Kategoriarkiv: Utställning/Tävling

2016 – Vad tusan hände egentligen?

Ja, det kan man verkligen undra! Det gick ju absolut inte som jag tänkt, vi är minsann inga lydnadschampions!? Det var ju målet för året, jag var så hängiven att jag nästan inte gjorde något annat än att bara köra lydnad. Liiiiiite annat gjorde vi ju i och för sig också, vi hann tävlade DM och vi hann starta FMM.

Vad hände på lydnadsfronten? Jo, det kan man verkligen undra… För dålig träning helt enkel, en för låg lägstanivå. Det var olika saker som strulade, sista månaderna på året började helt plötsligt sitt i grupp att strula och han kunde resa sig och komma efter mig, och då är det ju liksom kört! Andra gånger har det varit småsaker som gjort att vi landat på tråkiga 249 poäng istället för de åtråvärda 256. Men tänk vad vi lärt oss en hel massa saker som vi drar nytta av till 2017!

Vi har gjort 21 startar i eliten, brutit 3 av dem. Jag har noggrant skrivit in alla resultat i ett excelark och om jag plockar de bästa betygen på alla moment så landar vi på strax under 300 poäng, så alla moment sitter ju där, synd bara att vi inte fick ihop dom på samma tävling. Nu med de nya reglerna känner jag mig inte jättemotiverad att tävla själv, det ser jättespännande ut av vad det jag sett, men att börja med massa nya moment på en 7-årig hund, jag vet inte om jag har tålamod med det.

Vårt DM för bevakningshundar ledde ju till start i FMM (försvarsmaktsmästerskapen, SM för patrullhundar) , jag och Mela tränade som tokar!!! Vi gjorde alla rätt på träning, men på tävling blev det inte ett dugg rätt…. Vi båda landade på nedre halvan av resultatlistan, MEN vi var där och som enda kelpie var vi dessutom representanter för rasen.

Fina fröken då, snart 11 år gammal! Hennes mål är att hålla sig frisk och fräsch, lite småkrämpor har hon att dras med, men vi underhåller henne med bra mat och lagom dos av motion.

Både Spajk och Dizni är ju utställningschampions, men ingen av dom är sådär supermegadundersnygga så det är värt att åka land och rike runt och jaga meriter, det är det så många andra som gör så vi håller oss hemmavid på utställning. Det ÄR kul med utställning, framförallt att träffa alla glada människor. Men vi hann vänstervarva ett par dagar också, både kelpie och rottweiler är brukshundar och skall visa framfötterna på tävlingsbanan, inte i ringen….. Men nåväl, Spajk är både rastypisk och blev snyggast av alla kelpie ena dagen, och näst snyggast dagen efter.

Fina fröken då? Ja, hon är, enligt domaren, inte ens rastypisk! Hon åkte ut med buller och bång båda dagarna med ”för lätt typ” och ”mycket tunn benstomme”

Alltså, var är rasen på väg??? Det var så stora och feta hundar som knappt ens orkade ta sig runt några varv i ringen, hur ska dom orka en elittävling i spår/sök? Jag känner mig på riktigt oroad för rasens entusiaster, för dom finns, som vill ha en arbetande hund, men dom får svårare och svårare att hitta individer som funkar att jobba med. Det har skett en utveckling de senast 7-8 åren som jag INTE tycker om…. Hundarna blir större och större men det är fortfarande så att hundarna utan arbetsmeriter är fler än de som har arbetsmeriter, vilket är jättetråkigt för en brukshund.

Nåja, inte ens Dizni kan väl räknas som meriterad, gk lägre spår och bevakning, tjh (ptrl), SeUCH, RLN N är väl egentligen inte mycket att hurra för. Men det är meriter nog för att få ställas i bruksklass innan hon numer är veteran.

Men nu är det dax för ett nytt år, med nya mål!
Här kan ni läsa om planerna för 2017

Jag har bestämt att inte åka på ”Towa-lägret” i sommar, fyra dagar är lite mycket att klämma in på semestern, jag ska istället åka på en kurs med high5hundkurser (http://www.high5hundkurser.se/project/helgkurs-i-tavlingslydnad/)
Jag har följt hennes blogg ett tag och gillar filosofin att det ska vara kul att träna!

För övrigt hoppas jag på ett givande kennelläger!
Alltid kul att träffa Meringas-människorna och träna ihop.

Ta tag i våra egna träningar på hemmaplan, styra upp vårt underbara, härliga spretiga gäng och få till lite kontinuitet, vilket är svårt när man jobbar som jag gör, men det är bara att pussla med tider och dagar!

Önskar er alla ett bra 2017!

Dag 2 på utställning! 

Idag var det dag 2 på utställning!

Jag kan ju inte låta bli att tycka det är kul, träffa folk och titta på fina hundar. Sen att domarna och jag ibland har heeelt skilda åsikter, det är en annan sak.

Först ut var fina fröken, som idag fick betyget ”good” vilket i princip inte ens är rastypisk!? Så helt plötsligt har en utställningschampion gått och blivit icke rastypisk… Tyvärr säger det mer om rasens utveckling än om Dizni.

På riktigt blir jag ledsen när jag ser vilka hundar som blev placerade idag (och igår!) de hundar jag tyckte var fina åkte ut så det bara visslade om det. Kvar blev de stora kolosserna som inte orkar en elittävling. Tråkigt!

Nåväl, Dizni skötte sig så fint så fint i ringen och idag var Camilla snäll och fotade oss. Körhallen är hemsk att fota i och dessutom med mobilkamera….så håll tillgodo!


