Kategoriarkiv: Grönt…

Hänt sen sist?!

Ja, nu har det hänt grejer igen 🙂

Jag har flera dagar haft ett ”sug” efter att blogga, men när jag satt mig ner har jag inte haft något att skriva om?!? Förutom hundträning och jobb förståss!

När det gäller träning så är det fysträning för Dizni som gäller, hon är fortfarande lite påverkad i rörelserna, men det blir bättre! Hon får fiskleverolja varje dag, Dr. Baddaky´s och sen får hon också glucosamin, en sort som rekommenderas av veterinär och heter Dasuquin. Spajk får också olja men inte nått glucosamin. Jag höll på att bli tokig på oljan, den ska förvaras i kylskåp och då ska jag komma ihåg att ta med den in till tunnorna med mat, sen spillde jag ofta på händerna och då luktar det inte kärlek direkt 🙁 Men sen kom jag på den briljanta idéen att köpa en tvålpump, så nu ska Dizni ha 4 tryck per dag och Spajk ha 3 tryck! Inge mer spill och dräll, och det är nu jättesmidigt och enkelt, smart va???

Vi har bytt foder på Spajk, han rör sig ju nästan varje sekund han är vaken, så i relation till det tyckte jag han satte väldigt lite muskler, så vi provar nu att ge hen energifoder, lite ”mer” av allt liksom!

Planen för Spajk var ju att köra högre-bevakning innan vintern, men jag fegade ur 🙁 Vi spar det tills vi fått lite mer stabilitet i träningen, så vi siktar på en start till våren, så tidigt som möjligt, har spanat lite på tävlingar och OM allt går som det ska så kör vi i maj 🙂 Upptäckte just ikväll att tävlingarna för 2013 ligger ute på SBK-tävling, spännande!

Istället för brukstänk lade jag snabbt om kurs och kör på med lydnadslydnad och vi är nu anmälda till två stycken Lkl3,spännande värre! Igår funkade typ ingenting, förutom sittande i grupp (fast utan grupp) och sen sättande under gång, alltid något 😉

Vittringen har jag ett charmigt problem, vi har inte tränat att jag vänder mig om, så han följer med runt, nån som vet om det är tillåtet??? Sötast var en gång då jag lyckades vända mig om, men rätt som det var ålar han sig bakåt, fast sittande, och kommer i ”rätt” fot-position?! Sötpelle<3 p="p">
Camilla hjälpte mig lite och hon sa ”vad glad han ser ut” och det glädjer mitt hjärta, jag VILL ha en glad hund med attityd! Hellre dämpa en glad hund än försöka peppa en låg hund! Jag funderade lite häromdagen  och kom fram till att det var länge sen han hamnade i ”fundera-facket” det var också länge sen han hamnade i ”eye-facket” nu är det verkligen friskt vågat hälften vunnet och det gillar jag, så länge jag känner att jag kan hantera det så kör vi på!

Vi avslutade igår med att köra lite agility, eller rättare sagt, Spajk sprang och jag hann inte med….han hoppade typ 3 hinder innan jag ens hade hunnit förbi första hindret…. Han far omkring som en tok, totalt orädd och galopperar upp på den långa balansen (vet inte vad den heter, men ett A-hinder som är platt uppepå, ni fattar va?!?) Ja, jag vet att OM vi någonsin kommer starta agility så borde jag ha lite mer ”nagel i ögat” men just i dagsläget så är det låååååångt ifrån en start, så sålänge vi har roligt så kör jag lite lattjo!

I helgen var vi på övning igen, eller inte egentligen övning, utan jag var biträde och side-kick åt en instruktör, så Spajk var med och socialiserade, satt i bas och var allmänt duktig! Han är jätterolig att ha med, ”luckar ner” när det är lugnt och taggar till när det behövs, kul! Han övade bastjänst när det var skjutning med bl.a. understödsvapen, det dundrade rejält men det bekom inte honom det minsta, skönt! Jag gick som blå-gul på en del moment, typ som en observatör, jättekul att se hur andra löser sina uppgifter och sen väga in det i mitt eget hund-tänk. Framförallt var jag omgiven av massa kunnigt folk, jag har lärt mig massor och fått massor med ny inspiration till träning.

