Kategoriarkiv: Film

Bevakningsträning

Äntligen lite träning!

Det har ju varit lite si och så med träningen under våren… Men nu när vi äntligen är igång igen så känner jag verkligen hur jag saknat det! Dels saknat utvecklingen kring själva träningen, problemlösning och att diskutera tankar och idéer med träningsgänget, dels har jag saknat just träningsgänget! Idag var vi inte så många, men herregud vad jag skrattade, tårarna rann och jag kommer ha träningsvärk i magen i morgon! Tack för det Lena och Maria, det sägs ju att lika barn leka bäst, och nog banne mig leker vi bäst tillsammans! Det är de bästa vänner, när man inte setts på ett tag och bara liksom kan fortsätta där vi slutade senast.

Det som hänt sedan sist är ju att jag efter många sömnlösa nätter bestämt mig för att ”gå ner” som hundförare igen efter några år som hundbefäl, så nu attans måste ju Spajk och jag leverera! Det ska bli så kul att köra hund igen, tror bestämt Spajk är lika nöjd han också.

Idag stod patrullering och spår på schemat, det var ett tag sedan vi patrullerade, men det lönar sig att vila, för attans vad fint han gick! I mitt tycke uppträder han finfint på stigen! Alert och aktiv, jobbar från sida till sida, störs inte av halter, kollar av terrängen och är tyst.


En bild på stillastående bevakning, varför det nu kallas för stillastående? Man står väl aldrig upp i en bevakning??? Nåja, jag satt ner och Spajk stod upp.

Värsta actionrullen ju, stillasittande bevakning, kul när det händer något, men när det inte händer något så är det inte så rackarns mycket action!


F
ina lilla grånos!

Spår….. är faktiskt det roligaste som finns! Inte mycket hundrelaterat är roligare än spåret, Spajk är en bra spårhund, lite för snabb för sitt eget bästa. Framförallt, han använder mer ben än hjärna, vilket leder till att det ibland blir fort och fel! Felet i detta fall stavas B-A-K-S-P-Å-R…. Men nu har jag en plan och den funkar, det är jag övertygad om!

Problemet är att han är så spårfixerad att han inte riktigt tar sig tid att analysera åt vilket håll, han blir liksom så lycklig bara av att hitta ett spår så han far iväg hej vilt… Fort och fel! Men nu ligger fokus på att analysera noga innan han fastställer åt vilket håll det går, för han missar inte ett spår, men det är lika illa att gå bakspår som att missa spåret helt. Så vi har många timmars träning framför oss!

Ligg ner, lugnt och fint, SEN får man spåra, kolla på öronen, dom är verkligen i ”lyssnarposition” 🙂 Lite som batman-öron!

Spajk har fått en fin ny sele, helt utan flashiga detaljer, bara grön och funktionell! Henrik har sytt den åt oss, inte alla som har en kompis som syr selar utan att tveka! Tack för det Henrik!

Att spåra ut på en väg, vika av längs vägkanten och sedan tillbaka in i skogen för att slippa gå genom värsta terrängen med ungtallskog! Ingen match sa Spajk!

Bastjänst… Har vi inte tränat på länge, Spajk var inte direkt överförtjust i att behöva sitta ensam i skogen medans vi fikade, men fann sig tillrätta efter en stund och lade sig motvilligt på fällen som han tidigare demonstrativt ratat! Skönt att se att den grundträning vi gjorde när han var liten fortfarande sitter kvar.


J
oså, det gick att koppla av och vila, även att vi skrattade och fikade en bit bort, duktig liten Spajk!

Nu är det snart semester och då finns det gott om tid för träning! Ska bli så roligt!

Tjipp och tack!

 

Då kör vi igen! 

Dåså, då är vi igång igen!

Söndagsträningen har startat för säsongen, detta år i Leksand. Ett fint nybyggt ridhus, samma fina mjuka underlag som i körhallen här i Rättvik. Tyvärr är ju Rättviks kommun så ogästvänliga och tillåter inte regelbunden hundträning i körhallen, helt sjukt om ni frågar mig! En förening på drygt 300 medlemmar som INTE får nyttja en kommunal anläggning? Men strunt samma, nu får ridklubben i Leksand våra pengar när snål-Rättviks kommun inte vill ha oss där! Sådeså!

