Kategoriarkiv: Utställning/Tävling

Näst bäst!!

Idag kom tidningen Brukshunden, medlemstidning för Svenska Brukshundsklubben. Varje år utses ett gäng olika ”årets hund” i alla olika grenar man kan tävla i. spår, sök, skydd, rapport, patrull, lydnad, rally, agility etc.

2013 kom vi tvåa i årets patrullhund, döm om min förvåning när jag efter lunch såg att kennelpappa Anders lagt ut att vi även för 2014 kommit tvåa!

Jag har ingen aning om hur dom räknar!? Men kul är det! Extra roligt att det bara är kelpies med på listan också 🙂 Undra just var alla andra raser är???

Det var ju ett ganska okej 2014 ur bevakningsträningsperspektiv….. 2:a på DM, 5:a på FMM (SM för patrullhundar) och 2:a bästa patrullhund i hela Sverige!

Tror inte vi kan toppa detta under 2015, men vi ska väl göra ett försök!

Spajk låter hälsa att alla gratulationer i form av tuggben och grisöron ska levereras personligen så dom inte riskerar att hamna i rottweilerägo 😉

Då har ännu ett år gått!

Ett föreningsår alltså, vi i Nedansiljans BK hade årsmöte i mitten på februari och jag lämnade med varm hand över ordförandeklubban till Tuttan. Det har varit två lärorika och roliga år, men jag hinner helt enkelt inte ge 100% vilket är vad jag kräver av mig själv för att känna mig nöjd med min insats.

Jag är och förblir en föreningsmänniska!
Att få en grupp människor att röra sig åt samma håll, mot samma mål och vars gemensamma intresse är våra fyrbenta vänner, det är en utmaning, en stundom tuff utmaning, men ack så rolig! För egen del är det, förutom hundträningen, det sociala livet som är viktigt. Att trivas och tillsammans utvecklas! När vi flyttade hit var just brukshundklubben det första stället vi besökte, och några av de jag träffade där räknar jag idag in som mina närmsta vänner! Utan brukshundklubben hade jag inte heller kommit i kontakt med hemvärnet, å det hade ju varit rackarn´s trist?!?

Men nu har jag som sagt lämnat ordförandeklubban vidare, men icke att mitt engagemang kommer avta!!

I samband med årsmötet delades också priser ut för olika kategorier av ”årets hund” men jag, som ordförande, måste ju erkänna att jag misslyckats kapitalt med att entusiasmera medlemmarna att skicka in sin resultat, aldrig har det varit färre som skickade in!  Vi har 1:a, 2:a och 3:e -pris i varje kategori för att fler ska få chansen att få pris. För sanningen å säga, så har man som vi erövrat ett Se BCH under året så står sig övriga medtävlare rätt slätt i motståndet…. Men då kan man ju komma tvåa eller trea?! Som vinnare av ett pris blir det, i mina ögon, mer värt om det varit lite konkurrens om priset! Vi blev årets brukshund (för tredje året i rad) vilket inte var någon konst då det bara var vi som skickat in våra resultat…

IMG_9994

Vi har i lydnaden Kerstin och Nynne som blev lydnadschampion, så där hade vi ju en given segrare, men att komma tvåa eller trea efter en värdig vinnare är inte fy skam! Nu kom Spajk och jag tvåa, vilket inte är ett dugg rättvist när jag vet flera som tävlat men inte skickat in!

Vi kom också tvåa på årets rallylydnadshund och där var det några fler som skickat in och det är kul!

Till sist blev vi också ”ÅRETS NBK-HUND” för tredje året i rad! Det är ett pris där man ska ha varit aktiv i minst två grenar under året och både exteriöra och mentala bitar räknas, plus då de olika tävlingarna. Till årets NBK-HUND var det lite konkurrens och då blir det extra kul att vi vann den i år igen!

IMG_9986

De större pokalerna står på klubben som vandringspriser, det är kul att läsa vilka som erövrat det innan oss! Frida Wallén (Sundberg) har fått det både med Best och Andrea, så det är inte fy skam att stå omnämnd på samma pokal som Frida 🙂

Om det funnits en kategori för ”årets mysvovve” hade Dizni vunnit! Utan tvekan!

IMG_9965

Eller så kunde hon tävlat i ”prickar på vift”….. så rackarns söt 🙂

IMG_9969

Det var allt för nu, på återseende!

Det blir som man tränar….

Ja, ibland i alla fall!

Vi startade ju rallylydnad avancerad klass förra helgen, frisk vågat hälften vunnit, jag vet ju att jag tränat för dåligt…. Jag tittade på de olika momenten under fredagskvällen, inte så bra uppladdning!?

Vi hade börjat träna högerhandling några veckor innan så vi har ju en bit kvar innan det kan kallas befäst 🙂

Nåväl, jag gick till körhallen och tog mig en titt på banan, jag gillar kartor då blir världen överskådlig och tydlig! Jag studerade kartan noga, provgick utanför banan och vände kartan så den ”låg rätt” hela tiden, som värsta orienteraren!