Hon sprang så fint idag, mattes gull! 
Bilden är ju mer rolig än snygg, men kul! Vi håller typ på att bromsa för att inte springa in i domaren, vi springer på ganska raskt jag och fina fröken, en brukshund ska banne mig kunna springa 🙂

Ja, sådär ser tydligen en icke rastypisk rottweiler ut! Om nu undrar….. Dessutom snart 11 år gammal! Undra just hur dom däringa kolosserna ser ut när dom snart ska fylla elva år??? Kritiken idag löd såhär:
11 år gammal, mycket härligt temp, välbehållen veteran men alltför lätt och platt som helhet, behöver betydligt bättre benstomme, bra huvudform, fina mörka ögon, tänder i fin kondition, bra resning, mycket trång i fronten, lagom vinklade bak, rör sig väl med tanke på åldern, fint uppvisad.

Domaren var lite rolig, hon var väldigt petig med hur hunden visades och tillrättavisade flera ägare i ringen, så det var lite kul att hon tyckte Dizni var väl visad, (eller så skrev hon så som plåster på såren för att Dizni var så ful 😉 )

Ja, tänk vad man hittar i sin telefon när den legat obevakad, söta ni är!
Linda förtjänar för övrigt ett extra tack då hon idag dök upp som en räddande ängel när jag skulle in med både Spajk och Dizni i körhallen….. Det är ingen lek kan jag lova! Folk bakom som inte håller avstånd utan låter sina hundar nosa på mina…..INTE OKEJ! Linda visade mina papper och fixade nummerlappar, tack!

Näst ut var Spajk, han skötte sig också finfint i ringen, sprang i sträckt koppel framför mig, vilket jag helt och hållet kan tacka Nicklas för! Det är löpträningen som gjort att Spajk numer vet att han ska trava framför i sträckt koppel. 

Som sagt, ingen höjdarkvalitét på bilderna, men håll tillgodo! Jag tror Spajk tyckte det var riktigt kul att visas upp idag! Ännu en ”broms-bild”….. Ser onekligen kul ut på bild!

Domaren hade lite bekymmer med att Spajk hade öronen mer bakåt än framåt…. Hans ”jag-tigger-godis-min” är ju inte så snygg!  Dizni är så lätt att ställa, Spajk är lite mer trixig att få att stå snyggt, men ibland lyckas vi! Jag tycker det är snyggast att när man ställer hunden fritt, men ibland behöver Spajk lite stöd innan han kan stå fint själv! 

Å sen ska då matte också hålla ordning på sina fötter….. ”ngt överrörliga fotleder” hade det nog stått i min kritik 🙂   

Nåväl, Spajk var idag väldigt rastypisk! Han fick exc och ck. I bästa hane placerades idag Frank före oss! Så det var ombytta roller från i går.

Såhär löd kritiken om Spajk:
6 år gammal, leverfärgad, maskulin hanhund, glad och livlig, bra huvudform, lagom stora öron, saknar lite hår runt ögonen, bra bett och tänder, kunde ha något mer hals, aningen tung i fronten, bra benstomme och kropp, aningen knappa bakbensvinklar, bra pälskvalité, rör sig med bra steg. 

Det är så kul med kelpie, det var sammanlagt 5 anmälda idag och vi alla fem hade våra stolar/burar bredvid varandra. Pratade om rasen och hade allmänt trevligt!

Nu har vi tävlat färdigt för i år, nu väntar nya planer för 2017! Lite vila och lite lågfart på träningen, men jag har en plan 🙂

På återseende!

Utställning!

Idag var det utställningsdax!

Ja, jag veeeeeet att båda mina hundar har sina cert och är champions, men jag råkar tycka att det är lite kul att umgås med likasinnade trevliga människor en hel dag! Dessutom på hemmaplan, så jag kunde helt sonika promenera till körhallen idag! Särskilt som att vi just nu bara har en bil, jag råkade krocka med en älg förra veckan, så ena bilen står på bilmetro i väntan på skadebesiktning, dumt och drygt.

Först ut var Spajk och han skötte sig exemplatiskt i ringen!? Sprang i sträckt koppel framför mig och stod hyffsat snyggt och stilla, inte illa!

Hade hört att domaren var av den snålare sorten, så döm om min förvåning när Spajk fick exc OCH ck! Det betyder alltså att han är väldigt rastypisk och dessutom håller certifikatskvalité, skam vore väl annars när han är champion 😉

Spajk fick ställas mot Frank i kampen om bästa hane, där drog Spajk det längsta strået idag! Han slutade alltså som bästa kelpie för dagen! Tjohoooo!

Såhär skrev domaren om Spajk (jag måste ju säga att han låter mycket snyggare i kritiken iän i verkligheten….)
Fina proportioner och substansfull, vackert huvud med kraft i nospartiet, välplacerade öron, saxbett, bra hals, välmusklad rygg, bra kors, välvinklad bak, en tanke rak överarm, mycket fin volym i kroppen, sunda rörelser fram och tillbaka, rör sig ekonomiskt med vägvinnande steg, bra färg, tappat lite päls men ändå bra kvalitet.
championklass, exc, ck, BIR
Domare: Svante Frisk

Sen var det lååååååång väntan innan Dizni skulle in. Jag satt under tiden och faktiskt förfasades över alla rottweiler, många av dom var stora som hus. En hund av den storleken kan omöjligt orka en hel elittävling i någon av våra bruksgrenar! Det märks också att rasen inte har några bruksmeriter då det av nästan 40 rottisar bara var typ 4-5 i bruksklass. Det är oroväckande! Det syntes också skillnad på de hundar som ställdes i bruksklass mot de i öppenklass, rasen är ju för sjutton på väg att bli två raser! En brukshund som är just en brukshund och en exteriörhund som bara används till utställning! Jättetråkigt! Jag känner ett par riktigt trevliga föriga och arbetsvilliga rottisar, men alla dom hade åkt ut idag för att de varit för ”tunna”. Var är rasen på väg????

