Kategoriarkiv: Hundträning

Hårda spår!

Jodå, vi hinner med lite hundträning också! Mellan snickrandet och fixande på Åsen.

I lördags var vi uppe vid Dalhalla och spårade, så roligt gäng! Linda, Mela och Lena, högt i tak och tips och idéer utbyttes under glada skratt! Mest gladdes jag åt Mela och Cita som spårade så fint så fint på det packade gruset. Hårt jobb lönar sig verkligen!

Värre var det med lilla bruna hunden, d.v.s Spajk! Han hade inte många rätt faktiskt…jag tyckte mest han vimsade omkring, men när jag fått se filmen så visade det sig ju att det inte var så illa som det såg ut! Men vi har en del att träna på om det ska bli riktigt bra.
Han jobbar hela tiden och försöker lösa problemet, men det är ju inget flyt i det.

Jag och Mela funderade tillsammans och jag använde min lilla ”devis” i hundträning, att ”en gång är ingen gång” Det hunden gör EN gång är bara en tillfällighet och inte ett befäst beteende, gör hunden samma sak flera gånger DÅ börjar det bli fara på taket och man bör fundera på en lösning.

Att träna hund är ju att utvecklas tillsammans, att ge och ta. Att ge tips och att få tips. Därför är det så himla viktigt att omge sig med vettigt folk! Att jag dessutom hittat folk som är både vettiga OCH roliga gör ju inte saken sämre 🙂

Även om just det spåret inte gick så bra så fick jag pepp och åkte hem glad och nöjd.

Tillsammans med Nicklas bollade jag lite idéer men landade ändå till slut ungefär på samma slutsats som jag själv kommit fram till, skönt när vi tänker lika!

Planen var att backa några steg och köra lite godis i början för att ”poletten ska trilla ner” och han ska fatta att det faktiskt går ett spår på gruset/asfalten och att spåret inte nödvändigtvis har blåst iväg och fastnat i terrängen!

Så förut ikväll åkte jag ner på samhället och spårade på Knektplatsen. Lite korv i spårstaren och sedan var planen att det skulle ligga lite små korvbitar även i spåret, men det ville inte kråkorna… Så inga små korvbitar i spåret!? Men mätta och glada kråkor 🙂 Nu visade det sig gå utmärkt utan korv också!

Vi har fortfarande en bit kvar till det där flytet, när han liksom bara ”rinner” fram över spåret. Men jämfört med sist så var det ju en klar förbättring!

En rolig bieffekt av att spåra lite hårt är att det blir plättlätt på annat underlag! Då gälller det att hålla emot, för även om han är liten så ligger han på ganska rejält. Lyssna på mina fotsteg i klippen så hörs det hur mycket fortare det går på gräs. Roligast är när han liksom ”snor runt” trädet för att sen inse att spåret går på andra sidan, hur söt som helst!

I morgon kör vi igen, får väl hoppas att jag hittat rätt knappar att trycka på och att vi kan fortsätta där vi slutade idag!

Bevakningsträning

Äntligen lite träning!

Det har ju varit lite si och så med träningen under våren… Men nu när vi äntligen är igång igen så känner jag verkligen hur jag saknat det! Dels saknat utvecklingen kring själva träningen, problemlösning och att diskutera tankar och idéer med träningsgänget, dels har jag saknat just träningsgänget! Idag var vi inte så många, men herregud vad jag skrattade, tårarna rann och jag kommer ha träningsvärk i magen i morgon! Tack för det Lena och Maria, det sägs ju att lika barn leka bäst, och nog banne mig leker vi bäst tillsammans! Det är de bästa vänner, när man inte setts på ett tag och bara liksom kan fortsätta där vi slutade senast.

Det som hänt sedan sist är ju att jag efter många sömnlösa nätter bestämt mig för att ”gå ner” som hundförare igen efter några år som hundbefäl, så nu attans måste ju Spajk och jag leverera! Det ska bli så kul att köra hund igen, tror bestämt Spajk är lika nöjd han också.

Idag stod patrullering och spår på schemat, det var ett tag sedan vi patrullerade, men det lönar sig att vila, för attans vad fint han gick! I mitt tycke uppträder han finfint på stigen! Alert och aktiv, jobbar från sida till sida, störs inte av halter, kollar av terrängen och är tyst.


En bild på stillastående bevakning, varför det nu kallas för stillastående? Man står väl aldrig upp i en bevakning??? Nåja, jag satt ner och Spajk stod upp.

Värsta actionrullen ju, stillasittande bevakning, kul när det händer något, men när det inte händer något så är det inte så rackarns mycket action!


F
ina lilla grånos!

