Kategoriarkiv: Grönt…

Taklagsfest och granatkastarförevisning! 

Bygget går vidare! Det är roligt att det går relativt fort ändå, det syns ju att vi gjort något varje gång vi åker hem. Vi kan ju såklart sova kvar, men det är skönt att komma hem och duscha, plus att vi nästan varje dag måste köpa något till bygget. Sen är det skönt att vakna i ett varmt hus som har lite moderniteter i form av rinnande vatten 🙂

Idag var det alltså dags för takstolarna, vi funderade på varför det heter takstolar?? Å varför i hela världen heter det hammarband? Det är ju ingen som sitter på takstolarna? Å hammarband är ju heeeeelt ologiskt? Man slår ju inte i en enda spik i dom? Kan det inte helt enkelt heta ”regel”? Eller balk? Nåväl, jag får ju en ny fin vokabulär, hammarband och takstolar lärde jag mig när vi bytte tak förra året, men trossbotten är nytt ord för mig! Syllpapp och takpapp är inte samma sak har jag också lärt mig, syllpapp är tjockare, men det är samma sak, typ, fast ändå inte 🙂

Man kan ju säga att vi hundförare har ett eget språk, plättlätt att förstå för den invigde, samma sak med snickerispråket! Det är ju så mycket lättare att säga ”trossbotten” än ”en skiva man lägger i regelverket för att lägga isoleringen på” Ja, ni förstår vad jag menar 🙂

Första takstolen på plats! Gick så enkelt att vi trodde det var något lurt….


Andra takstolen uppe!

Tjohooooo! Alla takstolar uppe! Då är det taklagsfest!
Wikipedia skriver såhär om taklagsfest:
En taklagsfest (synonym: taklagsöl, i Skåne resegille) är en traditionell fest med sitt ursprung från den tid då man tog hjälp av grannar för att bygga sitt hus. Man tackar dem som byggt genom att hålla en stor fest då taklaget är på plats, det vill säga när takstolarna rests och takåsen har lagts. Festen kallas också taklagsöl, till den gamla bemärkelsen av ”öl”, gille, kalas.

En taklagsfest ska enligt traditionen markeras med att man pyntar det nybyggda taklaget, oftast med en krans eller flagga på en gavel. Festen kan hållas uppe vid takbygget, men kan lika gärna hållas på marken eller på någon helt annan plats.

Nu hade vi varken grannar på plats eller utsmyckning av takåsen, om man ska vara riktigt ärlig så var vi väl inte helt klara, för takåsen var inte på plats… Men strunt samma, vi firade lite ändå 🙂

Titta, visst är det vackert???????

Även om hundarna blir skönt trötta av att vara på Åsen så fick dom idag lite aktivering men ”bollen” lite godis i bollen och dom håller sig sysselsatta en stund. Det går utmärkt att köra utomhus, över både lingonris, blåbärsris och kottar!

Efter takstolarna skulle det på nån konstig ”papp” den tog en stunds googlande innan vi visste vad som var upp och ner, texten uppåt eller neråt? På golvet stod det i alla fall ”denna sida upp” så där visste vi ju vad som var rätt, värre med pappen… Men vi tror vi gjorde rätt!

En selfie från stegen! Frisyrtid bokad på måndag, jag vet att det ser bedrövligt ut just nu 😉 

Idag var det halvdag på Åsen! Eftermiddagen skulle ägnas åt grön verksamhet och studiebesök på granatkastarplutonen (grk). Spännande! Vi åkte tgb11, Dizni har en skön inställning till att åka fordon, hon lägger sig och lugnt vilar sig igenom resan, hur cool som helst! Det är ju en av hennes största styrkor i livet, det är inget som bekommer henne i miljösituationer. Helt oberörd och visar aldrig rädsla eller blir ängslig, hon har ändå varit med om en hel del och finner sig lätt i alla miljöer, så himla skönt!

Spajk däremot……var inte helt tillfreds med att åka tgb…. Han kom inte riktigt till ro utan for runt, än hit, än dit. Lugnast var han när han fick vara nära antingen mig eller Nicklas. Sitta i knät eller sitta nära på sätet bredvid. Vi har helt enkelt tränat för lite!

Det märktes att han var trött…. det som inte syns på denna bild är att det står ca 50 personer tätt runt omkring oss. Han är dock ganska ointresserad och har helt sonika somnat!

GRK är alltså granatkastare, dom kastar helt enkelt granater, rök eller spräng och orsakar stora skador där dessa granater slår ner. Just denna vecka övar grk skarpt på fältet i Falun. Men nog tusan kan inte folk hålla sig borta??? Senast igår var det inslag på nyheterna om att folk gått in på fältet, fattar inte folk att det är livsfarligt att vara där när det är övning??? Här finns inslaget på svt.se

Nåväl, dessa små pjäser låter ju en del, ingen fara för våra hundar, men när granaterna slog ner knappa 700 meter ifrån oss, då tyckte Dizni att det var dags för lekinviter, lite studs och skäll! Så kan det gå om man är 10 år och tycker skott är jättejättehäftigt….. Hon har ju de sista åren blivit lite skottpositiv och tycker att skottlossning är häftigt och reagerar genom att bli tossig och studsig, skottpositiv helt enkel. Inget jag tänker lägga massa träning på, men jag inser ju att när en stabil hund som Dizni slår över och blir skottpositiv, då inser jag hur otroligt lätt det är att få mer tempererade hundar att slå över! Jag som alltid fnyst lite åt det och sagt ”äh, det är en dressyrfråga” men det kräver oändligt mycket träning för att komma tillrätta med problemet. Det är ju helt och hållet mitt fel, jag har inte varit uppmärksam på hennes reaktioner vid olika situationer.

Nåväl, dagen har varit kul! Nu laddar vi för ännu en byggdag och förhoppningen är att taket blir helt klart i morgon!

På återseende!

 

KU – hund!

I helgen har vårt fjärrdirrigeringsprojekt legat i vila, det är ju viktigt att vila för att befästa kunskap!

Jag har i stället ägnat mig åt våra hundförare i bataljonen och körde ihop med min vapendragare Maggan KU-hund (Kompletterande utbildning) med start i fredags kväll och avslutade i eftermiddags!

Vilket gäng hundförare! En sån härlig energi och engagemang 🙂

Fokus låg på, passiv markering, hårda spår, sök i byggnad och ”triangeln”

Fredagskvällen började med lite ”lära-känna” övningar då vi är en del nya med i gänget. Vi har en otroligt förmån att få vara på ett nedlagt sågverk i Linghed, ett helt gigantiskt område avspärrat och tillgängligt för oss, det är så himla lyxigt!

IMG_1709
Maggan visar passiv markering med sin hoffe Banda

IMG_1735
Det bor en ”Kurtan” i Maggan 😉

Förutom ytorna utomhus och de nedlagda gamla sågbyggnaderna så har vi tillgång till fantastisk markservice med mat och fika. Vi har fått både våfflor till frukost och dessert till lunch! Vi har tillgång till kvarter, så vi sover varmt och skönt inomhus, lyx!

IMG_1750
Vi körde hårda spår, fast om man bara ser bilden så kan man ju undra vad vi håller på med????

IMG_1751IMG_1765

Vi övade lite ”triangel” med fina collien Eros! En riktigt cool hund! Han har hur många utställningstitlar som helst OCH är tjh i hemvärnet!

IMG_1774 IMG_1796 IMG_1800

Triangeln innebär att göra ett moment hunden kan, men att lägga på störning i lagom nivå för att hundföraren ska bli säkrare på vad hunden kan och var det finns möjlighet till vidareutveckling!