Nåväl, jag hade inga större förhoppningar när jag gick in i ringen med fina fröken, mycket riktigt, vi åkte ut på ett very good.

Såhär löd hennes kritik:
Ädel i modellen, lite högbent, feminint huvud, saxbett, bra uttryck, fin hals, bra rygg som kunde varit hårdare, goda vinklar bak, skulle ha mer förbröst, djupare kropp, öppen vinkel fram, går trångt bak, lite löst fram, rör sig harmoniskt värdigt för sin ålder, hård päls, skulle varit med kraftfull alltigenom därav priset.
Veteranklass, VG
Domare: Svante Frisk

Sen var det ytterligare lite väntan innan finalen där ju jag och Spajk skulle in, jag hade inga förhoppningar där heller då kelpie´s inte ”brukar” bli placerade i BIS-finalen, mycket riktigt blev vi oplacerade… Men Spajk skötte sig helt exemplariskt!! Helt ljuvlig att springa med och att visa för domaren!

Ja, utställningen är i allra högsta grad en bedömningssport, men det är så mycket mer! För mig är det viktigt att hundarna klarar miljön, det är stundtals högljutt och det är mycket folk och hundar. Hundarna ska klara hanteringen av en främmande människa och kunna visa sig från sin allra bästa sida de få minutrarna de är inne i ringen.

Nu slöar vi i soffan och laddar för ännu en dag i vänstervarvet i morgon!

Hej svejs, grus och gnejs!

 

FMM2016 

Ibland blir det ju inte som man tänkt! Fast till slut så blir det ganska bra ändå!

Jag har ju tvekat huruvida jag ska försöka kvala till FMM i år, det är ju ruskigt roligt!! Men efter förra årets tävling då vi missade både vind OCH ljudfiguranten så hade jag nästan bestämt mig för att strunta i att starta på årets DM. Men sen när anmälan kom så blev jag ju lite sugen ändå 🙂

Så sagt och gjort, jag anmälde och vi var ett glatt gäng som samlades på Ludvika BK för DM, tillsammans med oss från Dalarna var också Gävleborg och Värmland. Kul att träffa lite kollegor från andra distrikt.

Nåväl, det visade sig att vi hade ju inte så mycket att hämta, vi missade både vind och ljud…. Så då var det ju klart att det inte blev poäng nog att kvala till FMM. Såklart var jag besviken, men ändå lite lättad över att inte behöva träna på bevakningsbitarna under sommaren utan kan fokusera på vår lydnadssatsning!

Men av olika anledningar så blev vårt DM ogiltigt så Dalarna (och flera andra distrikt) fick göra om sina DM! Samma tankevånda igen….ska jag? ska jag? ska jag? ska jag? ska jag?

Jag tänkte att jag kan väl prova igen, det kanske går åt skogen nu också? Hade lite finfint pepptalk av kloka träningsvänner så jag bestämde mig för att starta.

Började med spår, ett i mina ögon slarvigt upptag belönades ändå med full pott och domaren sa att det var ett finfint upptag! Sen tuffade vi på i spåret och hittade varenda pryl 🙂 Duktig Spajk! Så vi hade 500 poäng av 500 möjliga på spårdelen! Nu vet jag ju att Spajk ÄR duktig, värre med den som håller i kopplet…..

Sen var det dax för patrullering, nu hade jag fått STRÄNGA order om att köpa ALLA markeringar!! Sagt och gjort! Varenda öronvinkling markerades! Nu var det bara två markeringar, men det var ju exakt rätt! Fick dock lite skäll av domaren för att jag släpade iväg Spajk från ljudmarkeringen innan domaren tyckte det var dax?? Konstigt… Jag trodde jag som förare bestämde när jag skulle gå vidare, men icke. Detta förarmisstag resulterade i att vi bara fick 8 på taktiken. Men å andra sidan fick jag beröm för att jag gått i lagom jämnt tempo och gjort halt på rätt ställe.

Spajk markerade med all önskvärd tydlighet, så vi fick 10/10 på ljud/vindfiguranten, niiiiiiiice!

Vi fick ihop 456 av 500 på stigen, skönt.

Hur gick de övriga tävlanden då? Både Jessika och Jörgen hade missat spåret, jäkla skit! Men de hade ändå kvalificerade poäng så de klarade kvalgränsen. På stigen hade Jessika båda figuranterna och Jörgen hade vindfiguranten (om jag minns rätt!!)

Sen var det tillbaka till klubben och lydnad, vi gjorde en ganska dålig lydnad, men kämpade ihop 185,5 poäng av 220.

Vi allihopa avstod uppletandet, jag avstod för att Spajk var lite irriterad runt ögonen och jag ville inte låta honom springa i massa skog i full fart.

Dagen slutade med att vi alla tre hade kvalificerande poäng till FMM! Det var ju det som var målet med dagen 🙂

Dalarna kommer få två ekipage med på FMM, varav det ena då är Spajk och jag, det andra ekipaget kommer vara Mikaela och Viska. Viska är placerad på mitt kompani, men då med husse Jörgen, Jörgen kan inte vara med på FMM, så då ska Mikaela tävla henne. Mikaela är också på mitt kompani och det ska bli så roligt att tävla FMM tillsammans!

