Kategoriarkiv: Fru From funderar

Utställningsdax!

I går var det tiiiidig uppstigning för att köra mot Nora och utställning!
 
5 kelpie anmälda, visade sig vara 3 hanar i bruksklass, Stefan och Kippis och så ytterligare en som varken jag eller Stefan kände igen. Nu dök inte den hanen upp så det var bara Stefan och jag. Jag hade inga större förhoppningar då jag o Spajk åkte ut fortare än kvickt på sista utställningen, eller vi hann få vårt exc innan vi sen blev slagna av just Stefan och Kippis!
 
Nora är en trevlig utställning! Fint ställe och mycket trevliga funktionärer!
 
Det började med två asd och sen var det dax för kelpie, en jättefin juniorhane som var lik Spajk i utseende, så när den fick exc och ck så blev det lite roligare!
 
In i ringen och vi sprang, Spajk sprang sååååå fint, han stod inte jättesnyggt men helt okej och vi fick exc. och likaså Stefan och Kippis.  
 
Jag var nöjd med vårt exc. sen skulle vi ju ”bara” slå Kippis i konkurrensbedömningen, å tänka sig, kors i krösamoset, kors i taket, vi slog dom och vann bruksklassen med CK
 
Numer delas ju cert ut i bästa hane, så alla tre hanarna fick gå in igen och där blev vi bästa hane och fick CERT 🙂 Bästaste Spajken 🙂
 
 
 
Sen dök inte tiken upp, så vi blev dessutom BIR!
Eller rättare sagt….tiken dök upp, men för sent!
 
Kritiken vi fick var
 
Nora BK 2013-05-09
Utmärkt typ och storlek, mycket bra huvud och uttryck, utmärkt hals, välbygd kropp, normala vinklar, rör sig mycket väl, utmärkt päls och temperament.
Domare: Wera Hubenthal exc. ck CERT och BIR
 
Inte illa 🙂
Utmärkt och mycket bra är fina ord i en kritiklapp!
 
Stefan och jag satt kvar och pratade en stund, alltid kul att ses! Utställning är ju en mycket social tillställning där man träffar bekanta från alla håll och kanter, mycket trevligt.
 
Arrangemanget flöt på jättebra och strax efter lunch var det finaldax, jag hade önskat att de hade delat upp finalerna i grupper, nu var alla BIR-hundar med, inte så kul, jag hade dessutom velat ha en BIS-Bruks 😛 Det hade varit trevligt! Vi blev iaf oplacerade i finalen, en aussie vann sen kommer jag inte ihåg ordningen men det var briard, schäfer och rottis som placerades, ungefär som det brukar se ut!
 
Efter utställningen möte Jonas upp och vi stryde kosan mot Nora för att äta glass!  Jag är ju ingen jättefantast av glass, men jag slog till på en jubileumsbägare och en kopp kaffe, finfint! Dagens smak var apelsin, hasselnöt och vanilj, mums.
 
Annars är ju mitt favoritställe nr 1 när det gäller glass Smultronstället i Sörping…. Hoppas hinna med ett besök där i sommar!
 
Efter glass i solen styrde vi vidare mot Lindesberg för lite hundrastning i ett fint strövområde. Men det uppstod ett visst behov av toalettbesök, men tror ni det fanns någon? Icke!? En känga till Lindesberg som har ett finfint strövområde mitt i centrala samhället men utan toalett, hade det varit i skogen hade det ju varit plättlätt att lösa, men i en park?? Hur kan man liksom ha ett jättefint strövområde utan toaletter??? Nåväl, Jonas som har god lokalkännedom ringde sin kusin så vi fick vårt lilla problem löst, vi fick på köpet tips om en fin rastslinga som vi nappade på.  
 
Vi promenerade och pratade strunt blandat med allvar! Ungefär som vanligt alltså!
 
Efter en härlig dag styrde jag sen kosan hemåt, jag räknade ut att jag under torsdagen varit hemma i vaket tillstånd i ungefär 60 minuter, resten av tiden var jag ute och rastade hundar, på resande fot eller sovande!
 
Nåväl, en lång dag men väl värt resan och den tidiga uppstigningen!
 
Nu i morse tänkte jag ta lite finfina bilder på snygg-spajk som han just idag heter, det gick ju inte alls som jag tänkt så han står som en räka!
 

 
 
Det finns ju EN i familjen som har ett uns av foto-genique, å det är ju fröken D!
Det kan ju ligga lite i att hon är mer stilla än herr S….

Hon står ju inte heller jättesnyggt…. Men söt som socker är hon!
 
Finfina herr S och fröken D! 

 
Vackra underbara Dizni….
 
Lite allmäna funderingar….
Kristi himmelfärdsdag är ju en kristen högtid, det allsvetande Wikipedia skriver såhär om varför vi firar, när jag fortfarande bodde i småland var det tradition att gå upp i kyrktornet och spela, något jag inte hört om någon annanstans!? Men en trevlig tradition var det och jag minns fortfarande de sneda trapporna, vackert nedslitna efter kyrkväktarens spring för att ringa i klockorna. Utställningen igår var precis bredvid Järnboås kyrka, en vacker vitrappad kyrka så jag stod en stund och filosoferade och mindes svunna tider 😉  
 
Ja, det var allt för nu, håll tillgodo!
 
På återseende!

Filmtajm och lite reflektioner…

Har redigerat filmen på våra upptag från 1:a maj, inga kanonupptag direkt, och lite svårt för Nicklas att filma snett bakifrån….

Jag hade tänkt belöna bara han gick åt rätt håll, men jag glömde bort det och tänkte ”tjänst” och inte hundträning 🙁 Men det verkar ju funkat finfint med tanke på gårdagens underbara upptag! Hade önskat det fanns på film, för jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på det!

Här är en bild över det lite längre spåret Nicklas lagt, det röda är vi och det blå är Nicklas, rätt okej! Det finns på film det också, men att slänga upp 15 minuter film på ett spår är inte så lockande, jag ska redigera det och lägga upp…nån dag 🙂

btw, varm i hjärtat blir jag när jag tänker på Spajk, för rackarns vilken underbar liten hund!! Han har verkligen ALLT jag kan önska av en hund. Dizni är ju underbar på sitt sätt, men någon elithund blir hon inte…..

Flera har kommenterat och sagt typ ”men utan en förare blir det ingen bra hund” Jo, det är ju sant förståss. Men jag är övertygad om att vem som helst med lite koll på belöningsträning kan träna Spajk till elitklass både i bruks och lydnad, så lätt-tränad är han! Det man belönar får man mer av, enkelt men sant! Belönar man spåret med något hunden vill ha, men då är det ju självklart att hunden vill spåra igen, å igen, å igen?? Om du belönar att hunden kryper med bra teknik, då är det ju klart att hunden vill göra det igen och igen??