Jag kom hem från jobbet i fredags och var allt annat än sugen på att kasta mig iväg, men när de första hundförarna dök upp och bara sprudlade av energi så var det lätt att ladda om och köra på! Ett gäng människor med helt olika bakgrund men med ett gemensamt intresse, våra hundar i hemvärnet! Det är så rackarn´s roligt!!

Nu laddar vi stenhårt för nästa helg i maj!

En annorlunda dag och lite träning!

Den annorlunda dagen började egentligen i söndags kväll, då kom det ett mail på kvällen som sa att det var eftersök på gång i Avesta. En 86-årig kvinna hade gått ut på en promenad på söndag eftermiddag och inte kommit hem. Efter resultatlöst sökande under söndagen kallades hemvärnet in på måndag morgon. Kl 0400 ringde klockan och jag styrde mot Avesta. Väl framme var det bara att sätta igång, jag hamnade direkt vid datorn och förde personallistor över den personal som kom. När själva sökandet väl var igång förde jag logg över det som hände. Förutom då att mönstra in den hund som kom såklart! Som hundbefäl är det ju min huvuduppgift, men med bara ett hundekipage så kändes det lite fånigt att sedan bara sitta och göra ingenting! Så då satte jag mig vid datorn, kändes som en bra uppgift! Så mycket taktiskt rådgivande inom hundtjänsten var det inte tal om då MIC (Militär Insats Chef) kunde sköta det utmärkt själv. Jag satt och överhörde radiotrafiken och loggade det som hände. Ex. tnr 010815-GA avslutat sök, ruta 3. tnr 010825-GA åter staben. rena grekiskan för de som inte är insatta, men det skall skrivas allt vi gör och då är det ett bra system.

Söket rullade på under förmiddagen och vi inne på stabsplats började rodda med lunch som vi ringde och bokade, inhämtade uppgift om spec.kost osv. Det var ett underbart stöd på plats i bystugan, det fanns en frivillig grupp människor där som fixade fika åt oss, helt underbart att kunna gå till köket och hämta kaffe! Det var guld värt att kunna möta de grupper som kom in och säga ”gå till köket och ta lite fika innan ni åker ut på nästa”

Under dagen fanns en del media på plats, några inslag ser ni här:
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/dalarna/militar-med-i-sokandet-efter-forsvunnen-kvinna
Här förekommer för en mycket kort sekund, ca 1,56 in i klippet, en blond militärklädd tjej vid en dator 🙂

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/dalarna/forsvunnen-kvinna-patraffad
I detta klipp, i slutet, ca 55 sekunder in, förekommer en blond tjej i militär uniform men UTAN mössa!?!?! med en rottweiler….. Dizni får ju tyvärr inte delta aktivt i sökandet då hon är tagen ur tjänst, så hon fick vackert finna sig i att bara komma ut och rastas.

Det hela slutade ju med att vi hittade kvinnan som tyvärr senare avled. Men att fått vara där och hjälpt till känns så bra, även om jag inte var ute i skogen själv så är alla funktioner viktiga under en insats som denna. Att fixa lunch, att hålla koll på loggen, att möta grupper som kommer in behöver också göras. Denna gång hade vi ett mycket bra samarbete med polisen, vi jobbade med varandra och inte mot varandra, det kan ibland vara lite skiftande inställning från deras sida….. Men nu fungerade det prestigelöst och vi drog nytta av varandras kunskaper.

Det är gånger som denna som gör att det känns så värdefullt att vara en del av hemvärnet, att bistå vid eftersök och att vara ett ”stöd till samhället”!

Det kändes skönt att sätta sig i bilen efter avslutad insats och veta att de anhörig i alla fall slipper ovissheten om vad som hänt, nu vet dom att hon inte längre finns i livet och de kan på ett värdigt sätt jordfästa henne.

Det var lite konstigt att så fort jag kommit hem hämta Spajk och vända tillbaka till Falun, men hallen var bokad och utan träning blir det inga resultat! Jag hade ingen större plan utan nötte vidare på det som jag kände att jag orkade med, det hade varit lite anspänning under dagen som gradvis släppte!

Vi körde lite ”rutan” då vi på senaste tävling fått kommentaren ”låter hunden söka i rutan” och jag vet så väl varför! Nu jobbar vi på att hitta rätt punkt på en gång och att snabbt åtlyda kommando, vi har en bit kvar, men jag bjuder på lite film! tjohoo! poppa lite popcorn och sätt er tillrätta 😉

Ja, han flyttar sig efter klick, men jag går ändå tillbaka och belönar det som är rätt punkt, målet är ju att han såklart att han ska ligga kvar men här har han ju faktiskt inte fått något kommando mer än ett klick. Vår target är inte ett dugg befäst, men det ger honom i alla fall en fingervisning om var han ska vara, jag har på denna korta tid sett tydliga förbättringar!

Å så var det ju detta med att åtlyda kommando snabbt….. Vi har lite att jobba på 🙂 Fråga inte varför jag klickar, men jag var lite trött i hjärnan! Men klicket belönar ju att han ligger och att jag kommer mot honom, vilket inte är så dumt att befästa 😉

Vi avslutade med lite metallapportering, han har ett bra tempo, men det är inte bra nog! Så jag jobbar på att höja det. Jag har, som vanligt, belönat typ slögalopp, vilket då Spajk tycker är ett helt okej sätt att transportera apporten på….. Hur dum får man bli????? va?? Om jag aldrig släppt igenom det så hade det inte funnits något annat än fullt ös medvetslös i hans hjärna?

Nåja, det här är en kul lek som vi gärna ägnar oss åt 🙂 Ett tips jag fick för några år sedan av Towa!

Jag fick kommentar på fb att det är kul med täta uppdateringar, och vet ni? Det är kul att skriva också, jag hoppas några läser och kanske tom. lär sig av våra misstag och kan själva undvika dom!

På återseende!

Fina underbara Spajk!