Lite bilder!

Tävlingsdax!

Ja, i år är det ju fullt fokus på lydnadschampionatet!

Fick lite pepp av Kerstin i veckan, så nu känns det inte längre som ett ouppnåeligt mål! Tack!

I fredags eftermiddag styrde jag kosan mot Karlstad, det var ett USELT väglag, så det tog längre tid än jag trott att köra. Vi kom dock fram och installerade oss på hotellrummet, ja, vi lyxar med hotell när vi åker iväg! Jag betalade drygt 800 kr för rummet och jämfört med vandrarhem så blir det inte så mycket dyrare! Sen är det lite vardagslyx att få krypa ner i välbäddad säng och på morgonen gå ner och ladda med en rejäl hotellfrukost!

Hotellet hade ingen restaurang så jag fick studsa ut för att hitta någon middag, det fick bli Subway som serverade middagen, som jag åt sittandes i sängen…. Spajk och Dizni var MER än sugna 🙂  
Spajk tigger lite på tvären 😉 
Jag gillar hotell med hundrum, då finns det ibland matskålar och grejer, i just detta rum fanns dessutom en biabed! Lyx! Men tror ni det passade fröken D? Nej,hon skulle såklart klämma in sig på en minimal liten soffa! Där låg hon större delen av natten innan hon kom upp i sängen till mig och Spajk! 

Sen då frukost….. Det är så lyxigt att gå ner till en framställd frukost! Strax efter kl 6 var jag dessutom ensam i hela matsalen, så det var bara att gå loss ordentligt!

Tävlingen hölls i Dog-o-rama hundarena, vilket ställe! Varmt, skönt och med bra underlag. Sen var tävlingen så himla trevlig! Det var en sådär varm go känsla som finns på vissa ställen, sen finns det ställen som är raka motsatsen också, men till Hammarö återkommer jag gärna! Domaren sa till oss i samband med samlingen ”Nu ska ni gå ut och ha roligt på planen” och det hade vi verkligen, det var en skön prestigelös stämning och vi skrattade tillsammans när något gick riktigt mycket på tok, tänk om det kunde vara så överallt!

Hur gick det då??
Jo, vi har ju tränat en hel del på gruppmomenten, där problemet har varit att han blir så jäkla glad när jag kommer tillbaka, så då rör han sig lite. Men idag gick det bra! Sen nosade han lite och kröp lite på platsliggning när jag kom tillbaka. Men en KLAR förbättring mot de sista tävlingarna!

Eliten var uppdelad i två omgångar, eller egentligen tre, men gruppmomenten är ju alltid en omgång för sig. Sen var det fritt följ, Z, inkallning och rutan. Sen ut och vänta och sen köra alla apporteringar och fjärr.

Första delen var Spajk lite okoncentrerad och inte ”med” riktigt, vilket syns på poängen. Enda positiva grejen var väl att han inte vände sig om på ståendet i zätat! Annars hade jag gärna gjort om hela första delen faktiskt!

Nåja, ut och ladda om för nästa omgång, vilket brukar vara den sämsta delen för oss. Men tro det eller ej, det gick jättefint för oss idag! På vittringen gjorde han det SÅ fint!! Tog rätt pinne och kom in med den utan att tveka, så skönt kvitto på att vi tränat rätt! På fjärren förstår jag inte riktigt hur vi kunde få en nolla, men han missade ett skifte som var sitt-stå, efter två extra kommando lät jag honom sitta, men då var ju nästa skifte sitt, och då satt han ju redan och då räknade domaren det som att han hoppat över en position och direkt intagit nästa och då är det helt riktigt med en nolla. Men lite surt är det så nu fick jag lära mig att jag ALLTID ska få honom att ändra position! Eller egentligen ska jag ju inte tänka så, utan jag ska tänka att han vid varje skifte och göra rätt på första kommandot, plättlätt!

lydnad Hammarö – en länk till protokollet!

Vägg i vägg med hallen låg en godisbutik….. för en godisråtta som mig kunde jag ju inte låta bli att gå in…….  

Skoja inte att det fanns lite att välja på!!!

Hur som helst så var det en mycket trevlig tävling! Ett kvitto på att vi tränat rätt på det som varit våra problem sista tiden, gruppmomenten och vittringen. Fjärren får vi helt enkelt jobba vidare på!

Jag träffade pappa Bocca´s uppfödare Christina, hon sa att dom var lika i rörelserna, inte bara i den gråa nosen 🙂


Trots att vi bara fick ihop till ett tredjepris och kom på fjärde plats så fick vi fina priser! Alltid kul!

Jag träffade också en valpköparintressent som kom förbi och ville träffa Spajk, kul med engagerade valpköpare som vill träffa både hane och tik innan! Vi gjorde ett gott intryck, så nu håller vi alla tummar att det blir valpar i slutet på mars.

Nu laddar vi för nästa tävling, för även om inte alla poäng satt idag, så känns det bra och vi kör vidare!

På återseende!

Näst bäst……

I senaste numret presenterades alla ”Årets hund” i de olika bruksgrenarna.

Även i år blev vi Sveriges näst bästa patrullhund, av alla raser!!

årets patrullhund 2015

Vi kom tvåa även 2014….

