Kategoriarkiv: Familj

Träningsmotivation, eller motivation på det stora hela!

Jo, så var det ju dethär med motivation, att hålla igång bloggen…. Det är ju vansinnigt kul att skriva och när jag väl sitter här så bara flyter fingrarna över tangenterna! I särskilt gynnsamma stunder, som nu, med en kopp kaffe och spotify som spelar julmusik, ja DÅ är det inte svårt!

Men annars kan det väl vara ”sådär” kul…. jag önskar ju att min blogg vore en källa till inspiration för andra, ett ställe där man kikar in och får sig en tankeställare, en god idé eller helt enkelt bara ett litet skratt! Men då lär jag nog skriva något mer inlägg en typ ett i månaden 🙂 Nåväl, tur det finns andra bloggar som uppfyller ovanstående!

Vi går ju in i lite lågsäsong nu….som anställd i svenska kyrkan så har man lite annat att pyssla med, jobbet tar lite mer tid än vanligt, om man säger så! Men kul är det! Så rackarns roligt att det inte går något att det blir lite stiltje på hundfronten….. Spajk och Dizni behöver vila ockå! Nu är det ju inte så att vi inte gör något alls! Men det blir inte så frekvent som annars.

Framåtsändande, detta moment som är så roligt, men så svårt! Spajk är asduktig på att gå rakt fram, han kan springa fort rakt fram…. men sen att liksom få domdär att gå ihop är inte vår grej! Vadå stanna??????? Jag tror seriöst jag ska lära honom räkna till 9! För efter just 9 galoppsprång ska han bryta av till skritt. Det var kloka kennelmamman Maria som lärde mig att just 9 galoppsprång är perfekt. Synd bara att hon inte lärde Spajk räkna redan i valplådan 😉

Nu testar vi target, men jag är inte säker på att han verkligen förstår att det hänger ihop med bromspunkt, han galopperar dit fram och ställer sig och när jag fortsätter gå så går han i rätt riktning, men jag tror fortfarande inte han fattar VAR han ska bromsa utan springer dit targeten är. Jag vill ju att han ska ha en rumsuppfattning och en kroppskänsla för NÄR han ska bromsa! Typ alltså räkna galoppsprången 🙂


Nåja, vi ger oss inte så lätt! Jag tror också på att ställa ”ihop” gruppen lite, så det blir tydligt för honom att han närmar sig gruppen och sedan flytta isär dom!?

Det har varit lite bildtorka på träningarna, så jag slänger in lite mobilbilder på ”Villa Fromhem” i adventstid!

Stryka, är kul med bra strykjärn och med stärkelse blir det ännu finare! Den vita duken har nu legat på köksbordet i flera veckor utan att bli smutsig!? Det måste vara någon form av rekord…

Vår fina julkrubba! Inköpt på en av resorna till Jerusalem, de vise männen är på väg…. 

Sen vet ni, att man har saker som har ett högt affektionsvärde! Vi har den finaste av alla ljuslyktor 🙂 Det är systerdottern Tuva som gjorde den på förskolan och som sedan dess sprider glädje i huset! De andra två har också en historia, men den tar vi en annan gång

Ett nyinköp! Den blev precis perfekt i storlek! 

På vårt lite röriga kontor står dessa adventsljusstakar… De är inköpta 20/11 1995 för det hutlösa priset 98 kr styck! Hur vet jag det? Jo, det har min kloka pappa skrivit på kartongen! Jag fick dom i namnsdagspresent 22/11 1995 då jag bodde i studentlägenhet i Västervik! 

Sen den eviga diskussionen om ljusstakarna skall stå MITT i fönstret eller på sidan? Jag tycker det är snyggare när hela ljusstaken syns utifrån…

Vårt nyinköpta nät! Det blev så fint när det hänger i spaljén utanför sovrummet! 

Å så ännu en namnsdagspresent! Fast denna ängel har jag fått av mormor och morfar, det är mååååånga år sedan! Både jag och systeryster fick varsin som så fint hängde i våra rum hemma på Flädervägen, nu hänger de i familjen From och familjen Milde! 

Ja, det var väl allt för nu!

Tack och hej, leverpastej!

#Storfot 

För er som följer oss på sociala media, Instagram och facebook har väl knappast undgått att stifta bekantskap med #storfot?

#Storfot är en följd av min operation av hallux valgus. Efter att ha gått med min lilla extraknöl i något år och gruvat mig för vintern och hur ont det skulle göra att klämma ner foten i en känga så ringde jag doktorn och efter lite turer fick jag tid för operation 24 september! 
Såhär såg foten ut innan operation….

Så nog behövdes det karvas lite i foten! Jag tycker ju operationer är lite spännande, så jag var inte ett dugg nervös utan såg fram emot att få vara vaken och närvarande under operationen, lite knäppt kanske!?

Nåväl, Nicklas skjutsade mig till Mora och sen var tanken att han skulle vänta kvar, men det drog ut på tiden så jag skickade ett mess om att han kunde åka hem igen, och tur var väl det för jag fick inte gå hem förrän kl. 15! Det hade blivit låååååånga timmar för Nicklas i Mora.

Det var många operationer och dessutom akutfall, så det tog lång tid innan jag ens fick bedövning! Men när bedövningen väl satt så var det bara att lugnt vila, då fanns det ju ingen återvändo, även om jag i den tråkigaste av väntan ibland trott att min operation skulle bli uppskjuten p.g.a. akutfall!    
En nybedövad fot! Den sprutan som satt vid hälsenan kändes rätt friskt kan jag lova…. men dom andra kändes knappt!

Sen var det bara att åka in på operation och bli tvättad, döm om min förvåning när inte hela foten var bedövad, utan längs hela utsidan och på lilltån hade jag känsel! Men det skulle tydligen vara så…. Sen kommer läkaren in och börjar operera, jag frågar om jag får titta, men det får jag inte, jag får titta ända fram till dom börjar skära, då drar dom för ett draperi. Rätt som det är hör jag hur han knipsar bort något och strax efteråt känner jag hur han börjar såga i benet, ja inte känner så att det gör ont utan benet börjar vibrera! Sen knackar det lite och knipsas lite till innan jag hur han börjar att sy, ja det låter ju inte så mycket när han syr, men jag hör verktyget han knipsar tråd med 🙂 Jag om jag får se när han syr, men inte ens det får jag se…men när han sytt klart får jag titta 🙂

Sen lite bandage och knappt 20 minuter senare är jag klart!

Jag får en sko att använda när jag går, och sen får jag åka hem. Inte ett dugg ont, i alla fall inte så länge bedövningen satt kvar…. men dagen efter hade jag lite ont och låg i soffan. Det bultade och dunkade i foten om jag stod upp, så det var ryggläge i soffan som gällde de första dagarna. 