Vi har ju tränat Dizni på samma sätt, o hur långt upp i klasserna har vi kommit? Ingen skugga över Dizni, men vi passar inte ihop på tävlingsbanan, i patrullskogen och hemma är vi ett väl sammansvetsat team, men inget tävlingsekipage! Hade det varit jag som varit nyckeln till framgång hade ju jag o Dizni också varit i elit nu, både lydnad och bevakning, men nu är vi ju inte det och då återstår ju bara en sak och det är ju att det är Spajk som är nyckeln till framgång, eller??

Visst har väl jag lärt mig ett och annat på resan med Dizni och för den delen med Spajk också, men jag vidhåller fortfarande att det är Spajk´s förtjänst att vi är där vi är rent tävlingsmässigt…. Det är helt enkelt så att vi funkar ihop, han gillar mig och jag gillar honom 🙂

Han vill ju träna jämt, han ställer upp på alla mina påhitt och är vansinnigt tolerant…..

Jag ser mig absolut inte som nån ”bra” hundtränare, jag tränar nån gång i veckan och kör nån form av skogsarbete nån gång i veckan. Jag har ingen genomarbetad plan varje gång jag åker och tränar, jag försöker tänka ”träna på det du inte kan”! Jag har ingen väl genomtänkt fys-plan, Spajk får hänga med och springa med Nicklas då och då, ingen simning eller annat ”duktigt”. Jag tränar oftast själv, utan kommendering, jag lägger mina egna spår och vallar mina egna uppletanderutor…. Nicklas brukar få lägga nått spår då och då, vi är ett väl samtrimmat team och det är fantastiskt kul att spåra tillsammans!

I och för sig så är jag nog rätt så filosoferande, funderar mycket på vad jag gör, framförallt så har jag en bild av hur jag vill ha det när jag är färdig med ett moment!! Spåret kan jag analysera i evigheter, jag bara älskar att spåra med Spajk, att gå bakom i linan och titta och studera hans beteende, jag tycker han är en bra spårhund och jag känner mig helt trygg när jag spårar med han.

Gårdagen då, jo, på det stora hela är jag nöjd, lydnaden lämnar ju en del att önska förståss…. Men jag inser ju att vi har uppflyttning även utan framåtsändande! Ett dåligt skall också, så det finns ju mer att fixa inför högre-spår! Fria följet kan bli bättre också, likaså inkallningen. Så det kan bara bli bättre 🙂

Dagens träning!Vi har kommit med på högre-spår, så nu gäller det att träna vidare, ingen rast, ingen ro! Idag stod det spår på schemat…. Å upptag ala högre-spår!

Lade ett spår på dryga kilometern med bara pinnar, fyra upptag innan vi fikade första gången, satt ute i solen och drack kaffe medans hundarna strosade runt! Hur härligt som helst!

Dizni fick också spår såklart, hon är lite rolig att spåra med, strosar liksom runt men har i själva verket stenkoll på var spåret går, hon ska liksom ”bara kolla lite” innan hon kan spåra vidare, ett sätt jag hade svårt att acceptera förut, men nu är det lite roligt att gå där längst ut i linan och bara le åt henne, ibland kastar hon en blick bak på mig och säger typ ”jaja, jag VET var spåret går, jag ska bara kolla lite här först, lugna dig matte” Det går inte fort och fasen ta den som tror sig veta var spåret går, då blir fröken D sur och vägrar fortsätta spåra…. Det tog mig bara typ 7 år att komma på det….! Dom kompletterar varandra herr S och frökenD 🙂

Herr S då, jo han var trött efter gårdagen, men jag gav mig fasen på att det skulle gå ändå. Det som händer när Spajk blir trött är att han springer, nå vansinnigt!! Han far runt i spåret som han hade eld i baken, rätt som det är mitt på en raksträcka tar han en lov på nån meter innan han går tillbaka till kärnan?? I vinklarna går han över nån meter innan han sen gör en cirkel, naturligtvis i galopp, på nån meter innan han sen går åt rätt håll. Varför inte bara stå still och fundera? Nejdå, spring mer är hans general-lösning på de flesta problem…. Nu är jag ju väldigt medveten om detta, så jag hanterar det rätt bra, men det är kul att se!

Idag tog han 3 av 5 upptag åt rätt håll, jag MÅSTE hålla emot i upptaget, men det är inte så lätt när linan bränner som eld genom handsken…. Nån som har tips på bra handskar i skinn som är anpassade för sommarbruk? Dom ska sitta som ett ”extra-skinn” men ändå inte vara tokvarma, tips mottages tacksamt!

Iaf, jag är inte förvånad att det blev 2 bakspår, han hade mer ben än hjärna och då är det ju klart att risken för bakspår ökar, MEN jag ville testa han lite, det var dessutom jättevarmt så han fick kämpa idag, men han gav sig inte utan kämpade på!  

Jag testade också att frispåra med Spajk, Dizni hade glömt en apport och den tänkte jag vi kunde hämta, bara lite på låtsas! Frispår har jag använt på Dizni för att hon ska känna att hon jobbar själv och för att få upp tempot lite, men Spajk har inte riktigt det behovet…. Men iaf, jag hade sele på, lade ner honom och kommenderade ”spår” och iväg for vi, jag springandes som en tok och han i galopp!! Han stannade och markerade var Dizni hittat första apporten, jag belönade bara verbalt och kommenderade spår igen, och i galopp fortsatte vi genom skogen, han spikade vinkeln jättefint och fram till den missade apporten, där fäller han typ benen i luften och landade liggande vid den fiiiiina gröna vattenslangen, jag kom flåsande efter och hojtade ”varsågod” och sen lekte vi en stund 🙂 Känns ju gott att veta att han kan spåra i galopp om det skulle behövas 😉

Ja, nu kom det två inlägg på två dagar, kors i taket 🙂

På återseende!

PS. Tack för alla hälsningar, jag blir jätteglad!! DS.

Fånigt stolt matte :)

Världens bästa Spajk!!
 
I torsdags hade Nedansiljans brukshundklubb årsmöte, inte nog med att jag blivit vald till ordförande, jag gick också hem med ett gäng pokaler 🙂
 
Vi har ju verkligen haft ett underbart år jag och Spajk! Tränat och tävlat som aldrig förr och det gav ju resultat, årets lydnadshund, årets brukshund och årets NBK-hund!!!
 
I år var det dessutom rekordmånga som skickat in resultat och då känns det ju extra bra förståss.
Kul att så många ekipage i klubben är ute och tävlar och visar upp sig! Roligt också att det är så många olika raser, två i årets lydnadshund var en korthårscollie, tvåa i årets hund var en beagle. En klubb med bredd!
 
Årets lydnadshund är ju bara baserat på lydnadsresultaten, vi har ju startat i  lydnadsklass 1, 2 & 3 och dessutom förstapris i samtliga klasser.
 
Årets brukshund är ju baserat på bruksresultat, startat lägrespår med en uppflyttning, startat lägre bevakning med en uppflytt! Å sen några godkända resultat.

 
Årets hund är typ allroundhund, där man ska ha startat minst två discipliner + övriga meriter, korning, röntgen, TJH(FM) osv. räknas.
 
