det man kanske inte tänker på är att det väger MASSOR när det ska resas!! Nicklas ”råkade liksom i förbifarten” igår nämna att han kanske inte trodde jag skulle orka bära och resa väggblocken… Så det var med lite skräck i blicken jag fattade tag i första väggblocket för att bära iväg det, men tjo då! Såååååå himla tungt var det inte 🙂

Det kom på plats och allt var frid och fröjd! Fin snedsträva också för att säkra upp så inte nästa långa väggen skulle tippa utåt.

Men då jäklar tog det stopp! Jag ORKADE inte lyfta det!? Nu är ju långväggen nästan dubbelt så lång som kortsidan, men ändå! Kris och panik…. Det var mest händerna som inte orkade utan fingrarna bara tappade all kraft 🙁 Men vi fixade en finfin liten bärsele av spännband 🙂 In under väggblocket och vips så gick det! Eller nåja… det var väl inget enkelt ”vips” direkt… Det var riktigt riktigt tungt och jag har aldrig tidigare i mitt liv lyft något så tungt! Jag har alltid haft en stark rygg, men idag var det nära att det inte räckte! Jag fastnade på väg upp och blev stående med ryggen som en ostkrok… varpå Nicklas med värsta löjtnantskommenderingen sa ”RÄTA PÅ RYGGEN!!!!” Å tänka sig, då gick det bra 🙂 Så vi stapplade iväg de 15 meter väggen skulle flyttas, över lastpallar, stock och sten, rätt som det är säger Nicklas ”du ser stark ut”??? IDIOT tänkte jag och sa med värsta 1:e sergantstämma ”TYST!!!” och sen sa vi inget mer förrän väggen hade kommit etapp 1 av sträckan och låg på golvet i förrådet…. då bröt vi ut i värsta fnissattacken 🙂


Men upp kom väggen, även om det var tungt! Fina bärselen i framkant på bilden.

Inte bara cirkelsågen tog slut på batteri…. även skruvdragaren, så fick vi vackert handskruva! Det tog låååååång tid…. För det var ju inga korta mesiga skruvar direkt.

3 av 4 väggar på plats, då var jag rätt trött och hade lite lagom gnäll-ont i armarna, är ju inte riktigt van att lyfta ett par hundra kg förrådsväggar!?!

img_6619.jpg


img_6620.jpgMen jodå, efter sju svåra år och både blod svett och tårar så är nu alla väggar uppe!

Det blev inget mer gjort idag, vi plockade ihop, gjorde ”paket” av förrådet innan vi körde hemåt, MYCKET nöjda med dagen!

Från att bara ha varit en grusplätt i går, så står där nu ett litet förråd! Tänk vad vi kan 🙂

Tillsammans är vi starka!!!