månadsarkiv: juli 2013

Bilder på Spajk!

Ett heeelt inlägg bara med bilder på Spajk 🙂
 
Vi var igår kväll till Dala Floda och träffade uppfödarfamiljen till Spajk och kennelmamma Maria påpekade lite fint att det ont om bilder på nya hemsidan, så jag tänkte idag ta lite nya fina bilder på lilla Spajk…. Det gick ju ”sådär” bra….. Han är ju inte alltid snygg, men han är rätt rolig, den lilla spillevinken 🙂
 
Vi träffade förutom kennelfamiljen både mamma Ochra och ett helt gäng halvsyskon till Spajk, Myra och Ebba som är äldre än Spajk och så småsysyskonen Jolly och Jessie. Spajk och Jessie tyckte nog vi var otroligt orättvisa som hade kompostgaller som avgränsning! Såklart var lilla Troja med också! Ett gäng glada kelpies och deras ägare helt enkelt! Alltid kul att ses och prata lite hund!
 

Inga öron…trots att jag VET att han har två, rätt stora öron, men dom fälls väl bakåt av fartvinden kan jag tänka!

Rätt seriös bild! Hoppa kan han, gärna och ofta!
 
Ja, sen har han ju en liten egenhet, att bära flera saker samtidigt…. Här har han nyss apporterat och jag har belönat med dutten, jag lägger ner apporten och tänker att jag ska ta lite coola bilder när han springer runt och lajjar med dutten, jo, tjena!
 
Då ser han ju apporten och……
……plockar upp den……
…..gapar stoooooort…….
……. och VIPS har han både dutt OCH apport 🙂
 
En av hans paradgrenar helt klart! Han har hämtat både tungapporten OCH metallen några gånger… Söt är bara förnamnet!

Men hoppa går alldelles utmärkt!
Nja, lite snett är också rätt 🙂
 

Nja, jo, eller…typ 🙂
 

Belöning är kuuuuuuuuul!

Ooooo, vänta! Jag sprang visst liiiite fort!

 
 
Mmmm, apport OCH dutt, det är grejer!
 
 
Å så avdelningen ”inte-så-snygga-men-rätt-charmiga”

 
Vi övar ”skall” 🙂
 
Lite mer seriösa!
Jag ville ha lite action-bilder, men jag är inte så rackarns bra på att ställa in kameran, så de flesta bilderna med riktigt mycket fart i blev suddiga 🙁
 
Men lite fart är det iaf!

Tycker han är söt när bakbenen lyfter <3 p="">

 
Ja, det var allt för nu!
 
Vi hade förutom vår lilla fotosession ett rätt kort men intensivt träningspass. Ni nötte framåtsändande och nu har han fattat att han ska springa jättefort i 9 galoppsprång (15m) och sen sakta av, problemet är att han inte riktigt kan räkna, så han bromsar lite grann efter gruppen… Men positivt är ATT han bromsar 🙂
 
I morgon börjar jag jobba efter 5 härliga veckors ledighet…. Känns inte direkt jätteroligt, men det är väl bara att bita ihop, jag/vi har haft underbara veckor! Men mer om det kommer i ett litet sumering-av-semester-inlägg när jag har lite mer tid!
 
Tjing o tack för nu!
 


Liiite tjatigt kanske, men ännu ett spårinlägg!

Ja, ni väljer ju själva om ni vill läsa!

Men det är sååå roligt att spåra! Tror bestämt att Spajk gillar det också 🙂 Dizni också, även om hon inte är så översvallande i sina glädjeyttringar!

Det var ju vansinnigt varmt igår, trots linne o shorts rann svetten i pannan när jag gått ut spåret o det var inte ens kuperat!?

Nåväl, jag hade ett gäng kompisar i skogen som körde sök, så jag sprang ut mina spår och sen joinade jag dom för lite tjitt-tjatt medans mina spår låg och vilade. Det var som sagt otroligt varmt så min plan var att inte låta spåren ligga så länge, men när jag skulle ta Dizni´s spår hade det gått 3 timmar, så det blev lite sådär halvlänge. Men jag måste få till spår med lång liggtid! Måste skärpa mig!

Nåväl, det var 2 upptag + det som var på det längre spåret, jag är lite skraj att lägga upptag som början på ett långt spår, för har han tagit bakspår så vill jag ju inte att han ska få ta det långa spåret som belöning? Är ni med??

Så jag kör mycket separata upptag, med olika liggtid och olika långt ut från påsläppspunkten.

Nåväl, spåret blev 1 km, eller 940 meter för att vara exakt, jag gick ut spåret utan gps för att se om jag kunde ”känna” hur långt det va och jag gissade på 1 km, gps´en visade alltså 940 meter, inte så illa gissat!

Det var lite olika saker i spåret, men sakerna i spåret spelar inte så stor roll för han, han tar det mesta.

Vi gick runt spåret på 20 minuter, då hade jag tagit av selen vid tandkrämstuben och belönat rejält, han lade sig i blåbärsriset och rullade på rygg och njöt av livet. Sen selade jag på igen och vi fortsatte med förnyad energi! Fast det var som sagt varmt, så på sista apporten ville han inte jaga sin boll utan han ville kampa med handsken 🙂 Enklare att ”bara” håll i än att springa i skogen efter en boll….