Vi kom dessutom 5:a i årets utställningshund 🙂

 
Priserna består av ett vandringspris + ett pris du får behålla hemma, så det är de tre små pokalerna vi får behålla hemma.

En tjusig samling 🙂

 
Dizni och jag har ju erövrat årets NBK-hund 2008, å nu då Spajk och jag!
 
Jag tror inte Spajk och jag kommer nå så många framgångar något mer år,
så jag gläds lite extra nu i år….  
 
Det är ju inga officiella meriter, men kul är det.
 
Han är verkligen bäst min lilla Spajk 🙂

För jag anser inte att det är min förtjänst, för utan en hund som Spajk hade vi inte presterat alls!!

 
På återseende!  

Ledarskap?? Fröken?? Ett lite filosofiskt inlägg….

Hhmm, ett filosofiskt inlägg!? Ett icke-hundrelaterat inlägg!

Om ledarskap, tror jag? Eller nått i den stilen i alla fall….

Hur många ledare hur DU stött på genom åren? Vad är det som gör att du minns den?

Har det varit en ”fröken” eller en ledare inom föreningsverksamhet? Är en fröken per automatik en bra ledare? Alla minns vi väl vår första fröken? Jag hade olika fröknar, men en hette Irene, en hette Bitte och sen på mellanstadiet fick vi Gudrun, alla tre damerna med sina små egenheter 🙂 Fast när man gick i skolan var det ju inte så mycket funderingar kring varför, det var mer ”men hon är snäll” å så var det inte mer med det. Men nu i vuxen ålder funderar jag en hel del om VAD det är som utmärker en bra ledare?

På en fest i helgen kom jag att prata med en kille om just ledareskap. Vi hade en kort men tankeväckande diskussion om vad det är som gör en bra ledare. Jag är ju av den åsikten att vissa människor har ”det” inom olika ämnen, ex hunddressörer som Frida Wall’en och hon har ”det” inom hund. Alla hundar som passerar genom hennes läror blir bra! En gammal lärare till mig Britta Brugge, hon har ”det” för att kunna inspirera. Men VAD är det som gör att dom har just ”det”? Jag har ofta funderat på vad det är som gör att jag minns just dom? Jag tror att jag har en gemensam röd tråd, men jag är inte säker!

Men i vår diskussion sa han att om man bara kommer på vad det är som är just ”det” så kan vem som helst bli ledare! Intressant! Vad är det som gör att vissa har ”det? Jag fick frågan om vad jag gör för att leda och ”äga” ett rum eller ex. gymnastikhallen. Genast började jag fundera…..

Att vara fröken/lärare är ju att leda, också undervisa, men i huvudsak leda, leda mot kunskapsinhämtning, leda mot sunda värderingar som leder till personlig utveckling….
Men vad gör jag? Hur gör jag? Leder jag kidsen? Hur gör mina kollegor? Vad är det som gör att jag ser just dom som mina förebilder? Vad har jag för förebilder?

Faktum är att de allra flesta förebilder finns inom den ”gröna” världen…. Där kan jag sätta fingret rätt bra på vad det är som gör att jag ser dom som förebilder, det är:
1. Tydlighet
2. Kunskap
3. Förmåga att kombinera detta i en bra mix.
Men i viss mån pratar vi ju lärande under plikt, skulle deras ledarstil och undervisande fungera i skolan? Nja…. jo, ja, lite annorlunda men klart att det skulle funka! För mig är det solklart, en ledare som svamlar, är dåligt påläst får mig att tappa intresset fortare än kvickt…. Förläsare som läser innantill, bläääää! Eller folk som har en pdf, scrollar neråt och läser valda lösryckta delar ur dokumentet…. har stött på båda typerna!

Men i den civila världen då? Klart att tydlighet och kunskap är viktigt där också, men också förmågan att entusiasmera och inspirera! För hur intressant jag än tycker att det är att knyta skridskor så måste jag kunna få mina små adepter att dela min entusiasm över att lära sig knyta skridskor eller vad vi än må syssla med. Klart att ledare i grönt brinner för deras specialämne, men är det undervisning under plikt så är det… Det finns ju inget annat val än att lyssna… I skolan är det så himla viktigt att entusiasmera! I det gröna tror jag att entusiasmen stavas ”kulor och krut” 😉 Om man inte är en reflekterande kunskapstörstande lärare förståss, som utvärderar och kritiskt granskar de ledare som leder oss!

Jag fick också frågan om vad som är utvecklande för mig som ledare, är jag ledare? hur utvecklas jag? Jag fick frågan just av Ledaren, hur utvecklas du? Jag svarade typ att just sånna som du utvecklar mig, du gör saker som jag tar till mig, jag lägger till det i mitt sätt att leda, förändrar mitt sätt att leda och då har jag utvecklats! Plättlätt! Eller?? Givetvis fick jag en motfråga: Men hur vet du hur DU är som ledare? Nja….jo…jag har väl på ett ungefär en bild av hur jag fungerar…. typ… Ledaren med stort L sa, ja, nu är ju inte alla lika reflekterande som du, men om alla vore det så skulle det vara bra 🙂

Jag utvecklas genom att reflektera över mitt ledarskap, en egen analys och utvärderande av mina lektioner, jag möter ledare som i mina ögon är bra, jag plockar ”russinen ur kakan” och förändrar mitt sätt att leda och hoppas att det leder framåt! Jag har ju bara jobbat i drygt 1 år som utbildad lärare och jag är fortfarande mest fokuserad på just ledarskap, kunskapsinhämtning är såklart en mycket viktig del av läraryrket, men minst lika viktigt är att vara en tydlig ledare i klassrummet, gymnastikhallen eller fritids!

Jag möter ju inte bara bra ledare, jag möter ledare som jag tänker ”å herregud, hoppas för mitt liv att jag aldrig blir sån”…. har också inträffat i ”gröna världen”… Så det är ömsom vin ömsom vatten 🙂

Tänk om alla fick chans att diskutera just ledarskap, att vrida och vända på begrepp och framförallt låta sig ledas av andra och faktiskt reflektera över vad som sker i en ledares närvaro, vilka leder, på vilket sätt och varför? Jag försöker fundera över mig själv, att göra nån sorts utvärdering av mig själv, utvärdera, reflektera och utveckla!

Bland mina kollegor har jag solklara förebilder som står för det jag inte har… ett tydligt lugn som funkar utmärkt, jag är lite mer sprallig och funkar inte alltid sådär jättebra i grupper som lätt ”går igång”…. Jag vill gärna sprida skratt omkring mig, ses inte alltid med så blida ögon i den ”gröna världen” där ska det vara strikt och mottot ”en tyst grupp är en bra grupp”…. jag är inte av samma motto, en ”lågmäld välfungerande grupp är en bra grupp”… nåja, nu drog jag det till sin spets, men ni fattar va??