Jag har världens bästa vänner!! Jag opererades på torsdagen och på lördagen kom Camilla förbi och hämtade mig och hundarna ut till skogen, vi körde bilen så nära vi kunde och sen bar hon ut en stol åt mig så jag kunde sitta och titta när hon tränade, perfekt! Jag fikade och hon tränade, en bra kombination!

Efter några dagar med lite stillhet var det dax att gå på promenad! Med #storfot noga inpackad i raggsocka och sko haltade jag mig runt, tänk vilken lycka!!! IMG_4771

Det stod i hemgångsråden att jag skulle belasta utsidan på foten redan från dag 1, men jag har varit lite rädd att göra det, jag vet inte om det som läkaren kallar ”normal” rörelse inkluderar hundträning och skogspromenader? Jag fick inte ”träna” eller gå till simhallen, inte heller fick jag jogga. Men i övrigt var det inga begränsningar, mer än om det gjorde ont. Till saken hör att jag har väldigt hög smärttröskel, så jag kunde lätt gått längre sträckor, men ville inte riskera att få göra om operationen så jag höll mig relativt stilla de första två veckorna då jag dessutom var sjukskriven.

Jag har verkligen vänner som bryr sig, här är #storfot och jag på väg med tåg till Leksand, där Maria mötte upp och vi åkte mot Borlänge för sökträning! Såklart var det regnväder, så raggsockan hade kompletterats med plastpåse för att klara regn!

IMG_4785

Jag började jobba lite försiktigt, det var skönt att komma tillbaka!  IMG_4819#storfot mår bäst i högläge!

Så efter 6 veckor var det dax att ta stygnen och äntligen lätta på bandaget! Spänningen var oliiiiiiiiiidlig! Men det hade läkt så fint så sköterskan.   IMG_4843

Det lite komiska var att hon lite snabbt tvättade av foten innan hon sedan satte på ett plåster som hon tyckte jag kunde ha kvar några dagar…. jo tjena!? Jag åkte ju raka vägen hem och satte foten i fotbad för att få bort all död gammal äcklig hud!

Sen började såret och tramsa lite, så jag fick sätta på lite strips för att hålla ihop det, men det är klart, det är ju ganska stor belastning på leden och såret hann väl inte läka ihop på nätterna.

Nu är det iaf helt läkt och foten har återfått sin normala form igen!

Småland

Efter 3 härliga dagar på sökläger åkte jag direkt till Småland för lite semester, skönt att vila upp efter 3 intensiva dagar! 
Nu blev det ju iof inte direkt några lata dagar, dagarna fylldes av härliga mysiga aktiviteter med familjen. 
En eftermiddag åkte jag med Tuva, Axel och Spajk till Ingebo hagar ett härligt ställe med vandringsleder, café och lite smådjur. 
Vi gick en led som var drygt 2 km och det fanns massor att titta på! 
Spajk och en typisk småländsk stenmur! 
Vi hade såklart en karta med oss och Axel fick vara ”kartchef” och läsa kartan efter bästa förmåga. Inte lätt när man är 5 år och har massor med spring i benen att hålla koll på var man är på kartan? Så vi stannade med jämna mellanrum för kartrek. Spajk hjälpte till 🙂 

Är det inte svenska sommar fångad på bild?? 
Vackert så det förslår! 

Å i den svenska naturen finns det ju en del kryp…… Modiga jag som vågade fota!! Den var säkert 35 cm lång och låg blixtstilla!! Inte ens när vi klev förbi den slingrade den iväg…. märkligt? 

Spajk hade måååååååånga stenar att hoppa upp på! 

Inte bara stenar, det fanns lite roliga lekplatser också! 

I sedvanlig ordning var det besök på Smultronstället som gällde. Det kan ju tyckas lite konstigt att åka 1,5 timme i bil för att äta glass, men det är LÄTT värt det! Likaså att köa 40 minuter för att få komma in! 
Dessutom är hundar mer än välkomna, dom får tom. egen vattenskål och glass om man vill.  

spajk äter glass från sked, är man på glassresturang så är man! 

Här är min lilla glass, Black Orange, en ljuvlig blandning av chokladglass med apelsinsmak, apelsinglass, varm fudge, kolasås och grädde. 

Systeryster och Axel väljer glass. 

Smultronstället ligger precis vid Göta kanal och det är ganska kul att se när folk slussar, jag vet ju av egen erfarenhet hur det är att slussa….. det är lite kul med folk som tittar, då måste man skärpa sig lite och inte kasta tampar till höger och vänster! 

Det är kul att strosa längs bryggan och titta på båtar, det är ju typ 10 år sedan jag och Nicklas tillsammans med hans föräldrar åkte kanalen. En resa som jag varmt kan rekommendera!! 
På återseende! 

Blandat hund och vardag!

Ja, det kan man verkligen säga att det blir i dethär inlägget! Lite blandade bilder blir det och lite reklam och lite text, så håll tillgodo!

Först fina fröken D, Nicklas hade fått ett stort paket och kartongen var lagom stor för fina fröken, jag mutade liiite för att hon skulle kliva i, men när hon väl låg där så tyckte hon nog att det var rätt okej!

 
Sen kommer en bild ur vardagen! Jag är ju som jag sagt förut dålig på att ha halsband o grejer som är utsmyckning, jag har praktiska saker…. Men ibland blir jag sugen på lite glamour och då får naglarna sig en omgång med färg och eller glitter!!

 
Uppskattas garanterat av kidsen på jobbet!
 
I den mer hundiga delen av livet så är det lite stiltje just nu, till helgen är det rallytävling som står på agendan, förhoppningsvis får då både Dizni och Spajk titeln RLN N! Men vi är inte där än, men så är planen i alla fall.
 
Vi har ju hunnit en del under året, så jag är nöjd med det vi presterat och går lite i vintervila nu, våra söndagsträningar i körhallen fortsätter vi med, det är trevligt. Till våren tar vi nya tag mot nya utmaningar!
 
På jobbet hade vi FN-tema i samband med FN-dagen och då fick alla skriva sina namn och hitta på egenskaper utifrån bokstäverna, jag fick lite hjälp av barnen!  Gulliga va?? (Jag glömde vända bilden innan jag importerade den i blogger, sorry…..)


Spajk har ju börjat en karriär som sökhund, eller karriär är kanske att ta i, men vi har börjat köra lite sök, hur kul som helst!! Han kan springa, han kan använda nosen och han kan skälla, nu ska jag bara få han att göra allt i rätt ordning….
Här är iaf en bild från vardagen som sökfigge, här sitter jag och väntar på att Lillen ska hämta slangen.

Det är så kul att se dom olika hundarna i skogen, en del är eftertänksamma och funderar innan dom kastar sig ut, vissa har mer ben än hjärna och springer för att lösa problemet. Spajk är ju som ni förstår mer av modellen ”mer ben än hjärna”….

Vi har ju mycket gratis i söket tack vare bevakningen, han har ju ett figurantintresse med sig och vet att det roliga finns ute i skogen och inte hos matte.