Att Spajk är en, i mina ögon, en ultimat hund vet ni ju redan! Men ibland är han lite extra bra! 
Vi tränar ju inte överdrivet mycket bevakning, eller rättare sagt typ aldrig…. Så att tävla i något man inte tränar känns ju kanske aningens korkat!? Men att tävla är kul och för varje tävling lär man sig något nytt! 
Det var dax för tjänstehunds-DM och då också kval till FMM som betyder Försvarsmaktsmästerskapen och är SM för patrullhundar. 
Nytt för i år var att DM var ett samarrangemang mellan Gävleborg och Dalarna, så vi höll till i Ljusdal och ni som läst min blogg vet att Ljusdal är en av mina favvoklubbar! Alltid så himla trevligt där! Såklart smittar ju den känslan av sig på Spajk, det känns nästan som vår hemmaklubb fast det är lite långt att åka dit o träna, även om jag gärna skulle det! 
Dagen började med lydnad, å rackarns att det gick dåligt!? Herregud, lydnaden som ju var vår starka sida! 
Inte bara EN, utan TVÅ nollor!? Tungapporten väger ju 4 kg, till skillnad från vanliga brukset där den bara väger 2, så den nollan hade jag ändå kalkylerat med! 
Fritt följ  8,5 – släpper höger vinkel, vx pos. Snett sitt
Platsläggande  9 – ngt segt
Inkallning med stå el ligg  9,5 – snett sitt vid avslut
Tunga apport  0 – släpper apport x 3
Kryp under hinder 0 – hoppar över hindret
Stegklättring 8  – Missar en pinne
72 poäng av max 140 
Ja, jag hade ju önskat en betydligt bättre start! Men efter lite pepp via telefon av kära maken så tog jag mig i kragen och körde vidare. Ut till basen där vi skulle sova och där fortsatte det hela med att Gävleborg skulle köra sina ”skogsmoment” och jag fick äran att ligga vindfigg. Inte så betungande att bara ligga stilla i skogen, men solen sken och det var så mysigt att ligga där och lyssna på radioanropen om vilken hund som gick på stigen osv. 
Det som skiljer DM från en ”vanlig” tävling i bevakning är att varje markering hunden gör skall rapporteras in till domaren och det skall sägas om det är ljud/vind/spår. Visar man fel, ja då är det noll på den figgen. Så jag var ganska nervös!!! Jag kör ju inte hund så ofta i förbandet och tappar lite soldat-tänk… Inte bra! 
Innan det var grilldax var det dax för uppletande, också en gren där jag trodde vi hade goda chanser att hiva in lite fina poäng. Det var knastertorrt i marken och det var typisk ”ljusdalsterräng” d.v.s. vitmossa, så det var inte lätt! 
Döm om min förvåning när vi bara får in 3 av 4 föremål?? Å dessutom slarvar han och tappar ett, å lite tugg!? Så bara betyg 7 och 56 poäng istället för de 80 jag räknat med….. 
Så jag var ganska modfälld när jag kröp till sängs, jag hade en hel hög jätteduktiga medtävlare som tävlat SM förut, så mina chanser att lyckas knipa andraplatsen var ganska små, vinnaren och tvåan får åka på FMM. 
Dag nr 2 började med patrullstig, en stig jag har tävlat på, vilket både kan vara en fördel, men också en nackdel! Det var nå vansinnigt med flygfä och jag HATAR flygfä, så det var inte dom optimala förutsättningarna…. Men vi gick ut hårt jag o lilla Spajk! Vi får en tveksam vind som jag dock köper och markerar till domaren och vi tuffar vidare. 
Tyvärr skiljer det sig en del från tävling och verklighet, på tävling ”måste” man göra lite halter, fast jag aldrig skulle göra en halt ”bara för att” när det är krig. För när det är halt ska alla som går med gå ner i låg ställning och bär man massa utrustning som väger tunga kilo så är varje halt ganska dryg…. Jag brukar bara sakta in lite om jag ser att Spajk har något förhöjt intresse, men som sagt, tävling är tävling! 
Vi gjorde några halter och vi får ytterligare en markering på slutet som jag först rapporterar som ett ljud, men sen när jag kollade vinden med min lilla vindprovare så visade det sig att det lika gärna kunde vara en vind, så jag rapporterade det som en vind också, vilket visade sig vara tur! 
När vi sen klev över slutlinjen visade det sig att vi gått i ett utmärkt tempo, vi var bara 17 sekunder från genomsnittstiden som är 18 minuter och vi gick på 17,43! Bra jobbat! Jag har aldrig någon klocka utan kör på erfarenhet 😉 Men jag har ju ändå gått några stigar och det känns så skönt att ha ett tempo i ryggmärgen! 
Hur gick det då? Jo, vi hade två vindmarkeringar där den bästa då ger betyg och där fick vi en 10:a, tyvärr hade vi inget ljud!? Men det var ingen som hade rapporterat något ljud men några hundar hade markerat ljudet men förarna hade rapporterat det som vind och då blir det noll i betyg. 
Man får också ett betyg på taktiken, d.v.s. halter, tempo och allmänt uppträdande på stigen och där fick vi en 8:a där domaren drog lite för att Spajk var nosig!? Jag märkte att han nosade, men en patrullstig är en patrullstig och hur skulle jag veta att det inte var ett spår han hade nos på???? Vi fick ihop 320 av max 500 på stigen, så vi har lite att träna på innan FMM! 
Helgen avslutades med patrullering med spårupptag, upptagen är ju inte vår starka sida….. inte heller denna gång, ett klockrent bakspår! Som tur var fick vi med oss alla apporter, trä, tyg, metall och trä. 
Det var lite spännande inför prisutdelningen, för vi hade allihopa ungefär samma ”missar”. Men döm om min förvåning när det visade sig att vår prestation räckte till en silverplats!! Så himla kul!!! 
Det blir jag och Ewa Jonsson med Skotte som får representera Dalarna på FMM! 
Att kvala till FMM har ju varit ett av årets mål och jag är fånigt stolt!!! Fina Spajken! Här i Dalarna har det varit en massiv rottisdominans de sista åren, så det är lite kul att en kelpie slår sig in i rottisland 😉  Nu är ju Skotte också en rottis, men vi har iaf blandat ut dominansen lite. 
Det blir ju vår första större tävlingen, men jag kommer inte göra på något annat sätt än vi gör nu, vi ska gå ut som ett team och göra så gott vi kan!  
Det var Spajks andra DM, likaså mitt andra DM, så någon större erfarenhet har vi ju inte att luta oss emot. 
Jag ska passa på att tacka för alla grattishälsningar, det värmer så gott ska ni veta, alla ni som på något sätt hört av er!  
Delad glädje är dubbel glädje!  

HV-skallet!

HV-Skallet? Vad i all världen är det? Jo, det är rikshemvärnschefens utbildningskontroll för patrullhundar! Blev ni klokare?? Nja, skulle inte tro det va?
Inlägget kommer innehålla en del skryt, tycker ni det är dryg, ge då fullständigt f-n i att läsa! Glöm inte att detta är MITT utrymme och jag skriver exakt vad jag vill! Nu har jag iaf varnat er!   
Det är iaf så att en omgång, d.v.s. en halv grupp, 4 personer + hundförare genomgår ett gäng stationer med olika realistiska moment som vi mycket väl kan stöta på under vår tjänst. Alltså inte en tävling, utan en utbildningskontroll för att just upptäcka utbildningsbehov inom ramen för hundtjänst! Jo, tjeeeena, klart det är en tävling! Får man poäng och det hålls en prisutdelning och upprättas resultatlistor, då ÄR det en tävling! Sen får rikshemvärnschefen stå där och prata hur mycket han vill, en tävling är det och kommer alltid att vara så länge det räknas poäng! Kan ju säga att vissa av de grupper vi såg tog detta på väldigt stort allvar!! 
Bl.a. så prövades vi i patrullering i urban miljö, d.v.s. städer. Det var patrullering och spår på hårt och smittat underlag. Vi fick också prova genomsök av byggnad med två figuranter gömda i, helt realistiskt! (lite skryt, läs inte om ni kräks på skryt…. Spajk var den första hunden för dagen som ens markerade att det var spår på det hårda underlaget… vi gick som näst sista gäng, så de domare vid hade med oss var lite imponerade!) 
Hela helgen var så himla rolig!! Jag hade blivit tillfrågad att vara hundförare i ett gäng som tävlat många gånger förut, så jag kände viss press att leverera….vilket ju inte poängmässigt gick så bra såhär med facit i handen 🙁 
Omgången jag fick äran att ingå i kommer från Älvdalen,
så det uppstod ibland vissa språkliga förbristningar 😉 
Innan jag hörde älvdalska ”på riktigt” hade jag ju hört om älvdalska och tänkt ”hur svårt kan det vara”? Men herregud, det är ju ett helt annat språk?!? Nu förstod jag ju iof sammanhanget, men inte så att jag i detalj kan återge samtalen, men kul att ligga i tältet och lyssna på dom! 
Nåväl, när vi alla var tillsammans så höll vi oss till svenska och då var det ju inga problem! 
Vi landar efter ett moment, dricker kaffe, fyller på energi och laddar inför nästa! 