En lunch diskuterade vi vad hunden egentligen markerar, själva materialet eller den mänskliga vittringen, behöver vi som fm-hundar träna hunden att leta tyg/metall/plast, eller räcker det att hunden markerar allt som luktar människa? Behöver vi inför en övning ”tända” hunden på olika material? Eller räcker det att den bara letar vittring av människa? Det var många intressanta diskussioner och det fanns gott om kompetenta befäl som gav nya tankar om användandet av hund i olika situationer. Jag har massor att lära!!!

På tal om bevakning så var vi ute ikväll, jag och Nicklas för att öva stillasittande bevakning. Jag har varit lite rädd att han skulle bli frustrerad och bli lite skällig, men icke! Han var såååå duktig, lugn och fokuserad hela tiden. Trots att Nicklas kom ganska nära, ca 20 meter, så var det ingen osäkerhet, ingen ragg eller nått annat utan bara positivt utåtriktad! Kul att se kvitto på att vi tränat rätt. Vi har tränat bas på en hel del olika ställen, så jag känner att vi går framåt på den fronten också, skönt.

Ja, lite spridda tankar om vad som hänt sen sist, vet inte riktigt vad ni vill läsa, men jag fortsätter väl då och då att plita ner några rader, jag har sett på bloglovin att jag har 5 följare, undra vilka?? Sen ser jag också att jag brukar ligga på typ 30 läsare, lite coolt är det att det är så många som läser mina små funderingar!

Tjing!

Dizni´s sista övning innan pensionering!

Ja, här kommer ett inlägg jag gärna väntat några år med att skriva….
Men nu är det som det är, jag är sååååå nöjd med Dizni´s insatser som patrullhund. Hon har gjort sitt jobb med barvur och tillsammans har vi lärt oss massor!
 
Som sagt så har hon nu gjort sin sista stora förbandsövning, eventuellt blir det en mindre helgövning framöver, men annars så är det dax för en summering av hennes ”karriär”
 
Det är ju faktiskt hon som är orsaken till att jag är aktiv i hemvärnet, för utan henne hade jag inte gått någon tjänstehundkurs i SBK, och utan den hade jag inte gjort någon TFU och utan någon TFU hade jag inte gjort någon GSU, och utan GSU hade det inte blivit något hemvärn! Så tack bästaste Dizni för det! Alla förkortningar står för SBK= Svenska Brukshundklubben, TFU=Totalförsvarsutbilning, och sist GSU= Grundläggande SoldatUtbildning.
 
Utan GSU´n hade jag inte heller träffat en av mina bästa vänner Anna, nu lyder både Dizni och jag under Anna då hon är vår plutonchef, men det är ändå Dizni vi har att tacka för det!
 
Tillsammans har upplevt massa skojsigheter, vi har sovit på massa konstiga ställen, vi har letat fi på de mest konstiga ställen, men rackarns så roligt vi haft!
 
Jag kände ju liksom på mig att detta var hennes sista övning, så jag hade kameran med och jag tog lite bilder, nu får jag ju inte avslöja för mycket detaljer med mina bilder, men håll tillgodo!
 
Ja, såhär ser hon ut när vi transporterar oss, munkorg på, hon ser ut som värsta kamphunden, men jag måste erkänna att det är en trygghet, skulle det hända en trafikolycka och vi skulle kastas runt i fordonet så vet jag iaf att hon inte kommer åt någon. Ibland åker vi också flera hundar bredvid varandra och då är det skönt att veta att ingen av dom kommer åt varandra, så trots att det ser hemskt ut så är det praktiskt.
 
Ja, vad säger man?
Dizni skulle göra vad som helst för lite mat….
jag band henne lite slarvigt i en liten liten björk…..till mångas stora nöje 🙂
 
Vissa stunder är det fullt krig, vissa stunder är det vila och mys……
 
Efter en dags övning är vi trötta….tre trötta hundar och tre trötta ”huf’ar” Ja, nu vän av ordning så borde vi såklart inte rasta mitt på vägen, fullt synliga, men det var ”fred” just när jag tog bilden 😉
 
Min pluton är ju Dalarnas bästa 😉 Å då måste ju våra hundar också vara Dalarnas bästa, eller????
 Dizni till vänster, Gizmo i mitten och Cayla till höger.
Helt otroligt att dom går så bra ihop, Cayla i egenskap av äldsta dam blir lite sur och putt på ”ungdomarna” som ibland stimmar lite 😉 Men alla tre är så himla trygga och härliga, jag är så nöjd med gänget!
 