Men för att sammanfatta mitt svammel så kan jag väl säga att tydlighet, kunskap och entusiasmeringsförmåga är saker som får mig att lägga en person i ”god-ledare-facket” 🙂

I entusiasmeringsförmåga lägger jag också begrepp som att ”se och bekräfta” de som blir ledda, självklart mår jag bra om jag får creed för det jag gör! Eller? Hur många ledare minns du som goda ledare om du utan anledning blivit tvärsågad? Visst att man kan bli tvärsågad men då lär man ju också få verktyg att bygga upp med igen! Jag har blivit sågad, och uppbyggd!

Notera nu att jag inte någonstans skriver att jag är en bra ledare, jag utnämner inte mig själv till nån ledare av guds nåde, men det faktum är att mina lektioner funkar, inte alltid klockrent, men kidsen gillar mina lektioner och jag skrattar tillsammans med kidsen varje dag, för mig är det ett tecken på att de trivs!

Jag skulle kunna skriva spaltmeter om ledarskap och ledare, goda ledare och dess fördelar, dåliga ledare och dess egenskaper…. men jag tror det räcker!

Men fundera över vilka ledare du mött, fundera över varför du minns dom och inte minst, säg det till dom!

Tjing!

* * 2012 * *

Ja, vad hände egentligen 2012!??

Bloggen är ju ett underbart stöd för minnet! Problemet är ju bara att när jag ska välja årets höjdpunkter så blir jag ju sittande och läser istället för att bara plocka ut det bästa!?

Jag gjorde helt enkelt så att jag googlade och hittade en ”året som gått” o så lånade jag den, bra va??

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
– Japp! Gick ner 12 kg i vikt 🙂

Höll du några av dina nyårslöften?
– Nej, jag gav inga!

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
– Ja, Anna och Svante fick en liten Axel i juni!
Dog någon som stod dig nära?
– Som tur är, nej!  

Vilka länder besökte du?
– Eeehhh, Sverige!?
Är det något du saknar år 2012 som du vill ha år 2013?
– Ett uställningschampionat!???

Vad var din största framgång 2012?
– TJH (FM) Meringas Isengrim!

Bästa köpet?
– Mina lundhagskängor…..

Vad spenderade du mest pengar på?
– Åsen….eller hundrelaterade saker, resor, tävlingar, kläder…

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2012?
– Ja, ingen aning!  När jag hör en låt på radion tänker jag ”just det, det är denhär låten” men sen har jag glömt det en stund senare….
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
– Gladare, hoppas jag!

Vad önskar du att du gjort mer?
– Inget, jag är rätt nöjd när jag tittar tillbaka….. Fast jag kunde gott börjat träna mig själv tidigare än augusti
Vad önskar du att du gjort mindre?
– Slösat energi på folk som inte förtjänar det!
Hur tillbringade du julen?
– Hemma i Rättvik med besök av hela tjocka släkten, helt underbart!
Favoritprogram på TV?
– Mästerkocken, Bonde söker fru, Kockarnas kamp, typ…. Fast det mest på svt.play eller mostvarande, då kan jag titta när det passar mig.
Största musikaliska upptäckten
– Upptäckte att hårdrock är bra musik att träna till! Tack Jossan!

Något du önskade dig och fick när du fyllde år?
– Spajk tog sitt första cert dagen efter, en rätt okej present!

Vad gjorde du på din födelsedag 2012?
– Eeeehh, tävlade hund 🙂 

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
– Nej, inte som jag inte själv kunnat påverka! Att det inte blev fler hundframgångar är ju helt och hållet mitt fel! Det blir inga framgångar utan träning….

Hur skulle du beskriva din stil år 2012?
– Stil??? Jag har ingen stil, så det är lätt gjort!

Vad fick dig att må bra?
– Mina underbara kollegor, jag måste ha världens bästa! Såklart hundfolket också.

Ja, det var iaf en liten insikt i 2012

Har nu när jag letat höjdpunkter hittat lite roliga inlägg, tänke ge er ett per månad att läsa, håll tillgodo!

Januari
Skrattade gott när jag läste dethär inlägget
http://arrdiz.blogg.se/2012/january/min-matte-ar-heeeelt-knapp.html
FebruariHände inte så mycket…. Hittade ett inlägg med bilder
http://www.arrdiz.blogspot.se/2012/02/siljan-bilder.html

MarsI mars tog nya bloggen fart ochjag bloggade som aldrig förr!
http://www.arrdiz.blogspot.se/2012/03/fler-bilder.html
April
Ett icke hundrelaterat inlägg!
http://arrdiz.blogg.se/2012/april/finfina-hissgardiner.html

Men för säkerhetsskull ett hundrelaterat också
http://www.arrdiz.blogspot.se/2012/04/traningshelg.html

MajBara massa hund….
http://arrdiz.blogg.se/2012/may/yes-yes-yes-yes-yes.html

Juni
http://arrdiz.blogspot.se/2012/06/asen.html

Juli
Världens bästa Spajk!
http://arrdiz.blogspot.se/2012/07/varldens-basta-spajk.html

Augusti
Augusti kan ni gott läsa alla inlägg, det är inte så många 🙂 Fina bilder är det också!
http://arrdiz.blogspot.se/2012_08_01_archive.html

SeptemberSeptember var månaden då jag fick skriva inlägget jag gärna väntat med att skriva…
http://arrdiz.blogspot.se/2012/09/diznis-sista-ovning-innan-pensionering.html

Men å andra sidan fick jag skriva ett inlägg jag inte ens trodde jag skulle få skriva!
http://arrdiz.blogspot.se/2012/09/tjhfm-meringas-isengrim.html

OktoberOktober var månaden då Spajk gjorde första övningen, vi gjorde MT och dessutom knep ett förstapris i lydnadsklass 3….
http://arrdiz.blogspot.se/2012/10/lydnadsklass-3.html

November
No comments…..
http://arrdiz.blogspot.se/2012/11/ett-icke-hund-relaterat-inlagg.html

December
Har ju precis varit?! Inlägg med mycket bilder, så läs allihopa :
http://arrdiz.blogspot.se/2012_12_01_archive.html

Hoppas ni haft någon behållning av läsningen!

Kanske kommer det nån form av målformulering inför 2013, i mitt huvud är det rätt klart iaf 🙂

Önskar er ett gott nytt år!


 

Blandat smått och gott!

Ja, det var ett tag sen, har haft lite att skriva men inte haft tid! Så kan det gå!
 
Det har nu gått två veckor i min nya frisyr, jag trivs utmärkt!!Kul att kunna variera frisyr lite, från lite rufsigt till slätstruket, allt utifrån humör……
 
Det känns lite som att frisyren matchar min personlighet?! Som sagt, MIN blogg, mina åsikter! Nyss målade jag naglarna, turkosblå 🙂 Hejhopp! Elaka tungor skulle kalla det för ålders-kris, gör det vettja! Jag struntar i vilket!
 
Men det faktum att jag gått ner 13 kilo gör att jag känner mig oförskämt nöjd med mig själv, ja, jag VET att man inte får skriva så, men vet ni??? Det struntar jag i 🙂
 
Både frisyr och figur-förbättring finns att beskåda på facebook 🙂 Det är liiiite tråkigt med facebook, det är så lätt att bara slänga ut en bild, som egentligen kunde hamnat här i bloggen!
 