Nu var han väldigt noga med apporterna och kunde kliva över pinnarna som inte syntes så väl med nått steg innan han sen stannade och letade reda på dom, övning ger färdighet 🙂

Dizni kör vi ju uteslutande godis på i spåret, det är liksom inte hennes ”grej” att kampa och jaga saker i skogen, inte för att jag märkt att det haft nån avtrubbande effekt på henne, hon ska ju få belöning hon gillar annars är det ju ingen belöning!? Men om jag kört godis på Spajk igår så hade han nog gått ner sig lite, nu blev varje apport ett glatt avbrott i spåret och han tände till lite inför fortsatt spårande!

Upptagen då? Nemas problemas 🙂 Ett var bara ett upptag åt höger, rätt nära vägen, ca 15 meter ut. Det andra var ett upptag som låg ca 50 meter in, ”där matte pekar finns ett spår” fick sig en prövning!

Efter ca 15 meter vek han vänster, men jag sa *Ah-Ah* och kommenderade igen -leta spår- och då fortsatte han rakt ut till spåren! Check 🙂

Spårade fint trots att han var trött och vimsade till det i en vinkel, men han fixade upptaget vilket ju var huvudsyftet.

 
Nästa gång vi kör ska jag inte ha några apporter tajt inpå upptagen utan han ska få spåra lite längre innan apporten. Jag har försökt variera men vill att han ska få snabb vinst om det är rätt håll, men allt mellan 10-25 meter har jag haft.
 
Det finns ju risk att han faktiskt ”känner” apporten och att det hjälper honom att välja håll, MEN jag tror inte det för då borde han ju vinda även i spåret och det gör han ju inte, men jag ska testa!  
 
Fröken D då, hennes spår hade ju legat 3 timmar, men hon kämpade på honom också, hon är lite rolig, för om det händer något i spåret, typ vägövergång eller vinkel, då klarar hon svårigheten fint och just som jag börjar slappna av och tänka ”yes, inga problem” DÅ börjar hon vimsa och tramsa runt i spåret!? Likadant nu, över vägen gick bra men när hon väl var över på andra sidan, då började hon slå än hit, än dit!?
 
Jaja, det var två nöjda hundar som somnade gott!
 
Om en stund blir det lite lydnad om vi orkar i värmen, det är vaaaaarmt värre! På lördag kör vi en heldag men bevakning och spår, kul!
 
Tjing för nu!

Mer spår!

Ja, nu när Nicklas jobbar och jag har några ynka semesterdagar kvar utnyttjas tiden till hundträning. Igår var jag till Falun på föreläsning om foder, alltid nyttigt att höra! Jag fick en bekräftelse på att mina tankar kring utfodring var lite rätt 🙂 Före, under och efter träning/tävling. Mellanmål och vätska för att snabbt hjälpa kroppen att ladda om. Vi människor springer ju inte en maraton helt utan att tänka på vad vi stoppar i oss? 

Jag, Elin och Sandra tränade lite lydnad innan och efter. Spajk kände sig lite som en katt bland hermelinerna med två acd 🙂 
Innan lydnaden hade jag lagt spår på skjutfältet, det är lite spännande att gå där, det finns små stenmurar att hoppa över och djupa hål lite här och där! Undra just varför 😉 
Min plan var att lägga spår som skulle få ligga lite längre, nu blev det bara typ 3,5 timme, inte så länge men fick duga. 
Det första gjorde jag så att jag la ut hela spåret, men efter typ 100 meter la jag en apport och satte en snitsel. Sen efter typ 50 meter la jag nästa apport och sen fortsatte spåret som vanligt. 
Sen la jag 3 upptag och innan vi åkte därifrån lät jag Spajk spåra första spåret fram  till första grejen och dessutom ”känna” att spåret fortsatte. Sen åkte vi och körde lydnad och lyssnade på föreläsning. 
Förhoppningsvis är min Ernst-inspirerade skiss en liten hjälp att förstå hur jag gjort?!? 
Sen när vi kom tillbaka så gick jag upp till snitseln och lät han spåra resten av spåret. Han jobbade rätt lugnt och fokuserat, han flamsade lite men så fort han lyfte nosen backade jag och på så vis kom vi hela spåret runt! Fina markeringar och han lekte med apporten precis så länge jag ville och inte så länge han själv ville. 
Jag är ju van vid Dizni, hon lullar fram i spåret, än hit, än dit utan större drag, hon ”vet” var spåret går och dethär med att gå i kärnan med fullt fokus på spåret är ju inte hennes grej… Nu vet ju jag att det är hennes sätt och jag har i 7 års tid försökt få henne att spåra som jag vill, men jag har testat rätt mycket utan att lyckas…. Så nu accepterar jag att hon gör på sitt sätt! Så jag är så oerhört glad över Spajk, jag säger inte att han på något sätt är den ultimata spårhunden, långt därifrån, men i jämförelse med Dizni är han en formbar underbar dröm att spåra med…..
Jag har gjort så gott jag kan för att forma en spårhund så som jag vill ha den, som spårar på ett sådant sätt att jag känner mig trygg. 
Ett enda spår har han misslyckats med…. Spåret var 2 km långt, 2 timmar gammalt och det gick bra i 600 meter innan spåret sen gått längs med en grusväg i 300 meter och vinklat på vägen…det var dessutom i april och vi var ju rätt ringrostiga efter vintersäsongen…. Men det hade varit kul att testa det nu när vi är lite varma i kläderna! 
Upptagen var fina, i koppel, det var varmt och han var lite tagen av värmen. Men han kämpade på! 
Hittills är jag ju duktig på att använda min fina spårbok, frågan är bara hur länge jag orkar använda den?!? 
Ett tag när Dizni o Spajk var valpar skrev jag dagbok, det är jättekul att gå tillbaka och läsa i den, så jag hoppas jag orkar fortsätta använda den. Blogg i all ära, men det är något visst med papper och böcker 🙂 
På återseende! Tack för nu! 