Det är ju banvandring också, men den kände jag att jag behövde för att få koll på momenten, så jag tuffade runt där som alla andra, alla som sett en banvandring vet hur fånigt det ser ut när folk ”torrgår” banan utan hund 😛

Nåväl, banan såg vid första anblicken lätt ut, men ack vad jag bedrog mig, för den hade flera fällor, som jag såklart trillade ner i….. För att sammanfatta så kan man säga att Spajk gjorde så gott han kunde utifrån de förutsättningar han hade! I rallylydnad går alla ekipage in på banan med 100 poäng, sen sjunker poängen för varje fel man gör. Gör man fel övning, ja då ryker det 10 poäng, av 100 ska man ha 70 poäng kvar för att vara typ godkänd. Jag gjorde fel övning inte mindre än 4 gånger!?!?! Så då kan ju vilket matematiskt geni som helst räkna ut att det gick käpprätt åt skogen! Det började med att vi skulle backa, något vi inte kan vilket gjorde att jag tog 4 steg istället för 3 och redan där hade vi 10 minus…. Sen nosade han och då hade vi -3 poäng till.

Sen lite fler smågrejer som totalt drog ned poängen lite, men de stora missarna var de moment vi gjorde helt fel på, bl.a. ett så enkelt som att ta ett rakt steg åt sidan!? Jag tog det lite snett framåt och då blev det -10….. å så ytterligare nån skylt vi gjorde helt fel på…. Som grädde på moset misslyckades vi dessutom med honnören??? Det enklaste simplaste momentet av alla! Då ska hunden sitta eller ligga i 1 minut, men då var det lite geeeeeeeeeggigt där man skulle ligga, å då ville inte lilla pajken ligga där, så efter 30 sekunder sätter han sig upp…….

Men hade jag gjort rätt på alla skyltar då hade vi haft 91 poäng, istället för de 51 vi hade nu! Men som sagt, det blir inte bättre än vad man tränar!

Vi tar nya tag och innan dess ska vi träna så vi i alla fall KAN momenten, det ökar ju liksom chanserna till framgång 🙂

På återseende!

Resumé 2014

Resumé 2014!

Planerna för Spajk under 2014 var, i korthet:
Cert i bevakning och spår
Via DM i bevakning kvala till FMM (försvarsmaktsmästerskapen)
Uppflyttad ur lägre sök och starta högre
1:a pris i elitlydnad

Hur gick det då? Jo, en del gick bättre än förväntat och vissa saker gick käpprätt åt skogen!

Året 2014 började med att vi tog ännu en titel i rallylydnad, RLN F, nu får vi alltså starta i avancerad klass, en utmaning som dock inte hanns med under 2014 men nu om 8 dagar kör vi debuten i avancerad klass.

I April var det bruksdax! För min del, debut i söket och då logiskt nog i lägre klass i Ludvika, en trevlig tävling som gav mersmak, sök ÄR kul! Dagen slutade med vinst och uppflyttning, jihuu!
Carolin-amp-Spajk-4-
tack för bilden Emma

17/5 är inte bara Norges nationaldag, det var en historisk dag i mitt hundliv, det är nämligen dagen då jag och Spajk fick vårt första CERT! Jag trodde jag skulle få vänta läääänge på första certet. Det blev alltså i bevakning första certet kom, dessutom på en av mina favoritklubbar, Ljusdal brukshundklubb.

DSC_1735

Vi hann med ännu en start i bevakning, i Sandviken, men den gav ”bara” ett godkänt i betyg då Spajk och jag inte var riktigt överens om hur vi skulle bete oss på lydnadsplanen. Sen väntade en DM-helg med både lydnad och spår. En dålig lydnadslysdnad och en bruten spårtävling, DM i bruks går över två dagar och inför lydnaden på dag 2 så hade stackars Spajk fått vattensvans, så då fick vi ju lov att bryta! Usch så tråkigt det kändes när vi för en gångs skull kommit runt på spåret! För en gångs skull? Jo, vi har startat elitspår en gång tidigare, i Sandviken också, men där var vi ute 5 minuter för länge på spåret så då fick vi inte fortsätta….

Något lite oväntat med året var att vi fick äran att delta i rikshemvärnschefens utbildningskontroll, Skallet, på Villingsberg. Att gå som hundförare där var verkligen jättekul! Militära kunskaper i kombination med hund, kan det bli bättre?? Knappast om ni frågar mig! Det var en helg fylld av skratt och kamratskap! Jag fick många insikter om mig själv som hundförare och fina vitsord om Spajk. Jag vågar säga att utan Skallet hade vi inte tagit oss igenom DM och FMM på det sätt vi faktiskt gjorde.

När det gäller våra lydnadsstarter så har det inte varit särskilt prioriterat, men ett tredjepris har vi lyckats skrapa ihop i alla fall. Vi lyckas alltid att nolla något moment och då är man ju liksom chanslös!

I juni var det dax för bevaknings-DM vilket slutade med att vi placerade oss på silverplats och därmed hade vi kvalificerat oss till FMM som alltså är SM för bevakningshundar.
10453025_10152177408606623_2602183913519821036_o

I juli  var vi på ett intensivt och väldigt lärorikt sökläger, så kul och inspirerande!

10556231_324244574400309_1711455254379569596_n

I augusti åkte hela familjen till Säffle för att där tävla bevakning, men Spajk gick upp på platsliggningen och därmed var certet och championatet ett minne blott!? Första gången han gjort det? Märkligt, men ”en gång är ingen gång” så vi tränar på som förut.  Ännu en intensiv tävlingshelg i augusti var elitspår på lördag och högresök på söndagen, båda dagarna blev godkänt resultat och med det hade jag ju uppnått årets mål för 2014 i sök. I spår hade jag ju satt som mål att ta ett cert, men tji fick jag på det!