Just i patrullhund så är det nästan bara kelpie som tävlar vilket är lite synd, men det visar ju å andra sidan att kelpie passar alldeles utmärkt som patrullhund 🙂

MEN jag tycker det är synd att inte fler upptäckt vilken rolig tävlingsgren det är! Men jag tror svaret är ganska enkelt! För de brukshundar som tävlar patrull finns inget mer än Se ptrhCH att tävla om, inget SM att jaga poäng till. Nu säger jag inte att det ”bara” är ett championat, för det krävs ju lite poäng för att få cert och det krävs ju tre cert för att bli Se ptrhCH. Men när man fått tre cert så är det ingen vits att tävla mer, för det finns inget mer att tävla om! De flesta som tävlar patrull tävlar också i någon annan gren, så då prioriterar jag att anmäla mig till spår och sök och hoppas kunna plocka cert även där!

Testa att låta grenen patrull bli en del av det ”stora” SM så tror jag antalet tävlande skulle stiga radikalt! Det finns ju såklart vårt FMM, försvarsmaktsmästerskapen vilket är SM för tjänstehundar,  men det är bara öppet för godkända patrullhundar inom försvarsmakten.

Det krävs ju inga meriter för att tävla patrull, inte mer än lite träning! Det är samma lydnad som inom alla bruksgrenar, så läs lite i reglerna och fråga någon som tävlat förut, sen är det bara att ge sig ut och tävla!

FMM 15

Nu var det ju ett tag sedan FMM gick av stapeln…. det var ju i september och här sitter jag i januari och ska komma ihåg!? Tror bestämt jag måste bli bättre på att uppdatera!

Redan förra året hade jag ett ”lyckoarmband” på mig med ”dalpilarna” som jag fotade på olika ställen längs resan, så varför inte köra samma sak i år? Så på en del bilder är armbandet med, på vissa är det inte med, men jag tycker det är lite festligt 🙂

I år gick ju FMM av stapeln i Tånga Hed utanför Vårgårda, en liten nätt bit att åka, särskilt som jag skulle åka via Maja och Kenneth för att lämna av Dizni!

Såklart var jag tvungen att äta! Middag intogs på Max i Örebro! 

När jag, sent omsider, kom fram till Tånga Hed möttes jag av denna syn, gissa om det pirrade lite i magen!?!?

Jag hade bokat ett enkelrum, skönt att få ett eget krypin!   

På plats i Tånga Hed fanns redan ett gäng goa människor! Så efter en god natts sömn var det lite lydnadsträning med Yvonne som chef över oss lite virriga deltagare! Yvonne har ju en liten söt kelpiefröken som heter Lipz!
  

Lipz är väl egentligen inte sådär överförtjust i Spajk, men med lite övertalning så går det att samsas på bild!

Sin dåliga vana trogen så hittade Spajk nå äckligt guck att rulla sig i…..så då fick det vackert bli ett bad! 

Här är vi på väg till invigningen!

Det är inte så många kelpie med…. i Boden förra året var vi tre, i år bara två! Ewa-Maria Helander och Zathungens Ezz On Top var vår rasfrände under årets FMM.

Efter invigningen var det lottning och middag…ärtsoppa och punch, såklart!

Som vanligt fanns det bra och dåliga startnummer… numren mellan 14-19 hade 3 moment på lördagen och bara ett på söndagen, resten av alla ca 30 startnummer hade två moment per dag, gissa vad jag drog??? Jo, såklart ett av dom som hade den lite mor ojämna fördelningen. Nu gör det oss inte ett dugg, men det hade varit skönt att ha det lite mer jämnt fördelat. Vi skulle alltså börja med spår, sen lydnad och sist på dagen uppletande för att sen på söndagen ha patrulleringen kvar. 

Det fanns en jättebra uppdatering av resultaten under dagarna, även om bilden är lite suddig så ser ni att vi ligger på tredje plats just där!
  

Vi började som sagt med spåret, vi hade ju tränat detta med bakspår till förbannelse kändes det som….. men det lönade sig och vi hade 499 av 500 möjliga på spåret! Det var några få av ekipagen som lyckades med så höga poäng, så det var lite häftigt!

Lydnaden gick ”sådär” enligt mig, vi landade på 174 av 220 men om jag minns rätt så var det typ 3-4 bästa lydnaden, så det får jag vara nöjd med. Det är lite märklig känsla att köra lydnad i uniform!

Vi avslutade med uppletande som var jättesvårt och gick i knähögt gräs på äng…. Den som hade bäst hade 8/8 och det var den som vann hela FMM…. vi lyckades hitta 2 föremål och fick bara en 5:a i betyg och jag var såklart besviken. Men med facit i hand så var det knappt hälften som ens fick betyg så det får jag också vara nöjd med. Vi var ganska trötta och nöjda när vi kröp till sängs, vi låg ganska bra till inför sista dagen då det var dax för patrullering.

Men tävlingen är inte slut förrän den är slut….. vi hade varken ljud eller vind med oss från stigen vilket såklart känns surt när vi hade gjort en bra tävling fram tills dess!? Enligt domarna hade Spajk markerat vindfiguranten, men inte så mycket. Jag fick dock väldigt mycket beröm för min taktik vilket alltid känns kul! Synd bara att vi inte hade med oss markeringarna 🙁

Som sagt, upp som en sol, ned som en pannkaka kan man väl säga, hade jag bara markerat vindfiguranten hade vi landat på 5-6 plats istället för den 21:a plats vi slutade på.  

Men jag gläds med årets segrare Mats Andersson från Gävleborg, aldrig har en segrare varit så värd sin seger!! En underbar glädjespridare som alltid har ett gott råd och ett vänligt ord över! Han och hans sambo Yvonne tog så väl hand om mig, såg till att jag fick mat och att jag var på rätt plats vid rätt tillfälle, tack för det!