Spajk laddar också! 
Sen var det patrullering i skog med både föremål och spårupptag. Här kommer en ganska lång utläggning om just detta moment som var helgens roligaste och tveklöst drygaste!!! 
Helgens mest spektakulära moment var dock momentet med förföljande av spår, det började med att Spajk fick en vindmarkering, vi rapporterade till chefen och fick order att följa upp vindmarkeringen d.v.s. Spajk skulle visa oss till den plats varifrån lukten kom! Medans vi följde upp så ändrar Spajk riktning och vi går mycket mer till vänster än vad vi först hade markering….hmmmm, vi rapporterar till chefen att vi avvikit från den ursprungliga markeringsriktningen vilket får till följd att vi blir beordrade att gå tillbaka till den ursprungliga riktningen och fortsätta söka markeringen där, det resulterade i att vi hittade ett tydligt spår som Spajk så fint markerade, dessutom åt rätt håll!!!!!! Vi får order att följa upp spåret, jag selar på och Spajk spårar iväg, för första gången med en grupp på släp och första gången med ”säkrare” d.v.s. två personer som går på var sin sida om Spajk, ca 3 meter på varje sida. Detta innebär att om spåret alltså svänger 90 grader så står en av säkrarna i spåret innan spåret vinklar vilket kan ställa till det lite för hunden som inte är så spårsäker! 
Fina Spajk spårar på och rätt som det är liggmarkerar han vid en omkullfallen trädstam, och mycket riktigt så ligger det ett föremål där, ett magasin av metall! Fina duktiga Spajk! Vi spårar vidare och vi gör halt då och då för att rapportera riktningsförändringar, fina Spajk löser dessa halter på ett bra sätt trots att vi aldrig tränat på det! 
Vi spårar vidare men efter ca 500 meter blir terrängen minst sagt dryyyyyyg! Slyskog på 150 cm och blött o överjävligt med mygg, det var diken att hoppa över och vi var vid det laget blöta typ upp till knäna….. Jag tycker att Spajk blir lite slagig i spåret och rätt som det är så säger övningsledaren ”Ser ni några tecken på att någon gått här? Är det realistiskt att nån gått här? Har hunden något spår?”
Njaaaaaaa, jag erkänner att Spajk nog tappat spåret och vi återvänder till den plats där jag sist visste att han hade spåret och när vi kommer fram dit så drar han iväg åt vänster! Jag hade helt ärligt börjat tvivla lite när vi trampade runt i slyskogen och hade det varit tävling hade jag nog vänt tillbaka till den senaste platsen där jag med säkerhet såg att han hade spåret…. Å det visade sig ju vara helt rätt! Det är ju aldrig bra att han tappat spåret, men det som är skönt är att jag visste var han tappat det och när vi väl kom dit så hittade han ju spåret och tog självmant upp det igen! 
Mitt i slyskogen var jag både less, besviken och trött, jag kände att jag gärna hade bundit Spajk i skogen och spårat själv, för just där och då kändes det som en bättre idé än att låta honom fortsätta, jag som varit så säker på att just spåret skulle vara hans grej! 
Nåväl, vi spårar vidare och rätt som det är ropar en av säkrarna ”DU DÄR BAKOM STENEN, KOM FRAM!!!!!” 
Det visade sig att vi var ca 20 meter från en stor sten och där bakom låg minsann två busar!!! Där påbörjades massa militär rutiner med bl.a. visitation av busarna, Spajk var duktig och låg stilla så fint när jag kommenderade honom att ligga medans jag understödde Erik när han visiterade en buse. När alla militär rutiner var avklarade skulle vi slå en ”ruta” runt platsen, d.v.s. söka av området runt stenen för att hitta ev spår. Spajk gör då en finfin markering mot den plats i terrängen där vi varit då vi följde upp vindmarkeringen från första början, spåret hade gått i ett U och vi var inte mer än 100 meter från den plats där vi vände första gången, han gjorde alltså helt rätt som markerade våra spår. Det känns ju också skönt att han redan från början hade vind på busarna, sen att övningsledningen ville se oss spåra var ju en annan femma 😉   
Nåväl, när vi nästan gjort vår ruta klar så blir vi påskjutna….. Min grupp besvarar elden och Spajk fick uppleva sitt första eldöverfall, något han tog med ro, han stod lugnt och fint bredvid mig medans det ropades order till höger och vänster. Kul att se! Det sköts en stund innan fienden viker vilket vi rapporterade till chefen och vi får helgens coolaste order! Vi tar dom busarna på en gång, följ upp!!! 
Jag selade på igen och vi dundrar iväg ner genom slyskogen, just då var all trötthet och uppgivenhet som bortblåst, Spajk tar fint upp spåret och vi spårar längs en skogsväg, rätt som det är ropar en av säkrarna ”DU DÄR, LIGG STILLA” Spajk hade i sin iver fortsatt vägen rakt fram, trots att fienden låg i diket…. Gruppen påbörjar ett sjukvårdsmoment och jag o Spajk understödjer efter bästa förmåga! 
Momentet avbryts efter en stund och vi samlas för genomgång, HV-skallet är ju som sagt en utbildningskontroll och varje moment följs av minst två personer, en som bedömer gruppen och en som bedömer hunden och föraren, efter varje moment är det en utvärdering. De vi har haft som bedömare under helgen har varit helt fantastiska, konstruktiva och verkligen kommit med goda tips. Superkul! Jag kan inte nog ösa beröm över dessa personer! De hittade varje liten positiv grej och lyfte det, samtidigt som de också såg allt som behövde förbättras! 
Lilla Spiken fick så mycket beröm, å när jag berättade att jag gärna bundit upp honom i skogen replikerade en av bedömarna ”Då hade jag hämtat honom och tagit med han hem” 🙂  Notera att jag skrev att Spajk fick beröm….jag däremot fick lite pisk för att jag inte litade på hunden, har vi hört den förut???? Med facit i handen så har han markerat precis allt under helgen, dock har jag inte alltid köpt hans markeringar 🙁 Skit också!!!! Under detta moment fick jag beröm för hans lydnad och att vi jobbade som ett team, Spajk och jag, sånt värmer mitt hjärta! 
Det roliga med just detta spår var att det var lagt av två personer som delat på sig för att sedan gå ihop igen, en av våra bedömare berättade att han klockrent valt ett av spåren och följt det, utan att ens vinda in det spåret han en gång valde bort. kul! Vi tränar för lite sånt! 
Om jag summerar just detta moment så var det ett av helgens roligaste! Så realistiskt och bra upplagt! 

Ett av momenten är skytte för oss hundförare, ett kul moment med lite precision och lite typ ”spring-skjut-träffa-ladda om-spring vidare” jag kan skjuta bättre än jag gjorde…. missnöjd? JA! 
Medans jag sköt hade gruppen Spajk och han kördes då av Erik! Dom gjorde ett gott jobb tillsammans, känns så gott att ha en hund som funkar med vem som helst. Erik är en go kille som Spajk gärna skulle bo hos om han fick! Dom körde patrullstig med både figuranter och föremål samt fast bevakning. Spajk hade markerat allt, Erik såg en del och markerade rätt. 

Rent poängmässigt var det tyvärr jag som sänkte gruppen 🙁 Jag tänkte för mycket utan att se vad hunden egentligen gjorde…. Men om jag får chansen nästa år ska jag tänka mindre och visa mer vad Spajk berättar för mig i form av markeringar! 
Som sagt, helgen var jätterolig och mellan moment var det skön stämning, vi vilade oss i form 🙂 

Det var också ett moment funktionslydnad, kul! Dock skulle lydnaden genomföras med munkorg på, å DET hade vi ju inte, heller, tränat på…. Nu gick momentet bra ändå tack vare att Spajk litar på mig, men det är något att träna på! 
Under helgen fick jag så många ”aha-upplevelser” så jag har nästa tappat räkningen, jag har träffat så många kunniga människor som frikostigt delar med sig av kunskaper, erfarenheter och tips. Jag har fått beröm för min hund, som egentligen ska ges till alla runt omkring mig som jag tränar med och inte minst till Meringas kennel för denna fantastiska lilla hund!  
Som avslutning på detta självupptagna skrytiga inlägg vill jag rikta ett stort TACK till gruppchefen Jörgen och gänget som jag fick äran att hänga på, jag lovar att bättra mig till nästa år! 
På återseende! 