Årets FMM gick av stapeln i Boden i augusti, Spajk och jag styrde kosan norrut, och kom hem som Sveriges femte bästa patrullhund, helt otroligt galet roligt! Tre underbara dagar i Boden i glada nyfunna vänners sällskap, målet med FMM var att få godkänt resultat och inte komma sist 🙂 Så man kan ju säga att vi klarade det målet galant!

14 september är också en dag att minnas, då tävlade vi högre sök och trots att vi bara blev godkända så fick vi 10-10 på söket, men att som spårhundsekipage få 10-10 på söket är stort för mig, för i grund och botten är, och förblir, Spajk och jag ett spårhundsekipage!

September var en bra månad, för 28:e september hände det jag drömt om, men inte trott jag skulle få uppleva, då blev nämligen Spajk brukschampion! I Härnösand tog vi vårt andra cert och därmed blev han Se BCH! Fina bästaste Spajk!
FullSizeRender

I oktober gjorde vi vår fjärde start någonsin i söket, vår tredje i högresök, vilket resulterade i en andraplats och uppflyttning! Därmed var årets mål i sök uppfyllt.

Året avslutades, något oväntat med, med en start i agility?!? Tro det eller ej, men det är sant! Nu resulterade det i fyra diskvalificerande resultat, MEN vi har startat! Det var jätteroligt och vi kommer definitivt göra det igen!

En enda utställning hann vi med också, två dagar och ck i championklass båda dagarna, 2:a bästa hane ena dagen och BIM dag två.

När det gäller Dizni då? Jo, inga större planer fanns ju, förutom att hålla sig frisk vilket ju gick sådär bra, i oktober hittade vi ju en tumör på hennes mjälte. Den opererades bort med gott resultat och hon är nu piggare än någonsin. Tumören var dessutom godartad och lyckan var total, vi hoppas nu på många fler år tillsammans med fina fröken Dizni
16

När det gäller Spajk så har ju året varit innehållsrikt och varierande på ett fantastiskt underbart sätt! Underbara lilla bruna elände som gett mig så mycket glädje!

IMG_9310

Fina fröken Dizni som förgyller våra liv mest hela tiden, förhoppningsvis får vi flera år tillsammans.

IMG_9317

Agilitydebut!

jaha, så var det då dax för vår agilitydebut….. 
När jag var liten tyckte jag det var jättehäftigt med agility och hade jag fått en hund när jag var liten hade jag definitivt kört agility! Men sen när vi skaffade hund så hamnade jag liksom i ”bruks/lydnad/tjh-träsket” så nån agility har det liksom inte blivit. Fina fröken Dizni och jag har visserligen gått en kurs, men det blev liksom aldrig någon start! Say no more….. 
Men nu när jag har en hund som tycker fart är KUL så har det varit en lockande tanke, så när Maria kom med en liten ”utmaning” så kunde jag ju inte säga nej! 
Sagt och gjort, vi har tränat riktigt seriöst typ kanske 10 gånger…. Visst har vi väl då och då hoppat och kört lite A-hinder och sprungit tunnlar. (Vilket skulle visa sig vara förödande…..) 
Friskt vågat hälften vunnit, idag var det dax, Maria och jag hade båda anmält till både agilityklass och hoppklass och dessutom två klasser av varje! Skillnaden på agility och hopp är att det i hoppklass bara är ”hopphinder” medans det i agilityklass är balanshinder, A-hinder och gunga också.  

Vi var först på plats jag och Spajk! 
Det är ju en helt ny vokabulär med framförbyten, bakombyten, blindbyten, trycka hunden osv…. Såklart en helt ny outfit också, glöm Lundhags o fleece här är det löpartajts och dito tröja! Craft borde inse att de har en ny målgrupp! Jag menar, kör du ett agilitylopp på ca 60 sekunder så behöver du ju funktionsmaterial *ironi* 

Upprättat tillfällig bas! 
Cliff fick låna bur av Spajk, dom är som två bröder, ibland håller dom sams och ibland tjuvas dom lite, lite larviga men söta! 
Jag ska aldrig mer stå som publik på en agilitytävling och tycka att banvandringen är lång, för när man väl går där så är den INTE lång, dessa minutrar går tokfort! Särskilt om man som jag har en hund som bara går på vänster sida vilket innebär att jag inte går som alla andra utan måste hitta en egen väg. 
Dagen började med agilityklass vilket kändes bra, där är det inte så mycket hopp utan jag tänkte att det blir lite vila när Spajk är uppe på hindren, tjiiiiiii fick jag….. 
Banan började så bra med hopp, hopp, gunga, hopp och tunnel, plättlätt tänkte jag, dock tänkte jag inte på att Spajk är ganska låst på tunnlar, så varför skulle han hoppa innan han sprang?? Så vi diskade oss efter 3 hinder i vår debut! I agility får man köra klart ändå, men jag var på väg av banan när domaren sa åt mig att fortsätta, så vi tog oss hjälpligt igenom banan, men inte var det en vacker syn…. Maria och jag har ungefär samma träningsstatus, skillnad är att Cliff då och då kollar var Maria håller till, plus att han kan gå slalom vilket Spajk inte kan, men Maria körde en disk även hon i debuten…. 