Men nu till något helt annat!

För några veckor sedan var jag på turridning, bästa hundvakten Anna-Britta ringde och frågade om jag ville hänga på och det ville jag ju såklart. Kul med så påhittiga människor i ens omgivning! en regning och lite kall söndag var det dax, jag blev tilldelad den gamla travaren ”Svarten” Vi kom rätt bra överens, även om han satte min armmuskler på prov….

Rätt kaxigt av mig att våga ta fram telefonen tycker jag, eller????

Tack vare dropbox är det lätt att dela bilder från mobilen, så alla bilder är från mobilen, därav det rätt stora tidsspannet på bilderna. (Och dåliga kvalitén!)

En eftermiddag innan det hann att bli bäckmörkt var vi ute och spårade, tyvärr hann det bli mörkt när jag väl gick spåret, intressant upplevelse att gå i en mörk skog med en spårgalen hund i linan, jag snubblade fram så gott det gick, jag hade ju inte riktigt tänkt att det skulle bli mörkt när jag sen skulle gå spåret…. Men tack för liggmarkering, rätt häftigt när draget i linan upphörde och att sen följa linan fram till Spajk, klappa om honom och kommendera ”visa” och han flyger fram och plockar upp föremålet, som dagen till ära bestod av centimeterstora tygbitar. Han brukar såklart inte få gå fram och ta grejerna, men det är kul att testa ibland!

Jag hade gått på rälsen en bit, svårt sa Spajk, men han markerade apporten fint!

 
På höstlovet tillbringade jag och Spajk några härliga dagar i Småland, Dizni fick vara hemma hos Nicklas. Spajk är lite behändigare att ha med….
 
Axel och jag gick på skogspromenad, han är mäkta stolt över Spajk!

Axel trodde att Spajk skulle bli trött om han cyklade, men Spajk blev inte så trött….
 
Mamma o pappa bor precis vid en förskola, så det är rätt mycket trafik, något Spajk hade full koll på, såklart!

Inte bara Axel som är stolt över Spajk, Tuva är också rätt mallig när hon får hålla i kopplet! Vi var på picknick allihopa, å där är Spajk klart mycket lättare att hantera än Dizni…. Spajk tigger ju liksom ”lite lagom” och inte så burdus som Dizni!

Vi var på Astrid Lindgrens värld på höstmarknad, vi har varit där förut och de går utmärkt att ha hund med sig! Kul med ställen som tillåter hundar.

Spajk hittade får! Han tyckte dock att det var dumt att dom var instängda 😉

Lite balanskonster! Ibland tror jag att han inte har nån koll alls, men så ibland överträffar han sig själv med att ha 100% koll på alla fyra tassarna!

Vi har ju vänstervarvat lite också, ”Daladubbeln” ett fantastiskt bevis på vad två lokalklubbar kan göra om man samarbetar! En dagen hade ”min” klubb Nedansiljan utställning och dagen efter hade Gagnef-Floda BK utställning, perfekt, ett riktigt win-winkoncept. Det kom 160 hundar på lördagen och 120 hundar på söndagen. Helt fantastiskt!

Lördagen ställde jag både Spajk och Dizni, inte för att jag behövde men för att det är kul! Utställningar är sociala tillställningar och ett bra tillfälle att träffa folk. Jag träffade många hundvänner under helgen, utställningar behöver man ju inte vara nervös över så det finns gott om tid att prata strunt mellan varven i ringen.

Jag inser att jag under åren lärt känna en hel del folk, både rottisfolk men också en del folk från klubbar runt omkring, det blir väl så, jag både tävlar ju själv och är tävlingssekreterare så nästan alla som tävlar på vår klubb träffar jag ju…. det blir ju några stycken per år!

Spajk fick excellent och CK både lördag och söndag, Dizni fick fin kritik med excellent men inget CK!?

Spajk´s kritik såg ut såhär:
Rättvik 2013-11-17
 
Utmärkt typ, storlek och proportioner, maskulint välformat huvud med bra rasdetaljer och korrekt bett, utmärkt hals och överlinje, tillräckliga vinklar, passande benstomme, välformad bröstkorg, bra ben pch tassar, mycket bra kors och svans, sunda energiska rörelser, mycket bra päls och färg.
 
Petra Junehall, exc, ck,
——————————————————–
 
Rättvik, Nedansiljans BK 2013-11-16
 
Ganska stor, något lång, maskulint huvud och uttryck, fina ögon och öron, bra hals och rygglinje, aningen hög svans, goda vinklar och bra kropp, något lång länd, tillräcklig benstomme, bra brun färg och korrekt pälskvalitet, rör sig med typiska snabba steg.
 
Kennet Edh exc, ck

Bättre gick det för Camilla och Yoda som blev BIR med cert på lördagen och Stefan och Kippis som blev BIR med cert på söndagen! Kippis blev dessutom SeUCH!! Grattis!

Dizni´s kritik såg ut såhär:
Nedansiljans BK 2013-11-19
 
Feminin, något lätt helhet, feminint huvud och uttryck, fina öron och bra stop, något smal skalle, bra hals och rygg, skulle ha mer förbröst och volym, önskar med vinkling fram, bra bak, rör sig bra från sidan, något löst fram, bra päls, något ljusa tantecken.
 
Kenneth Edh, Exc. 1:a chkl.

Nåja, hon blir trots allt 8 år i mars, hennes tecken har npg blivit ljusare med åren.  

På rottissidan var det, tro det eller ej, fler hundar i bruksklass än i öppenklass, måste vara någon form av rekord! Askelons Basker slog till med cert båda dagarna och blev SeUCH och på söndagen knep Askelons Idun sista certet och blev även hon SeUCH!

Å så nu till reklamen jag utlovade i början!
På utställningen träffade vi Spajks syster Vizzla (Meringas Illuin) som till våren förhoppningsvis ska få en kull hos Maria och Anders på Meringas kennel!! Så himla KUL!!!!!

I mitt tycke är I-kull en en mycket bra kull, Maria försökte i ett blogginlägg räkna upp alla meriter och det var ingen dålig lista det blev! Jag utgick ifrån den och kompletterade med det som tillkommit, det är rackarns aktiva ägare till domdäringa I-barnen 🙂

Jag ber om ursäkt om jag glömt någon, komplettera gärna!