Spår….. är faktiskt det roligaste som finns! Inte mycket hundrelaterat är roligare än spåret, Spajk är en bra spårhund, lite för snabb för sitt eget bästa. Framförallt, han använder mer ben än hjärna, vilket leder till att det ibland blir fort och fel! Felet i detta fall stavas B-A-K-S-P-Å-R…. Men nu har jag en plan och den funkar, det är jag övertygad om!

Problemet är att han är så spårfixerad att han inte riktigt tar sig tid att analysera åt vilket håll, han blir liksom så lycklig bara av att hitta ett spår så han far iväg hej vilt… Fort och fel! Men nu ligger fokus på att analysera noga innan han fastställer åt vilket håll det går, för han missar inte ett spår, men det är lika illa att gå bakspår som att missa spåret helt. Så vi har många timmars träning framför oss!

Ligg ner, lugnt och fint, SEN får man spåra, kolla på öronen, dom är verkligen i ”lyssnarposition” 🙂 Lite som batman-öron!

Spajk har fått en fin ny sele, helt utan flashiga detaljer, bara grön och funktionell! Henrik har sytt den åt oss, inte alla som har en kompis som syr selar utan att tveka! Tack för det Henrik!

Att spåra ut på en väg, vika av längs vägkanten och sedan tillbaka in i skogen för att slippa gå genom värsta terrängen med ungtallskog! Ingen match sa Spajk!

Bastjänst… Har vi inte tränat på länge, Spajk var inte direkt överförtjust i att behöva sitta ensam i skogen medans vi fikade, men fann sig tillrätta efter en stund och lade sig motvilligt på fällen som han tidigare demonstrativt ratat! Skönt att se att den grundträning vi gjorde när han var liten fortfarande sitter kvar.


J
oså, det gick att koppla av och vila, även att vi skrattade och fikade en bit bort, duktig liten Spajk!

Nu är det snart semester och då finns det gott om tid för träning! Ska bli så roligt!

Tjipp och tack!

 

Bildbomb och en hyllning till spåret med alla dess hemligheter!

Jodå, här går livet sin gilla gång! Det har ju ÄNTLIGEN blivit barmark och vi kan spåra! Finns det något roligare än spår?? Inte mycket om ni frågar mig……


Lilla bruna hunden vill byta sitt oxöra mot mitt kex, ingen byteshandel jag föredrar, men söt är han.

Att spåra, hur kul kan det vara tänker ni? Det är så fantastiskt roligt! Se hur hunden jobbar, lokaliserar vinklar, analyserar terrängskiften och markerar föremål. Jobbar självständigt men ändå ett lagarbete. Att som förare läsa terrängen, veta var vittring ”rinner omkring”, hålla emot i linan vid terrängskiften för att hjälpa hunden, att stötta med beröm på rätt ställe. Att belöna föremål med lagom intensitet för att höja eller dämpa. Att lugnt och tålmodigt lita på hunden och låta den jobba.

Men att lita på hunden är ju SJUKT svårt ibland!? Även om jag numer alltid litar på Spajk, så är det värre med fina fröken…. Hon kan ibland (läs ofta!) få för sig att ”kolla lite annat” samtidigt och när jag då säger åt henne så blänger hon lite som för att säga ”jaja, jag veeeeeet var ”ditt” spår går, men jag ska bara kolla lite här först” men när hon väl har kollat sitt, så återgår hon gärna till det jag anser vara rätt spår!


Jag använder ofta små apporter i spåret, ett par cm stora. Då blir Spajk mer noggrann, både i spåret men också i markeringarna. Men ibland provar jag såklart med ”tävlingsstorlek”på apporter, plättlätt sa Spajk! Om ni tittar riiiiiiiiktigt noga på bilden, så ser ni ett litet ”fnas” som ligger på stenen bredvid den längre pinnen? Den hittade Spajk i spåret och det är en avbruten kvist från en av pinnarna som jag pillade bort när jag lade spåret. Såklart markerade Spajk den också, lite cooolt!


Vi har ju vår ”spårgroda” när vi spårar, det är egentligen ingen groda, än mindre är den grön! Men vi hade en sån en gång, men den glömde vi i skogen, så nu får den där röda pipisen agera spårgroda! Spajk vet iaf att det är den som är belöningen i spåret! En riktig favvo!

Jag undrar hur många kilometer spår jag har gått under mina 15 år som hundägare??? Det är åtskilliga mil! Från de första valpspåren på några hundra meter till spår på 2-3 kilometer. Jag tröttnar aldrig! Det är nog det enda jag längtar till när det vankas valp så småningom, att få börja spåra med lillvappen. Allt annat kan jag vara utan, men just att lägga grunderna till spåret!