Här står Maria och begrundar banan….. 
Andra loppet var typ samma bana, å vi diskade oss på samma ställe, men nu var jag lite mer ”med” och körde klart tävlingsmässigt och vi diskade oss på ungefär 5 ställen till då Spajk hoppade en del hinder från ”fel” håll och var halvvägs in i nån tunnel, för det fanns inte mindre än 4 tunnlar! Spajk drog på ALLA tunnlar och laddade järnet in OCH ut ur dom, kul! Sen hindren mellan var inte så noga, dom var liksom bara ett ”hinder” på väg mot tunneln…. 

Sen var det hoppklassdax, en knölig bana där hunden behövde vara på höger sida, å det kan inte Spajk, så jag misstänkte att vi skulle diska oss även där, men nu var det lite mer styrning på läget och vi hade riktigt kul jag och Spajk! Vi diskade oss ungefär där jag trodde, av den anledningen att Spajk hopade ett hinder åt ”fel” håll, töntigt va? Tycker man borde få välja vilket håll hindren ska tas ifrån själv….! 
Här gjorde Maria och Cliff ett finfint lopp och tog sig igenom utan disk! Bra där!  
(Filmen heter nästan agilitydebut, fast den borde ju hetat, 3:e start!)
Gissa om jag hann ifatt Spajk på raksträckan innan tunnlarna 😛 Skulle inte tro det va? 
Dagens sista bana passade oss som handen i handsken, gick att köra hunden på vänster sida nästan hela vägen och bara en svårighet då hjärnan på ett ställe ville fortsätta genom en lång tunnel, men banan i själva verket gick åt höger, å mycket riktigt, vad händer???? Jo, Spajk har varit såååååå himla duktig och så skickar JAG in honom i tunneln?? Så kan det gå…. men jäkla skit! För det var verkligen en bana som passade oss! 
Det är ju lite långt håll på filmerna, men håll tillgodo! 
För att summera dagen så blev det fyra disk på fyra starter, men vad gör väl det? Vi fick så fina kommentarer från funktionärer och domare, så vi kommer lätt att fortsätta köra! 
Så den som säger att agility är lätt ska testa innan dom uttalar sig nått mer, för jag har provat så jag vet att det inte är lätt! 
Tack för nu! På återseende! 

