månadsarkiv: augusti 2013

Lägesuppdatering!

Först ett stort TACK till alla som hört av sig och skickat hälsningar till Dizni!!

Idag har hon burit hem tidningen igen, så hon verkar inte ha några läskiga minnesbilder!

Såret läker fint och hon har fram tills igår varit så duktig och inte alls brytt sig om såret, men antagligen så börjar det läka rejält nu och då börjar det klia 🙁 Så nu är det krage som gäller, det får INTE bli nå knas med läkningen!!! På tisdag tar vi stygnen och på lördag åker vi till Palestina, så vi hoppas det läker som det ska.

Det var en händelserik helg, inte nog med att Dizni gjorde illa sig, dessutom bröt systersonen Axel armen!? Han trillade ner från trädkojan och landade på sin arm så illa att den gick av….. Men han tog det hela med gott mod, han är en tuff kille!! Så nu har både Moster och Axel brutit armen 🙂

När det gäller fröken D så kom räkningen från Falu djursjukhus i går…. Jag säger bara TACK till försäkring, jag fattar inte att folk har sina djur oförsäkrade!!!

Grundavgift vid besök 245 kr
Undersökning 450 kr
Narkos/Sedering/Anestesi 2700 kr
Operation inkl. op. material 3900 kr
Medicni och material 495 kr
Dropp 505 kr
Jouravgift 5391
Direktreglering 170 kr

Summa 13857 kr

Inte gratis!!! Dock täcker försäkringsbolaget 9750 kronor och kvar till oss att betala 4107 kronor. Tack för det!

Annat som har hänt och som vi också blivit gratulerade för är ju att Spajk numer är uppflyttad till elitspår! 3:e gången gillt satt alla bitar och poängen räckte till uppflytt.

Som vanligt var det trevligt att tävla, kända medtävlare och bra väder, vi lottades till nr 5, sådär mittimellan. Vi fick vänta typ 45 minuter ute vid spåret, hann rasta i lugn och ro, skönt.

Vi började med bakspår 🙁 J-vla skit! Men ett snyggt bakspår 😉

Fullt på spåret, trots att delar av spåret gick i djupa skogsmaskinsspår och sen vinklade upp ur spåren, rätt risig terräng, två diken hoppade vi över och växlande terräng. Kul spår men lite drygt att gå.

Det kändes längre än 1300 meter, men vi hade gått runt på 21 minuter, så vi hade god marginal.

Tillbaka till klubben och uppletande, jag var lite nervös!? Men jag hade en plan som jag körde 100% på. Använda vinden och göra genomtänkta skick. Betyg 9/9 🙂 Dom drog på lätt tugg på första föremålet och ett slarvigt avslut.

Det var rätt mycket publik vid rutan och när vi var klara vände sig domaren till publiken och hade typ ”öppen bedömning” och sa: Dethär var ett uppletande som det ska se ut, hunden jobbar helt fenomenalt bra, målmedvetet utan att rusa, går upp i vind och letar sig in mot föremålen.Mycket snyggt.

Vi fick varma applåder, kul med en engagerad publik!

Sen var det då lydnaden…. Den glömmer jag helst! Fy vad pinsamt dåligt det va!!! INGET av momenten var jag riktigt nöjd med 🙁 Om man ska se det positivt så kan man väl säga att vi har en hög lägstanivå….

Fria följet hade jag god lust att bryta, blä 🙁 Jag gick bara och önskade att momentet skulle vara slut!

Fritt följ 6 6,5 äter gräs, släpp vinkel, lockar, ss, släpar. pos.
Ink m ställ. 9,5 8,5 steg i ställande, avslut
Framåt 5 5 långt, snett, stannar, tempo inkallning
Kryp 6,5 6 hög bak, 2 dk,
Skall 8,5 8 ngt glest
Tungapport 6 6,5 tempo in, tveksamt grip, sned sitt
Hopp 10 9,5 kort stopp
Plats 10 10

Jag trodde absolut inte det skulle räcka, men med typ 10 poängs marginal på lydnaden klarade vi oss!

Men nu är det avklarat och vi satsar mot nya mål!

Vi har också debuterat i elitbevakning, vi bröt dock efter spår och patrullering.