Spår är ju en utmärkt aktivering, enkelt och inte minst, billigt, en sele en lina, lite föremål och en boll! Sen är det ju bara att köra igång!


Fina fröken! Nyss 11 år fyllda, men ack så välbehållen!

Innan det riktigt var barmark i skogen spårade vi här hemma, det är världens lyx att bara kliva utanför dörren och lätt få ut 400 meter spår i smittad parkmiljö. Fri störning i form av konfirmander ingår 😉


Nicklas fotade, inte alltid så kul att se sig själv på bild, men nyttigt att se Spajk spåra från en annan synvinkel än snett bakifrån!


Han går ju med nosen ganska nära marken allt som oftast! Då ökar ju liksom chansen att hålla fast i spårkärnan….


Ett annat never-ending-projekt är ju detta fotande! Jag har ju gett mig sjutton på att lära mig bländare/slutare och kunna fota på riktigt och inte fuska med förinställda finesser. Det går väl ”sådär” bra kan jag säga…

Jag har alltid sagt att DIzni är fotogenic, men nja, Spajk knaprar in på henne! Han har ju verkligen tusen uttryck, vissa snygga, vissa rent ut sagt hemska…..

Å så hans eviga snövaraner….Så fort det finns minsta gnutta snö, ja då ska det krafsas och rullas i snön, spelar ingen roll hur skitig snön är, det bara SKA göras snövaraner! 

Sen har vi ju firat födelsedag också! FIna fröken har fyllt 11 år, tänka sig! I 11 år har hon funnits i våra liv, dryg som få men ack så älskad <3

Nu laddar jag och Spajk för kennelhelg med härliga goa Meringasmänniskor! Tjohooo!

På återseende!

 

 

2016 – Vad tusan hände egentligen?

Ja, det kan man verkligen undra! Det gick ju absolut inte som jag tänkt, vi är minsann inga lydnadschampions!? Det var ju målet för året, jag var så hängiven att jag nästan inte gjorde något annat än att bara köra lydnad. Liiiiiite annat gjorde vi ju i och för sig också, vi hann tävlade DM och vi hann starta FMM.

Vad hände på lydnadsfronten? Jo, det kan man verkligen undra… För dålig träning helt enkel, en för låg lägstanivå. Det var olika saker som strulade, sista månaderna på året började helt plötsligt sitt i grupp att strula och han kunde resa sig och komma efter mig, och då är det ju liksom kört! Andra gånger har det varit småsaker som gjort att vi landat på tråkiga 249 poäng istället för de åtråvärda 256. Men tänk vad vi lärt oss en hel massa saker som vi drar nytta av till 2017!

Vi har gjort 21 startar i eliten, brutit 3 av dem. Jag har noggrant skrivit in alla resultat i ett excelark och om jag plockar de bästa betygen på alla moment så landar vi på strax under 300 poäng, så alla moment sitter ju där, synd bara att vi inte fick ihop dom på samma tävling. Nu med de nya reglerna känner jag mig inte jättemotiverad att tävla själv, det ser jättespännande ut av vad det jag sett, men att börja med massa nya moment på en 7-årig hund, jag vet inte om jag har tålamod med det.

Vårt DM för bevakningshundar ledde ju till start i FMM (försvarsmaktsmästerskapen, SM för patrullhundar) , jag och Mela tränade som tokar!!! Vi gjorde alla rätt på träning, men på tävling blev det inte ett dugg rätt…. Vi båda landade på nedre halvan av resultatlistan, MEN vi var där och som enda kelpie var vi dessutom representanter för rasen.

Fina fröken då, snart 11 år gammal! Hennes mål är att hålla sig frisk och fräsch, lite småkrämpor har hon att dras med, men vi underhåller henne med bra mat och lagom dos av motion.

Både Spajk och Dizni är ju utställningschampions, men ingen av dom är sådär supermegadundersnygga så det är värt att åka land och rike runt och jaga meriter, det är det så många andra som gör så vi håller oss hemmavid på utställning. Det ÄR kul med utställning, framförallt att träffa alla glada människor. Men vi hann vänstervarva ett par dagar också, både kelpie och rottweiler är brukshundar och skall visa framfötterna på tävlingsbanan, inte i ringen….. Men nåväl, Spajk är både rastypisk och blev snyggast av alla kelpie ena dagen, och näst snyggast dagen efter.