** SVENSK BRUKSCHAMPION**

Ja herregud, lilla bruna eländet har blivit champion!! 
Elaka tungor kan såklart säga att han inte är ”riktig” champion för att han har ett utställningschampionat och således bara två brukscert, men reglerna är solklara! 
Men efter söndagens tävling i Härnösand kan han tituleras Svensk brukschampion! Hur coolt som helst! 
Tänk, inte trodde väl jag att JAG skulle äga en brukschampion när vi köpte Arrac för 12 år sedan? I klubbstugan satt det då bilder på de brukschampions klubben hade. Det var ju jättejätteduktiga killar (med schäfrar) som satt där bakom glas och ram! Sen tillkom Frida Sundberg, numer Wallén med Best och efter det har det inte kommit några fler….. 
När vi började träna Arrac så kändes det ju helt avlägset att ens komma till elitklass! Fina fröken rottweiler lämnar ju en del att önska så där kom vi ju inte till nån elitklass, så Spajk är ju första hunden jag tävlar i elitklass. Men med en bra och träningsbar hund så är det ju inte så svårt 😉
Nåväl, en liten rapport från tävlingen….
Vi är ju en ganska begränsad skara som tävlar elitklass bevakning, som parentes kan jag ju bara undra lite varför inte fler tävlar? Vi har ju X antal patrullhundar i hemvärnet som med lätthet och lite lydnadsträning skulle kunna prestera på tävlingsbanan! Det är så himla roligt att tävla bevakning! 
Nåväl, vi var tre anmälda, Anki, Anette och jag, alla tre har vi tävlat ihop förut och har varsitt cert, Elin som också ”brukar” vara med var på övning…. När det väl var dax för tävling hade Anette strukit sig för Pixi hade brutit en klo, trist. Vi har kul när vi ses och delar verkligen framgångarna med varandra, precis som det ska vara. Sen att vi alla har bruna kelpies gör ju inte saken sämre! 
Det började med spårupptag, vi har haft lite flyt ett tag och haft framspår mycket tack vare att jag lärt mig hur jag ska jobba med honom. På tävlingen var det ett gäng kursdeltagare med som åskådare, så det var mer folk på stigen än i kyrkan 🙂 Men jag blir inte nervös av det, går det åt skogen så kan dom väl alltid se och lära något av det. Ett tydligt spårupptag där han först slår i bakspår, vänder till rätt håll men jag är inte övertygad så han får slå en gång till innan jag sen släpper iväg honom, varpå han efter någon meters spårande kastar sig ner och markerar påvisningspunkten som var en blå snitsel… jag kommenderar ”spår” och han fortsätter till vi får order om att göra halt, han gör en finfin halt och sitter som en staty! 
Vi spårar iväg och plockar tygapporten och vinklar vänster och hittar strax metallen också, sen fortsätter spåret upp över lite klipphällar och där kan jag lova att jag höll hårt i linan, för spåra på klippor har vi inte gjort! Jag höll noga koll på varifrån vi kommit för att ev kunna gå tillbaka, men han löser det fint och vi spetsvinklar tillbaka mot vägen och hittar träapporten. Spåret passerar lite fler hällar och vi vinklar igen, denhär gången i ett terrängskifte och fortsätter in i ett avsnitt med massa värn och det var lite skuttande för att ta sig fram, vi hittar plastapporten och sen gör vi sista vinekln ner mot vägen innan vi sen hittar slutet, fullt på spåret, perfekt!    
Anki hade också fullt, kul! Vi hade diskuterat innan att vi skulle hålla oss tätt i poängen så vi båda hade chans på cert 🙂 Domaren drog lite på mitt upptag för att jag höll emot, så ”bara” 9,5/10 på mitt upptag, men 10/10 på spåret. 
Lite väntan inför patrulleringen, men i trevligt sällskap går tiden fort! 800 meter på 24 minuter, en vindfigurant på varsin sida av stigen och en ljudfigurant. Anki hade startnr 1 och kom tillbaka och hade markerat både ljud och vind. Så det var upp till bevis för mig o Spajk. 
Vi startar och han är bara så himla nosig och inte alls ”med” men jag vet ju att det brukar ordna sig, men det känns ju inte bra med en hund som går med nosen i backen…. men ganska tidigt tar han en vind till höger, svag men ändock en vind som jag markerar. Lite taktiska halter innan han sen markerar ljudet så tom en blind hade sett det! Jag köper den såklart och inser att den vind vi tidigare haft var från ljudfiguranten…. Men en vindmarkering var det, för figuranten stod ju stilla när vi markerade. 
Spajk tar upp ljudet direkt, så figuranten har en liten sträcka att gå vilket gör att Spajk tar ljudet typ 4 gånger….. Jag får starta om honom för att han ska släppa, men han gör ju rätt,för så länge figuranten är i rörelse ska han ju markera, men jag kunde ju inte sitta i markering hela tiden figuranten gör för det tar ju tid! 
På slutet tar han en jättefin markering, i noll vind, men jag var så säker på att vi haft ljud, så jag markerar en vind, men fint drag ut och en tjusig sittmarkering! 
Sen säger domaren plötsligt ”2 minuter kvar”?? Jag hade ju legat typ perfekt i tid vid halva sträckan?? Nåja, jag tänker inte öka tempot för att maska, det får ta den tid det tar, men det resulterar i att jag missar tiden med ungefär 100 meter, d.v.s. 1 minut…. Men att gå 800 meter på exakt 24 minuter inkl halter och markeringar är ju lite svårt, men det är första gången vi gått för sakta! 
Vi fick inga betyg på plats, men Anki och jag hade markerat samma sak på samma ställe, så det lät ju tryggt! Väl tillbaka på klubben fick vi veta att det bara skilde 7 poäng mellan oss, perfekt! 399 för Anki och 392 för oss, 7 poäng är alltså avdraget för spårupptaget… 
Båda fullt på platsliggningen och jag ser Anki göra ett finfint lydnadsprogam och hoppet sjönk…. Vi har aldrig lyckats bra när lydnaden ligger sist på dagen, så jag är lite modstulen när vi äntrar planen. 
Men döm om min förvåning när vi börjar med 9/9 på fria följet!?!? Han var sååååååå fin, så ”på”! Vi har ju tränat en del med hög förväntan så det var kul att se att det funkade även på tävling. 
Inkallningen får jag köra ett dk på ställande, han stannade fint men sen stod han inte riktigt stilla, hellre dk än nolla….. 8/8 i betyg. 
Framåtsändandet, där har jag jobbet mer med mig själv än med Spajk, att våga vila i att vi gör det ganska bra! Våga ”äga” momentet och överföra självförtroende till Spajk, nu händer dock något som aldrig hänt förut, på första sträckan drar han iväg åt vänster??? Passerar därför inte i mitten av gruppen, men rätar upp sig och jag får kalla in när han är rakt framför mig igen, han fick nog en tillfällig black-out, för när han väl ”kom på” att han var snett rätade han upp sig fint. Han kom fint i galopp, något vi attacktränat sista veckorna, skönt att det funkar. Andra sträckan gör han så fint så fint! Betyg 7/8 för att han går så snett…. 
Kryp har vi också tränat, han tränger lite så det blir betyg 7/8. En åtta, dock utan kommentar?? Men han kröp med så fin teknik! 
Skall, skäller nääääästan på tystnaden, och enligt ena domaren går han på tävlingsledarens kommando, vilket ger betyg 6/9. Men det kunde lika gärna blivit 0/0 för det var nära att det kom några skall, men jämna fina skall. 
Metallapporten, en liten akilleshäl, går det bra så går det bra, annars blir det bara trams, men 8/8 p.g.a. ojämnt tempo och snett avslut. 
Tungapporten, också ett skitmoment! Att köra 4 kg som på DM och SM har sabbat vår tungapportering, han tycker det är jääääääättejobbigt så jag har peppat och peppat, men han har en tendens att släppa på halva vägen tillbaka, så även idag. Men bara en gång så vi fick iaf betyg 6,5/7. Så vår paradgren, hopp! Men allt kan hända, så en tjuvstart på återhoppet gav ”bara” 6/6 i betyg, skit också var min tanke! Stegen lyckas vi kliva på alla pinnar och får 10/10. 
Sen blev det en nervös väntan!!!! Jag var säker på att Anki haft lydnadspoäng nog, men jag visste ju att vi behövde hämta in våra 7 tappade skogspoäng och dessutom inte tappa mer än 13 poäng och Anki hade en fin lydnad….. Men vid prisutdelningen så visade det sig att det bara skilde 4 poäng på slutsumman och att vi båda hade fått cert!!!! Jag var så glad så jag hoppade och studsade en stund 🙂   
Det var lite svårt att fatta, BÅDA hade fått cert och BÅDA hade blivit champions!! Så häftigt! Det känns ju extra kul då vi setts och tävlat ihop några gånger under året. 