Mer spår!

Ja, nu jäklar ska det bli ordning!

Men först ett par ursöta bilder på fröken D som är minst sagt lite upprörd över att Nicklas har lagt sig i ”hennes” soffhörn!!!! Hon ålade sig helt sonika upp och la sig under Nicklas ben, söt!

Minst lika söt är ju Spajk som ville leka och har lagt en leksak bredvid Nicklas (den gula fläcken på bilden)

 
Men spåret då, jag har funderat och funderat, rådfrågat Nicklas, som faktiskt sa en smart sak….. ”Men skulle det kunna vara så att han bara är lite ringrostig?” Jo, ja, kanske…. typ…eller nått!
 
Men, lite genomtänkt spårträning skadar ju ingen!
 
Igår åkte jag därför upp till Dalhallas parkering, helt folktomt och öde, en perfekt plats för att träna spår, dels på grusparkeringen men skogen runtomkring är också jättefin.
 
Min tanke var att lägga ett på parkeringen till Spajk för att verkligen se vad han sysslade med! Han fick ett på ca 200 meter med 1x1cm stora tygbitar i spåret. 11 stycken varav han hittade och markerade 9 vilket är helt okej jämfört dem 3 av 7 förra gången.

Det var stekvarmt trots att klockan var 17 på kvällen, det blåste en dryg byig vind och dessutom var det färska hästspår rakt över spåret, ungefär där vindpilen är.
 
Han spårade KANONFINT och dammsög sig fram i spåret, förutom då i spetsvinkeln!? Där fick han hjärnsläpp och virrade iväg en bra bit 🙁 Men jag höll försiktigt emot i kopplet och han drog sig tillbaka mot spåret igen. De två apporterna han bommade gick han nån dm ifrån så jag fattar inte att han inte tar dom??? Jaja, just den lilla detaljen fick sin förklaring senare!
 
Dizni hade också fått ett, såklart! Ca 400 meter, med 7 pinnar och rätt mycket vinklar. Hon spårade sååå fint! Travade målmedvetet på och spikade vinklar och vägövergångar!? Det var drag i linan så jag nästan fick jogga efter henne i spåret! Tyvärr inte så sugen på att hitta pinnar utan lämnade 4 kvar i skogen, men hon var så nöjd och travade stolt tillbaka till bilen med pinnen i munnen 🙂 Mattes fina Dizni!
 
Upptag tränade vi också, 3 stycken, alla åt vänster. Rätt långt ut, ca 30 meter för att han ska lära sig att ”där matte pekar finns det ALLTID ett spår” samma tänk som i uppletande, ”där matte pekar finns det ALLTID ett föremål”
 
Jag gör så att jag går ut spåret, sätter en snitzel där jag ska släppa på och sen föremålet x antal meter längre bort. Så i rimlighetens namn borde jag ha 3 snitzlar om jag satt upp 3, eller??? Men jag såg bara två och tänkte, jaja, jag har en säkert längre ner som jag inte ser, tanken föll mig aldrig in att en kunde ha trillat ner, men den hade blåst ner och låg på marken.
 
Jag släppte alltså på, rakt mot snitzeln, (inte mot apporten som skissen visar) han gör en liten krok innan han sedan genar lite till vänster och spårar raskt förbi på apporten (pinne) på första upptaget fortsätter förbi snitzeln till upptag 2 för att sen belöna sig själv med apporten till upptag 2…. Hmmm, jaja, upptaget gick ju åt rätt håll iaf 🙂
 

Vad har vi lärt oss av detta?? Jo, inte så tajt mellan upptagen!
 
Tredje upptaget genade han lite och tog spåret klockrent. Nu återstår bara att fundera på om jag vill att han ska gena??? Han viker kanske 5-6 meter från den tänkta ”linjen” rakt ut i terrängen…. Jag tänker såhär: På tävling om han genar åt något håll och han då genar åt ”fel” håll så är det kanske väldigt nära rutkanten han hittar spåret och har då väldigt lite utrymme kvar att analysera och välja håll…. För jag vågar inte tro på att han från skick-punkten har avgjort om spåret går att vänster och åt höger och därför genar åt rätt håll!!
 
Men sista spåret var en intressant upplevelse! Min tanke var ”plockepinnspår” med tätt mellan apporter, ca 10 meter mellan varje ”händelse” i spåret, alltså apport/vinkel. Då är det lätt att hålla koll själv, *nu har jag gått 10 meter, nu händer det något snart*
 
Jag hade dock inga bra apporter, men jag hade grillpinnar, ni vet sånna långa smala? Sånna hade jag ett gäng, så jag öppnade förpackningen, bröt dom på mitten och gick ut spåret. Vet ni hur lite en sån avbruten pinne syns i skogen? Har man dessutom bara hållit i dom ca 5 minuter så är det inte heller så mycket doft på dom….
 
Första pinnen hittade han, vinkeln tog han fint, men sen såg jag hur han nästan hittade nästa pinne, men valde att gå vidare!?!? Jag höll tillbaka han och frågade om han hade nått där! Då gick han tillbaka och letade och hittade pinnen. Pinnen i vinkeln var inga problem. Men sen gick han över en innan han vinklade fint.
 