Annars kan årets FMM sammanfattas med ett ord; kamratskap! För de människor jag valde att omge mig med är så härliga att umgås med, ärliga och prestigelösa!

Denna gång gick inte resultatet som jag kanske önskat, men det är mycket som ska stämma och för oss stämde det inte riktigt denna gång. Att bara vara där är en bedrift och jag är så stolt över att representera min klubb Nedansiljan och att förhoppningsvis visa att kelpien är en allroundhund som kan användas till allt!

Tävlingsdax!

Då har vi tävlat igen! Denna gång i bevakning, som jag ju ”egentligen” inte behöver tävla längre, vi har våra 3 cert och är champions. Det går inte att tävla SM i bruksprov bevakning, så det finns inga SM-kval att tävla för, annars hade det kanske varit ett mål? Det är lite konstigt att SBK har en officiell tävlingsgren som bevakning när det inte arrangeras något SM, som det görs i alla andra bruksgrenar (IPO, spår, sök, skydd och rapport) Det gör ju att de som tar sig till elit, tar sina tre cert och därmed får titeln SePTRHCH inte längre kommer åka och tävla. För varför åka land och rike runt och tävla när det inte ”ger” något? Det vimlar inte av tävlingar direkt så det är en rejäl bit att åka för att tävla! Det är ju inte jättemånga som tävlar i just denna gren, men skulle det arrangeras SM i bevakning så kan jag sätta en rejäl slant på att deltagarantalet skulle öka!!

Det arrangeras ju FMM, försvarsmaktsmästerskap som jag och Spajk ska tävla, men det är bara öppet för certifierade/godkända patrullhundar i hemvärnet. För att tävla bruksprov bevakning behöver man inte vara aktiv i hemvärnet, eller ens ha en certifierad hund, så det är öppet för alla!

Nåväl, Säffle är en trevlig klubb och förra året åkte vi iväg och bodde i stuga som en liten minisemester, så vi gjorde en favorit i repris, förutom att vi i år bodde på hotell! Inte ofta vi gör det, så det känns lite lyxigt!

Tanken var att tävlingen skulle vara ett litet genrep inför FMM, vi har tränat typ en gång på själva bevakningsdelen…. men desto mer spår och spårupptag!

Det var 4 lägreekipage, 2 högre och 2 elit, dock ingen ur kära ”kelpie-ligan” men medtävlarna var trevliga och arrangörerna glada, så det var en familjär känsla vid samlingen. Det är så viktigt hur det ”känns” vid samlingen!

Vi två elitekipage skulle köra patrullering först så vi blev snabbt utkörda i skogen, jag hade dragit startnummer två, vilket passade oss perfekt!

Nicklas filmade en hel del, lärorikt att se hur det ser ut! Jag fick en del skäll för misstag och en del beröm 🙂

patrullering

Vi missade ljudet!? Så gissa vad vi ska lägga focus på framöver??? Nåväl, vi fick beröm av domaren för väl genomförd patrullstig och fick således maxbetyg 7, hade vi haft ljudet också hade vi haft 10…. menmen, nu var det ju inte betyget som var det viktiga utan känslan och det kändes helt okej!

Bara att tuffa vidare mot spårupptaget, den stora frågan, hade vi tränat rätt? Eller fel? Fin patrullering, hittade spåret och kollade av åt vänster, drog sedan iväg åt höger med ett övertygande drag i kopplet! Rätt! Så skönt!!! En lugn fin halt innan vi sedan släpptes iväg ut på spåret, plockade metall, tyg, trä i en rasande fart, sen kom en spetsvinkel där vi snurrade nått varv, dock aldrig längre än 15 meter från spåret (jag höll linan på 15 meter och lät han snurra 🙂 ) efter vinkeln plockade han plastapporten som låg bakom ett nedfallet träd, så han fick hoppa över det och sedan vända tillbaka för att markera den, duktig kille! Sen spårade vi vidare, spårade längs en liten stig, vinklade av och fortsatte in i lite buskage och jag började på allvar fundera på om vi var rätt? Det var en hel del folk i rörelse i skogen, bärplockare och orienterare hade vi sett innan påsläpp… Vi hade varit ute i 15 minuter på våra 800 meter spår när han börjar snurra igen och jag står stilla…. väntar…..väntar…..väntar…innan han vinklar 90 grader och vi spårar typ 150 meter innan vi hittar slutet! 17 minuter var nog rekord, för så länge har vi aldrig varit ute i spåret! Men med två tapp så rinner minutrarna iväg, nu har man gott om tid, så det är ingen fara, men tiden går fort!

säffle 150808 spårupptag liten

Väl tillbaka till bilen så hade inte min medtävlare dykt upp?! Hon släppte på före mig, så hon borde varit tillbaka….inte kul om hon är vilse!!! Minutrarna gick och när hon varit ute i spåret en timme började vi bli lite oroliga, ringde hennes mobil (som vi hörde ringa i bilen……) gick längs vägen och tittade efter henne, vi hann göra upp en liten plan för hur vi skulle leta när hon kom gående längs vägen, från helt ”fel” håll…. hon hade blivit störd i spåret av bärplockare och inte hittat till ”sitt” spår igen, trist! Hon var dock vid gott mod, men såklart besviken!