Inglorin/Grimm
Tävlar elitlydnad och elitspår
KORAD

Imrahil/Birk, exp Norge
gk räddningshund i Norge
gk mentaldel MT

Iminyë/Kessu, exp EstlandTävlar i högsta klassen agility och ingick i Estlands landslag i European Open Agility 2013.
Estnisk juniorvinnare-11, Estnisk juniorchampion, Lettisk juniorchampion, Baltisk juniorvinnare-11 Estnisk champion

Illuin/Vizzla
cert och CACIB
gk BH-prov
IPO I
BSL 1
KORAD

Iarwain/Iarrahgk anlagsprov viltspår
KORAD

Ivorwen/Vittra
3 pinnar agklass I 
Uppfl. appellklass spår
1:a pris lydnadsklass 2

Isengrim/Spajk
Tävlar elitlydnad, elitspår och elitpatrull
TJH(PTRL)
Svensk utställningschampion
Rallylydnad nybörjarklass
KORAD

6 av dem har deltagit på MT, alla med gk resultat.
Alla är friröntgade på både armbågar och höfter

Så nog vore det synd om inte dessa gener gick i avel! För med en sån bredd på meriterna så har de verkligen bevisat att det är allsidiga individer som passar till alla typer av hundsport 🙂

För mer info om kullen, kontakta Maria

Jag är övertygad om att detta blir hundar med mycket fart i, rejäla typer som tar egna initiativ och som kräver sin ägare, men ack så roliga att jobba med! Jag har ju träffat alla syskon, utom Iminyë som ju bor i Estland, men de övriga har precis de egenskaper jag vill ha hos en brukshund.

Själv ligger jag just nu hemma och är sjuk, först feber i två dagar och nu halsont 🙁 Blääää, jag får verkligen hoppas jag piggnar till innan helgen!

Tack för nu!

Lägesuppdatering!

Först ett stort TACK till alla som hört av sig och skickat hälsningar till Dizni!!

Idag har hon burit hem tidningen igen, så hon verkar inte ha några läskiga minnesbilder!

Såret läker fint och hon har fram tills igår varit så duktig och inte alls brytt sig om såret, men antagligen så börjar det läka rejält nu och då börjar det klia 🙁 Så nu är det krage som gäller, det får INTE bli nå knas med läkningen!!! På tisdag tar vi stygnen och på lördag åker vi till Palestina, så vi hoppas det läker som det ska.

Det var en händelserik helg, inte nog med att Dizni gjorde illa sig, dessutom bröt systersonen Axel armen!? Han trillade ner från trädkojan och landade på sin arm så illa att den gick av….. Men han tog det hela med gott mod, han är en tuff kille!! Så nu har både Moster och Axel brutit armen 🙂

När det gäller fröken D så kom räkningen från Falu djursjukhus i går…. Jag säger bara TACK till försäkring, jag fattar inte att folk har sina djur oförsäkrade!!!

Grundavgift vid besök 245 kr
Undersökning 450 kr
Narkos/Sedering/Anestesi 2700 kr
Operation inkl. op. material 3900 kr
Medicni och material 495 kr
Dropp 505 kr
Jouravgift 5391
Direktreglering 170 kr

Summa 13857 kr

Inte gratis!!! Dock täcker försäkringsbolaget 9750 kronor och kvar till oss att betala 4107 kronor. Tack för det!

Annat som har hänt och som vi också blivit gratulerade för är ju att Spajk numer är uppflyttad till elitspår! 3:e gången gillt satt alla bitar och poängen räckte till uppflytt.

Som vanligt var det trevligt att tävla, kända medtävlare och bra väder, vi lottades till nr 5, sådär mittimellan. Vi fick vänta typ 45 minuter ute vid spåret, hann rasta i lugn och ro, skönt.

Vi började med bakspår 🙁 J-vla skit! Men ett snyggt bakspår 😉

Fullt på spåret, trots att delar av spåret gick i djupa skogsmaskinsspår och sen vinklade upp ur spåren, rätt risig terräng, två diken hoppade vi över och växlande terräng. Kul spår men lite drygt att gå.

Det kändes längre än 1300 meter, men vi hade gått runt på 21 minuter, så vi hade god marginal.

Tillbaka till klubben och uppletande, jag var lite nervös!? Men jag hade en plan som jag körde 100% på. Använda vinden och göra genomtänkta skick. Betyg 9/9 🙂 Dom drog på lätt tugg på första föremålet och ett slarvigt avslut.

Det var rätt mycket publik vid rutan och när vi var klara vände sig domaren till publiken och hade typ ”öppen bedömning” och sa: Dethär var ett uppletande som det ska se ut, hunden jobbar helt fenomenalt bra, målmedvetet utan att rusa, går upp i vind och letar sig in mot föremålen.Mycket snyggt.

Vi fick varma applåder, kul med en engagerad publik!

Sen var det då lydnaden…. Den glömmer jag helst! Fy vad pinsamt dåligt det va!!! INGET av momenten var jag riktigt nöjd med 🙁 Om man ska se det positivt så kan man väl säga att vi har en hög lägstanivå….

Fria följet hade jag god lust att bryta, blä 🙁 Jag gick bara och önskade att momentet skulle vara slut!

Fritt följ 6 6,5 äter gräs, släpp vinkel, lockar, ss, släpar. pos.
Ink m ställ. 9,5 8,5 steg i ställande, avslut
Framåt 5 5 långt, snett, stannar, tempo inkallning
Kryp 6,5 6 hög bak, 2 dk,
Skall 8,5 8 ngt glest
Tungapport 6 6,5 tempo in, tveksamt grip, sned sitt
Hopp 10 9,5 kort stopp
Plats 10 10

Jag trodde absolut inte det skulle räcka, men med typ 10 poängs marginal på lydnaden klarade vi oss!

Men nu är det avklarat och vi satsar mot nya mål!

Vi har också debuterat i elitbevakning, vi bröt dock efter spår och patrullering.

Spajk gjorde allt jag bad honom om, tyvärr var jag dåligt påläst så jag slängde bort massa poäng på spår/patrulleringsmomentet, en dyrköpt läxa! Men nu vet jag vad som gäller!

Han spårade dock finfint och hade alla apporter med in, både trä, tyg, plast och metall, duktig kille 🙂

Patrulleringen gjorde han kanonfint, men just själva momentet patrullering är en bedömningssport vilket jag bittert fick erfara, rätt ställe och rätt håll på markeringarna, men ”fel” typ av markering!?

Jag blev sur/besviken/uppgiven och åkte hem och laddade för högrespåret som var dagen efter, ett klokt beslut visade det sig ju 🙂

Men vi tar nya tag nu på lördag!

En annan rolig nyhet är att Maria bestämt hane till Spajk´s syster Vizzla! Maria har lånat in Vizzla för en kull, så kul att linjerna går vidare i avel. Det är inga dåliga meriter som dom lilla I-barnen har, trots sina unga år. Vizzla själv är den enda kelpien i landet som har titeln IPO1, bara en sådan sak! Hon har dessutom CERT och CACIB på utställning.

Sen har vi ju då Spajken med sina elitspår, elitbevakning, elit lydnad, SeUCH, TJH(FM)

Bland övriga syskon kan nämnas elitlydnad och högre spår, estnisk champion, estnisk vinnare och landslagsrepresantant för Estland i agility, anlagsprov för viltspår, hoppklass 2 i agility, under utbildning till räddningshund i Norge, det är med andra ord allsidiga och snygga hundar! Inget för en förstahundsägare, men i rätta händer helt underbara arbetshundar, oavsett gren.