Bilder!

Här kommer ett inlägg jag skrivit på flera dagar!? Men nu äntligen är det klart 🙂 
I söndags (alltså förra söndagen!) ledsnade jag på att vara inne och hålla mig ”i stillhet” så jag bestämde att en lugn promenad i skogen skulle göra gott både för kropp och själ! 
Jag hade kameran med och det blev några bilder som blev okej! 

Fullt ös medvetslös!!!
Fina fina Spajken! 
Å så kommer en världspremiär!!! 
Tadaaa! 
Mitt första foto på ett vilt djur! Nåväl att grodan höll sig ganska så stilla, men ändock! Jag som är vansinnigt rädd för ormar vågade mig på att fota en groda, bra jobbat! Grodan var ungefär lika stor som Dizni´s tass, så jag höll mig ändå på behörigt avstånd! 

Jag tränar och övar på att ställa kameran i rätt lägen för att få dendär knivskarpa bilden med skärpa på rätt ställe…. 
Jag brukar ”finta” hundarna i skogen, göra lite oväntade stigval och det tar inte många sekunder innan hundarna upptäcker att jag är ”borta” 🙂 Dizni genade genom skogen medans Spajk kom farande på stigen! Fort fort fort, ju fortare ju bättre! 
Spajk har många olika ”ansikten” varav några är riktigt fula medans några är söta som socker! 
Å vackra fina Dizni, det ÄR något särskilt med rottisar….. Jag kommer aldrig mer ha någon, men deras pondus och utstrålning är ju något alldelles särskilt! 
Så ståtlig! 
Inte tror man väl att hon nyss fyllt 8 år? Hon börjar bli grå om nosen, men om man jämför med Spajk så har hon knappt några grå strån alls 😉 

Även Dizni var fylld av vårkänslor och for omkring i skogen som en tok! 
Å så en bild som några av er säkert redan sett, jag la ut den på facebook. 
Tänk hur facebook har förändrat detta med bloggen? Förut var ju bloggen enda vägen ”ut” för att berätta om vardagen och visa bilder, nu går nästan allt sådant via facebook…. Men jag har några trogna läsare, så jag fortsätter att lägga ut bilder och text här! 

Intensiv blick! Å en ganska grå nos….. 
Vacker blick, och en INTE så grå nos, om än lite grusig! 

Å så lite bilder från KU (kompetensutveckling hund) alltid kul att träffa hundförarna, dom är så energiska och pigga på upptåg! 
Spajk fick ”provåka” i nya fordonet med en bur som sitter hööööögt upp! Så det finns en liten bräda att kliva på, det fodras lite träning, men det går plättlätt! Det är behändigt med en liten lätt hund! 
Fast väl uppe i buren såg ju Spajk allt annat än nöjd ut….. 

Här finns ännu ett inlägg om vår KU skrivet av Anne-Marie med Eros!  
Ja, det var allt för nu, men snart kommer det ett nytt inlägg, så håll tillgodo! 

KU-hund

Nu har det nästan gått en vecka utan bloggning 🙁
 
Jag har visserligen haft tid men ingen större motivation!? Trots att jag haft både bilder och massa roligheter att skriva om, men vi tar en sak i taget som en saknad kapten brukar uttrycka sig…
 
Nåväl, i helgen avverkades KU-hund, alltså KompetensUtveckling – hund för er som inte förstår de militära förkortningarna! Jag har planerat helgen och tog såklart lite hjälp av Nicklas, vi är ett vinnande team 😉 Skojar bara, men vi känner varandra väl och det underlättar ju alltid vid ett samarbete. Jag hade sedan tidigt bestämt att temat skulle vara ”soldat med hund” mer än ”hundförare”
 
Dagen började med skjutning, jag var dock inte med utan förberedde inför kommande prövningar, men det var massa med bly i luften iaf, det såg jag vid det snabba studiebesök jag hann med på skjutbanan.
 
Jag måste ju erkänna att jag var lite nervös inför helgen, det var mycket som skulle klaffa! Nu visade det sig att jag oroade mig heeelt i onödan! Jag var lite orolig att de hundförare som kom skulle tycka det var lite irrelevant tema och för lite hundtjänst… Men alla deltagarna var vid hemresan på söndagen nöjda och glada 🙂 Skönt!
 
Jag hann ta lite bilder på hundarna under lunchpromenaden, stridsparshinderbanan är kul balansträning!
 
 
Spajken balanserar, inga problem att gå där inte, nu valde han att gå på stockarna och inte på själva stegen…

 

Han verkar ju iaf ha liiiite koll på sina tassar!?
Även om jag i vardagen ibland är lite tveksam till det!

 
Fast det faktum kvarstår ju….. Dizni har en överlägsen balans!
Hon kan banne mig hålla balansen på 15×15 cm!
 
 
Nåväl, jag inbillar mig att det är nyttig träning att lära sig hålla kolla på sina tassar och på sin kropp!

 
Jag hittade en skum grej… jag har inte sett det förut, men enligt Nicklas så har korset stått något år eller så?? Nån som vet vad det är??

 
KU-hund hade alltså temat ”hundförare tillika skyttesoldat” och iom det så tränades det tillbakaryckning när gruppen är i efterhand och blivit beskjuten i sida, d.v.s. blixtlås. Svårt att hålla koll på sin plats i rörelsen och samtidigt ha en hög mynningsmedvetenhet. Lägg dessutom till hunden så blir det svårt även för oss tjejer 😉

 
En inledande övning i öppen terräng och i lugnt tempo.

 
Vi övade också tillbaka ryckning i formation korridor.
Fortfarande inga hundar, först fokus på sin egen plats i rörelsen, sen adderar vi hunden!

 
Här förevisar Nicklas vad som händer om ”gubben” först i ledet får problem.  
 
Härligt flow i rörelsen, bra jobbat!! Det var en fröjd att se hur hela guppen ”rann” iväg bakåt längs vägen!!

 
Engagerad instruktör!
 
Här har vi adderat både skog och hund 🙂  
 
Inga problem, väldresserade hundar och ambitiösa hundförare!

Titta, vi hundförare KAN vara mynningsmedvetna och behålla pipan i ofarlig riktining trots att vi vrider på huvudet 😉 Eller iaf kan Diana det, Doris har full koll!

Hejja Danny!!
 
Det var en såndär härligt krispig höstdag, solen sken på oss och naturen visade upp sig från sin allra vackraste sida.
 
Mela och Gizmo kommer ångande i skogen!  
 
En inte helt perfekt bild, men rätt talande! Hela gänget höll igång och kämpade verkligen ända in i kaklet, fullt ös medvetslös!  
 
Jag som fotograf var allt som oftast felplacerad och har typ 100 bilder på ryggtavlan på hundförare 🙁
 
Men under några vändor var jag på rätt plats!  
 
Inte heller en perfekt bild, men ändå lite charmig på nått sätt!  
 
Hallå! Jag tror fi kommer bakifrån!!!! Vi har en cool långhårscollie i förbandet! Fina Eroz!  

 
Som sagt,fullt ös medvetslös! Här sparades inte på någon energi!  
 