Nåväl, först ska jag hiva in lite präktighetspoäng 🙂 Idag har både jag och Nicklas varit lediga, en hel ledig dag tillsammans!? Vi satte en rasande fart och har hunnit sätta upp lite tavellister och fixa våra telldus-styrda lampor via wifi och så har vi ägnat ett par timmar åt skovård! Lukten av skofett var bedövande när vi gnodde och putsade, så skönt när det är gjort. Enda smolket i bägaren är att jag upptäckte att mina kära Lundhags inte mår så bra…. Vet inte vad som hänt? Men det ser ju ut som att skaftet ”satt sig” och därmed nött hål på lädret i vecket som bildats, jag har mailat till Lundhags för att se om det går att laga eller om jag måste köpa nya, jag vet inte hur deras service är? Jag köpte dom i april 2012, så dom är ju inte direkt lastgamla. Jag har visserligen gått många mil i dom, men mer än 4 år ska de väl ändå hålla!


Den samlade vårdade skaran av skor! Kolla paret längst upp till vänster! Inköpta 2002, bara läder i skaftet och med lädersnören, mmmmmm! Så sköna! Nu efter min halluxoperation så kan jag ha dom igen, ingen är gladare än jag! Det kan ju tyckas lite konstigt att ha två par Lundhagskängor, men de röda som nu är trasiga har jag bara på sommaren med två par tunna strumpor i, de andra har jag på vintern med lite tjockare strumpor i.

Nåväl, det var inte det jag egentligen skulle skriva om! Jag skulle ju blogga om att vi är igång igen med vår träning. Nu har vi lämnat lydnadstugget bakom oss och satsar på brukset igen, så roligt! Idag raketstartade vi med att köra framåtsändande, och då det svåraste av allt…. att gå saaaaaaaakta….


Försöker berätta för Spajk att man måste vila lite mellan passen…. Det går sådär bra!? Som sagt, vi tränade att gå sakta… riktigt sakta, typ i skritt!

Vi har inte tränat detta på länge, så det krävdes lite påminnelse att verkligen gå sakta. Sen kommer det riktigt svåra och det är bryta av från galopp till att gå sakta, att springa fort är lätt, att gå sakta är lätt men att kombinera dessa två är vääääääääldigt svårt i en liten kelpiehjärna 😉

Vi tränade också tungapportering, vårt dilemma är att han har fullt ös ut till apporten, men med 3 kg i munnen vill han ogärna galoppera, så jag får hitta något bra sätt att jämna ut tempot, för som det är nu kommer vi få betygsneddrag för ”ojämnt tempo”. Iom nya regelrevideringen så ska kelpie bära 3 kg istället för som nu, 2 kg, jag tycker inte att det är så mycket att bråka om, på FMM skulle ju alla hundar oavsett storlek bära 4 kg!

Vi hann med några vändor vänstervarv också, det vankas utställning till helgen! Både herr studs och fina fröken skall ut och springa åt vänster 🙂

Det var allt för nu! Tack o hej, leverpastej!

PS. jag lovade ju Spajk att få säga några ord också! DS.

Tja! Spajk här! Jag vet att min matte är heeeeelt kass på att uppdatera hemsidan och så, hon säger att fäjsebok går fortare, himla trams! Fäjsebok har ju bara massa reklam och dumheter! Jag vill ju ha ett eget ställe som bara är mitt och då är det ju bloggen som är min plats i cybervärlden, jo, jag vet, Dizni är med här också, men hon tar ju inte så stor plats! Förutom när hon ligger i soffan, för DÅ tar hon plats, det blir knappt någon plats över till mig!? Sen morrar hon lite otäckt när jag försöker sno åt mig ett hörn… Lite bitchig är hon allt, den där fröken rottweiler…. Men jo, vad jag egentligen vill säga är att jag lovar att ha lite bättre pli på matte när det gäller bloggen! Om ni lovar att läsa så lovar jag att skälla på henne om hon inte uppdaterar ofta, deal?