Fina fröken då? Ja, hon är, enligt domaren, inte ens rastypisk! Hon åkte ut med buller och bång båda dagarna med ”för lätt typ” och ”mycket tunn benstomme”

Alltså, var är rasen på väg??? Det var så stora och feta hundar som knappt ens orkade ta sig runt några varv i ringen, hur ska dom orka en elittävling i spår/sök? Jag känner mig på riktigt oroad för rasens entusiaster, för dom finns, som vill ha en arbetande hund, men dom får svårare och svårare att hitta individer som funkar att jobba med. Det har skett en utveckling de senast 7-8 åren som jag INTE tycker om…. Hundarna blir större och större men det är fortfarande så att hundarna utan arbetsmeriter är fler än de som har arbetsmeriter, vilket är jättetråkigt för en brukshund.

Nåja, inte ens Dizni kan väl räknas som meriterad, gk lägre spår och bevakning, tjh (ptrl), SeUCH, RLN N är väl egentligen inte mycket att hurra för. Men det är meriter nog för att få ställas i bruksklass innan hon numer är veteran.

Men nu är det dax för ett nytt år, med nya mål!
Här kan ni läsa om planerna för 2017

Jag har bestämt att inte åka på ”Towa-lägret” i sommar, fyra dagar är lite mycket att klämma in på semestern, jag ska istället åka på en kurs med high5hundkurser (http://www.high5hundkurser.se/project/helgkurs-i-tavlingslydnad/)
Jag har följt hennes blogg ett tag och gillar filosofin att det ska vara kul att träna!

För övrigt hoppas jag på ett givande kennelläger!
Alltid kul att träffa Meringas-människorna och träna ihop.

Ta tag i våra egna träningar på hemmaplan, styra upp vårt underbara, härliga spretiga gäng och få till lite kontinuitet, vilket är svårt när man jobbar som jag gör, men det är bara att pussla med tider och dagar!

Önskar er alla ett bra 2017!

Då kör vi igen! 

Dåså, då är vi igång igen!

Söndagsträningen har startat för säsongen, detta år i Leksand. Ett fint nybyggt ridhus, samma fina mjuka underlag som i körhallen här i Rättvik. Tyvärr är ju Rättviks kommun så ogästvänliga och tillåter inte regelbunden hundträning i körhallen, helt sjukt om ni frågar mig! En förening på drygt 300 medlemmar som INTE får nyttja en kommunal anläggning? Men strunt samma, nu får ridklubben i Leksand våra pengar när snål-Rättviks kommun inte vill ha oss där! Sådeså!

Nåväl, först ska jag hiva in lite präktighetspoäng 🙂 Idag har både jag och Nicklas varit lediga, en hel ledig dag tillsammans!? Vi satte en rasande fart och har hunnit sätta upp lite tavellister och fixa våra telldus-styrda lampor via wifi och så har vi ägnat ett par timmar åt skovård! Lukten av skofett var bedövande när vi gnodde och putsade, så skönt när det är gjort. Enda smolket i bägaren är att jag upptäckte att mina kära Lundhags inte mår så bra…. Vet inte vad som hänt? Men det ser ju ut som att skaftet ”satt sig” och därmed nött hål på lädret i vecket som bildats, jag har mailat till Lundhags för att se om det går att laga eller om jag måste köpa nya, jag vet inte hur deras service är? Jag köpte dom i april 2012, så dom är ju inte direkt lastgamla. Jag har visserligen gått många mil i dom, men mer än 4 år ska de väl ändå hålla!


Den samlade vårdade skaran av skor! Kolla paret längst upp till vänster! Inköpta 2002, bara läder i skaftet och med lädersnören, mmmmmm! Så sköna! Nu efter min halluxoperation så kan jag ha dom igen, ingen är gladare än jag! Det kan ju tyckas lite konstigt att ha två par Lundhagskängor, men de röda som nu är trasiga har jag bara på sommaren med två par tunna strumpor i, de andra har jag på vintern med lite tjockare strumpor i.

Nåväl, det var inte det jag egentligen skulle skriva om! Jag skulle ju blogga om att vi är igång igen med vår träning. Nu har vi lämnat lydnadstugget bakom oss och satsar på brukset igen, så roligt! Idag raketstartade vi med att köra framåtsändande, och då det svåraste av allt…. att gå saaaaaaaakta….


Försöker berätta för Spajk att man måste vila lite mellan passen…. Det går sådär bra!? Som sagt, vi tränade att gå sakta… riktigt sakta, typ i skritt!