Pappa till kullen blir Korad Vickulas Joo-då, för mer info om kullen läs Marias blogg här.

Kika in på www.arrdiz.se och titta på de nya protokollen som ligger där, jag pysslat lite när jag nu i två dagar varit hemma från jobbet med halsont 🙁  

Jag återkommer efter helgen med rapport!

Tänk vad en tidning kan ställa till med……

(Det finns bilder i inlägget som kanske inte är lämpliga för känsliga personer….)
 
En rätt vanlig morgon i Fromhem, militärklädda och redo för en övningsdag, Nicklas packar bilen och jag ”ska bara” rasta hundarna innan det är dax att fara!
 
Vi går som vanligt förbi brevlådan och hämtar tidningen, som jag som vanligt ger till Dizni som får bära den hem till husse. Som vanlig sätter hon världens fart, stolt som en tupp med tidningen i munnen. Jag hinner se att tidningen viker upp sig vilket gör att hon då inte ser var hon springer, jag hinner tänka ”men shit, hon måste ju stanna!??” men icke, så i full fart dundrar hon in i bilen, jag hör en svag duns och ett skrik och hon släpper tidningen och springer in till Nicklas. Jag springer nedför vägen och möter Nicklas som skriker ”hon har slagit upp ett stort köttsår, ta fram första förband”
 
Jag passerar bilen och ser att det sitter päls på avgasrören och fattar vad som hänt……….
(Nu är det ju ingen päls kvar, för bilden är tagen idag….)
 
När jag kommer fram ser jag att blodet forsar nedför frambenet på fina Dizni och jag sliter upp mitt förband, Nicklas håller händerna över såret och vi bär/släpar/drar ut henne på gräset och lägger ner henne där. Då ser jag såret som glipar rejält och ett blodkärl som pulserar ut blod….
 
Såret är ca 15 cm långt och har tydliga märken efter avgasrören……
 
Vi försöker lägga ett tryckförband, men det är inte lätt att göra på ett sår som börjar mitt fram på bröstkorg och går in mellan frambenen!? 3 förband senare har vi lyckats att få stopp på den största blödningen och börjar tänka lite rationellt!
 
Jag sitter med Dizni på gräsmattan och Nicklas fixar iordning bilen för att jag ska kunna sitta i baksätet med henne. Nicklas går in och tvättar sig för att inte bloda ner i bilen, han kommer ut och säger ”det är blodspår i hallen och köket, men det får vara, nu åker vi”
 
Fina underbara Dizni, det måste göra vansinnigt ont, men hon låter sig bandageras och protesterar inte ett dugg, bästa fina fröken D!
 
Vi bär in henne i bilen och jag börjar skicka sms, först till kompisen Elin som jobbar på djursjukhuset, sen till uppfödar-Anna som också jobbar där, jag ringer journumret som såklart öppnar om ca 45 minuter!?
 
Både Anna och Elin svarar snabbt och Anna ringer och förvarnar om vår ankomst, tack!
 
Nicklas kör fort, han säger ”Jag kör i 130, så kom inte och säg att jag ska köra fortare”…. Vi börjar fundera på praktiska saker, Nicklas har ett förband som han förväntas övningsleda, jag ska mönstra in hundar och köra hund,  vem ska stanna med Dizni? Hur tar sig den som inte stannar från djursjukhuset och ut på övningsfältet?
 
Fina Dizni bara ligger i mitt knä, det har slutat blöda och hon tittar ibland på mig med sina stora bruna ögon och jag tycker mig se en tacksamhet! Det måste göra ont som fasen…. Men inte en min gör hon, bara ligger och låter sig klappas.
 
Förbandet är inte vackert på något sätt, men det funkar. Tack försvarsmakten för alla gånger vi övat omhändertagande!!
 
Väl framme i Falun möter Kalle upp och hämtar Nicklas så iaf en av oss kan vara på plats och börja öva. Vi har ju resonerat oss fram till att hon säkert blir kvar en stund på djursjukhuset och varken jag eller Nicklas har nån lust att sitta och vänta….. Jag och Dizni får vänta en stund innan vi blir insläppta, lååååånga minuter!
 
Jag passar på att ta lite kort……
 
Det var mycket blod….
t.o.m. på motsatt tass!
 
Ett rätt blodigt förband…. Som sagt, det var inget vackert förband, men det funkade!
 
Vi lärde oss att det går åt fler än ett förband, det första misslyckades vi helt med, det andra satt bra och det tredje satt perfekt! Såhär i efterhand hade det ju varit smartare att hämta en handduk och en rejäl elastisk binda, men det är lätt att vara efterklok! Vi jobbade iaf som om vi aldrig gjort annat, jag och bästa Nicklas!
 
Jag var väldigt sugen att lätta på förbandet och titta, men jag vet att man inte får, så jag var duktig och lät förbandet sitta….
 
För er som inte vet det så luktar blod äckligt…..
Nicklas hade tvättat sig, men jag hann inte det, så jag var rejält blodig och luktade blod…..
 
 
Fast inte där klockan suttit 🙂
 
Vi blir insläppta på djursjukhuset och vi lättar på tryckförbandet, såklart börjar det blöda igen och en sköterska springer in och hämtar nytt förband! Att hon springer in gör ju att jag inser att det är lite allvarligt…..
 
Vi lägger nytt förband och får komma in på ett rum och strax dyker veterinären Emma upp och vi byter till ett ännu bättre förband. Vi tittar på såret och ”flyttar runt” lite på huden för att se hur det ser ut runt omkring själva såret. Hon berömmer Dizni jättemycket för att hon är så snäll och hanterbar! När hon ska linda runt magen på Dizni får hon en slick på näsan och hon tycks tänka att Emma är ännu en snäll veterinär 🙂 Dizni får smärtstillande och Emma förklarar att dom har massor att göra men att dom ska ta hand om henne så snart dom kan. Jag förklarar att jag har planer för dagen 😉
 
Vi bestämmer att Dizni får stanna och jag tvättar mig hjälpligt innan jag sen pussar Dizni på nosen och går därifrån, liiiite jobbigt men jag liter helt och fullt på personalen! Tack Falu djursjukhus! Helt underbara!
 
Jag övar under dagen och det går finfint, Spajk imponerar 🙂 Det var ju hans första riktiga övning! Han tar ljud på 100 meter från en smygande fiende! Ingen fiende går säker när Spajk spetsar öronen 😛
 
Helt ärligt var det skönt att ha något att tänka på, att vara omgiven av vänner som bryr sig gör gott för hjärtat. Tack alla som kramade och engagerade sig, en klapp på axel och en blick är värt mycket i sånna lägen!
 
Efter övningen åker jag upp till djursjukhuset för att höra hur det gått, jag får beskedet att hon ännu inte är sydd p.g.a. alla akutfall som kommit in under dagen och Dizni´s skada är ju faktiskt inget man dör av, det inser ju jag också….. Även om det såklart varit bäst om hon blivit sydd på en gång!
 