Å så en ”riktig” hund på bild 🙂
Jessi och husse Jörgen, ett av förbandets mest rutinerade ekipage!  

Den noggranna läsaren observerar att fingret är utanför varbygeln 🙂
 
VI hade också funktionslydnadsbana inomhus, roligt för alla inblandade. Inte bara roligt utan också nyttigt, jag lovar att det kommer en repris på det 🙂

Danny och Rexas

 Carina och Zimba.
 
 Det var en energigivande helg, så roligt gäng! Vi lär av varandra och delger kunskapar, tankar och funderingar. Det är högt i tak och stämmningen på topp.
 
Nu siktar vi på 2014 och fortsätter på den inslagna banan 🙂
 
Tjing för nu!

En tjuvstart från eliten…..

….men först!

Lördag, skjutdag med ”de gröna” solen sken och glada grönklädda gjorde dagen bra! Vi är ett gott gäng hundförare, vi har roligt ihop och hundarna håller sams 🙂

Att skjuta är för mig dels färdighetsträning såklart, men också lite mental träning, att stå där på linje och skjuta samtidigt och sen jämföra med grannens träffar, är mina bättre eller sämre??? Vad kan vara mer press?

Om jag står å tänker ”nu jäklar, NU ska jag träffa riktigt riktigt bra” ja då går det ju käpprätt åt skogen, men om jag flyttar fokus till nått annat, ex tugga tuggummi eller fokuserar på hur jag håller, ja då går det liksom bättre! Bra tankar att ha med sig i hundtränarsammanhang!

Efter skjutningen var det tänkt att vi skulle ha operation ”kidnappning av plutonchef” men det kom av sig lite, så vi hoppade just momentet kidnappning och gick direkt på festligheterna 🙂 Har man fyllt 40 måste man firas och vi hade fixat en överraskningsfest åt bästa Anna! Det blev en helmysig kväll i glada vänners sällskap, bubbel och häng på bryggan innan vi grillade och spelade kubb. Kvällen gick i rasande fart och innan jag tittade på klockan var det långt över midnatt….. en ”sådär” bra uppladdning inför tävling…

Nåja, efter för få timmars sömn styrde jag mot Avesta. Vi var 6 stycken i högre spår, bl.a. Britt och hennes Eyla, alltid kul med kelpie´s och deras trevliga ägare!

Första lottning, drog 5:an 🙁 Menmen, bara att köra! Platsliggning innan skogen, Spajk låg fint! Jag har som förberedelse att ”visa” honom skytten, jag låter han se var skytten står så är han förberedd på att det ska smälla, det har hittills fungerat varje gång! Så även denna, vi inkasserade dagens första 10!

Ut till spåret, jag trodde aldrig vi skulle komma fram, kändes som vi var mitt ute i storskogen! Denhär gången hade jag bestämt att verkligen vänta ut han så jag är säker på att han har spåret innan jag skickar, misstag ska man reflektera över och dra lärdom av!

Förberedelserna innan gick bra, han ligger fint och jag kommenderar ”leta spår” och han går så fint, rakt ut i 12 meter, där slår han först åt vänster, sen åt höger, vänder åt vänster men väljer sen höger, han ser lite ”flamsig” ut, jag är på vippen att stanna på kanten till rutan och fråga han om det är rätt, men jag hängde på….. å hör strax ”bakspår tillbaka till rutan” 🙁 Vänder Spajk och vi tuffar vidare….. Skit också!

Spajk spårar urdåligt, springig och for än hit, än dit, jag plockar första pinnen och vi sicksackar oss vidare, jag har nog aldrig sett han spåra så dåligt! Men vi plockar pinne efter pinne trots att jag fler än en gång funderar över vad han gör, jag påbörjade en träningsstrategi i hjärnan som jag snabbt bestämde att jag skulle tänka på sen och fokusera på uppgiften! Jag har haft lite koll på klockan och ser att vi varit ute länge för att vara oss, i nästan 20 minuter, jag har 6 pinnar med mig och vi spårar tillbaka mot vägen och mycket riktigt efter 22 minuter hittar vi slutet….bakspår och 1 pinne bort blev resultatet. Betyg 7 på upptag och 9 på spåret.

Tillbaka till klubben och uppletande, det var en stor skock publik som gick mot rutan!? Jaja, det är ju inte dom jag ska bry mig om utan bästaste Spajk! Det blåste nästan ingenting, jag bestämmer ändå att börja i övre hörnet, men jag mitt pucko kopplar loss och sätter på täcket i nedre hörnet?! Jag visste inte om jag fick koppla han igen då jag redan kopplat loss? Nåväl, jag tar med mig Spajk på nån sorts ”här”-kommando och går uppåt, sätter han och ”ser” att han har något i nosen innan jag skickar. Han springer ut på djupet och letar så fint, en jämn bra galopp. Han letar 1/3 av rutan och hittar en plånbok, duktig Spajk 🙂 Jag skickar igen typ på mitten och han går ut åt vänster igen och hittar en handske, dålig avlämning men två föremål! Jag flyttar mig neråt och skickar igen, då drar han ut ur rutan nästan bakom, jag ropar på han och han kommer fint in till mig och jag skickar om, då far han ut och börjar leta bara några meter ut och där hittar han tredje och sista! En dålig avlämning men hela rutan är letad och 3 föremål med in! Betyg 8,5 med avdrag för avlämningarna.

Lydnaden då…. Vi har fallit tillbaka i nått dåligt frittfölj-tänk, det känns avigt och konstigt på tävling, men bra på träning…får fundera på det! En urdålig känsla och dåliga halter, men ett fint språng! Betyg 7,5/7,5.

Inkallningen var bra tempo men på tok för långt ställande i mina ögon,domarna var lite snällare och vi fick 9/9.

Framåtsändande, går bättre på tävling än träning 🙂 Han stannar vid gruppen och tar en mun sågspån…. Sen fortsätter han fint framåt…. en dålig inkallning och en rätt kass transport men ett fint andra skick! Lite långt men vi fick iaf 6/5 i betyg.

Kryp, dk på läggande, jag MÅSTE ta tag i det, det är såååå onödiga poäng som missas! Han var lite hög bak och hade ett stopp på vägen så betyg 7/6.5

Skall, inga kommentarer – JÄTTEFINT betyg 10/10.

Apporten, där har jag börjat träna på 4 kg inför DM, det tycker Spajk är lite jobbigt så jag var osäker på hur det skulle gå, mycket riktigt så gick det inte alls bra…. han galoppar ut, tar up den men stannar och släpper den och börjar dessutom morra och leka!? Jag kommenderar ”apport” och han kommer in med den *morr* betyg 5/5.

Men där och då känner jag att vi nog ändå har en uppflyttning, bara hoppet kvar! Ställer upp och hör tävlingsledaren säga ”kommendera” och Spajk det bruna lilla eländet hoppar på hennes kommando 🙁 Jag blev så paff så jag istället för att ropa tillbaka han säger ”Hopp” och då är ju liksom nollan ett faktum, helvetes jävla skit!!!!! En j*vla tjuvstart på ett moment vi annars har 10:a på!!!! Så vi var en tjuvstart från uppflyttning idag…..

Vi hade 20 poäng tillgodo på specialen, men det fattades 19 poäng vilket vi lätt haft om vi inte tjuvat!! 

Det jag ändå tar med mig som positivt är att han allt orkade en hel dag, trots att han legat i bilen på skjutbanan hela lördagen, varit med på festligheter och sovit typ 4 timmar på natten. Han gjorde av med massor onödig energi på att springa sicksack över spåret men gör ändå att jättefint uppletande och en okej lydnad!