Vi har inte tränat detta på länge, så det krävdes lite påminnelse att verkligen gå sakta. Sen kommer det riktigt svåra och det är bryta av från galopp till att gå sakta, att springa fort är lätt, att gå sakta är lätt men att kombinera dessa två är vääääääääldigt svårt i en liten kelpiehjärna 😉

Vi tränade också tungapportering, vårt dilemma är att han har fullt ös ut till apporten, men med 3 kg i munnen vill han ogärna galoppera, så jag får hitta något bra sätt att jämna ut tempot, för som det är nu kommer vi få betygsneddrag för ”ojämnt tempo”. Iom nya regelrevideringen så ska kelpie bära 3 kg istället för som nu, 2 kg, jag tycker inte att det är så mycket att bråka om, på FMM skulle ju alla hundar oavsett storlek bära 4 kg!

Vi hann med några vändor vänstervarv också, det vankas utställning till helgen! Både herr studs och fina fröken skall ut och springa åt vänster 🙂

Det var allt för nu! Tack o hej, leverpastej!

PS. jag lovade ju Spajk att få säga några ord också! DS.

Tja! Spajk här! Jag vet att min matte är heeeeelt kass på att uppdatera hemsidan och så, hon säger att fäjsebok går fortare, himla trams! Fäjsebok har ju bara massa reklam och dumheter! Jag vill ju ha ett eget ställe som bara är mitt och då är det ju bloggen som är min plats i cybervärlden, jo, jag vet, Dizni är med här också, men hon tar ju inte så stor plats! Förutom när hon ligger i soffan, för DÅ tar hon plats, det blir knappt någon plats över till mig!? Sen morrar hon lite otäckt när jag försöker sno åt mig ett hörn… Lite bitchig är hon allt, den där fröken rottweiler…. Men jo, vad jag egentligen vill säga är att jag lovar att ha lite bättre pli på matte när det gäller bloggen! Om ni lovar att läsa så lovar jag att skälla på henne om hon inte uppdaterar ofta, deal?

 

2016…..

…börjar närma sig sitt slut!
Året borde jag såklart sammanfatta med ett underhållande, piffigt litet inlägg, kryddat med filmsnuttar och bilder. Eller kanske låtit Spajk författa ett inlägg? Han är ju rätt bra på att skriva, den lilla rackaren! Men nu blev det ett helt vanligt, ganska tråkigt inlägg som sammanfattar ”hundåret” 2016.

Det stora målet med året var ju att bli lydnadschampions. Men icke sa nicke, vi har inte ens ett ynka förstapris i eliten!

Jag bestämde mig ju för att bara satsa på lydnaden i år, det gick väl lite sisådär, jag fuskade lite och körde DM i spår och bevakning.

DM i spår blev godkänt resultat, inte mycket att säga om det, vi hade ju inte direkt fokus på brukslydnaden, spårade gjorde lilla hunden så fint som han brukar göra!

Vad gäller DM i bevakning så var vi två startande och vi var på tävlingsdagen det bästa ekipaget.
img_7052.jpg

Vinner man DM får man åka till FMM, vilket vi gjorde, jag och Spajk. Mikaela hade också kvalificerat sog och lånade hund och startade, så himla strongt gjort! Vi hade tränat duktigt och kände oss så himla taggade, men även där blev det platt fall….. Femte bästa lydnaden och bra uppletandemomenten räcker ju inte långt när själva huvudmomentet inte sitter! Vi slutade på 23:e plats. Men roligt hade vi, vilket inte skall underskattas i sammanhanget!

Men åter till målet då….

Till alla er som har en lydnadschampion hemma kan jag bara säga att jag beundrar er! Så otroligt bra jobbat! För attans vad svårt det är!!!!

IMG_1564
Jag har inte fotat några nya bilder, det blir lite favoriter i repris!

Jag vet att vi har en hel del brister i detaljerna i våra moment, vilket enbart beror på att jag slarvat vid inlärningen. Att tänka ”lite snett är också rakt” ger inga höga lydnadspoäng! Vi har tävlat mååååånga gånger under året och som bäst varit typ 9 poäng ifrån förstapris, men det räcker ju inte!

Vi har dessutom varit vansinnigt ojämna i momenten och nollat än det ena än det andra momentet. Om det funnits en röd tråd kunde vi ju attacktränat just det momentet, men icke! Vi har nog under året nollat alla moment förutom fritt följ!? Dock inte på samma tävling såklart…. Någon form av bedrift??

Många säger ju att det är avdressyr att tävla, men inte för Spajk, han går definitivt inte ner sig på tävling, han är lika alert som vanligt och jag har hittat rätt knappar att trycka på för att lotsa honom igenom ett helt elitprogram. Även om vi nollat moment, så är han pigg och glad vilket jag tycker är positivt!

Men varför funkar det då inte på tävling? Bra fråga! Det är ju jag som är den stora boven i dramat, jag gör misstag på tävling, ex vet jag inte hur många gånger jag lagt honom utanför rutan?! I övriga moment är det jag som tränat på fel sätt, Spajk gör så gott han kan!