 

#fjärrdirrigeringmedbetyg10

Mer film!

Nicklas sa till mig här om dagen, ”men shit, din blogg är sååååå nördig”

Tack! Sa jag och blev mer peppad att lägga ut ännu fler nördiga inlägg 🙂

Har ju blivit lite inspirerad att redigera och skriva direkt i klippen också, så blir dom lite roligare att titta på!

Har kommit en bit på vägen och jag blir så imponerad av att han fattar så snabbt? Han är smart den lilla hunden!

 

Klippen heter ju logiskt nog 7, för att det är sjunde passet vi kör, och då 7.0 det första för dagen, 7.1 det andra och 7.2 det tredje, det är ju så logiskt så det inte är kloooookt!

Om ni undrar, jo, jag tränar alltid i kjol! typ….. eller inte! Sanningen är att jag fick en lucka i helgens kurs och hann hem för att köra en stund!

På återseende!

Spår!

Ja, vi sysslar ju inte bara med #fjärrdirringeringmedbetyg10, vi spårar ju lite också! Det är nog det roligaste som finns! Inte minst att se glädjen hos Spajk när selen kommer fram, han hoppar, studsar och far omkring som aldrig förr 🙂 Jag blir alldeles varm inombords när jag ser honom, så prilligt lýcklig!

Sök är visserligen kul, men inget går upp mot glädjen i Spajks blick när det är spårdax.

Filmen visar tredje spårtillfället för året, så det är ringrostigt som aldrig förr, men ack så kul att vara igång igen.

Som alltid när jag lägger ut filmer så bjuder jag på mig själv, några av er tycker säkert ”men vadå, det där är väl inte så bra, min hund är minsann bättre!” Det är helt okej med mig, men jag är nöjd och tror mig veta våra brister och förbättringspunkter. Sen finns det kanske någon som tänker ”men ååååååh, tänk om min hund kunde spåra sådär!!” Å då säger jag bara, kör på, för kan jag lära en hund att spåra, då kan alla det!

Sen har jag ju ett särdeles bra material i Spajk, och det finns ingen annan som han, men det finns hundar som är minst lika bra!

Jag lovar att jag gråtit över vårt spårande, i början av förtvivlan och ibland på senare år av ren pur glädje och lycka!

Som sagt, detta är ett av säsongens första spår, de två första var på asfalt så detta är första för året på gräsunderlag. Han jobbar fint, slarvar lite och blir springig på slutet, förmodligen för att han är lite trött.

Förra helgen hade vi KU med våra hundförare och då pratade vi passiv markering, vilket jag lovade att visa, och *tadaaaa* här är filmen!

Detta är alltså EFTER att vi spårat….men vid närmare eftertanke borde jag ju gjort detta INNAN jag gick spåret, men men, nu kan det bara bli bättre.

Men facit i hand så borde jag inte använt en boll utan något ”tråkigare” föremål, Spajk älskar bollar….. om jag haft ett tråkigare föremål hade han fokuserat mer på själva jakten och inte på föremålet. Han brukar inte sno föremålet utan vänta tills det blir ”levande” och far iväg!

Vi har lite att jobba på innan det är dax att ge sig ut på tävlingsbanan!

Tack och hej för nu!

#fjärrdirigeringmedbetyg10

En kort stund varje dag! Vi provar oss fram….

Kära Nicklas frågade varför jag vill att han ska stå på något, för mig känns det som att det blir tydligt för honom att han ska vara statisk i sina framben.

Det går ju ”sådär” bra!? Nu vet han ju att han ska stå uppepå ugnsformen, men nu då?

Här testar jag ju att säga ”sitt” vilket inte var så smart… För det gick ju inte och det är ju inte heller det kommando jag tänkt använda! Så jag gav snabbt upp det och fortsatte nöta att han ska stå stilla.

Provar att flytta mig lite…..