Jag är rätt rak som person, är jag arg visar jag det, är jag glad hoppas jag det smittar av sig på andra!
 
Folk jag uppskattar och tycker om försöker jag bli bättre på att säga det till, det finns så många i min närhet jag tycker om, som gör bra saker som får mig att må bra! Mina kära kollegor, mina hundtränarkompisar och mina ”gröna” vänner! Några få personer av finns representerade inom alla 3 kategorierna! Inte många, men några…. typ 2?!
 
 Ja, nog om sentimenalt prat!
 
I söndags var det dax för årets ”fixa-julkort-tur” och vi styrde kosan mot Åsen, skidor på taket och hur hel-ylle som helst…….
 
  Det hade kommit lite mer snö i skogen än hemma….
Vi ställde bilen och bestämde oss för att skida lite längre än planerat! Nu är jag iaf inte jag nån stjärna på skidor…. på vallade skidor och i välpreparerade spår möjligtvis, men ospårat är inte min grej, en galen kelpie i dragsele gör det ju inte lättare?! Men roligt var det! Lilla Spajk drog för allt han var värd, problemet var ju bara att snön gick honom till magen, så det var tuuuungt för han!
 
Nåväl, efter ungefär 1 km stannar Nicklas och konstaterar att hans bindning är trasig….men envis som han är sa han att vi skulle fortsätta, så vi skidade på, jag spårade, hundarna sprang efter och hade sönder spåren och sist kom Nicklas, hyffsat arg 🙂
 
Fram kom vi till slut, hundarna fick spel och for omkring som tokar!  

Den som gissar vad som är upp och er på Spajk vinner en kelpie-puss 🙂
 
Fröken blev även hon lite snöig!


Lite kallt och frostigt, men vackert! 

Stativ och fjärrutlösare är kul 🙂 Då fastnar t.o.m. jag på bild ibland! 

Är det inte helylle så säg????? 

Det var -1 ute och -6 inne! Med andra ord ingen lång-fika…. 

På väg hem! 
 
Ja, efter fika och julkortsfotografering var det dax att styra kosan hemåt…. Jag tog täten och efter kom hundarna och Nicklas, i nämnd ordning 🙂
 
Rätt som det är hör jag en osedvanligt lång svordomsramsa och vänder mig och och ser Nicklas komma gående med skidorna på axeln?!???? Jaha, vad är det nu då?? Jo, som följd av hans havererade bindning har den skurit sönder hans känga, så hela sulen under hälen hänger!? Då tar hans tålamod tvärt slut och under svordomar bokstavligen kastar han skidor och stavar rakt ut i skogen! Sen, med en dåres envishet, GÅR han hela vägen till bilen, pulsande i en halvmeter snö! Så är det nån som vill ha ett par bättre begagnade skidor med lätt renoveringsbehov så finns dom att hämta strax norrom Sörskog 🙂
 
Nåväl, efter drygt 6 km skidande i ospårad terräng och 4 timmars frisk luft var hela familjen trött och nöjd när vi kom hem!
 
Julkortet fixade vi och det kommer levereras digitalt till några av er, får ni inte något men vill ha så hojta till! Årets julbrev är också författat och väntar på att delas ut 🙂
 
Det var allt för nu!
 
Over and out!

lite kvällsfunderingar….

Tack för frisyrtips!!!

Jag hade ju faktiskt missat att Sharon Stone liksom hamnade med på bild, fast det är en snygg frisyr!

Det är bara kära mamma som röstar för att jag ska behålla längden… Jag har INTE bestämt mig hur jag ska göra, det är några dagar kvar 🙂

Men jag lovar att det blir ny färg och iaf klippning! Jag hade lite rådfrågning av mina underbara kids på jobbet, det var lika många åsikter som barn! Men när jag visade mina förslag var det tyvärr inte något som föll dom i smaken… Men alla var överens om, på barns underbara vis, att jag faktiskt har rätt tråkig färg på håret 🙂 Sen tyckte majoriteten att jag skulle ha rött hår!? ”För det matchar liksom Dig”??? Jaha, sa jag, hur tänker ni då? Jo, för du liksom ÄR så mycket rött hår???

Nåja, vi är inte där än! Ska bli kul att höra deras reaktion, för det är ju av barn och fyllon man får höra sanningen… Mitt jobb är heeelt underbart, jag får höra sanningar varje dag 🙂

En del har undrat, men du måste ha världens roligaste kids på jobbet, nja, dom är väl nån sorts median av barn, men att ha öronen öppna för de ”guldkorn” som kommer då och då, det är en del av jobbet tycker jag! Att ta vara på varje dag!

När det gäller mitt ”ego-inlägg” om min viktminskning så är det tre tappra själar som kommenterat, tack Camilla, Karin och ”anonym”! Har ingen aning om vem anonym är, men tack! Vikt och tjejer är ju inte alltid interoperabilitiva, ett känsligt ämne att diskutera, helt klart! Men jag erkänner att jag är rätt stolt!

I måndags slog jag dessutom nytt rekord i löpning, jag orkade nästan 6 km, ingen bra tid, men jag orkade iaf hålla igång i 45 minuter! Nytt rekord! Nu ska jag bara våga börja variera och springa längre långsamt och springa kort fort 🙂 Typ….

Ja, nu sitter jag här med mina nymålade naglar, tänka sig 🙂 Grafit-grått 🙂 Snart dax att rasta vovv, Nicklas är i Palestina, inte världens lugnaste ställe just nu, men han verkar ha det bra! På söndag kommer han hem, längtar efter att ha han hemma igen, inte långt bort i nått ”nära-krig-land!

Känns som jag nu precis författat ett såntdär blogginlägg som folk skriver som inte har nått att skriva om!? Men nån gång ska jag väl skriva ett sånt också!

På återseende!

Frisyrfunderingar!

 
Nästa torsdag har jag klipp-och färgtid hos bästa frisören Marie! Jag är väldigt kräsen när det gäller frisörer, helst hade jag gått kvar hos Annette hemma i Södra Vi, men det går ju inte…. Under åren i Hallsta hittade jag ingen alls som jag gillade och när vi flyttade hit gick jag till några olika innan jag till slut hittade Madde! Madde var då frisör-elev och jag var en av de första hon klippte, häftigt 🙂 Hon klippte mig några år, längden varierade och men färgen på slingorna var aldrig annat än ljusa!
 
Sen flyttade Madde till Mora, jag följde såklart med! För 3 mil är ju ingenting att åka för en bra frisör. Men sen en gång när jag var där berättade hon att hon skulle flytta till Gävle 🙁 Då hade hon klippt mig i säkert 5 år!
 
Så då började letandet efter en ny frisör, jag frågade en av växelhäxorna här på Stiftsgården som var så himla snygg i håret var hon klippte sig, hos Marie Stöa på Salong Eva svarade hon, snabbt som attans bokade jag tid! Å där är jag kvar 🙂
 
Under de år vi bott här har jag haft riktigt kort till rätt långt 🙂 Jag minns att jag trivdes rätt bra i kort hår…. Det var första sommaren här, då var det riktigt pojk-kort!
 