Men den stora grejen med spåret är att jag såg hur han faktiskt insåg att ”shit, det ligger saker i spåret som jag kanske går förbi om jag springer” Han tänkte verkligen till och vände tillbaka i spåret för att kolla. Dock fuskade han lite några gånger och gav sig innan han hittat pinnen, men då hjälpte jag honom att fortsätta leta, jag vill inte att han ska ge sig om han känner att det är något. Men jag antar att detta är ett resultat av att jag vill ha själva spåret som självbelönande….  
 
Det är så himla kul att sitta och fundera på lösningar i spåret 🙂
 
En förklaring till dizni´s plötsliga driv kan ju vara att hon sist vi spårade hade små tuggpinnar som apporter, en minnesbild som fick henne att spåra finfint igår! En teori jag ska fortsätta testa!
 
Ikväll ska jag testa spår som får ligga lite längre, blir nog typ 5 timmar, jag ska på foderföreläsning på djursjukhuset och tänkte då lägga spår innan den, sen köra lite lydnad med Elin och Sandra innan föreläsningen, sen lite mer lydnad och som avslutning åka upp och ta spåret.
 
Synpunkter/åsikter/glada tillrop mottages tacksamt 🙂
 
Tjing för nu!

Spår och liiite mer ordning och reda!

Nu har jag dragit igång spårträning för hösten, vi har vilat helt från spår sedan vi tävlade sista högrespåret i maj… Men nu är det dax att sätta fart igen! Varje gång jag spårat säger jag till mig själv att jag verkligen borde bli bättre på att skriva spårdagbok! Att ha koll på vad jag spårat/väder/vind etc. visst, jag har ju bloggen, men den visar ju inte hur spåret går, mer hur det har gått osv. så sagt och gjort, jag införskaffade ett block som jag så fint dekorerade med bilder!

I förrgår såg spåret ut såhär :

Ett kanonfint upptag med en kort fin analys åt vänster innan sen spåret drog iväg åt höger! Ni ser stjärnorna vid de lila kryssen? Kryssen är apporter, denhär gången pinnar, och stjärnorna är de apporter han själv plockade 🙁 3 av 7 plockade han alltså själv….. INTE okej!!!! Men en klen tröst är att han liggmarkerade finfint! Han fixade terrängskiftena jättefint, ut på kraftledningsgatan och tillbaka, fixade att följa en gräsväg och inga problem att fortsätta spåra efter apporten som låg i vinkel.

 
Det som händer i spåret är precis det jag tränat på, bra va 🙂 De pinnar han missat är de han gånger då han inte gått i kärnan på spåret utan nån meter bredvid, han är aldrig längre bort från kärnan än någon meter och pinnarna plockar jag för att jag kan läsa han så väl att jag ser när han är lite ute på vift och då går jag bara rakt fram de få metrarna han har sprungit iväg vilket gör att jag allt som oftast går i kärnan på spåret, och jag är inte blind utan plockar ju de pinnar jag ser!

Men varför tar han då inte pinnarna? Jo, för han ”får” inte vinda! Det skulle aldrig falla honom in att ta en vind från apporten och gå den metern i vind för att hitta den, han går med nosen i backen hela tiden, då gånger han går bredvid spåret ökar tempot och han höjer svansen lite och ”springer” tills han hittar tillbaka, problemet är att han då fortsätter framåt och inte bakåt, hade han sökt sig bakåt hade han ju hittat de pinnar han missat, så det återstår bara att få honom ännu mer spårnoga!! För jag har velat ha en hund som ser spåret som belöning, att följa kärnan i spåret är för honom värt allt! Precis som jag vill, min teori är ju att om han alltid går i kärnan hittar han ju det som ligger i spåret, enkelt va???  Inget vindande i spåret! Det räcker med fröken D, där snackar vi vindarnas drottning 🙂 Så nu har jag ju lite jobb framför mig….att få honom att gå i kärnan, jämt! Jag har en plan!

 
Ja, det skulle ju förståss kunna vara så att han ”väljer” att inte hitta pinnarna, men det tror inte jag han gör, för de gånger han går i kärnan och hittar pinnar så blir han överlycklig, och ”ville” han inte hitta dom hade han ju helt sonika kunnat kliva över dom som han ”springer på” i spåret också?

Jag kanske är helt ute och cyklar, men så tänker jag!

Jag hade lite upptagsträning också, kanoners! Så summan av dagen var 4 upptag, 4 åt rätt håll, stupsäkert!

Ni får helt enkelt vända på datorn för att se skissen 🙂 Det röda är alltså Spajks väg!

Jag har fotat med mobilen, sen dropboxat dom in i iPaden och vidare in i bloggen, å någonstans på vägen hamnade den bilden på fel håll!

I går tränade jag lite uppletande, Spajk är rätt bra på det, alltså på själva letande….tyvärr inte lika bra på av lämningarna, så jag tränade det på appellplanen, lade ut förmål som han såg för att slippa själva ”let-momentet” utan bara springa ut, hämta, och sen lämna av.

Ett tips som jag fått av Frida Wallen, funkar utmärkt!
 
Övn. 1, solfjädern, den var lite svår…. Han bytte föremål och tramsade lite allmänt, men övning 2 gick bättre men han sprang förbi bollen och tog flaskan istället 🙁 Övningen bygger ju på att han ska ta första föremålet, utan att välja, så vi får träna mer! Men när han tramsat de två första så blev det lite ordning och han hämtade dom så fint i ordning!