IMG_1578

Nåväl, nog pratat om våra misslyckanden! En klok träningsvän sa ”Men tänk vad du har lärt dig massor om hur ni fungerar på tävling” och ja, det har jag ju gjort.

Jag är sällan ohanterbart nervös, mer liksom laddad inför tävling och jag tycker det är kul att tävla, annars hade jag ju gett upp för länge sedan.

Vi har nog aldrig tränat så mycket som i år, ett gott gäng på klubben som nu alla får starta elitlydnaden, även om alla inte gjort det än. Men är man på samma nivå så har man så stor nytta av att träna tillsammans! Man vet liksom vad som krävs och är beredd att ge av sin egna tid för man vet att man får tillbaka. Väl investerad tid om ni frågar mig!

IMG_0703

Men något annat roligt som hänt under året är ju Spajk och Chillas valpar! Ett så skönt gäng! Har en grupp på fb där de frikostigt delar med sig av bilder och filmer, det är verkligen ett kanongäng valpköpare Lisa hittat. Ska bli så kul att följa dom genom livet, nu väntar ju röntgen och mh under 2017.

Chilla och Spajk med reg.nr.

Med fina fröken har det varit lite upp-och-ner, hon är ju lite till åren och fyller 11 i mars. Hon har varit lite halt, både fram och bak och höger/vänster. Det ordnar sig alltid med några dagars vila, men det märks att hon tar längre tid på sig att återhämta nu än tidigare. Hon stuffar runt på promenader och tigger godis helt ohämmat.

 Ja, det var allt för nu, om jag skulle lova bot och bättring på bloggfronten skulle jag ljuga….. Men det är avkopplande att sitta och skriva, så vem vet? Kanske det dyker upp inlägg lite oftare än en gång i halvåret framöver?

Hej svejs, grus och gnejs!

 

Hänt sedan sist?

Ja, det kan man ju fundera på?

Vi har tävlat en del, såklart! Men utan någon större framgång…… Målet för året var ju att bli lydnadschampions innan året var slut, men nu när halva året har gått så börjar jag inse att det var lite väl orealistiskt! Just nu känns det som jag är nöjd bara jag får ett enda förstapris i eliten!!

Alltid är det något som strular, men det är olika saker varje gång! Hade det varit samma sak som strulade på varje tävling hade det ju varit enkelt att laga, men när det händer de mest oväntade saker på tävling, ja då är det svårt att sätta fingret på vad som ska rättas till!

På en tävling ställde han sig upp i rutan, vilken han aldrig gjort på träning! I dag tappade han apporten på dirrigeringsapporteringen!? Hur lätt är det att träna på dessa oväntade saker????? Idag hade vi tre stycken 5:or i betyg men landade på 246,5 poäng, så idag kände jag verkligen att det var inom räckhåll! Men som sagt, det håller inte att tappa apporten eller att slarva i vittringen.

Men som den siffernörd jag är har jag tagit alla våra tävlingar under 2016 och räknat ut att om jag samlar ihop alla de bästa betyg så landar vi strax under 290 poäng! 286,5 för att vara exakt, så vi ska bara se till att sätta alla moment under samma tävling 🙂 ”Ska bara”….. känns ganska avlägset just nu! Men skam den som ger sig!

Under våren har jag rannsakat mig själv och mitt tävlande, funderat på om det värt att fortsätta? Har varit rätt nere stundtals och övervägt att ge upp lydnaden helt och hållet när vi uppenbarligen tränar så fel! Men så ibland kommer dom där ljuvliga träningspassen där allt bara funkar! 10:orna på tävling trillar in och hoppet tänds igen.

Jag är full av beundran för alla som har en lydnadschampion hemma, eller som har tränat sin hund så väl att dom ligger på en stadig nivå runt 256 poäng eller över! Jag vill också vara där!!!

Nåväl, det får väl bli med nästa hund…..

Annars så har ju våren övergått i sommar, jag har jobbat med församlingens sommarkollo under 3 heeeeeeelt ljuvliga veckor! Nu blir det slutspurt inför semestern, som jag har bestämt ska innehålla massa härliga dagar av hundträning och myspysumgänge med träningsgänget! Det ryktas visst att det ska färdigställas någon form av förråd också, men vi får väl se 😉

Nu är det dax att krypa till sängs, i morgon kör vi ett bevakningsDM i distriktet, håll en tumme eller två för mig och Spajken!

Spår!