Försökte ju få honom att lägga sig ner, men då flyttar han runt tassarna, jag måste nog hitta något som inte är så halt!

SIsta filmen är lång! Men jag provar att byta ”sak” till en ihopvikt bordstablett, men då fattar han inte riktigt att han ska stå på den, så det gav jag snabbt upp! Sen övergav jag också klickern lite för att hjälpa honom förstå att han ska göra något mer än att bara stå på formen. Det blir ibland bra, ibland dåligt! Men några fina skiften blir det, det syns tydligt hur han halkar omkring på formen så med något strävare under tassarna blir det jättebra!

 

Tänker mig att skiftet ligg/stå är enklast! Så med något strävare under tassarna så ska nog polletten trilla ner vilken dag som helst!

#fjärrdirigeringmedbetyg10 – ett steg på väg

Ja, nu rackarns är vi på gång!

Jag lägger upp hela filmerna, med alla tokigheter och felaktigheter jag säkert gör. Men jag tror att vi hittat ett sätt som funkar för Spajk och mig när det gäller klicker. Han är ju väldigt lite klickad egentligen, så det är kul att han svarar så positivt på det. Men jag får verkligen bita mig i tungan för att inte prata med honom, eller hjälpa honom! Men kul är det, och det visade sig ju att det är så rackarns lätt att belöna fel beteende, d.v.s. krafs med tassarna istället för att stabilt stå uppepå skålarna!

Som sagt, konstruktiva tips mottages tacksamt! Både på metodvalet och på min klickerteknik!

Fast vår väg började lite krokigt om man ser till de första filmerna, det var svårt sa Spajk och i sanningens namn så var jag väl inte heller så vältajmad med klickern heller….

Ungefär 3 minuter in i filmklippet är mitt tålamod slut…. Där syns tydligt hans ovilja att kliva på burken, detta är något som finns i hans liv, att kliva på konstiga saker är inte kul. Han går gärna på olika underlag och tycker inte det är läskigt! Gallergolv eller hala underlag är inga problem, men just när det är lite struktur på underlaget så blir det lite lite läskigt. Han är överlag ganska rädd om sina tassar.

Nåväl, efter detta klipp gav jag upp skålarna…. Det är helt enkelt för svårt!

Jag letade igenom huset och hittade ett lock till en kylväska som visserligen hade lite struktur ovanpå, men ändå stabilt och bra, vad jag inte tänkt på var ju att luften som pressades ur locket när han klev på det skulle pysa ur med ett ljud som lilla Spajk tyckte var väääääldigt intressant! Hur söt som helst!

Han snappade ju att han skulle stå på locket väldigt snabbt, så det var bara att hitta något nytt! En ugnsform fick bli nästa steg, inga större problem där heller.

Han har ju fattat sambandet, så nu är det bara att se till att han har tyngden på framtassarna innan det är dax för nästa steg. Det är så kul 🙂

Tack och hej, leverpastej

En annorlunda dag och lite träning!

Den annorlunda dagen började egentligen i söndags kväll, då kom det ett mail på kvällen som sa att det var eftersök på gång i Avesta. En 86-årig kvinna hade gått ut på en promenad på söndag eftermiddag och inte kommit hem. Efter resultatlöst sökande under söndagen kallades hemvärnet in på måndag morgon. Kl 0400 ringde klockan och jag styrde mot Avesta. Väl framme var det bara att sätta igång, jag hamnade direkt vid datorn och förde personallistor över den personal som kom. När själva sökandet väl var igång förde jag logg över det som hände. Förutom då att mönstra in den hund som kom såklart! Som hundbefäl är det ju min huvuduppgift, men med bara ett hundekipage så kändes det lite fånigt att sedan bara sitta och göra ingenting! Så då satte jag mig vid datorn, kändes som en bra uppgift! Så mycket taktiskt rådgivande inom hundtjänsten var det inte tal om då MIC (Militär Insats Chef) kunde sköta det utmärkt själv. Jag satt och överhörde radiotrafiken och loggade det som hände. Ex. tnr 010815-GA avslutat sök, ruta 3. tnr 010825-GA åter staben. rena grekiskan för de som inte är insatta, men det skall skrivas allt vi gör och då är det ett bra system.