Jaha, dubbletter på bilder, håll tillgodo!

 
Sista övningen blev dagens bästa! Synretning när jag la ut grejerna, sen riktade jag och skickade rakt ut mot grejerna, när han sprungit iväg rörde jag mig längs den streckade linjen så han lämnade av på ett annat ställe än där han blev skickad ifrån och han lämnade av och blev direkt skickad igen på nästa föremål. Funkade kanon! Duktiga Spajk!
 
Jag körde lite lydnad också, å banne mig tror jag nog polletten börjat trilla ner när det gäller framåtsändandet! Jag tyckte mig kunna ana en antydan till bromspunkt! Jag checkade av hela momentet för första gången på länge, ni vet jag iaf hur jag ska gå vidare! Lite kryp med vinklar, inga större problem.
 
Det var tokvarmt på planen så han blev lite trött, men han kämpade på trots värmen. De nya finfina pip-bollarna gör under för intensiteten 🙂
 
I veckan var vi också in till Falun och körde bevakning, lilla Spajk höll ju på att krypa ur skinnet av upphetsning 🙂 Kul att se!
 
Tjing för nu!
 
PS. Hemsidan är uppdaterad med lite filmer! DS.

Bildkavalkad från Åsen!

Vi har tillbringat några dagar på Åsen!
 
För er som inte vet varför det just heter Åsen så kommer här en kort förklaring! Sommarstugan, Landet, Fritidshuset, Sommarstället, Torpet?!?? Kärt barn har många namn, men inget som vi tyckte passade…. ”Sommarstugan” är för mig röd med vita knutar och gräsmatta, gärna kompletterat med en flaggstång, nja, inte riktigt det vi har! ”Landet” säger bara stockholmare som vågar sig utanför tullarna 😉 ”Fritidshuset” nja, jo, men kändes ändå inte bra…. ”Sommarstället” då? En mix av sommarstuga och landet, inte bra! ”Torpet” det har vi ju redan ett, så det räknas inte….
 
Så vi började fundera, jag tyckte det skulle heta Carroland, för när vi köpte det var vi inte gifta och då kallades vårt hus för Fromhem vilket ju är mer Nicklas hus, men Nicklas var väl inte helt övertygad 😉
 
Tjärnen vid stugan heter Gansåstjärn, men hur kul är det att kalla ett hus för Gansåsen? Så till slut blev det kort och gott ”Åsen”!
 
Vi har ju haft lite olika projekt, första sommaren fixade vi inne, andra sommaren köket, tredje sommaren fönstren och så nu då altanen…. Det blev inget litet bygge direkt!
 
Klicka på bilderna så blir det ett litet gulligt bildspel!
Vän av ordning, exempelvis min mamma, undrar säkert varför i hela världen vindskivorna är röda! Men lugn, nästa sommar blir hela stugan svart med röda detaljer!
 
Såhär såg den ursprungliga altanen ut….
Lite skillnad!
 
Det är svårt att ta kort, för stugan ligger mitt i skogen och dessutom i uppförsbacke!
 
 
Här är det sista kvar att täcka!  
 
Nicklas kom på, mitt när jag var i mitt esse och täckte sidor i en rasande fart att det hade ju varit smart att ta ut det som låg under altanen INNAN jag täckt alla sidor 🙂
Delen längst in mot stugan ska bli en lucka så vi kommer åt att hämta virke och grejer!

 
Ja, vi är rätt stolta över vårt bygge! Tack till alla som bidragit!  
 
Nicklas beskådar underverket!  
 
Hundarna trivs utmärkt! Förra ägarna sa ”åh, ni kommer aldrig kunna ha hundarna lösa därute” Men inte vet jag vad han menade? Varg? Björn? Dåligt uppfostrade hundar? Ingen aning, men vi klarar då galant att ha lösa hundar därute. Dom blir rejält trötta efter en dag, bilen står öppen så det är bara för dom att hoppa in och ut som dom vill, eller ta en tupplur 🙂  

Spajk har bäddat lite, och stackars Dizni hamnade innanför hans lilla bäddning!

 
Att snickra kräver ju lite verktyg…. har upptäckt att kvalite är bra! För några år sedan hittade Nicklas på blocket en hel låda med DeWalt-maskiner, den kostade 5000 kr och jag tyckte det var HUTLÖST dyrt för en låda verktyg, dessutom begagnade!!!! Men jag lovar att jag idag är vansinnigt tacksam över dessa verktyg!
 
Men iaf, verktyg är bra, verktyg går ibland sönder…. men Fru From lagar 🙂  

Jag ledsnade på att tvingen gick i två delar, så jag löste det trasig ”stoppet” genom att sätta i en hårnål 🙂 Bra va?? 
 
  Dizni har åkt förr, ingen match sa hon!
 
Åka skottkärra var väl ”sådär” kul tyckte Spajk….men inte värre än att han när skottkärran stod tom hoppade upp i den, förväntansfullt viftande på svansen!? Knäpphund! 

 
Oftast ligger hundarn och filosoferar, tuggar på tuggben och bara njuter, men ibland blir det race 🙂
 
Inga jätteskarpa bilder, men dom verkar iaf uppskatta sina små actionfyllda inslag i vardagen!  