Ja, vi sysslar ju inte bara med #fjärrdirringeringmedbetyg10, vi spårar ju lite också! Det är nog det roligaste som finns! Inte minst att se glädjen hos Spajk när selen kommer fram, han hoppar, studsar och far omkring som aldrig förr 🙂 Jag blir alldeles varm inombords när jag ser honom, så prilligt lýcklig!

Sök är visserligen kul, men inget går upp mot glädjen i Spajks blick när det är spårdax.

Filmen visar tredje spårtillfället för året, så det är ringrostigt som aldrig förr, men ack så kul att vara igång igen.

Som alltid när jag lägger ut filmer så bjuder jag på mig själv, några av er tycker säkert ”men vadå, det där är väl inte så bra, min hund är minsann bättre!” Det är helt okej med mig, men jag är nöjd och tror mig veta våra brister och förbättringspunkter. Sen finns det kanske någon som tänker ”men ååååååh, tänk om min hund kunde spåra sådär!!” Å då säger jag bara, kör på, för kan jag lära en hund att spåra, då kan alla det!

Sen har jag ju ett särdeles bra material i Spajk, och det finns ingen annan som han, men det finns hundar som är minst lika bra!

Jag lovar att jag gråtit över vårt spårande, i början av förtvivlan och ibland på senare år av ren pur glädje och lycka!

Som sagt, detta är ett av säsongens första spår, de två första var på asfalt så detta är första för året på gräsunderlag. Han jobbar fint, slarvar lite och blir springig på slutet, förmodligen för att han är lite trött.

Förra helgen hade vi KU med våra hundförare och då pratade vi passiv markering, vilket jag lovade att visa, och *tadaaaa* här är filmen!

Detta är alltså EFTER att vi spårat….men vid närmare eftertanke borde jag ju gjort detta INNAN jag gick spåret, men men, nu kan det bara bli bättre.

Men facit i hand så borde jag inte använt en boll utan något ”tråkigare” föremål, Spajk älskar bollar….. om jag haft ett tråkigare föremål hade han fokuserat mer på själva jakten och inte på föremålet. Han brukar inte sno föremålet utan vänta tills det blir ”levande” och far iväg!

Vi har lite att jobba på innan det är dax att ge sig ut på tävlingsbanan!

Tack och hej för nu!

En annorlunda dag och lite träning!

Den annorlunda dagen började egentligen i söndags kväll, då kom det ett mail på kvällen som sa att det var eftersök på gång i Avesta. En 86-årig kvinna hade gått ut på en promenad på söndag eftermiddag och inte kommit hem. Efter resultatlöst sökande under söndagen kallades hemvärnet in på måndag morgon. Kl 0400 ringde klockan och jag styrde mot Avesta. Väl framme var det bara att sätta igång, jag hamnade direkt vid datorn och förde personallistor över den personal som kom. När själva sökandet väl var igång förde jag logg över det som hände. Förutom då att mönstra in den hund som kom såklart! Som hundbefäl är det ju min huvuduppgift, men med bara ett hundekipage så kändes det lite fånigt att sedan bara sitta och göra ingenting! Så då satte jag mig vid datorn, kändes som en bra uppgift! Så mycket taktiskt rådgivande inom hundtjänsten var det inte tal om då MIC (Militär Insats Chef) kunde sköta det utmärkt själv. Jag satt och överhörde radiotrafiken och loggade det som hände. Ex. tnr 010815-GA avslutat sök, ruta 3. tnr 010825-GA åter staben. rena grekiskan för de som inte är insatta, men det skall skrivas allt vi gör och då är det ett bra system.

Söket rullade på under förmiddagen och vi inne på stabsplats började rodda med lunch som vi ringde och bokade, inhämtade uppgift om spec.kost osv. Det var ett underbart stöd på plats i bystugan, det fanns en frivillig grupp människor där som fixade fika åt oss, helt underbart att kunna gå till köket och hämta kaffe! Det var guld värt att kunna möta de grupper som kom in och säga ”gå till köket och ta lite fika innan ni åker ut på nästa”

Under dagen fanns en del media på plats, några inslag ser ni här:
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/dalarna/militar-med-i-sokandet-efter-forsvunnen-kvinna
Här förekommer för en mycket kort sekund, ca 1,56 in i klippet, en blond militärklädd tjej vid en dator 🙂

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/dalarna/forsvunnen-kvinna-patraffad
I detta klipp, i slutet, ca 55 sekunder in, förekommer en blond tjej i militär uniform men UTAN mössa!?!?! med en rottweiler….. Dizni får ju tyvärr inte delta aktivt i sökandet då hon är tagen ur tjänst, så hon fick vackert finna sig i att bara komma ut och rastas.