Efter lunch var det lydnad, jag var inte så taggad…… Vilket Spajk märkte och vi gjorde en katastroflydnad!!! Blääääääää, så dåliga betyg vi fick, jag kämpade dock vidare för att ta mig igenom programmet! Med facit i hand kanske jag skulle brutit? Men jag tror inte Spajken ”går ner sig” av tävling? Men det kanske han gör? Får ta mig en funderare på det….. Nåväl, jag klev av planen med en känsla av att jag missat certet på grund av våran katastroflydnad. Jag lämnade Spajk i bilen och gick för att titta på resten av de tävlande, alltid kul att se andras lydnad. Det var inga gratispoäng som delades ut på lydnadsplanen direkt! Tyvärr var det många missar i lydnaden över lag….

Lydnad

När det var dax för prisutdelning satt Nicklas i bilen och vilade inför körningen hem, jag tänkte ju att prisutdelningen bara var en lång plåga, så jag väckte honom inte…. vilket såhär i efterhand var lite synd! För det visade sig att vi trots vår minst sagt mediokra insats hade poäng nog på lydnaden för cert! Så vi tog vårt fjärde cert!! Tjoho!!!! Så trots en blä-lydnad räckte det! Duktig liten Spajk!

Ett okej genrep, som gav tydliga hintar om vad vi behöver träna på!

Tack Säffle BK för ett bra arrangemang, kul patrullstig och kul spår!

lite tävlande!

Ja, då har vi varit ute och tävlat igen, förutom på DM för patrullhundar är det inget att skryta över, inget verkar gå vår väg just nu…. Vi gör slarviga misstag som kostar!

Enda riktigt BRA tävlingen vi gjorde var ju när det gällde kval till FMM (Försvarsmaktsmästerskapen) och det var väl ändå för väl! Det var inga fler i Dalarna som ville tävla DM, så då valde tjänstehundssektorn att ställa in DM, varpå jag blev heligt förbannad!! Att kvala via DM är enda sättet att ta sig till FMM! Så om jag inte hittade något DM skulle det inte heller bli något FMM! Jag blev väldigt väldigt besviken på sektorn som ställde in, men när jag dryftade min besvikelse på klubben erbjöd sig mina underbara klubbkamrater att hjälpa mig att ordna ett DM bara för mig! Hur underbart är inte det? Tack gulliga ni!

Nu löste det sig så att jag fick åka till Ljusdal och delta på Gävleborgs DM vilket jag är så oerhört tacksam för! Tack Maja, Christer, Per och alla figuranter!!! På ett DM måste man få ihop 50% för att kvala till FMM, så det räckte inte att jag var ensam startande från Dalarna. Jag var tvungen att skrapa ihop en ansenlig mängd poäng.

Nu gick det vägen och vi är kvalade till FMM 2015! FMM går av stapeln på Tånga Hed i september, det ska bli så kul!

Våra söktävlingar har varit lite upp och ner, ibland går specialen bra, ibland går lydnaden bra men hittills har det inte inträffat på samma tävling vilket känns trist såklart! Vi har kört en spårtävling också, i hällregn, så då kan ju alla räkna ut att den lydnaden var inget att skryta med.

Vi är anmälda till ytterligare en söktävling innan vi sedan åker på sökläger i fyra dagar! Tror vi behöver lite input på vår träning för att få till det även på tävling.

Inte en så väldigt lång uppdatering, men vill ni läsa de mediokra siffrorna från våra tävlingar så ligger dom under ”meriter”

Tack o hej leverpastej!

Vilken helg!

Ja, vad ska jag säga? Jag är så himla glad!

En sammanfattande liten resumé kommer här!

Kelpieligan, dvs Anette med Primtorpets Pixi, Elin med Grejaskogens Skandal och så Spajk och jag var återigen samlade för en helg i tävlingens tecken. Vi är ett strävsamt gäng, Anette och jag har tävlat ihop sedan jag tävlade högre klass för några år sedan samtidigt som hon tävlade lägre. Elin har varit med oss de sista åren och till ”ligan” räknas också Anki med Aussie actions  Red Kidoo.  Anki fick dock denna helg axla tävlingsledarrollen. Vi är som en enda stor rörig familj när vi ses! Det var inte bara kelpieligan som tävlade utan det alla klasser bevakning på tävlingen, så vi var många glada själar som gav sig iväg ut på de olika momenten!

Lottning och sen iväg till patrulleringen, Anette var först ut och hon hade med sig både ljud och vind, dock hade hon knatat lite fort så det var inte riktigt full pott, näst ut var Elin som kom tillbaka och var missnöjd…. vilket jag förstår när hon missat ljudfiguranten! Sist ut var Spajk och jag, denna dag då det blåste en mindre storm ute!? Har nog aldrig patrullerat i sån stark vind! Spajk var inte på topp utan var ganska slarvig!? Lite loj och vindade både till höger och vänster. Vi fick med oss en fin vindmarkering men dock inget ljud!? Skit också! Fick 7 som är maxbetyg på en fig. Direkt iväg till spåret. Hade ju inte råd med varken bakspår eller borttappade apporter… Men tji fick jag!? Ett K-L-O-C-K-R-E-N-T upptag och sen iväg till ett kul men trassligt spår, vi trasslade lite hit och dit och snurrade lite fram och tillbaka vilket resulterade i att vi bommade en apport och det är ju då max 9 i betyg 🙁 Där rök ju liksom alla chanser i världen till någon form av cert….. Både Elin och Anette hade fullt på spår och upptag, så jag delade deras glädje istället och fokuserade på att hjälpa och peppa lilla Spajk till en bra lydnad.