Söket rullade på under förmiddagen och vi inne på stabsplats började rodda med lunch som vi ringde och bokade, inhämtade uppgift om spec.kost osv. Det var ett underbart stöd på plats i bystugan, det fanns en frivillig grupp människor där som fixade fika åt oss, helt underbart att kunna gå till köket och hämta kaffe! Det var guld värt att kunna möta de grupper som kom in och säga ”gå till köket och ta lite fika innan ni åker ut på nästa”

Under dagen fanns en del media på plats, några inslag ser ni här:
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/dalarna/militar-med-i-sokandet-efter-forsvunnen-kvinna
Här förekommer för en mycket kort sekund, ca 1,56 in i klippet, en blond militärklädd tjej vid en dator 🙂

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/dalarna/forsvunnen-kvinna-patraffad
I detta klipp, i slutet, ca 55 sekunder in, förekommer en blond tjej i militär uniform men UTAN mössa!?!?! med en rottweiler….. Dizni får ju tyvärr inte delta aktivt i sökandet då hon är tagen ur tjänst, så hon fick vackert finna sig i att bara komma ut och rastas.

Det hela slutade ju med att vi hittade kvinnan som tyvärr senare avled. Men att fått vara där och hjälpt till känns så bra, även om jag inte var ute i skogen själv så är alla funktioner viktiga under en insats som denna. Att fixa lunch, att hålla koll på loggen, att möta grupper som kommer in behöver också göras. Denna gång hade vi ett mycket bra samarbete med polisen, vi jobbade med varandra och inte mot varandra, det kan ibland vara lite skiftande inställning från deras sida….. Men nu fungerade det prestigelöst och vi drog nytta av varandras kunskaper.

Det är gånger som denna som gör att det känns så värdefullt att vara en del av hemvärnet, att bistå vid eftersök och att vara ett ”stöd till samhället”!

Det kändes skönt att sätta sig i bilen efter avslutad insats och veta att de anhörig i alla fall slipper ovissheten om vad som hänt, nu vet dom att hon inte längre finns i livet och de kan på ett värdigt sätt jordfästa henne.

Det var lite konstigt att så fort jag kommit hem hämta Spajk och vända tillbaka till Falun, men hallen var bokad och utan träning blir det inga resultat! Jag hade ingen större plan utan nötte vidare på det som jag kände att jag orkade med, det hade varit lite anspänning under dagen som gradvis släppte!

Vi körde lite ”rutan” då vi på senaste tävling fått kommentaren ”låter hunden söka i rutan” och jag vet så väl varför! Nu jobbar vi på att hitta rätt punkt på en gång och att snabbt åtlyda kommando, vi har en bit kvar, men jag bjuder på lite film! tjohoo! poppa lite popcorn och sätt er tillrätta 😉

Ja, han flyttar sig efter klick, men jag går ändå tillbaka och belönar det som är rätt punkt, målet är ju att han såklart att han ska ligga kvar men här har han ju faktiskt inte fått något kommando mer än ett klick. Vår target är inte ett dugg befäst, men det ger honom i alla fall en fingervisning om var han ska vara, jag har på denna korta tid sett tydliga förbättringar!

Å så var det ju detta med att åtlyda kommando snabbt….. Vi har lite att jobba på 🙂 Fråga inte varför jag klickar, men jag var lite trött i hjärnan! Men klicket belönar ju att han ligger och att jag kommer mot honom, vilket inte är så dumt att befästa 😉

Vi avslutade med lite metallapportering, han har ett bra tempo, men det är inte bra nog! Så jag jobbar på att höja det. Jag har, som vanligt, belönat typ slögalopp, vilket då Spajk tycker är ett helt okej sätt att transportera apporten på….. Hur dum får man bli????? va?? Om jag aldrig släppt igenom det så hade det inte funnits något annat än fullt ös medvetslös i hans hjärna?