Nu är nästa tävling den sista innan sommaren, men då är det väl nått annat som jävlas förståss…

Tävlingen går samma helg som tjh-DM, men jag har till 99,9 % bestämt att jag struntar i DM, ska fundera lite till men jag är inte ett dugg sugen på att tävla SM, jag skulle kunna köra DM som träning för att till nästa år satsa 100% på att kvala till SM, men i år har jag inte ens lust att tävla SM och då är det ju onödigt att köra DM!? Vitsen med DM är ju att kvala till SM… Nicklas jobbar helgen då SM går och ärligt talat så ser jag inte riktigt vad jag o Spajk har på SM att göra….. Jag tror inte att vi placerar oss på DM, men om vi skulle råka göra det så är det ju dumt att stå där med en plats till SM och säga ”nej jag vill inte starta” då kan DM-arrangörerna få en mindre tävlande att fixa spår åt.

Det var allt för nu! Tjing!

Spajkens första övning!

Japp, i helgen var det dax för Spajkens första övning! En lagom övning över en helg och inom plutons ram så vi var inte så många. Iof var inte ensamma om att öva, det small hej vilt i skogen och det kom fordon från alla håll och kanter, så det var miljöträning big time!

Det började med samling, Spajk fick vara med ute, såklart! Han charmade in sig och fann sig snabbt till rätta, ibland så många människor finns det alltid NÅN som vill gosa och klappa, vilket Spajk snabbt upptäckte, gosgrodan!

Inmönstring, inga problem. För er som inte vet så kollar man alltid hundens hälsotillstånd innan man börjar öva, kollar tassar, tänder, öron, ögon osv för om det skulle hända något under övningen måste fm ha bevis på att hunden var helt frisk innan övningen började.

Sen var det en lååååång dag på skjutbanan, Spajk sov i bilen och jag sköt. Det är ju det lite tråkiga ibland med organisationen, att vi ibland gör saker utan hund, men sån är verkligheten! Fast en sak som också är tråkig, och det är så varje gång, det är att om det typ är rast/fika på säg 20 minuter, så hinner vi hundförare typ kasta i oss en kopp kaffe, sen sprinta iväg och släppa ut hunden, alltså missar vi massa gôtt snack och samvaro….samma sak på lunch, 40 minuter lunch innebär 15 minuter äta 25 minuter rasta, tur att jag har världens bästa hundförarkollegor iaf!!! Men nån gång skulle det vara kul att få sitta hela den ocean av tid som 40 minuter lunch är! Jaja, jag har valt att köra hund för att det är just det jag vill göra, så nu har jag gnällt färdigt 🙂

Vi hade en ny skjut-instruktör som var riktigt bra, kul! Tyvärr var det riktigt piss-väder om uttrycket ursäktas, det var kallt rått och regnigt 🙁 Så Spajk var nog egentligen rätt glad att ligga i bilen!

Efter en lång dag på skjutbanan var det förläggningsdax, vi lyxade och sov i kvarter 🙂 Inomhus i sängar, värsta lyxen!

Jag var lite orolig att Spajk skulle moffa och skälla när det rörde sig folk i huset, visst att han moffade nån gång, men det var heeelt okej, skönt!

Söndagen var det mer skjutning, fast vi hundförare fick inte skjuta idag, så vi körde hund istället, man kan säga att vi övade passivitet under skjutning! Det är såååå himla lätt att hundarna går igång på skotten, för normalt när man skjuter så rör man sig samtidigt, det är spänning och arenalin i luften och då är det lätt att hundarna ”går igång” och tycker att skott är så himla häftigt….. Så vi övade lugn och koncentration under eldgivning, nyttigt! För Spajks del handlade det om att lära sig att lugn och fokus belönas med kamp! Alltså, ligg stilla och lugn en lååååång stund, och sedan belönas rejält med kamp! Kan ju tyckas lite motsägelsefullt att belöna lugn och ro med kamp, men för oss funkar det kanon!

Hur som helst, vi övade och Spajk fattade! Det dundrade på rejält och han vippade lite på ett öra när dom sköt automateld, men annars var det helt lugnt, skönt. Vi övade kryp också, jag ålade och Spajk kröp bredvid, han var supermegaduktig!!! Måste filma nån gån så ni får se 🙂

Efter lunch var det hundtjänst, en vanlig patrullering, inga konstigheter, men ändå lite spännande då det var Spajks första! En bra grupp att gå med, fyra stabila killar med en bra chef! Vi drar igång och Spajk gör lite småmarkeringar både till höger och vänster, men inget säkert. Men sen rätt somd et är drar han ut till vänster, rakt ut i kopplet, han vindar fiiint och sätter sig! Guldstjärna! Vi får order att följa upp max 100 meter, när vi gått 80 meter bryter instruktören och vi får gå tillbak, ridå 🙁 Varför kunde vi inte fått gå våra 100 meter, rapportera in och sedan fått order om att avbryta?? Jaja, orutin hos instruktören… men iaf, på vägen tillbaka drar Spajk som en tog, vilket inte är så konstigt när vi rätt som det är springer på ett regnställ…. I sin iver att få ”visa” oss så har han gått i vinden och när vinden inte längre fanns där ändå fortsatt rakt fram?! Vi har ju iof övat på föremål lååååångt ut och inte som nu typ 15 meter från stigen….

Vi jobbar vidare och han gör en fin vind till, men hans riks-pucko till matte köper inte den 🙁 Så ca 15 meter efter vinden blir vi påskjutna 🙁 J*vla skit! Dumma dumma matte!

Vi blir styrda att gå ut i terrängen och försöka få upp ett spår efter skytten, vi går ut och Spajk jobbar och jobbar, rätt som det är dyker det upp en civilist rakt framför oss, inte undra på att lillkillen strävade framåt!?? Jag frågar instruktören om vi är ungefär på rätt ställe för ev. spår och det är vi, jag överväger  om vi ska slå en stor ruta runt och säkerställa spåret i koppel eller om jag ska sela på där vi är och låta han jobba i linan själv…. Jag bestämmer att jag selar på och låter han jobba, han drar iväg åt höger och jag hänger på, upp med två säkrare bredvid Spajk, som blir liiiite störd av det, men inte så farligt. Vi spårar kanske 100 meter och sen börjar Spajk springa, å nu snackar vi spring! Har aldrig sett han springa så  i ett spår, jag säger till chefen ”nu är vi nära” och strax efter hittas figuranten, bingo! Bästaste Spajk har spårat sig fram till sitt livs första fi 🙂 Vi har aldrig gått ut i en vind så och hittat spår, men tydligen så kunde han det, mattes lilla gull 🙂

På det stora hela är jag så himla nöjd med Spajk, framför allt är han ”lagom” i kontakt med folk, han strosar runt lite, lägger sig där det passar och är allmänt cool. Det är inga problem att ha han med vid lunch/middag, han bryr sig inte om maten som serveras, mer dom som äter än själva maten 🙂 Dizni är nästan omöjlig att ha med vid mat, hon är så matfixerad!

Spajk funkar dessutom bra med alla andra hundar, vi har en terv-hane som kollega och det är inga problem, det är Gizmo som bestämmer och Spajk tycker det är helt okej 🙂

Han var lite trött när vi kom hem i går, men inte så farligt! Han coolade alltså ner och sov vilket var skönt, det har annars varit mitt lilla bekymmer…att han aldrig ska slappna av utan gå på spänn och då kommer han aldrig orka 4 dygn, men efter helgen så finns det iaf hopp!

Ja, som ni ser blev det inga bilder, jag får fixa det nästa gång!

Tjingeling!  

TJH(FM) Meringas Isengrim

Ja, i helgen var det dax för certprov för lilla Spajken!
 