Spajk förstod inte riktigt all uppståndelse…. 
Nu är ju planen att fortsätta nästa år och försöka få ett tredje cert så han blir ”riktig” brukschampion! 
Ja, tänk, att vi i huset nu har en Se BCH, det känns så bra! 
Men jag har ju inte gjort detta själv, tack älskade Nicklas för att jag får åka kors o tvärs för att tävla, du är vår favoritbevakningsfigurant! 
Tack till bästa träningsgänget! 
Å inte minst, TACK till Maria och Anders för en bra kombination och genomtänkt avelsarbete och förtroendet att få förvalta ”lilla herr blå” inte kunde vi väl tro att det skulle bo en liten champion i den lilla krabaten??
Jag är fånigt stolt <3 nbsp="" p="">

Dagens sökträning!

Nu är vi igång med sökträningen igen, så himla kul! 
Vi körde igår också och då blev jag och Spajk uppvaktade för vårt deltagande i FMM! Tack bästa fina gänget, ni anar inte hur mycket det uppskattas, tack!!!! 
Idag fick kameran följa med, det hann bli lite mörkt, men jag hann fota Yoda och Camilla tog bilder på mig och Spajk. Att det finns bilder på mig o Spajk tillhör inte vanligheten, så håll tillgodo! 
Vi hade Spiderman med oss ut i skogen också! Här är det Yoda som ska ge sig ut, fokus på att använda mer nos än ben vilket verkar vara ett återkommande kelpie-problem i vårt sökgäng??  

Trots att Yoda vilat från söket visade han god form och hittade figgar på löpande band! 

En så gullig bild på Noa som minsann visste hur man gör i skogen! 

Jihuuuu, matte jag hittade en figge!!!!!!! 
Å så då bilderna på mig o Spajk…… 
Som sagt, det är mycket spring i våra kelpie-ben….. svårt att fånga på bild! Men lite roligt är det ändå! 
Hmmmm, jag är inte så arg som jag ser ut, mer sammanbiten och fokuserad! 

En regel jag har är att innan Spajk får springa så ska han sitta fokuserad vid min sida, sen vet jag inte hur lugn han är inombords, men han uppvisar i alla fall en lugn utsida! För en sak har jag lärt mig, är han inte lugn så kommer han definitivt inte att hitta någon figurant…. 

Jag brukar inte rikta han med handen, men jag vill ju kunna göra det när det stökar lite, så det är likabra att träna på det när jag vet var figuranterna ligger och kan skicka han rakt på. 

”Här är jag” och innan han får springa ut på andra sidan stigen SKA han stanna hos mig!! För att samla ihop sig lite och få hjärnan och ben att samarbeta. 
Transporterna, transporterna, transporterna….. ett av våra problem, Spajk vill så gärna och tycker det är heeeeeeelt onödigt att gå med mig in till stigen när han VET att han ska få springa igen. 
Jodå, lite koncentrerade är vi! 
Linne??? I september?? Jo, det blev tokvarmt efter en stunds springande i skogen ut till figuranterna. 
Här tror jag bestämt att Spajk skickas om på samma ställe, tror att jag försökte vara extra tydlig när jag visade en riktning, han sprang fint ut MEN sen var det slut på det roliga….. 
…… för väl ute hos figuranten ställde han sig och tuggade gräs??? Han hade dessutom varit där en gång förut, tittat på figuranten och sedan ställt sig och ätit gräs? Va?? 
Visserligen hade vi kört ca 35-40 skall på 7 figuranter, men hallååååååååå? Gräs??? Jaja, vi tänker att ”en gång är ingen gång” och tar med oss dagens övriga godbitar. 
På sista tävlingen hade han lite glesa markeringar och bröt lite när jag kom ut, så nu har vi tränat på att skälla fast jag kommer ut, det har gett resultat och idag hade han jättefina markeringar, skönt! 
På återseende! 

Säffle!