Det hela slutade ju med att vi hittade kvinnan som tyvärr senare avled. Men att fått vara där och hjälpt till känns så bra, även om jag inte var ute i skogen själv så är alla funktioner viktiga under en insats som denna. Att fixa lunch, att hålla koll på loggen, att möta grupper som kommer in behöver också göras. Denna gång hade vi ett mycket bra samarbete med polisen, vi jobbade med varandra och inte mot varandra, det kan ibland vara lite skiftande inställning från deras sida….. Men nu fungerade det prestigelöst och vi drog nytta av varandras kunskaper.

Det är gånger som denna som gör att det känns så värdefullt att vara en del av hemvärnet, att bistå vid eftersök och att vara ett ”stöd till samhället”!

Det kändes skönt att sätta sig i bilen efter avslutad insats och veta att de anhörig i alla fall slipper ovissheten om vad som hänt, nu vet dom att hon inte längre finns i livet och de kan på ett värdigt sätt jordfästa henne.

Det var lite konstigt att så fort jag kommit hem hämta Spajk och vända tillbaka till Falun, men hallen var bokad och utan träning blir det inga resultat! Jag hade ingen större plan utan nötte vidare på det som jag kände att jag orkade med, det hade varit lite anspänning under dagen som gradvis släppte!

Vi körde lite ”rutan” då vi på senaste tävling fått kommentaren ”låter hunden söka i rutan” och jag vet så väl varför! Nu jobbar vi på att hitta rätt punkt på en gång och att snabbt åtlyda kommando, vi har en bit kvar, men jag bjuder på lite film! tjohoo! poppa lite popcorn och sätt er tillrätta 😉

Ja, han flyttar sig efter klick, men jag går ändå tillbaka och belönar det som är rätt punkt, målet är ju att han såklart att han ska ligga kvar men här har han ju faktiskt inte fått något kommando mer än ett klick. Vår target är inte ett dugg befäst, men det ger honom i alla fall en fingervisning om var han ska vara, jag har på denna korta tid sett tydliga förbättringar!

Å så var det ju detta med att åtlyda kommando snabbt….. Vi har lite att jobba på 🙂 Fråga inte varför jag klickar, men jag var lite trött i hjärnan! Men klicket belönar ju att han ligger och att jag kommer mot honom, vilket inte är så dumt att befästa 😉

Vi avslutade med lite metallapportering, han har ett bra tempo, men det är inte bra nog! Så jag jobbar på att höja det. Jag har, som vanligt, belönat typ slögalopp, vilket då Spajk tycker är ett helt okej sätt att transportera apporten på….. Hur dum får man bli????? va?? Om jag aldrig släppt igenom det så hade det inte funnits något annat än fullt ös medvetslös i hans hjärna?

Nåja, det här är en kul lek som vi gärna ägnar oss åt 🙂 Ett tips jag fick för några år sedan av Towa!

Jag fick kommentar på fb att det är kul med täta uppdateringar, och vet ni? Det är kul att skriva också, jag hoppas några läser och kanske tom. lär sig av våra misstag och kan själva undvika dom!

På återseende!

Näst bäst……

I senaste numret presenterades alla ”Årets hund” i de olika bruksgrenarna.

Även i år blev vi Sveriges näst bästa patrullhund, av alla raser!!

årets patrullhund 2015

Vi kom tvåa även 2014….

Just i patrullhund så är det nästan bara kelpie som tävlar vilket är lite synd, men det visar ju å andra sidan att kelpie passar alldeles utmärkt som patrullhund 🙂

MEN jag tycker det är synd att inte fler upptäckt vilken rolig tävlingsgren det är! Men jag tror svaret är ganska enkelt! För de brukshundar som tävlar patrull finns inget mer än Se ptrhCH att tävla om, inget SM att jaga poäng till. Nu säger jag inte att det ”bara” är ett championat, för det krävs ju lite poäng för att få cert och det krävs ju tre cert för att bli Se ptrhCH. Men när man fått tre cert så är det ingen vits att tävla mer, för det finns inget mer att tävla om! De flesta som tävlar patrull tävlar också i någon annan gren, så då prioriterar jag att anmäla mig till spår och sök och hoppas kunna plocka cert även där!

Testa att låta grenen patrull bli en del av det ”stora” SM så tror jag antalet tävlande skulle stiga radikalt! Det finns ju såklart vårt FMM, försvarsmaktsmästerskapen vilket är SM för tjänstehundar,  men det är bara öppet för godkända patrullhundar inom försvarsmakten.

Det krävs ju inga meriter för att tävla patrull, inte mer än lite träning! Det är samma lydnad som inom alla bruksgrenar, så läs lite i reglerna och fråga någon som tävlat förut, sen är det bara att ge sig ut och tävla!