Nervös som fasen var jag, packade o grejade på fredagkvällen, kröp till sängs tidigt för att vakna pigg som en nötkärna. Vaknade gjorde jag när klockan ringde, petade i mig ett par ipren och styrde kosan mot Edsbyn! Samling 0930, skönt!
 
Började med att bygga bas, stålbur, noggrannt inslagen i presenning uppepå en lastpall, i buren liggunderlag i botten och sen två fällar ovanpå, klart! En förankringskrok i backen med tillhörande uppbindningslänk, sen var det bara för Spajk att flytta in.
 
Hela provet började med hantering, en främmande person ska hantera hunden, man tittar på Hantering, Tillgänglighet och Samarbete. På hanteringen fick han ”inställsam, tar kontakt, slickar” på tillgängligheten fick han ”tar kontakt själv spontant” och på samarbete blev omdömet ”Startar snabbt och är lätt att bryta”
 
Ett resultat jag är mycket nöjd med och som jag tycker speglar Spajk på ett bra sätt!
 
Sen var det dax att stalla upp hundarna i basen, basvakten Pär tog hundarna och gick iväg till basen…Spajk följde glatt och villigt med till basen, kul att se.
 
Sen var det några timmars väntan för mig innan det var dax för patrullering, jag fick ut hunden av basvakten och åkte iväg, i ett tilltagande regn, det hade regnat sedan vi startade provet!
J*vla skitväder!
 
En stunds väntan vid bilen innan det var en kort promenad upp till starten av patrulleringen, jag var tooooknervös, inte bra!
 
Tack vare bra arrangörer och medföljare på stigen blev det ändå en avslappnad stämmning, lite småprat innan vi körde igång.
 
Vi startade igång, en jätterolig stig med blandad stig och råterräng. Efter några hundra meter gör han en halvbra markering precis i en vinkel, jag kör nån minut stillasittande innan vi går vidare, jag är lite noga vid varje större riktningsändring och terrängskifte att stanna till. Ute på en kraftledningsgata kommer en förändring i beteende, ingen tydlig markering, men jag ”köper” det och stannar, då tar han ljudet åt höger men håller dåligt 🙁 Jag sitter ändå kvar och han tar upp det igen men inte särskilt övertygande. Jag går vidare och efter 10-15 meter kommer ännu en markering på samma ljud, denna gång går han ut i kopplets längd och sätter sig fint! Ljudet=Check 🙂
 
Fortsätter i stadig vind från vänster, och rätt som det är gör han en vindmarkering åt höger???? Jo, jag skojjar inte?! Det sitter en snitzel just precis där så jag ser att det faktiskt just precis där är vind åt höger. En teori är att det blåst åt vänster, men att vinden vänt mot den höjd som var där och kom tillbaka på stigen och då från höger?!
 
Iaf, vi vänder ner in i skogen och tillbaka mot starten, några hundra meter från slutet kommer en klockren vindmarkering, han t.o.m går upp på en sten för att få vind! GulleSpajk!
 
Men trots att vi hade både ljud och vind är jag jättemissnöjd med hans patrullering, han var så himla markbunden, det var iof patrullering åt samma håll så vi som gick sist hade ju haft 5 hundar å kontrollanter gående på stigen innan oss. Men jag var rädd att han skulle missa ljud/vind när han var så bunden vid marken, och mycket riktigt fick vi kritik för att han tog ljudet sent och med dålig markering, jag köper det helt och fullt!
 
I protokollet stod det på ljudfiguranten ”Tydlig markering” och på förföljande avljudet ”Tydlig markering men släpper” på vindfiguranten stod det ”Tydlig markering, lugn och sansad analys”
 
Vi stilade lite när vi kom hem, snygg bild!
 
Det bedöms också mitt jobb på stigen och där står det att jag låter hunden arbeta självständigt men att jag har otydliga tecken till hunden och till gruppen….
 
Nåja, vi blev godkända och vänder tillbaka till klubbstugan för att torka lite och ladda för kvällens batalj som är stillastående bevakning i mörker. Ett av våra orosmoment!
 
Spajk nosar fint av platsen där vi ska sitta, sen kör vi igång och han har en stadig fin vindmarkering hela tiden, han vill INTE släppa den vinden och jag började misströsta och tro att han ska vara så uppfylld av vinden att han ska missa ljudet, men rätt som det är far han ut i kopplet rakt fram 🙂 Yes! Jag rapporterar ljudet och känner mig nöjd. Bedömningen blir ”Tydlig markering, återkommande släpp, fullföljer” och ”Koncentrerad, intresserad” På detta moment har jag enligt protokollet låtit hunden jobba självständigt och har både tydliga tecken till hunden och till gruppen?!
 
Efter en god natts sömn i klubbstugan är det för patrullering med spårupptag och spår, något som inte borde vara några problem, men man vet ju aldrig!
 
Spåret är 1500 meter långt och har en liggtid på 90 minuter och i spåret finns apporter av tyg, plast, metall och trä.
 
Vi börjar med patrullering, han hittar spåret, kollar av åt höger och åt vänster, väljer vänster och jag följer med i 10 meter innan jag hör ”bakspår” jag vänder lydigt Spajk som lika glatt fortsätter spåra åt rätt håll *morr och mutter* Vi spårar i kopplet ca 20 meter innan vi får order att göra halt och vänta 5 minuter innan vi får sela på och spåra vidare. Omdömet på spårupptaget var ”tydlig markering” Sen spårar vi iväg och vi plockar apport efter apport, lite si och så med liggmarkering, men vi har med oss alla apporter till slutet!! Bästaste Spajk!   
 
Bilden är tagen 10.33 typ två minuter efter vi hittat slutet!
 
Sen åker vi allihopa tillbaka till klubbstugan för att invänta resultatet, jag anar att vi är godkända, men man vet aldrig, vi hade inte fått veta hur de bedömt bastjänsten. Till slut visade det sig att alla 5 ekipage som var kvar efter första dagen med blivit godkända 🙂
 
Bastjänsten för Spajk fick omdömena ”Ligger, sitter, iakttar med aktivt intresse”, helt rättvist. Det rör sig ju folk i basen som hämtar och lämnar hundar, jag är glad att han höll sig tyst och relativt lugn!  
 
Vi fick lite muntlig feedback också, jag fick bl.a. höra att Spajk var lite flamsig. Jag håller helt med om det, det har blivit bättre och med mer rutin kommer det bli kanon! Jag skulle träna på att låta Spajk lösa saker själv, nu fick han hjälp av mig vid markeringarna så jag skulle träna på att låta han jobba ännu mer självständigt. Jag tror det kommer i takt med rutin också, det är ju nu det roliga börjar!
 
Så för att summera helgen så känns det såklart helt underbart!!!! Bästaste Spajken <3 p="p">

Ända sen vi började träna med Spajk har jag velat certa honom, tyvärr sker det ju på bekostnad av Dizni….men hon är och förblir lite halt. Bara skönt för mig att ha en hund hemma att kunna ersätta henne med, annars hade jag varit utan hund och hade då fått upphäva mitt kontrakt i hemvärnet. 

På ett certprov ska alla 5 delarna vara godkända vid ett och samma tillfälle, så det gäller att ha tränat, missar hunden ex. spårupptaget, ja då är det kört. Så det är lite spänt och nervöst ända till slutet, men denna gång gick det hela vägen, så himla skönt!
 
Tack till Edsbyn´s BK och till Per som fixat med provet, utan bra arrangörer funkar det inte!

 
Efter helgen kan vi nu titulera oss
 
TJH(FM) Meringa’s Isengrim
 
Tjusigt va???