Jag återvänder till plutonerna och hänger på mitt gamla gäng för att käka på hamburgeresturang, inte för att jag är hungrig utan för att skingra tankarna…..   
 
Nicklas gör som jag, hänger på sitt gäng, tack för mobiltelefonen som gör att vi har kontakt trots att vi är på lite avstånd.
 
Efter maten är det några timmar kvar innan Dizni beräknas vara ihopsydd, snälla Martin väntar med mig och vi går en sväng, pratar ”väder och vind”, dricker lite kaffe och fördriver några timmar till, tack snälla Martin som underhöll mig i väntan på bättre tider!
 
Jag återvänder ytterligare en gång till djursjukhuset och får besked att det dröjer ett litet tag till och jag sätter mig för att vänta, efter ca 15 minuter kommer en jättegullig vet. ut och säger att Dizni kan få stanna över natten istället för att jag ska vänta kvar. Tack!
 
Jag kör hem och oroar mig lite för vad som väntar med blodspår i hallen…..
 
Jag pratar med Elin, plutonchefs-Anna och Nicklas i telefon på vägen hem, så jag inte behöver grubbla så mycket!
 
Väl hemma möts jag av detta……
Blodfläckar på trappan……
Förband på gräsmattan…..
 
Blodspår i hallen…..
 
 
Det var inte roligt att skura golvet och ännu inte veta hur det gått för fina Dizni…..
 
Sent omsider ringer iaf veterinären och säger att Dizni är ihopsydd och att allt gått bra, inga större skador på senor eller muskler, men att det var ett långt sår och många stygn. Strax efter det ringde Nicklas och ville bli hämtad, så med flocken nästan samlad var det sovdax efter en lååååång dag!
 
Jag måste ge en stor eloge till Falu djursjukhus, trots överhopade med jobb och inkallad extra personal var dom tillmötesgående och proffessionella! Dom erbjöd ju Dizni att kostnadsfritt stanna över natten för att jag skulle slippa vänta.
 
Nåväl, idag var det dax att hämta fina fröken….. Hon kom glatt viftande på svansen in i rummet, helt oförstående till all uppståndelse hon orsakat!
 
Det var ett rejält sår…….
 
22 stygn och ca 15 cm långt!
 
Nu blir det smärtstillande och infektionsdämpande i ca 7 dagar, morgon och kväll.
 
Hon är hittills opåverkad av såret!?
 
Ja, tänk så det kan gå!?!?
 
Maximal otur….. Men så skönt att hon är så genomsnäll och underbar att hantera.
 
Tack till alla som frågat och brytt sig om oss!
 
Är det så att ni vill lämna en kommentar, men tycker att det är krångligt via bloggen? Lämna en hälsning i gästboken istället!
 

Semester

Direkt efter utställningen körde vi ju söderut till mamma, pappa, systeryster, Lars, Tuva och Axel! Som vanligt fantastiskt trevligt att ses! Det är lååångt att åka 🙁 Men vi har otroligt trevligt när vi ses! Systeryster och jag hade en sms-konversation en morgon om vad vi skulle göra, jag svarade ”bestäm ni, huvudsaken är att vi gör något tillsammans :)”
 
I måndags var Axel hos oss från strax efter 9 på morgonen till det var nattadax! Han tyckte det var väldigt roligt att vi låg och sov när han kom, att väcka Nicklas genom att kittla honom under fötterna var en hit 😉
 
Vi började med att åka till Katthult, fast det är bara turister som säger Katthult, vi infödingar säger Gibberyd som är gårdens rätta namn. Det är en privatägd gård som varje sommar invaderas av turister som vill se det ”riktiga” katthult. Så även vi alltså!
 
Fina utställningschampionerna Dizni och Spajk
 
Känner ni igen huset???
 
Alfreds drängstuga, numer omgjord till kaffestuga.
 
 Tuva läser om varggropen, för alla som kan sin Emil så vet ni ju att den ligger mellan snickarboa och korvboden, men här låg den bredvid kaninburen!
 
Spajk och Dizni i snickarboa 🙂  
 
Fina Axel filosoferar….
 
Efter besöket gjorde vi ett spontanbesök hos min kusin Andreas! Familjen har nyss skaffat valp, en liten ljuvlig sak vid namn Aila, så valpsöt!

Spajk fick komma ut och vara lekfarbror, något han klarade med bravur!
 
Axel o jag larvar oss!
 
Nu när vi vänstervarvat klart kunde vi äntligen borsta ur all lös päls!! Herregud!
Spajk gillar att bli borstad….
 
Säger bara en sak: Furminator 🙂  
 
Tisdagen var en dag i motorsportens tecken, började med folkrace och avslutades med speedway!
Det var vaaaarmt på folkrace, men hundarna klarade sig bra med lite skugga och vatten. Nu kanske nån tycker att det är oansvarigt att ta med hundar på dylika tillställningar, men jag kan säga att varken Dizni eller Spajk verkade lida särskilt mycket av varken ljud eller damm….
 
Spajk kikar fram bakom stolen
 
Dizni ligger bakom stolarna, sådär lagom ointresserad av folk/hundar/bilar…..  
 
 
 
Som sagt…. Spajk somnade!  
 
Eeeh, vill du nått, eller????????  
 
Axel läser program, kanske sett hur storasyster gör??? 
 
Systeryster!  
 
Lars!  
 
Axel ordnade bästa utsiktsplatsen, mosters axlar 🙂  
 
Spillevinken Axel Milde….  
 
Tuva är inte riktigt lika i förtjust i kameran….
Men jag är snabb med kameran, så lite smygfoton blir det 🙂  
 
 
En tuff brud!  
 
På vägen hem gjorde vi ett stopp på Kjesäter, platsen där och jag Nicklas träffades för 15 år sedan! Men mer om det i nästan inlägg!
 
På återseende!
 
Tack o hej, leverpastej!

Spa, Semester och Snickeri!

Ja, nu är det semester! Min andra semester… har svårt att vänja mig att vara ledig! Jag känner att jag vill göra massor med saker, samtidigt som jag bara vill ”vara” och njuta av att vara ledig… Nåja, jag har ju många semestrar framför mig att komma fram till det ultimata sättet att njuta av semester!
 