Nåja, det här är en kul lek som vi gärna ägnar oss åt 🙂 Ett tips jag fick för några år sedan av Towa!

Jag fick kommentar på fb att det är kul med täta uppdateringar, och vet ni? Det är kul att skriva också, jag hoppas några läser och kanske tom. lär sig av våra misstag och kan själva undvika dom!

På återseende!

Fjärr 

Inför 2016 är det dax att ta tag i våra detaljer!

Vi har haft en rätt bra fjärr, lite har han flyttat sig men jag har typ tänkt ”äh, det gör inget så länge han gör skiftena rätt” men det funkar ju inte! Det måste liksom vara 100 % rätt och inte bara typ 70%!

Sagt och gjort, jag tog tag i det och tänkte jag skulle filma, riggade mobilen och satte igång, men vad händer då?

Jo då kommer ju fina fröken rottweiler gående mitt i bild 🙂

Vi kämpar vidare, kör lite varje dag, det handlar ju om att musklerna ska lära sig rätt rörelse, han kan ju vad sitt/ligg/stå betyder!

Jag beundrar folk som har olika kommando på förflyttningarna, läste på någon blogg att en människa hade olika kommando på ALLA skiften, ligg-stå, ligg-sitt, stå-ligg, stå-sitt, stå-ligg och stå-sitt! 6 olika kommando, hur i hela världen funkar det? Dock har jag funderingar på att döpa om stå-sitt till Banksy, egentligen backsitt, men det blir ju Banksy om man säger det lite slarvigt. Lite kul är det! Vips så har jag dessutom varit lite ”busig” 😉 För er som inte vet vem Banksy är så kika in här.

Annars jobbar vi lite på attityden, det ska vara ett kul moment vars rörelser ska vara distinkta och tydliga, vilket jag tror kommer med tiden! Men just nu är det lite tveksamheter och han tänker väldigt mycket vilket segar ner tempot lite. Men som sagt, jag har en plan!

På återseende!

 

rackarn’s vittring

Tänk, alltid är det något som inte funkar…. nu har vår vittring börjat strula!?

Nu har jag helt nya pinnar, ingen har tagit i dom så jag kan inte skylla på det.

Vi har haft en ganska stabil vittring, har dock haft lite bekymmer med att han plockat rätt pinne men sen blivit osäker och släppt den för att analysera resten av pinnarna. Men det var rätt länge sedan, så jag trodde det var ett avklarat problem!

Men nu verkar det gått troll i detta moment, som jag egentligen gillar och har en klar bild av hur jag vill att det ska se ut!

Här tar han ju rätt? Men frågan är om han bara chansar?

Här tar han ju också rätt, men frågan är om det är för att det är den första pinnen??

Här kommer nått lite typiskt oss, han gör en analys, tar rätt men sen måste han ändå kolla de andra också?

Här tar han fel och tvekar jättemycket… vi har ju kört en stund så det kan ju vara därför.

 

Det här är sista gången, så här är han lite tryckt och tveksam…

Planen lyder numer; Han ska bli säkrare i analysarbetet och när han plockar upp rätt pinne ska han vara övertygad om att han gjort rätt! Lätt va???

Men hur all värld ska vi komma dit?? Jag har kört fast och får väl läsa lite böcker och hoppas det dyker upp någon lösning för oss. För attans att vi ska fixa det!

Konstruktiva tips mottages tacksamt!

Klart slut, tvärslut!

Ännu mer träning!

Jajemän, här ligger vi inte på latsidan, fast jämfört med många andra tränar vi lite, fast i jämförelse med många tränar vi ganska mycket!

Jag har ju egentligen ingen aning om vem som läser, om det ens är någon som läser? Men oavsett vilket så är det kul att skriva! Är det sedan någon som läser och kan lära sig av våra misstag så är det väl gott så?

Sist vi tränade så stötte vi på problem med vittringsapporteringen? Det verkade som Spajk aldrig gjort detta moment? Vilket han naturligtvis har, flera hundra gånger dessutom. Tror vi drabbades av lite hjärnsläpp?