Ja, i Säffle var vi för en månad sedan…. Men att sitta inne och blogga känns ibland inte så motiverande, även om jag själv tycker det är jättekul när jag går tillbaka och läser mina ”gamla” inlägg! 
Nåväl, Säffle och elitbevakning stod på agendan. Vi åkte dagen innan och hade bokat stuga, jättemysigt att både Nicklas och Dizni följde med! 
Tävlingen var tänkt som ett genrep inför FMM (försvarsmaktsmästerskapen) som var två veckor efter denhär tävlingen. Å till vissa delar var det ett mycket bra genrep och till vissa delar ett KASST genrep…. Det bra var att vi fick 10/10/10 på specialmomenten! 10 på spåret vilket innebär alla apporter med in. 10 på spårupptaget vilket innebär att Spajk inte gick bakspår! Men det roligaste var ändå att vi också fick en 10:a på patrulleringen!!! Vi fick beröm av domaren som skrev i protokollet att vi uppträdde lugnt och tryggt på stigen och att hon skulle känna sig mycket trygg bakom oss om det var ”på riktigt” 🙂 Fina Spajken! 
Det var ingen vind, men tack vare sökträningen så hittade han den lilla lilla vind som fanns och jag fick fina markeringar både på ljud och vind! Sträckan man ska gå är ju 800 meter och man har 24 minuter på sig, alltså 3 minuter på 100 meter. När halva sträckan har gått får man veta ”mellantiden” och vi spikade tiden exakt på 12 minuter! 
Här är vår vindmarkering! 
Nicklas som gick med på stigen undrade om jag hade en klocka för att jag pricka tiden så exakt, men här används ingen klocka 🙂 Tempot sitter i ryggmärgen! 

Vi bodde som sagt på en camping Duse Udde precis vid Vänern, jättevackert! 


Patrullering inför spårupptag, det var vaaaaaaaaarmt! Men inte olidligt och jag hävdar att kjol och kängor är en utmärkt klädsel för bruksprov! 
Nåja, trots vår fina special i skogen slutade helgen inte riktigt som jag tänkt….. Spajk gick upp på platsen?? Han kom efter mig direkt när jag lämnat honom? Har aldrig hänt förut, men någon gång ska vara den första….. 30 retliga poäng bort, sen kom han efter mig på inkallningen och där rök också fina poäng och jag kände att det var kört men bet ändå ihop och tog det som träning! En eloge till mig själv som inte bara bröt ihop utan faktiskt tog tag i situationen och gjorde det bästa av det. Jag tänkte att nästa tävling faktisk var SM och där var det ju inte läge att lägga av utan bara att bita ihop och köra på. 
Såhär i efterhand så inser jag att jag kunde inte gjort mer än jag gjorde, men det retar mig att vi var sååååå nära ett cert, hade han legat på platsen hade vi varit brukschampions idag….. Nåja, det är inga maskiner vi har utan allt kan hända. 
Vi hade en mysig helg i alla fall!  

Fina underbara Spajk!