Jag gillar överraskningar, kanske inte så mycket att bli ”utsatt” själv, jag vill ha koll på vad som händer, men överraskningar med ledtrådar är ju en bra kombo 🙂
 
Vi har ju firat Nicklas födelsedag och dagen efter firade vi trä-bröllopsdag! För er som inte vet så firar vi 5 år som herr & fru! Jag kände att jag ville överraska Nicklas lite, så i måndags kväll fick han ett litet brev av mig, med följande rader:
 
-Det är inte ofta
vi tillsammans bara softa.
-Tusen saker att göra
bara ”bita ihop o köra”.
-Om du packar enligt lista
blir resmålet trevligt att bevista.
-Äta, dricka och sova gott
inomhus i sängar för att slippa knott.
-Njuta av vacker natur,
kanske efter en fin simtur?
-Packa därför kläder för både
bad och promenad i strövområde.
-Lite finare kläder du till packningen får addera
så du med frugan på resturang kan dinera.
-Det är ont om möjlighet till tvätt,
så packa därför kläder som tål svett.
-Även skor som tål lort,
även om vi inte springer fort.
-Sängkläder kan du lämna hemma,
det har frugan hyrt för en femma!
-Houidini är gångbart i alla läger,
så även i mindre städer.
-Du som är så van resenär
glömmer såklart inte necesär.
-Packa för all del ingen mat,
resmålet serverar mat på silverfat.
 
Ja, å med den listan som utgångspunkt var det bara att börja packa! Avfärd tisdag kl. 10.30!

 
Nicklas kunde såklart inte leva i ovisshet, så han fick lite ledtrådar innan avresa. Vilket tillslut ledde till att han kom fram till Sunne och Selma SPA!
 
Jag hade bokat två nätter med helpension och en massa roliga träningspass.
 
Lite telefontid på rummet

 
Såklart var hundarna med! Det var hundrum inne i stora huvudbyggnaden, skönt!  
 
Jag hade bokat ett core-pass, pump-it, morgonjogg, yoga och vattenträning, men vi ändrade lite så första kvällen var det ett core-ballpass, kul att testa lite nytt! Dag två var det tänkt morgonjogg, men den började redan 7.20 och var bara typ 20 minuter…så då sa vi att ”springa kan vi göra hemma” Vi njöt istället av en härlig hotellfrukost! Nästa punkt på dagordningen var yoga, jätteskönt att börja dagen med!
 
Tyvärr var det regn och totalt igenmulet, så vår planerade solning ute på gräsmattan fick bytas mot lite turistande… Vi tänkte åka till Mårbacka, men det verkligen hällregnade och våra regnkläder var redan blöta efter hundpromenad… men vi såg iaf Mårbacka från bilen 🙂

 
Efter utflykt och fika styrde vi kosan tillbaka mot Selma Spa och relaxavdelningen! Bubbelbad och 4 olika sorters bastu.
 
Vi skrattade lite åt placeringen av logga på min nya bikini…. 
 
Ni lyckades faktiskt vara i relaxavdelningen i nästan 2 timmar, bara badade och låg i solstol och läste böcker! Skönt!
 
Tyvärr hade inte hotellet något torkrum…..så vi använde badrummet som torkrum 🙂  
Regnkläder, träningskläder och badkläder i en enda stor röra!
 
Efter timmarna i relaxen var det dax för ett ”puls-pass” Nicklas hade bokat oss på ett pass Tabata där rekommendationerna från personalen löd ”ni bör inte träna nått annat samma dag som Tabata-passet”
Ett råd som visade sig klokt, för fy fasen vad jobbigt!!! 60 minuters mjölksyra och svett! Men rackarns skönt efteråt!
 
Lite husse-mys…… 
 
Här hänger våra träningkläder på tork! 
 
Gamla strykjärns-ställ är bra koppelhängare! 
 
Man fick fina vita tofflor! Spajk såg som sin uppgift att bära omkring på dom… han har faktiskt lyckats få in alla fyra i munnen alldelles själv!?  

 
Avresedagen såg det ut såhär när vi tittade ut. En stor ridtävling!  
 
Rummet blev minst sagt lite rörigt med packning och två hundar…..

Efter ett sista pass med vattenträning var det dax att åka hem 🙁  
 
Det var så skönt att ”bara vara” sova länge, gå upp till ett dukat bord och bli lite ompysslad. Vi är dåliga på att åka iväg jag och kära maken…. Men hela Semla spa är liksom lugnt och avslappnande, man liksom växlar ner och t.o.m. går sakta! Ja, inte Spajk förståss, men alla vi andra 😉
Lite lek med kameran i bilen….

Väl hemma igen hade vi lite olika ritualer….
 
Spajk….. kissade…
 
…och när han kissat klart…jagade han sin älskade boll 🙂

 
….Dizni….vilade och luktade på blommorna….. 
 
Nåväl, efter några dagars slöande var det dax att sätta fart på bygget!
 
Inte alla som ha lupiner i sin målarställning!
 
Spajk ledsnade på sina gråa hår mellan tassarna och klev helt sonika i rödfärg!  
 
Vi upptäckte när vi var ute på Åsen förra gången att vi hade fågelbo under taket, men inte kunde vi väl tro att det faktiskt var fåglar i! Men när Nicklas klev upp i går så visade sig att det bodde lite små gråsparvsungar däruppe under taket!? Fast jag förstår gråsparvsmamman som slagit sig till ro däruppe, torrt och väderskyddat!

Nicklas lyckades få se ungarnas gapande munnar, men jag fick bara se lite dun…. Vi fick för övrigt ta paus med jämna mellanrum så gråsparvsmamman kunde komma åt att mata sina små ungar, för hon vågade sig bara fram när vi var inne.

 
Vi förbereder för höghöjdsarbete! d.v.s slinga på skruvdragare för att kunna klättra på stege med båda händerna 🙂 
 
Tvinngar är Guds gåva till svaga kvinnor……
Tvinga först, skruva sen!

 
Dizni njuter verkligen av lugnet, strosar runt lite och ligger i solen och njuter! Eller som här, på altanen med full koll på läget.
 
Spajk däremot, han är högt och lågt, med sin ständiga följeslagare-pipleksaken! På åsen får han ha hur många han vill……  
 
Visst skruvar man snabbare med TVÅ skruvdragare??????  
 
Full koncentration….. att stå på stege och skruva är ju inget jag gör varje dag direkt… så det kräver lite träning!  
 
Nicklas kapar vindskivorna, som efter 7 svåra år och ett mindre världskrig sitter på plats!

 
Ja, när Spajk är trött….då sover han!  

 
 
Fast ibland…när liten kelpie inte riktigt vet om han ÄR trött eller ej, fast han innerst inne vet att han ÄR trött, t.o.m. så trött att han somnar om han lägger ner huvudet….så det är bäst att hålla huvudet uppe så man INTE somnar….typ….

 
Dizni däremot, hon är godmodig nog att vila när tillfälle ges! Hon hoppade helt enkelt in i bilen och somnade…. lite coolt lutad mot grindarna…. 

 
Vindskivorna nästan klara!  
 
Det är hööööögt upp!!  
 
Idag, medans Nicklas fixade det sista tog jag kameran och hundarna med mig på promenad. Det är så otroligt mycket blommor rumt Åsen! Jag tog fram floran idag och lärde mig en nya sort, skogsfibbla, som jag iof kände igen namnet på när jag läste det, men lite uppfräschning av minnet skadar ju inte! 
 