Jag har ju succesivt kapat dm för dm på håret efter bröllopet…kortare och kortare har det blivit! Senaste förändringen är väl att jag klippte lugg, fast den är på utväxt igen så vi får väl se hur det blir!?
 
Jag är ju inte så ”fixig” av mig, vill mest att det ska vara praktiskt! Tvätta, låta lufttorka och sen ska det vara bra 🙂 Men praktiskt är ju inte alltid så snyggt? Jag kommer aldrig vara något annat än blond, men nu har jag lite vinter-trött blond färg, så ljusare blir det alla gånger!  
 
Det bästa med Marie är att jag inte känner mig ”utväxt” utan frisyren håller liksom ända tills nästa klippning, annars kan ju känslan ibland vara att frisyren liksom ”rasar” när det blir lite längd, men så känner inte jag, jag ringer mest i panik när topparna trasslar, å då är det verkligen panik!!
 
Jag tänker att det nu snart är vinter och kallt, det innebär mössa….å alla vet ju hur snyggt det är med kort hår under mössa? Å hur ser frisyren ut efter nån timme i mössa??
 
Jag tänker också att det ska funka ”i fält” antingen långt att sättas upp i tofs eller kort att bara liksom vara….
 
Att färga ett långt hår är omständigt….plus att färgen sitter kvar lääänge, ett kortare hår är lättare att vara impulsiv med, lite mer vågad liksom!
 
Jag har ju nu rätt sent i livet insett att bra hårprodukter kostar pengar, men ack så mycket lättare det är?! Min favvo just nu är saltvattenspray som får mitt ”skandinaviskt tunna hår” att bli lite mer rejält, jag har också nån textur-spray som ger lite stadga!
 
 Ibland tänker jag ”Äh, klipp av, det växer ju ut!!” Å ibland ”ååååhh, spara ut så det blir långt igen”
 
Det känns iof som att NU är rätt tid att göra nått radikalt, så vem vet???
 
Jag har iaf letat fram lite olika förslag på sånt som jag ev. kan tänka mig om jag nu vågar…..
 
bilderna kommer från frilla.se
 
Bild 1
Toksnyggt om ni frågar mig! Både färg och form, men frågan är hur praktiskt det är??? Orkar jag fixa varje dag??
 
Bild 2 
Typ samma som 1, eller??? Fast jag vill inte ha det så ”dallas-blont”
Hette hon Sue Ellen??
 
 Bild 3
 Är väl också egentligen samma?? Fast jag ska inte ha så mycket inslag av rött…
 
Bild 4
Hemsk färg, men uppklippt fast med lite längd fram?? Kanske vore något?

Bild 5
Den längsta av allihopa, å kanske den mest krävande??
 
Nu kära läsare får ni engagera er och lägga en röst, jag lovar att visa hur resultatet blev 🙂
 
Såklart kan man rösta på att jag behåller det som jag har nu!!
 
Tjingeling!
 
 

Ett icke-hund-relaterat inlägg?!

Hör och häpna?! Här kommer ett inlägg som bara handlar om MIG!
 
Men innan ni börjar läsa så vill jag bara skicka med er mina tankar… Dethär är MIN blogg, jag skriver exakt VAD jag vill och bara det JAG vill! Det är mitt utrymme att skryta om Dizni, Spajk och allt det jag vill skryta om! Mitt utrymme att ventilera saker och jag har valt att ha den öppen för alla, har tänkt att det skadar väl ingen att läsa mina små funderingar?! Kommentarena är inte jättemånga men jag vet på ett ungefär vilka som är inne och läser.
 
Enda gången jag VET att mina inlägg skapat diskussion är när jag en gång jämförde en hemvärnsövning med träning på klubben, att jag som hundförare i hemvärnet fick massa beröm och uppskattning kontra på klubben där det ibland snackas bakom ryggen och men avundas varandras framgång och nästan ”hoppas” att det inte ska gå bra för klubbkamrater…. Det är det enda inlägget jag VET skapat lite diskussion, annars är det väl rätt slätstrukna inlägg antar jag, kanske underhållande för nån och kanske inspirerande för nån, vad vet jag?!  
 
Nåväl, nu kommer ett ego-inlägg!
 
Jag förväntar mig inte massa hejja-rop och kommentarer, men se det som inspiration!
Nåväl, dethär inlägget handlar om något som tjejer brukar oroa sig för och det är vikt! Eller snarare ÖVER-vikt…. Eller som skämtsamma kaptener brukar säga ”Inte överviktig, utan jätteviktig”
 
Jag med mina dryga 170 cm över havet har ju rätt att väga ett helt gäng kilo… Enligt bmitest.se
borde jag väga ungefär 75 kg för att inte räknas som överviktig. Ja, jag VET att det inte bara handlar om vikt utan om hur själva kroppen är konstruerad, men just i detta fall handlar det om siffror på ett papper, eller digitala siffror på en våg. I mitt fall visade vågen åt skogen för mycket, enligt bmitest.se visade det övervikt…. Ja, när jag ser bilder på mig själv så kan jag hålla med! Inte nog med att jag vägde mycket, jag hade grymt dålig fys också! Orkade ingenting och framförallt i hemvärnet kände jag mig som en belastning i gruppen då jag inte orkade hålla samma tempo.
 
Som nån gräns för mig själv har varit när jag börjat få leta kläder bland ”big is beautyful” typ, när inte de ”vanliga” storlekarna inte räckt…
 
När jag letade bilder på mig själv så hittade jag inga ”fet-bilder”…dom är nogsamt raderade… Hittade några enstaka där jag iaf upplevde mig själv som rätt okej, men fortfarande inte normal-viktig! Men dom fick vara kvar i datorn just för att jag upplever mig som rätt okej på dom bilderna…
 
Här är utställning i Borlänge i maj, kolla överarmarna?? O så magen förståss…. iof någsamt kamoflerad i rutig skjorta.
 
Men HÄR snackar vi bild……Shit pomfritt!! Den är från kennelträffen i våras!?
 
Fler bilder, inte snyggt!
 
Från tävling i Ockelbo i september…. 
 
 
 
Ja, ni är med på tåget va??? Ni fattar vad jag menar? Övervikt…..
 
Jag har ju genom mitt fina arv fått en benstomme värdig en bodybuilder, inga tunna spinkiga ben här inte! Rejäl på alla håll och ledder…. Modell lagårdsdörr liksom 🙂
 
Jag kommer aldrig hur mycket jag än går ner i vikt beskrivas som ”jamen du vet, hon den långa slanka” Snarare ”du vet hon, den långa lite rejäla
 
Ibland har jag av barn fått höra ”fröken, har du en bebis i magen” jag har skrattat bort det, men nog fasen sitter det en liten tagg kvar i hjärtat!
 
Vi har ju i familjen From iaf gjort ett rejält försök att gå ner i vikt, det lyckades via viktväktarna och jag gick ner x antal kilo och hamnade nästan på gränsen till ”normalvikt” enligt bmi. Men sen är frågan vad som hände??
 