Spajk gjorde allt jag bad honom om, tyvärr var jag dåligt påläst så jag slängde bort massa poäng på spår/patrulleringsmomentet, en dyrköpt läxa! Men nu vet jag vad som gäller!

Han spårade dock finfint och hade alla apporter med in, både trä, tyg, plast och metall, duktig kille 🙂

Patrulleringen gjorde han kanonfint, men just själva momentet patrullering är en bedömningssport vilket jag bittert fick erfara, rätt ställe och rätt håll på markeringarna, men ”fel” typ av markering!?

Jag blev sur/besviken/uppgiven och åkte hem och laddade för högrespåret som var dagen efter, ett klokt beslut visade det sig ju 🙂

Men vi tar nya tag nu på lördag!

En annan rolig nyhet är att Maria bestämt hane till Spajk´s syster Vizzla! Maria har lånat in Vizzla för en kull, så kul att linjerna går vidare i avel. Det är inga dåliga meriter som dom lilla I-barnen har, trots sina unga år. Vizzla själv är den enda kelpien i landet som har titeln IPO1, bara en sådan sak! Hon har dessutom CERT och CACIB på utställning.

Sen har vi ju då Spajken med sina elitspår, elitbevakning, elit lydnad, SeUCH, TJH(FM)

Bland övriga syskon kan nämnas elitlydnad och högre spår, estnisk champion, estnisk vinnare och landslagsrepresantant för Estland i agility, anlagsprov för viltspår, hoppklass 2 i agility, under utbildning till räddningshund i Norge, det är med andra ord allsidiga och snygga hundar! Inget för en förstahundsägare, men i rätta händer helt underbara arbetshundar, oavsett gren.

Pappa till kullen blir Korad Vickulas Joo-då, för mer info om kullen läs Marias blogg här.

Kika in på www.arrdiz.se och titta på de nya protokollen som ligger där, jag pysslat lite när jag nu i två dagar varit hemma från jobbet med halsont 🙁  

Jag återkommer efter helgen med rapport!

Tänk vad en tidning kan ställa till med……

(Det finns bilder i inlägget som kanske inte är lämpliga för känsliga personer….)
 
En rätt vanlig morgon i Fromhem, militärklädda och redo för en övningsdag, Nicklas packar bilen och jag ”ska bara” rasta hundarna innan det är dax att fara!
 
Vi går som vanligt förbi brevlådan och hämtar tidningen, som jag som vanligt ger till Dizni som får bära den hem till husse. Som vanlig sätter hon världens fart, stolt som en tupp med tidningen i munnen. Jag hinner se att tidningen viker upp sig vilket gör att hon då inte ser var hon springer, jag hinner tänka ”men shit, hon måste ju stanna!??” men icke, så i full fart dundrar hon in i bilen, jag hör en svag duns och ett skrik och hon släpper tidningen och springer in till Nicklas. Jag springer nedför vägen och möter Nicklas som skriker ”hon har slagit upp ett stort köttsår, ta fram första förband”
 
Jag passerar bilen och ser att det sitter päls på avgasrören och fattar vad som hänt……….
(Nu är det ju ingen päls kvar, för bilden är tagen idag….)
 
När jag kommer fram ser jag att blodet forsar nedför frambenet på fina Dizni och jag sliter upp mitt förband, Nicklas håller händerna över såret och vi bär/släpar/drar ut henne på gräset och lägger ner henne där. Då ser jag såret som glipar rejält och ett blodkärl som pulserar ut blod….
 
Såret är ca 15 cm långt och har tydliga märken efter avgasrören……
 
Vi försöker lägga ett tryckförband, men det är inte lätt att göra på ett sår som börjar mitt fram på bröstkorg och går in mellan frambenen!? 3 förband senare har vi lyckats att få stopp på den största blödningen och börjar tänka lite rationellt!
 
Jag sitter med Dizni på gräsmattan och Nicklas fixar iordning bilen för att jag ska kunna sitta i baksätet med henne. Nicklas går in och tvättar sig för att inte bloda ner i bilen, han kommer ut och säger ”det är blodspår i hallen och köket, men det får vara, nu åker vi”
 
Fina underbara Dizni, det måste göra vansinnigt ont, men hon låter sig bandageras och protesterar inte ett dugg, bästa fina fröken D!
 