 Vi spanar!!!!
 
 
Finfina fröken D
 
Vi i plutonen har länge diskuterat att döpa våra fordon, ett heter redan Snövit, men dom andra har inga namn! Ett fick heta Pocahontas och så ett som då fick heta Disney!
Inte alla som fått ett fordon uppkallat efter sig 😉
 
 Ja, å så detta med Dizni´s matfixering…..
Stackars JImmy trodde det var lugnt att sitta i fordonet och äta frukost……
han fick vackert dela med fröken D!  
Man halllåååååååå säger Dizni, ska du ha ALL frukost själv????  
 Nåja, hon fick sin beskärda del av frukosten!
 
Dizni o jag spanar……!
 
Så söt!!!!!
 
Ja, sova kan hon göra, överallt!
 
 En trött fröken……
 
Det var sorgligt sista morgonen, då rann det lite tårar när jag faktiskt insåg att det var hennes sista frukost i fält, hon har lärt mig så mycket! Vi har upplevt så mycket tillsammans och jag blir varm i hjärtat när jag tänker tillbaka på alla våra uppdrag. Hon blir så väl omhändertagen av alla i plutonen, hon njuter av all uppmärksamhet hon får, alltid är det någon som har en klapp och lite gos att skänka till henne. När vi packar ”grönt” här hemma håller hon sig framme så hon inte missar något, när vi kommer till inmönstring går svansen i ett och hela hon utstrålar liksom glädje, så härligt att se!
 
Hennes tillgänglighet är en av hennes största styrkor, aldrig att jag känt mig osäker på henne, vem som helst kan hämta henne och vem som helst kan lyfta i och ur fordon, så hon är verkligen en ultimat hund inom försvarsmakten.   
 
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om allt vi gjort tillsammans, men jag konstaterar bara att hon är nyckeln som låst upp många lås, jag har henne att tacka för många vänner, många skratt och en hel massa kunskap och erfarenhet, tack bästaste Dizni!
 
Vad händer nu då tänker ni? Jo, hon blir en härligt aktiv pensionär, tränas för att det är roligt och målet är att hålla henne hel och frisk så länge det bara går! Kanske hon nu äntligen kan få göra det hon helst av allt vill, nämligen spåra vilt och testa viltspår??? Vem vet?!
 
Tjingeling!

Dagarna med Spajk!

Ja, det var ju ett tag sen jag skrev om träningen….. Mest massa annat som tar tid just nu, höstterminen har startat på jobbet och det tar både energi och kraft, dels tar det kraft för att det är drygt att gå upp tidigt, sen tar det psykogiskt också då det är oklarheter och ändringar av saker typ hela tiden, det är svårt att hitta ro i tillvaron då 🙁

Men då är det tur jag har Spajken, denna ständiga källa till skratt! Vilken underbar hund 🙂 Han är så sorglös, och bara att titta på honom gör mig glad!

Vi har lagt massor med tid på spårupptag, jag trodde inte det skulle gå att få honom att ta rätt håll, men nu har han, om jag räknat rätt tagit 14 spårupptag senaste veckan, och ALLA åt rätt håll!! Snacka om uppåtgående trend 🙂 Senast igår då det var ett riktigt blindtest då Anna lagt spår och jag inte visste åt vilket håll. Men det var ingen tvekan, han kom fram till spåret, kollade av nån meter åt varje håll innan han sen bestämde sig, sen snabb belöning. Enda nackdelen är att han i bevakningsträningen blivit väldigt markbunden, men det är lätt fixat med lite motivationsövningar, han har ju viljan!