Spajk och jag slog till med en bra lydnad! Jag var så nöjd, trots att han inte stannade på inkallning så hade han en härlig attityd och vi fick ihop certpoäng på lydnadsdelen. Protokollet finns att läsa under ”Spajk/meriter” om någon är intresserad.

Det som var lite extra spännande var att vi alla tre sedan tidigare hade 2 cert i bevakning, så den som tog cert skulle bli rasens första champion i bevakning. Väntan fram till prisutdelning fördrev vi med att titta på skyddshundsgruppens skyddsprogram, så kul att se! Jag höll såklart en extra tumme för Bettan med hennes cattledog Chilra från grannklubben Borlänge.

Prisutdelning bjöd inte på några större överraskningar, jag och Spajk kom trea med 593 poäng, Elin kom tvåa med 611,75 poäng, sååååååååås nubblande nära cert, gränsen går vid 612 poäng, och att vara 0,25 poäng ifrån är ju så osannolikt att det inte är sant!? Dagens segrare blev Anette och därmed rasens första champion! I vårt goa gäng delar vi glädjen, så vi var lika glada alla tre!

Efter att ha sagt hejdå till Sundsvall styrde vi kosan mot Ljusdal där det väntade grillning på klubben tillsammans med kelpieligan, Elin tältade och Anette och Göran bodde i husvagn vid klubben. Jag var lite bekväm och bodde på vandrarhem! En stund i glada vänners lag innan det var dax att sova en stund.

Söndagen, bjöd till skillnad, från lördagen på gråväder, det var mulet och grått och regnet hängde verkligen i luften. Men men, det är ju bara att klä sig väl och bita ihop.

Dagen började med lydnad och Spajk och jag toppar med en såååå fin lydnad, i alla fall i mina ögon! Så fin attityd och några poäng satt finfint bl.a. med 8,5/9 på fria följet!? Herregud, vem trodde det? Var har ju ett katastrofalt dåligt fritt följ….. Men ibland får vi tydligen till det riktigt fint! Jag var sååååååå nöjd efter vårt lydnadsprogram, vill ni läsa så finns protokoll att läsa under ”Spajk/meriter”

Sen vidare ut till patrulleringen, jag gillar Fönebasen där både patrulleringen och spåren låg. Vår vana trogen missade vi ljudet…. jävla skit också!!!! Inte en tendens att markera ljudfiguranten!? Att vi hade en fin ljudmarkering var ju en klen tröst, likaså att vi missade tiden med 5 sekunder, att gå i ett tempo av 3 minuter på 100 meter och ha en idealtid på 22 minuter och jag kliver över mållinjen på 21,55… det är rätt bra! Å den som tror att jag använder klocka tror fel!

Jag var ganska nedstämd och less, det kryllar ju inte direkt av bevakningstävlingar och jag var ganska säker på att vi skulle behöva tävla vidare för att få vårt efterlängtade cert… Spåret kvar och det tändes en liiiiiten strimma hopp om att poängen trots allt skulle räcka, om vi hade spår åt rätt håll och alla apporter med oss in, men trots den fina känslan på lydnaden var jag osäker. Jag tar verkligen inte ut någon glädje i förskott utan är snarare lite pessimistisk under själva tävlingen. Spajk gjorde ett klockrent spårupptag idag också och spårade finfint och vi hade med oss alla apporter in!? Jippiiii! Men en liten liten gnagande oro fanns ändå att det inte skulle räcka hela vägen till cert. Det var en spänd väntan på prisutdelning och Göran tog en fantastisk bild på oss när vi sitter och väntar och räknar och räknar på poängen, som ju är en liten gissningslek för vi vet ju inte egentligen förrän protokollen är klara.

10403364_872361662831227_1210834715421804109_n

Lite andra miner blev det när det så var dax för prisutdelning! Vann gjorde Elin med cert och jublet visste ju liksom inga gränser! Anette kom tvåa med cert och vi jublade igen! Sen råkade jag se protokollet och såg att cert-rutan var kryssad även på mitt protokoll och jag fullkomligen studsade upp och jublade!!! Så fantastiskt härlig känsla! Alla vi tre fick cert och under helgen blev vi alla Se ptrhCh med våra underbara kelpies!

11165306_871991302868263_1445537781906495651_n[1]
Lite skillnad på minspelet 😉

DSC_0295
En rätt häftig bild, tre cert och rasens samtliga Se ptrlCh samlade på en och samma bild!

DSC_0302 DSC_0306 DSC_0304
A
nette och Pixi, jag och Spajk, Elin och Skandal

Tack Göran för bilderna!

Samtidigt som glädjen stod högt i tak var det en liten stund av vemod, i och med att bevakning inte har något SM så finns det ju inget mer att tävla om. Vi har alla våra tre cert och championtitlar. Hade det varit funnits ett SM hade vi fortsatt att tävla för att jaga kvalpoäng till SM, men det finns liksom ingen anledning längre att åka land och rike runt och tävla. Vi ska inte blanda ihop SM med FMM (försvarsmaktsmästerskapen) som Spajk och jag tävlade i Boden. FMM är öppet bara för certifierade patrullhundar till hemvärnet och tävlas med helt egna regler både i skogen och på lydnadsplanen.

Så trots att vi vara glada så blev det lite sorgligt, nu var det ju liksom slut!? Men det var en helt fantastisk helg, alla vi tre som kämpat ihop fick våra championtitlar! Rasens första dessutom!

Läs också Anettes ord om helgen som gått i Primtorpets blogg

Nu väntar nya utmaningar för Spajken, till helgen vankas vår debut i elitsök, håll en tumme!