 
Vädret, ja, ständigt detta väder! Ena dagen bikini och andra dagar fleecejacka….. Men oavsett väder så vill hundarna ha bulle 🙂  
 
För alla som har varit på Åsenså vet ni det lilla hålet som varit i skarven mellan gången och själva altanen? Som har varit där typ ända sen altanbygget började? Det hålet är BORTA 🙂
 
Förberedd överlever! Jag har förberett för att täcka framsidan, färdigkapade längder och skruv i varje ände! Rackarn´s fort gick det sen när jag började täcka!  
 
Det blir lite skillnad när man får det täckt hela vägen till marken… 
 
Som sagt, vissa dagar fleecejacka och vissa dagar bikini…. Det hade hänt något spännande med mina snickarbyxor, dom hade blivit ett par storlekar för stora!? Vilket fått till följd att knäskydden inte längre satt på knäna, utan mitt på vaderna!?!? 😛  
Å jag får inte ha för mycket skruv eller verktyg hängandes i byxorna, för då tappar jag dom, likaså måste jag ha bälte 🙂 Men det är ju som ni förstår ett kärt problem 🙂  
 
Marken är inte helt jämn där stugan står…. så det blir till att skräddarsy vissa delar, trappan är tex. byggd ovanpå en rejäl sten… Marken lutar så för att täcka in allt blir det till att individanpassa vissa delar! Det är pyssligt men roligt!
 
Fina Dizni……Inte mycket grått runt nosen där, trots sina 7 1/2 år!  

 
Yttersta brädan på golvet, tjusigt urtagen vid stolparna!  
 
En bit bort finns det en liten yttepyttestrand, perfekt badplats om ni frågar Spajk!  

 
Spajk nästan sover under bordet! Betydligt gråare om nosen, trots sina 3 år!?  
 
Underbar blick 🙂

 
Nicklas sågar och sågar!!  Det finns ingen ström i stugan, så vi handsågar för att spara batterierna så länge som möjligt!
 
Raggarbränna 😉  
 
 
Häromdagen var ju ute själv och jobbade, jag snickrade typ halva dagen och solade resten 🙂 Men jag hann göra en del ändå, jag hann täcka sista delen, jag vågade mig dock inte på att konstruera någon lucka, det får nog herr From göra…
 
Men det är ju väldigt kul att snickra, så jag kastade mig över ett annat projekt, en grillbräda! Under gamla altanen hittade vi jättefina klinkerplattor från höganäs, vi har funderat hur vi ska kunna använda dom och kom på att några av dom kan vi ha uppe på altanen och ställa grillen på! Vi spann vidare på tanken och det slutade med att vi skulle ha en kvadrat på hjul att ställa grillen på, sagt och gjort!  

Färdigmålad! 
 
Jag tog inga kort under själva processen…. men det var lite kul att ger-såga med cirkelsåg, så även om det inte syns sen det blev svartmålat så är iaf hörnen fint gerade!
 
Innan plattorna….


Första raden…det var lite spännande att se om jag mätt rätt!


Det hade jag! Lite ojämnt är det för brädorna i botten var inte raka utan hade legat och slagit sig lite under altanen… men kära Nicklas sa dessutom att om jag lagt den hyvlade sidan uppåt hade det varit jämnare, men jag tänkte att om vi behöver lägga fog för att fästa plattorna så är det bättre med det ohyvlade uppåt, så jag tänkte rätt fast det blev lite fel…… Därför sticker några plattor upp, får se om jag orkar vända brädorna i botten… kanske!


Med grillen på plats!
Finfina hjul också, ett låsbart så inte grillen får för sig att åka iväg själv 🙂  
 
Ja, det var ett gäng bilder!

Nu återstår bara att måla allt svart ytterligare en gång, sen har vi hunnit med allt vi skulle göra denna sommar! Allt tar så mycket längre tid än man tror…. Men det blir bra!

 
På återseende!

Vår nästa gren :)

Blir rallylydnad 🙂
 
I Leksand har dom ”soliga torsda´n” en mysig tillställning med lite evenemang och happenings!
 
I torsdags var det uppvisning av rallylydnad och jag lovade i ett svagt ögonblick att komma… vi har typ provat en gång!
 
Jag gick banan några varv och det var banne mig inte lätt! Herregud, bara att hålla koll på höger o vänster var ju svårt….
 
Spajk däremot tyckte nog att det var lite lattjo 🙂
 
Elin hade kameran med och tog lite kort, tack Elin!!
 
Alltså….vissa bilder är ju snyggare än andra 🙂
Men här ska jag iaf gå runt Spajk när han ligger ner!  
 
I rallylydnad får man prata hur mycket man vill med hunden, Spajk såg något förvånad ut när jag gick och pratade med han!?  
Nåja, vi tog oss runt banan några varv utan större missöden, jag hade dessutom proffscoach Nina som support 🙂
 
Bara att stanna på rätt ställe i förhållande till skylten var ju ett äventyr! Men att samla ihop fötterna och stå stilla klarade jag av iaf, tack för det alla exercisnördar 🙂 Att sitta framför tyckte Spajk var jääääättekonstigt, om vi ska kunna starta måste vi nog träna det!
 
Vi hade några trevliga timmar i glada vänners lag! Tack för det!
  

 
Nåja, vi får väl se om det blir någon start…. men liiite sugen blev jag 🙂
 
På återseende!
Tjingeling!

Nostalgitripp….

På väg norrut tog vi en avstickare till Kjesäter, platsen där jag och Nicklas träffades i augusti 1998!
 
Folkhögskolan är tyvärr nedlagd, men byggnaderna står kvar, som ett minne över forna tider… Jag som är lite sentimental av mig kunde inte hålla tillbaka tårarna när vi gick över gården.
 