Jag har tränat spårupptag i koppel och gått fram mot spåret i kort koppel och sedan hållit emot så han tar sig tid att kolla båda hållen innan han går iväg, förut bara tog han ett av hållen på chans, men jag konsulterade Nina och fick tips om hur jag skulle göra, så nu går jag fortfarande i kort koppel (lite rätt hade jag iaf gjort 😉 ) och sen håller jag verkligen emot tills han kollat av och går han åt fel håll trots analys så blir det bilen och inge mer spår, nu har aldrig det hänt utan det räckte med lite motstånd för att han skulle anstränga sig. Sen har apporten kommit efter några meter och då är det tjo och tjim!

Idag spårade vi igen, och då upptäckte jag att han tycker det är svårt när vi går från typ ”skog” och ut på en smal stig, då blir det gärna spring, så idag var det mycket stig/skogsövergångar, han jobbade och jobbade så himla fint! Efter att ha läst brukshundens sista nummer om spår så försöker jag nu lära honom att ”lösningen finns bakåt i spåret” och det har hittills gått så himla bra! Jag har kommit på att liggtiden inte spelar så stor roll, i dag var det 3 timmar gammalt och i ganska rejäl blåst, i veckan var det upptag som var fyra timmar gamla som legat i hällregn och då var det modell dusch vi snackar!

Jag har också insett att apporterna inte är problem….i Furudal i början på augusti var första gången han gjorde det, idag andra gången….. Å vad gör han då?? Jo han markerar att jag stannat och tagit upp en naturpinne?! Första gången blev jag såååå besviken och tänkte att han blindmarkerade, men när jag tänkte tillbaka så var det ju just precis där jag stannat och plockat upp en pinne, likaså idag, då markerade han där jag stannat och plockat upp en pinne! Att sen hitta en pinne jag hållit i typ 3 meter är då alltså inget problem 🙂 Han är rätt apportsäker, lillkillen….

Han är helt underbar att spåra med, fortfarande ungdomligt springig, men det blir bättre, men han är så glad, vid varje apport kastar han sig ner, svansen går i två hundra och han liksom ligger som på nålar tills jag bytt apporten mot leksak och sen kastar iväg den, då är det tvåhundra efter leksaken, sötis!

Jag har testat att lägga apporterna tätt, typ med 2 dm mellan, först måste ju förståss jag tänka på åt vilket håll jag kastar bollen, sen måste han tänka på att slå på nosen från start och inte efter nån meter!

Vi har börjat projekt bas-träning också, hittills bara framgångar, han är ju trygg och stabil i sig själv, så det är inga större problem, men det måste ju tränas, särskilt nu när situationen med Dizni är som det är så är det bäst att ligga på förhand! Han vill gärna berätta för hela världen att han faktiskt blivit lämnad kvar själv medans alla andra i hela världen får göra roliga saker….. Men han tystnar fort och när jag är utom synhåll är han jättelugn och fin, största störningen för honom är om jag går iväg med Dizni…. Men det fixade han idag, mattes gull 🙂 Idag skickade jag Maria fram till honom i basen också, han svarade normalt på kontakten och hon gosade en stund innan hon lämnade honom, inga problem! Idag hade jag hans fäll med mig ut, och ställde dit en vattenskål också så han skulle känna sig riktigt ”hemma”!

Sen har han ställts ut en gång till, när vi var på övning var det utställning i Dala-Floda, så snälla Camilla tog med honom dit, tack gulliga Camilla! Han fick bara Very Good….han var för liten och hade för lösa rörelser plus för tunn päls 🙁 Inget nytt direkt?! Men Camilla´s Yoda fick minsann både Excellent och CK, GRATTIS!!!  Kritiken finns att läsa på hemsidan www.arrdiz.se

Annars så var planen att tävla högrebevakning i helgen, men jag lämnande återbud, typ ingenting funkade och det var lite väl långt att åka för att chansa….specialen är inget problem, men det återstår en del på lydnaden för att vi ska våga ge oss iväg, vi tränar på och satsar på vårsäsongen istället! Körde lite lydnadslydnad idag innan spåren och han gjorde en klokren vittringsapportering?! Vi som tränat det typ 3 gånger….har ju haft problem med att han lagt sig vid apporten, vilket ju i hans världe är helt korrekt, han hittar något som luktar människa och då ska man lägga sig! Men efter lite träning så skiljer han finfint på skogen och appell-planen.

Ja, det var en liten kortkort sammanfattning om senaste nyheterna i Fromhem, tjingeling!