Men i höstas fick jag nått ryck, helt utan att funderat särskilt mycket eller ens haft nått mål började jag ersätta mat med nutrilett. Jag tror det var nån vecka Nicklas var borta och vi inte åt gemensamt
 
Som jag ser det så finns två sätt att gå ner i vikt, eller det kanske bara finns dessa två sätt? Iaf, alternativ 1, ät som förut men träna som en liten galning, eller alternativ 2, motionera som du gör och ät vettigt! Jag kände direkt att alternativ 1 inte riktigt fungerade, jag har inte tid att lägga massa timmar på gymmet och vad händer om man går ner i vikt och sen slutar träna? Så då återstår alltså bara alternativ 2, att äta vettigt! Nu kanske inte nutrilett räknas som vettigt, men jag körde igång efter att noggrant ha läst på! Kilona började så sakta rasa, jag körde bara deras shake´s i några veckor, inte slaviskt utan när det passade, ibland ”måste” man ju äta, typ på hemvärnsövning! På helgerna har jag ätit vanlig mat också, men ändå tänkt till på vad jag ätit.
 
Den största skillnaden jag märkt är att jag är inte lika hungrig, jag orkar inte äta lika mycket som förut, och det är väl bra? Att äta på jobbet är ju en förmån, där finns en salladsbuffe som är jättebra, bara att lassa på med grönt!  
 
Vågen visade så sakteliga mindre och mindre, jag började äta vanlig mat igen, vågen visade mindre och mindre även att jag åt normal mat, skönt!
 
För nån månad sedan frågade kollegan Linda om jag inte skulle hänga med till Koppjärk, det lokala gymmet på pump-it, ett skivstångspass till musik. Jag hängde på, orkade ingenting men tyckte det var kul! I samma veva började jag också att jogga, springa skulle jag inte kalla det, men iaf jogga! Målet var första att orka jogga 5 km utan att gå, det gör jag nu 🙂 Inte fort men på drygt 30 minuter hinner jag 5 km, nästa mål är att orka 1 mil! Så långt har jag aldrig sprungit! Som mamma sa när jag var hemma på höstlovet ”men du som aldrig gillat att springa långt” och det stämmer! Jag hatade allt vad långdistans hette när jag var liten, jag sysslade med friidrott, längdhopp och tresteg. Lite fotboll också, men det är ju inte samma monotona tillryggaläggande av kilometer.
 
När det gäller reaktioner från omgivningen är det vissa som sett det, några få som kommenterar och så några som inte ens sett det! Det gör mig inget alls, jag struntar i vilket, men känslan inombords när jag under höstlovet kunde köpa byxor i inte bara EN storlek mindre utan TVÅ!!! Ja, då är det rätt coolt 🙂
 
Det är inte så att jag direkt ber folk ”ta kort på mig” snarare så att jag undviker det…men just med tanke på detta inlägg har jag dels bett Nicklas ta några kort och så har jag själv på värsta fjortis-maner tagit lite kort med mobilen….
 
Det roliga, men samtidigt lite tråkiga, är ju att kläderna i garderoben inte längre passar, ett angenämt problem javisst, men det är ju kläder jag gillar som numer inte riktigt passar!
 
Jag tänker inte ha någon gissningslek, men det är ca 10-11 kilo som försvunnit…. Jag kan också meddela att jag nu om man ska tro bmi ligger preciiiis på gränsen till normalvikt! Så när ni tittar på bilderna tänk på att jag är nääääästan överviktig 🙂 
 
Jag har valt att använda bmi som någon form av måttstock, för det är något alla kan relatera till, kika in på bmitest.se och testa er själva.   
 
Nicklas frågade häromdagen om jag hade kvar några mått från viktväktartiden och det hade jag! Det hade försvunnit åtskilliga cm….
 
Framförallt så syns det! Inte bara på kläder utan jag ser det bl.a. på att mina nyckelben är mer accentuerade och i ansiktet…kul!
 
Nya jeans, två storlekar mindre, en skjorta en storlek mindre än vanligt 🙂
 
 
Ja, å sen då….. träningsbilder…. Det här är normalt något jag INTE gör, d.v.s. expoalterar mig själv, men bara för att ni ska få en bild av att det försvunnit lite Carolin…. 
 
Å så en skojbild….. 🙂 Jag sträcker ju ryggen lite, men bara för några månader sedan skulle jag aldrig ens tänka tanken på att ens be Nicklas ta kort på mig!
 
Nu är det ju så att jag inte gått omkring och sett mig själv som överviktig, jag har nog alltid haft ett rätt okomplicerat förhållande till min vikt. Jag har alltid varit glad över mina 174 cm, men min vikt har jag nog inte lagt så mycket vikt vid, vitsigt va?? Men iaf, det har nog varit mer att jag inte orkat så mycket, fasan inför varje hemvärnsövning om det ska stå ”fys” på schemat, eller nån lång jobbig strids-skjutning med massa förflyttningar. Så en väldigt positiv bi-effekt av viktminskning har varit att jag numer törs gå och träna utan att vara klädd i modell ”tält” och jag orkar springa!
 
Ofta när jag sett folk gått ner massor i vikt har jag tänkt ”åååhhh, det skulle jag också vilja göra” men liksom inte tagit tag i det, men nu är jag ju själv där!?
 
Ja, visst har jag varit hungrig, visst har jag haft dagar då jag syndat och ätit massa dumt, visst har vågen ibland visat plus fast den borde visa minus…men det är ju ändå slutmålet som räknas! Jag har slaviskt varje morgon klivit på vågen och skrivit vad den visar, jag har sett varje minus som bra, men även dagar som inte visat plus utan som visat samma som föregående dag som ”bra” dagar.
 
Nicklas frågade häromdagen om jag mår så fantastiskt mycket bättre som ”alla” säger man gör när man går ner x antal kilo, men nja, jag vet inte jag??
 
Å alla olyckskorpar nu då, som kraxar om att ”jaja, det går väl över, det är bara en tillfällig 35-årskris, hon är snart tillbaka igen, med några kilo som ränta” Ja, vi får väl se? Jag måste ju tro att detta är en bestående förändring, annars vore jag väl dummare än tåget??
 
Tänk, inte ett ord om hund? Fast jo, Dizni är med när jag springer Spajk är på tok för snabb, så honom får Nicklas springa med 🙂
 
Sen funkar det ju att gå till gymmet nu på vintern när det inte hundträning varje kväll i veckan, men å andra sidan så är det ju ljusare på våren/sommaren så då hinner jag ju springa antingen innan eller efter hundträningen 🙂
 
Nu väntar iaf lite hundträning! Körhallen here we come!  
 
 
 
 

Här händer det inte mycket….

Nä, här händer det då nästan ingenting?!

Har verkligen inte haft lust att skriva…..