Jag har verkligen Kjesäter att tacka för så mycket, för utan det hade jag inte träffat Nicklas! Kjesäter är också förknippat med så många varma fina möten med människor som har satt avtryck i mitt liv. Dels från fritidsledartiden men framförallt från veckorna som konfirmationsledare. Så mycket glädje, skratt men också tårar som denna plats genererat.
 
Här är en bild över vädersträckshusen, i fönstret längst till vänster bodde jag i två år, jag kikade in genom fönstret och det kändes som tiden stått stilla!
 
På väg till ”mitt rum” passerar man kapellet, och tro det eller ej, men det var öppet! Det var känslosamt att kliva in, dofterna, ljuset och stämningen……  Vi har upplevt så mycket i detta rum!  
 
Den vackra ljusbäraren, tyvärr fanns det inga ljus att tända, men jag har fina minnesbilder av ljusbäraren fylld med ljus! Nu tror jag inte det brinner några ljus alls i ljusbäraren…. Undra vad som händer med den när hela stället säljs??? Hoppas den hamnar någonstans där den får tjäna sitt syfte igen…..  
 
En rolig bild mitt i allt sentimentala….. 
 
Jag vågar påstå att detta är ett av de vackraste fönster som finns……  
 
Vi gick en sväng runt husen och sneddade över gräsmattan, som så många gånger förr, in mot bokskogen. Det är något magiskt över bokskogen! Miatorpet stod kvar och solen silade så vackert genom löven, magiskt!
 
Jag var lite rädd att det skulle vara helt nedgånget och igenväxt, men någon sköter uppenbarligen gräsmattorna.  
 
Nicklas kikar upp mot ”sitt” gamla rum, på övervåningen bodde Nicklas under sina år på Kjesäter.  
 
Här under lönnarna fick jag en gång i september -98 ett brev…. Ett brev innehållande ett kort med middagsinbjudan, en middag som blev början på resten av mitt liv…..    
 
Klockstapeln luktade fortfarande svagt av tjära!
 
Jag kikade in i fönstern på huvudbyggnaden, det såg ut som om tiden stått stilla, att någon bara låst dörren och gått därifrån i tron att allt skulle fortsätta som vanligt…..  
 
Så mycket har hänt sedan mina år på Kjesäter, men det kändes ändå som om tiden stått stilla! Både jag och Nicklas reflekterade över att det blivit igenvuxet och att oxeln mellan vädersträckshusen blivit så stor! Men å andra sidan har det ju gått 12 år sedan vi var där….
 
Tack Kjesäter för alla fina minnen!

Semester

Direkt efter utställningen körde vi ju söderut till mamma, pappa, systeryster, Lars, Tuva och Axel! Som vanligt fantastiskt trevligt att ses! Det är lååångt att åka 🙁 Men vi har otroligt trevligt när vi ses! Systeryster och jag hade en sms-konversation en morgon om vad vi skulle göra, jag svarade ”bestäm ni, huvudsaken är att vi gör något tillsammans :)”
 
I måndags var Axel hos oss från strax efter 9 på morgonen till det var nattadax! Han tyckte det var väldigt roligt att vi låg och sov när han kom, att väcka Nicklas genom att kittla honom under fötterna var en hit 😉
 
Vi började med att åka till Katthult, fast det är bara turister som säger Katthult, vi infödingar säger Gibberyd som är gårdens rätta namn. Det är en privatägd gård som varje sommar invaderas av turister som vill se det ”riktiga” katthult. Så även vi alltså!
 
Fina utställningschampionerna Dizni och Spajk
 
Känner ni igen huset???
 
Alfreds drängstuga, numer omgjord till kaffestuga.
 
 Tuva läser om varggropen, för alla som kan sin Emil så vet ni ju att den ligger mellan snickarboa och korvboden, men här låg den bredvid kaninburen!
 
Spajk och Dizni i snickarboa 🙂  
 
Fina Axel filosoferar….
 
Efter besöket gjorde vi ett spontanbesök hos min kusin Andreas! Familjen har nyss skaffat valp, en liten ljuvlig sak vid namn Aila, så valpsöt!

Spajk fick komma ut och vara lekfarbror, något han klarade med bravur!
 
Axel o jag larvar oss!
 
Nu när vi vänstervarvat klart kunde vi äntligen borsta ur all lös päls!! Herregud!
Spajk gillar att bli borstad….
 
Säger bara en sak: Furminator 🙂  
 
Tisdagen var en dag i motorsportens tecken, började med folkrace och avslutades med speedway!
Det var vaaaarmt på folkrace, men hundarna klarade sig bra med lite skugga och vatten. Nu kanske nån tycker att det är oansvarigt att ta med hundar på dylika tillställningar, men jag kan säga att varken Dizni eller Spajk verkade lida särskilt mycket av varken ljud eller damm….
 
Spajk kikar fram bakom stolen
 
Dizni ligger bakom stolarna, sådär lagom ointresserad av folk/hundar/bilar…..  
 
 
 
Som sagt…. Spajk somnade!  
 
Eeeh, vill du nått, eller????????  
 
Axel läser program, kanske sett hur storasyster gör??? 
 
Systeryster!  
 
Lars!  
 
Axel ordnade bästa utsiktsplatsen, mosters axlar 🙂  
 
Spillevinken Axel Milde….  
 