Jag har kämpat med att han ska gå från vänster till höger, så jag har lagt en godis till vänster om pinnarna, vilket inte är något konstigt, att jag ”tillåter” han att gå några steg framåt är ju egentligen inte okej, men det är ju inte det vi tränar på så därför tillåter jag det. Men sen? Vad händer liksom?

Eller här?? Inte ett rätt så långt ögat når!

Nåja, jag brukar tänka att ”en gång är ingen gång” så jag gjorde om hela momentet men det blev inte rätt då heller????? Tramspelle! Vi nötte och höll på en stund utan att det blev bra. En av gångerna smakade han på ALLA pinnar utan den som var rätt?? Jag blev såklart lite frustrerad, och vet ni vad? Det blev inte ETT DUGG bättre av det 🙂 Men det var bara att jobba oss igenom det, men ibland undrar man ju hur dom tänker… Jag avslutade med att jag själv lade ut pinnar med tång och bara tog i en av dom och då gick det minsann bra att hämta rätt?

Men jag måste ju säga att lilla Spajken är en underbar liten individ att träna, jag tror vi körde vittringen säkert 10 gånger och varje gång ställde han upp och gjorde sitt bästa!

img_5600.jpeg
Det gick åt några pinnar….

Jag var trots allt lite less och frustrerad när jag kom hem, varken Camilla eller jag hade någon lösning, så jag bestämde mig helt sonika för att bränna upp pinnarna och bara köra nya pinnar hädanefter….. Sagt och gjort! Pinnarna brändes!

img_5603.jpeg

Nåja, idag när vi tränade så funkade det utmärkt? Vi körde två gånger och då blev det rätt båda gångerna, så det var nog lite av ”en gång är ingen gång”syndromet som slog till med full kraft i lördags! Nu kör vi bara nya pinnar och är noga med hanteringen av dom så hoppas vi det löser sig! Nu har vi många pinnar och lägger alla ”smakade” pinnar i en låda och resten i en annan låda. De smakade pinnarna får stå ute lääääääänge för att bli doftfria, eller så eldar jag upp dom, övriga pinnar som bara legat som utfyllnad får vila i lådan tills alla pinnar är slut och sen börjar vi om. Det blir lite panik när ett moment som tidigare fungerat men helt plötsligt slutar fungera!! Då blir jag trygg av att göra planer och just detta med pinnhantering skapar trygghet och är på gränsen till fyrkantigt! Men ack så bra det kommer bli!

Idag var vi i ett svinkallt ridhus och tränade…. jag var lite uppgiven och less när jag kom dit. men blev på bra humör efter  några minuter tillsammans med bra träningskompisar! Tänk vad bra det är att omge sig med ett bra gäng människor!

På grund av det lite bistra klimatet i ridhuset blev det inte ett dugg fotat eller filmat…. Inte heller så mycket precisionsmoment, förutom ett par vittringar körde vi placering i rutan och lite inkallning. I rutan har jag verkligen börjat se ljuset i tunneln och det känns tryggt och bra. I inkallningen har jag verkligen bestämt mig att ”stå” är ”stå” och inte ”stanna så fort du kan” så det känns också som om vi är på rätt väg.

Jag som verkligen gillar snö och kyla börjar längta efter ljumma vårkvällar med barmark så man kan träna ute på en stor plan och träna spontant när man vill!

I övrigt så petar vi på vårt fria följ….

En del av mig säger ”åh, det ser trevligt ut” en del av mig ser att han glider lite i position, att han inte sitter parallellt med tassarna och att jag ibland belönar att han sitter lite snett, Jag är inte heller konsekvent med exakt var han sitter i höjd med mina fötter? Han går också lite långt fram i position, men bara att jobba på och tack vare filmen så ser jag det ju med egna ögon! Att han släpper när jag går mot väggen är inget nytt, det har vi jobbat på och har kommit en bit på väg, och i lokalen är det svårt att låta bli att gå nära väggarna, så bara det är en bra träning.

Sen är ju hans übernysning bara hur söt som helst 🙂

Det var väl allt för nu?

Over and Out!