Att Spajk är en, i mina ögon, en ultimat hund vet ni ju redan! Men ibland är han lite extra bra! 
Vi tränar ju inte överdrivet mycket bevakning, eller rättare sagt typ aldrig…. Så att tävla i något man inte tränar känns ju kanske aningens korkat!? Men att tävla är kul och för varje tävling lär man sig något nytt! 
Det var dax för tjänstehunds-DM och då också kval till FMM som betyder Försvarsmaktsmästerskapen och är SM för patrullhundar. 
Nytt för i år var att DM var ett samarrangemang mellan Gävleborg och Dalarna, så vi höll till i Ljusdal och ni som läst min blogg vet att Ljusdal är en av mina favvoklubbar! Alltid så himla trevligt där! Såklart smittar ju den känslan av sig på Spajk, det känns nästan som vår hemmaklubb fast det är lite långt att åka dit o träna, även om jag gärna skulle det! 
Dagen började med lydnad, å rackarns att det gick dåligt!? Herregud, lydnaden som ju var vår starka sida! 
Inte bara EN, utan TVÅ nollor!? Tungapporten väger ju 4 kg, till skillnad från vanliga brukset där den bara väger 2, så den nollan hade jag ändå kalkylerat med! 
Fritt följ  8,5 – släpper höger vinkel, vx pos. Snett sitt
Platsläggande  9 – ngt segt
Inkallning med stå el ligg  9,5 – snett sitt vid avslut
Tunga apport  0 – släpper apport x 3
Kryp under hinder 0 – hoppar över hindret
Stegklättring 8  – Missar en pinne
72 poäng av max 140 
Ja, jag hade ju önskat en betydligt bättre start! Men efter lite pepp via telefon av kära maken så tog jag mig i kragen och körde vidare. Ut till basen där vi skulle sova och där fortsatte det hela med att Gävleborg skulle köra sina ”skogsmoment” och jag fick äran att ligga vindfigg. Inte så betungande att bara ligga stilla i skogen, men solen sken och det var så mysigt att ligga där och lyssna på radioanropen om vilken hund som gick på stigen osv. 
Det som skiljer DM från en ”vanlig” tävling i bevakning är att varje markering hunden gör skall rapporteras in till domaren och det skall sägas om det är ljud/vind/spår. Visar man fel, ja då är det noll på den figgen. Så jag var ganska nervös!!! Jag kör ju inte hund så ofta i förbandet och tappar lite soldat-tänk… Inte bra! 
Innan det var grilldax var det dax för uppletande, också en gren där jag trodde vi hade goda chanser att hiva in lite fina poäng. Det var knastertorrt i marken och det var typisk ”ljusdalsterräng” d.v.s. vitmossa, så det var inte lätt! 
Döm om min förvåning när vi bara får in 3 av 4 föremål?? Å dessutom slarvar han och tappar ett, å lite tugg!? Så bara betyg 7 och 56 poäng istället för de 80 jag räknat med….. 
Så jag var ganska modfälld när jag kröp till sängs, jag hade en hel hög jätteduktiga medtävlare som tävlat SM förut, så mina chanser att lyckas knipa andraplatsen var ganska små, vinnaren och tvåan får åka på FMM. 
Dag nr 2 började med patrullstig, en stig jag har tävlat på, vilket både kan vara en fördel, men också en nackdel! Det var nå vansinnigt med flygfä och jag HATAR flygfä, så det var inte dom optimala förutsättningarna…. Men vi gick ut hårt jag o lilla Spajk! Vi får en tveksam vind som jag dock köper och markerar till domaren och vi tuffar vidare. 
Tyvärr skiljer det sig en del från tävling och verklighet, på tävling ”måste” man göra lite halter, fast jag aldrig skulle göra en halt ”bara för att” när det är krig. För när det är halt ska alla som går med gå ner i låg ställning och bär man massa utrustning som väger tunga kilo så är varje halt ganska dryg…. Jag brukar bara sakta in lite om jag ser att Spajk har något förhöjt intresse, men som sagt, tävling är tävling! 
Vi gjorde några halter och vi får ytterligare en markering på slutet som jag först rapporterar som ett ljud, men sen när jag kollade vinden med min lilla vindprovare så visade det sig att det lika gärna kunde vara en vind, så jag rapporterade det som en vind också, vilket visade sig vara tur! 
När vi sen klev över slutlinjen visade det sig att vi gått i ett utmärkt tempo, vi var bara 17 sekunder från genomsnittstiden som är 18 minuter och vi gick på 17,43! Bra jobbat! Jag har aldrig någon klocka utan kör på erfarenhet 😉 Men jag har ju ändå gått några stigar och det känns så skönt att ha ett tempo i ryggmärgen! 
Hur gick det då? Jo, vi hade två vindmarkeringar där den bästa då ger betyg och där fick vi en 10:a, tyvärr hade vi inget ljud!? Men det var ingen som hade rapporterat något ljud men några hundar hade markerat ljudet men förarna hade rapporterat det som vind och då blir det noll i betyg. 
Man får också ett betyg på taktiken, d.v.s. halter, tempo och allmänt uppträdande på stigen och där fick vi en 8:a där domaren drog lite för att Spajk var nosig!? Jag märkte att han nosade, men en patrullstig är en patrullstig och hur skulle jag veta att det inte var ett spår han hade nos på???? Vi fick ihop 320 av max 500 på stigen, så vi har lite att träna på innan FMM! 
Helgen avslutades med patrullering med spårupptag, upptagen är ju inte vår starka sida….. inte heller denna gång, ett klockrent bakspår! Som tur var fick vi med oss alla apporter, trä, tyg, metall och trä. 
Det var lite spännande inför prisutdelningen, för vi hade allihopa ungefär samma ”missar”. Men döm om min förvåning när det visade sig att vår prestation räckte till en silverplats!! Så himla kul!!! 
Det blir jag och Ewa Jonsson med Skotte som får representera Dalarna på FMM! 
Att kvala till FMM har ju varit ett av årets mål och jag är fånigt stolt!!! Fina Spajken! Här i Dalarna har det varit en massiv rottisdominans de sista åren, så det är lite kul att en kelpie slår sig in i rottisland 😉  Nu är ju Skotte också en rottis, men vi har iaf blandat ut dominansen lite. 
Det blir ju vår första större tävlingen, men jag kommer inte göra på något annat sätt än vi gör nu, vi ska gå ut som ett team och göra så gott vi kan!  
Det var Spajks andra DM, likaså mitt andra DM, så någon större erfarenhet har vi ju inte att luta oss emot. 
Jag ska passa på att tacka för alla grattishälsningar, det värmer så gott ska ni veta, alla ni som på något sätt hört av er!  
Delad glädje är dubbel glädje!  

Bilder från söktävlingen i Ludvika

Här kommer de utlovade bilderna från söktävlingen i Ludvika! 
Här är alltså vår sk. linförighet…. Ser mer ut som någon form av transport!? vi går ju typ bredvid varandra, men inte är det någon linförighet!? Vilket ju också visade sig på betyget som bara blev 6,5 / 7… 

Men se på tusan!? Kontakt!?!??? Nåväl, språnget var ju helt okej iaf! 
Tycker det är coolt att Emma lyckas fånga exakt samma sekvens i steget, fast med olika ben 🙂 
Lite framförgående! 
Ser ni?? Nästan lite slack på kopplet! 
Betyget på framförgåendet blev till slut 6,5 / 6,5
Transport innan framåtsändandet, liiiite laddad kanske?? 
Läggande under gång, där tyckte domarna att jag hade dk, så betyget var bara 8 / 7,5 
Inkallning! Betyg 10 / 9,5
Å vårt sorgebarn då….krypet…
positionen lämnar ju en hel del att önska som ni ser, trots det fick vi 9 / 9 i betyg! 

Vi har tagit ett rejält tag i vårt kryp och positionen har blivit mycket bättre! 
Apportering, jag tycker han kan ha högre tempo in, men det blev ändå 9,5 / 10 på den! 

Hoppet gav oss 10 / 10 i betyg, tack för det! 
Å så lite lek efter lydnaden såklart!
Jag letar efter kopplet, Spajk tror jag letar efter leksak! Lättlurad liten kelpie 😉 

Tack Emma (länk till Emma´s hemsida!) för fina bilder!! 
På återseende! 
Tack för nu!