Det har i sanningens namn inte varit så mycket träning heller, har liksom tappat inspirationen?! Har uppfyllt våra mål för året med RÅGE och har haft svårt att ladda om. Lyssnade på Stefan Holm igår som var gästprogramledare i Ring så spelar vi och han sa att det är just motivation som skiljer en elit-idrottare och en amatör åt. En elitsatsande har motivation att ladda om trots att man uppnått målet medans amatören är nöjd med det hon har…. Jag konstaterar att jag i Stefan Holm´s ögon alltså är en typisk amatör 🙂 Å vet ni?? Det gör mig inte ett dugg! Man ska ju inte heller skryta, men fy tusan vad jag är nöjd och stolt över det jag o lilla Spajken presterat under året! Det kommer väl i vanlig ordning ett julbrev och en summering när det närmar sig nyår!

Men iaf så har vi vänstervarvat….. Årets trevligaste utställning!! Inte bara för att det var på hemmaplan, det var fler utställare som kom fram och tackade för trevligt bemötande, jättekul! Jag stod i insläppet och delade ut nummerlappar och kollade vaccinationer hela förmiddagen, att stå i insläppet är kul!

Iaf så var resultatet av dagen inte kanske det jag hoppats på, men det är så skönt att det iaf inte är JAG som underpresterat och sabbat för bästaste Spajken 🙂 Att han ser ut som han gör är ju inte mitt fel???

Tack till snälla Emma som tog lite bilder!

Här står han ju lite karp i ryggen och lite ”kort” i kroppen…
 
Dethär med uställning är ju i brukskretsar ett hett ämne! Det är ju liksom ”fult” att syssla med utställning, men ska helst inte befatta sig med det utan det ”räcker” med att hunden har en godkänd exteriör för att vara fin nog för avel. Men fasen heller! Utmaningen i avel måste väl ändå vara att kombinera en funktionell exteriör som överenstämmer med rasstandad med bra egenskaper för arbete? Eller?? Annars kan vi ju lika gärna strunta i allt vad rasstandard heter och bara köra blandraser rakt igenom?
 
Sen att det i vissa raser är så att öppenklassen är den största klassen säger ju tyvärr en del om var bruksegenskaperna tagit vägen….i rottis så brukar det vara så att öppen-klassen är gigantisk medans bruksklassen normalt inte är så stor och framförallt så är det stoooor skillnad på hur hundarna ser ut. I öppenklass är det stora gigantiska hundar som inte orkar röra sig runt i ringen medans det i bruksklass är mindre smidigare hundar som orkar springa varv efter varv utan att tröttna, DET tycker jag vittnar om att man inom rottisavel har fokus på fel saker….. 🙁 Ja, jag vågar säga det och jag står för det, jag har valt en uppfödare som lyckats kombinera både och! Framförallt har Anna socialt säkra och trevliga hundar! Jag hade äran att visa tre av dom i ringen, inge snack från hundarnas sida när jag som ny kom och bara tog kopplet! Inga dumheter mot varken folk eller hundar och ändå snygga och funktionsdugliga! Hejja Askelons och Anna!!! Anna sopade hem en hel hög med exc och ck och vann dessutom BIS-uppfödare och fick massor med beröm av domarna för fina och trevliga hundar! Jag håller helt med, för jag tror inte jag träffat en enda av hennes hundar som beter sig konstigt mot folk!! Jo en, men han är bara en liten fjant 🙂
 
Sen att just jag råkat fått den mest egensinniga hunden Anna någonsin fött upp är ju inte hennes fel 😉 Fröken Dizni som ju inte tycker hon behöver NÅGON annan i hela världen förutom sig själv…. Hennes självständighet är fantastisk att se, men inte så kul när man ska dressera!
 
Nåväl, antalet kelpie i utställningen är typ…… jättefå!!! I Rättvik var vi tre?! Två i bruksklass och sen Camilla och Yoda i juniorklass! Om det är några kelpar med så går alla i bruksklass…coolt! Säger ju kanske en del om ägarna också, jag tror inte det finns nån som skaffar en kelpie bara för att åka runt och ställa ut? Det finns ju tyvärr en del rottisägare som ser utställning som sin enda aktivering….tragiskt!
 
Jag ser iaf utställning som ett enda långt stort allmänlydnadspass, det är ju trevligt med hundar som sköter sig och som man kan ha med sig hela dagen och som intebehöver sitta i bur. Bara att ta sig in på en utställning är ju lite meckigt, bur och stol och massa grejer, sen köa in för vaccinationskoll, sen vidare in på området, kunna ligga stilla medans man fixar med bur o grejer och sen kunna koppla av och inte gå på i 100 knyck!
 
Nåväl, när vi går in i ringen säger domaren ”jaha, härhar vi en stor och en liten”….. Vår motståndare Stefan och Kippis är typ en storlek mindre generellt, Stefan är kortare än jag och Kippis är mindre än Spajk 🙂 Men friskt vågat hälften vunnet, jag gav järnet och visade Spajk efter bästa förmåga, men när det var mät-dax sa Spajk ”Hörröduru, det där tänker jag INTE finna mig i”…. så det var en snäll domare som lät oss vara kvar och inte skickade ut oss! Han frågade hur hög han var och jag sa såklart 52, som han enligt korningsprotokollet är mätt till 🙂
 
Vi fick excellent 🙂 Men sen var det stopp, vi blev placerade efter Stefan och Kippis som fick cert 🙂 Grattis Stefan!! Stefan var med på vårt kennelläger, en hyvens kille med massa bra kunskap om hund! Jag gillar Stefan och då är det alltid lättare att stå som tvåa 🙂  
 
Kritiken löd såhär:
Stor hane, tilltalande helhet, maskulin, välformat huvud, fint uttryck, bra öron och ögon, bra hals, tillräckligt förbröst, välkroppad, goda vinklar, bra päls, ben och tassar. Rör sig väl. 

När vi blev placerade sa domaren: ”Han är för stor och för tunn, så är det bara” En stund funderade jag på om han sa tunn ller tung?! Men han kan väl ändå inte kalla Spajk för TUNG???? Nog för att det står välkroppad, men om man jämför med vad som stått i kritikerna från föregående utställningar så är välkroppad i mina ögon en komplimang 🙂

Camilla och fina Yoda blev BIR och fick CK 🙂 Grattis Camilla!

Det var massor med bekanta där, framgångarna haglade in och Spikens tjej Cleo tog cert 🙂 Spajk är såååå stolt! Han var såååå mallig över sin snygging till tjej <3 p="p">Det är så roligt med Cleo och Spajk, dom har aldrig fått leka, vi har setts och tränat ihop, men jag tror att det från dag 1 har det funnits ”det” mellan dom och dom fjäskar för varandra när dom ses 🙂 Hur söta som helst!

Tack Emma för ännu en bild! Här står han och spanar på en boxervalp som gick förbi, Tack Helena för hjälpen 🙂

 
 
Var det nå mer jag skulle skriva om utställningen?? Tror inte det…. Jag återkommer väl i så fall 🙂
 
Ikväll blir det iaf lite träning i körhallen, vi ligger inte heeeeelt på latsidan!
 
På återseende!