Här är en sorts orkide, som jag har för mig att vi kallade för ”sankte Pers nycklar” när jag var liten? Eller? Var det dom lila? Hjälp mamma!
 
 
Jag orkade iaf inte ta fram floran igen, utan jag får kolla det nån annan dag, det växer iaf massor av sånnahär längs vägen ut till Åsen!
 
 
Lupiner finns det iaf i mängder! Jag gillar lupiner, när jag idag tittade lite närmare på dom så finns det ju massa olika färgkombinationer!? Jag har liksom tänkt, ”blåa, lila, rosa och vita” men vid närmare beskådan så fanns det ett gäng till!  
Blå och vit!


Blå och vit igen 🙂 Samma blomma, olika perspektiv 

Vit och lila

Fina Dizni-nosen!

Lila och mörklila!

Rosa och lila!
 
Det var rätt kul att fota lupiner, det måste jag göra fler gånger!
 
Sen hittade jag ett gäng till, men det började åska, så vi gick med snabba steg mot bilen!
 
Å så en bild på slutresultatet, jättesnyggt om ni frågar mig 🙂 

Ja, det var en lite rapport om vad vi sysslat med sen sist, ikväll har vi varit en sväng till klubben jag och herr S, en härlig kväll med bra attityd trots att han är trött efter 2 heldagar på Åsen!
 
I morgon väntar en träningsdejt med Elin och Kiri, tror bestämt filmkameran ska få följa med då! Det närmar sig ju tävling och det är nyttigt att se hur det ser ut!
 
På återseende!

Midsommar!

Ännu en midsommarhelg har passerat, med blandat väder och trevligt sällskap!
 
Vi började helgen med en liten kajaktur i solnedgången…..konstaterar igen att kajak är KUL!!!!
 
”gula faran”
 
 Vissa behövde ju mer hjälp än andra att komma i kajaken 🙂
 
Vackert så det förslår…. Dom t.o.m. paddlar i takt!  
 
En vacker kväll!  
 
Rofyllt värre!  

Ser ju lugnt och fokuserat ut, om ni frågar mig förståss:)
 
Vila!  
 
Herr och Fru From…..
 
….skulle paddla bredvid varandra, i takt, för att få en fin bild….. 
 
…o VIPS så blev det en liten tävling…!?  
 
Fast det var inte jag som trissade tävlingen, utan herr F som överraskade med att speeda iväg… Tävlar man inte på lika villkor räknas inte segrar, sådeså!
 
På midsommaraftonen skulle Joel och Nicklas ut och springa, så jag passade på att köra ett pass lydnad, det var tokvarmt så vi lekte mest för att det ska vara KUL med sol och värme! Efter passet tog vi oss ett välbehövligt dopp i Siljan, Spajk var så duktig och simmade tillsammans med mig. Det var så mysigt att glida fram i vattnet med Spajk bredvid, gulleSpajk! Vi simmade en bit och vilade innan vi simmade en bit till, premiärdopp för mig, Spajk har dock badat några gånger, han tar varje tillfälle som ges att svalka sig i vattnet.   
 
Hemma i Småland när jag var liten band vi alltid midsommarkransar dagen innan ute i Loxbo hos farmor, vi hade alltid jättetjocka fina kransar!! Det tar ju en hel evighet att binda en krans, så nu inser jag ju hur mycket tid det låg bakom varje krans! Dessutom det klassiska skämtet om att använda tjärblomster, för då skulle ju kransen sitta kvar på huvudet 🙂
(Förstår ni inte varför så är det dax att ta fram floran och läsa på lite!)
 
Hur som helst så fick hundarna varsin krans, dock inte så tjock och fin som mina barndoms kransar, men ändå, helt okej!
 
Ett försök att ha krans på huvudet…. 
 
En hund ligger ju stilla, följaktligen ligger ju även kransen stilla på huvudet 🙂  
 
Midsommardagen bestod av visit på Åsen och en sväng till Sågmyra, vi var ensamma på Åsen, men låååångt ifrån ensamma i Sågmyra, jäklar vad folk det var!! Vi lyckades iaf fynda lite och äta lunch innan vi styrde kosan hemåt igen.
 
I morgon väntar lite lydnadsträning, bäst att ligga i 🙂
 
På återseende!

En underbar helg!

Ja, nu äntligen kommer inlägget om helgen!
 
Vi har en mysig tradition i familjen From, alltså den jag är ingift i 🙂 Iof så har familjen Kindman varit med också, så vi kan väl ändå säga att det är en mysig familje-tradition!
 
I år gick färden till Kolswa herrgård, ett jättemysigt ställe! Vi kom ner på lördag eftermiddag, fikade, åt julbord, promenerade hundarna, sov gott, åt frukost, promenerade hundar innan vi sedan åkte hem igen på söndagen.
 
Nu var ju vädret sådär läskigt perfekt, kallgrader och ett tunt snötäcke! Riktig herrgårdsromantik 🙂
 
Det gula är alltså själva huvudbyggnaden och den gråa var huset vi bodde i.
 
Lite blandade mingel-bilder! Det var väldigt fint inrett i alla rum, gammaldax och romantiskt! Tyvärr svår-fotat 🙁 Så bilderna är allt annat än bra, platta och tråkiga…. Men håll tillgodo! 

Nicklas mamma Maja gosar med Spajk å så Nicklas pappa Kenneth
 
 
Nicklas bror Henrik å så herr From i egen hög person 🙂 

 
Henrik och Therese dotter Amanda, ett riktigt charmtroll 🙂 

 
Amanda är storasyster till Agnes 🙂 Som sitter i farmors knä och pysslar! 

 
Å så vi då 🙂
 
Som sagt, platta och tråkiga bilder, men min nya frisyr fastnade ju i alla fall på bild! 
 
 
Det var ett litet mysigt julbord, precis lagom stort och det enda som saknades var lite stenbitsrom! Jag saknade det inte nämnvärt, men övriga sällskapet saknade det!

 
Trollungarna Amanda och Agnes !

Tjusig omgivning! 
 
Lite herrgårdsromantik!
Brukspatron From på morgonpromenad, typ 😉
 

Herrgårdsfrun på morgonpromenad 🙂 
 
 
Jag hade lyckats mecka till nån inställning på kameran för att överhuvudtaget få några vettiga bilder inomhus, så typ alla bilder utomhus blev jätteljusa och fula 🙁
 
Men jag har försökt att fixa lite!? Inte så pjokigt 🙂 

Som sagt så var det romantik på hög nivå! Jättemysigt inrett och verkligen familjärt och mysigt. 

Nicklas var barnsligt förtjust i dom jättesöta små kaviartuberna 😉
 
 
Innan vi åkte hem gick vi på promenad, alla barn o alla hundar! Kallt som tusan men trevligt sällskap!
 
 
Lite nya bilder på frisyer! I torsdags satt jag 4 timmar hos bästa Marie, är jättenöjd och det känns tokbra!