Tuva är inte riktigt lika i förtjust i kameran….
Men jag är snabb med kameran, så lite smygfoton blir det 🙂  
 
 
En tuff brud!  
 
På vägen hem gjorde vi ett stopp på Kjesäter, platsen där och jag Nicklas träffades för 15 år sedan! Men mer om det i nästan inlägg!
 
På återseende!
 
Tack o hej, leverpastej!

Familjen From’s andra SeUCh

Tidig söndag morgon, på tok för tidig om du frågar Nicklas, styrde vi mot Alfta och SKK’ s utställning. Jag har bara goda känningar från Alfta då det var på just den utställningen för ett år sedan som Spajk tog sitt första cert 🙂

Den här gången var det tre kelpies anmälda, varav en var en tik i championklass. Alltid lite spännande att se vilka vilka som är ens motståndare! Vi var framme i god tid, nästan en timme innan utställningen skulle börja… 

Varken Dizni eller Nicklas var särskilt roade av väntan….. 
Det är skönt med hundar som kan sköta sig, både Spajk och Dizni stövlade in på området utan att bry sig det minsta om hundarna runt omkring, skönt! 
Dizni slog sig till ro och vilade tryggt mellan husses fötter! 
Spajk slog sig också till ro 🙂 
Ni observerar väl vår gigantiskt stora packning? En vattenflaska, en torkduk, godis och utställningskoppel, allt nedpackat i en tygpåse! Det var allt! 
Nicklas var rätt road av spektaklet utställning, med tält, burar och dräktklädda damer som skulle försöka resa tält 😉 

Vi skulle in i ringen som nr 6 så det var inte så lång väntan. Den tredje hunden var en tik, så Spajk var ensam hane. Han sprang så fint i ringen <3 Han stod också fint, så jag var så nöjd! 
Jag hörde domaren säga ”very good” flera gånger, och jag hör henne säga till sekreteraren excellent och ck 🙂 
YEEES!!!!!!!!! 
Jag blev så glad och Spajk fick fnatt och tuggade på sin fina rosett och betedde sig allmänt spattigt 😉 
Kritiken löd:
Very nice male. Typ prop and outlines. Typ head and expr. Good body. Enough angulated. Typ topline. Good feet. Moves very well from side, well in back and in front. 
Jag är ju verkligen ingen fena på engelska, men en översättning borde bli:
Väldigt trevlig hane. Typiska proportioner och (outlinje?!)  Typiskt huvud och uttryck. Bra kropp med tillräckliga vinklar. Typisk överlinje. Bra tassar. Rör sig mycket väl från sidan, bra framifrån och bakifrån. 
Vi var ju enda hane, så vi skulle in igen om bäst i rasen, championtiken blev bästa tik och vi fick springa några varv innan vi tillslut fick den röd/gula BIR-rosetten! 
Att bli BIR är ju rätt oviktigt, vi fick vårt cert och championatet och det var det vi var ute efter! 
Så 30 minuter efter utställningens start var vi klara och ute i bilen igen för att köra till Småland på semester! 
Det tog alltså Spajk 1år och sammanlagt sex utställningar att bli utställningschampion! 
Jag erkänner att jag tycker det är kul att åka på utställning, det känns lite konstigt att inte ”behöva” åka längre…. Jag väntar till Dizni blir veteran, sen kan vi åka bara för att det är kul! 
Jag hade ärligt inte riktigt trott att vi skulle ta det sista certet i år, så jag hade planerat in X antal utställningar under hösten, men nu kan vi ägna oss åt annat, typ brukstävlingar. 
En klubbkompis, Camilla, har en vansinnigt snygg hane, så jag ville gärna ha vårt championat klart innan hon får ställa i bruksklass… För om vi skulle konkurrera med Yoda så tror jag vi skulle få se oss slagna…. Exc hade han ju fått, men för att få cert måste man ju vara snyggast för dagen! Men nu Camilla är det fritt fram 🙂 
Det har varit antingen ris eller ros när vi ställt ut, antingen very good eller BIR/cert. 
Visst, man kan ifrågasätta utställning som merit, det är ju mycket upp till domarens tolkning av en rasstandard. Men ändå, det finns ju brukshundar som delats i två grupper, en grupp som går att tävla högt upp i klasserna och en grupp som går bra i utställningsringen. Titta på rottisar där det kan vara 20-25 hundar i öppenklass och typ 4-5 i bruksklass på rasspecial. Vad säger det om rasens utveckling och arbetskapacitet? Utställningsintresset finns ju uppenbart bland rottisägare, och nog borde man fixa meriter nog att bli champion? Men vad det jag, jag har ju ”bara” en tjh(fm) och SeUCh. 
Dock är jag stolt över att äga en rottis vars kennel ligger i framkant i landet i just konsten att kombinera exteriört snygga hundar med arbetsvilliga individer!
När jag ställde ut Dizni var vi typ 3-4 i bruksklass nästan varje gång, så hon har ju definitivt varit snyggast 🙂 
Jag var ju”tvungen”att köpa en maffig championrosett… Till det hutlösa priset av 100 kr! Men fin är den! 
Som sagt, efter utställningen hoppade vi i nya bilen och susade söderut, det är en dröm att köra en bil där bränsleförbrukningen ligger på typ 0,6 per mil! Sen är det ovant att köra sexväxlat, men det är väl en vanesak!? 
Fina skrytbilder!
Ja, det var allt för nu! 
Nu ska vi gå en sista sväng med våra utställningschampions 🙂 
På återseende!