Vi bär in henne i bilen och jag börjar skicka sms, först till kompisen Elin som jobbar på djursjukhuset, sen till uppfödar-Anna som också jobbar där, jag ringer journumret som såklart öppnar om ca 45 minuter!?
 
Både Anna och Elin svarar snabbt och Anna ringer och förvarnar om vår ankomst, tack!
 
Nicklas kör fort, han säger ”Jag kör i 130, så kom inte och säg att jag ska köra fortare”…. Vi börjar fundera på praktiska saker, Nicklas har ett förband som han förväntas övningsleda, jag ska mönstra in hundar och köra hund,  vem ska stanna med Dizni? Hur tar sig den som inte stannar från djursjukhuset och ut på övningsfältet?
 
Fina Dizni bara ligger i mitt knä, det har slutat blöda och hon tittar ibland på mig med sina stora bruna ögon och jag tycker mig se en tacksamhet! Det måste göra ont som fasen…. Men inte en min gör hon, bara ligger och låter sig klappas.
 
Förbandet är inte vackert på något sätt, men det funkar. Tack försvarsmakten för alla gånger vi övat omhändertagande!!
 
Väl framme i Falun möter Kalle upp och hämtar Nicklas så iaf en av oss kan vara på plats och börja öva. Vi har ju resonerat oss fram till att hon säkert blir kvar en stund på djursjukhuset och varken jag eller Nicklas har nån lust att sitta och vänta….. Jag och Dizni får vänta en stund innan vi blir insläppta, lååååånga minuter!
 
Jag passar på att ta lite kort……
 
Det var mycket blod….
t.o.m. på motsatt tass!
 
Ett rätt blodigt förband…. Som sagt, det var inget vackert förband, men det funkade!
 
Vi lärde oss att det går åt fler än ett förband, det första misslyckades vi helt med, det andra satt bra och det tredje satt perfekt! Såhär i efterhand hade det ju varit smartare att hämta en handduk och en rejäl elastisk binda, men det är lätt att vara efterklok! Vi jobbade iaf som om vi aldrig gjort annat, jag och bästa Nicklas!
 
Jag var väldigt sugen att lätta på förbandet och titta, men jag vet att man inte får, så jag var duktig och lät förbandet sitta….
 
För er som inte vet det så luktar blod äckligt…..
Nicklas hade tvättat sig, men jag hann inte det, så jag var rejält blodig och luktade blod…..
 
 
Fast inte där klockan suttit 🙂
 
Vi blir insläppta på djursjukhuset och vi lättar på tryckförbandet, såklart börjar det blöda igen och en sköterska springer in och hämtar nytt förband! Att hon springer in gör ju att jag inser att det är lite allvarligt…..
 
Vi lägger nytt förband och får komma in på ett rum och strax dyker veterinären Emma upp och vi byter till ett ännu bättre förband. Vi tittar på såret och ”flyttar runt” lite på huden för att se hur det ser ut runt omkring själva såret. Hon berömmer Dizni jättemycket för att hon är så snäll och hanterbar! När hon ska linda runt magen på Dizni får hon en slick på näsan och hon tycks tänka att Emma är ännu en snäll veterinär 🙂 Dizni får smärtstillande och Emma förklarar att dom har massor att göra men att dom ska ta hand om henne så snart dom kan. Jag förklarar att jag har planer för dagen 😉
 
Vi bestämmer att Dizni får stanna och jag tvättar mig hjälpligt innan jag sen pussar Dizni på nosen och går därifrån, liiiite jobbigt men jag liter helt och fullt på personalen! Tack Falu djursjukhus! Helt underbara!
 
Jag övar under dagen och det går finfint, Spajk imponerar 🙂 Det var ju hans första riktiga övning! Han tar ljud på 100 meter från en smygande fiende! Ingen fiende går säker när Spajk spetsar öronen 😛
 
Helt ärligt var det skönt att ha något att tänka på, att vara omgiven av vänner som bryr sig gör gott för hjärtat. Tack alla som kramade och engagerade sig, en klapp på axel och en blick är värt mycket i sånna lägen!
 
Efter övningen åker jag upp till djursjukhuset för att höra hur det gått, jag får beskedet att hon ännu inte är sydd p.g.a. alla akutfall som kommit in under dagen och Dizni´s skada är ju faktiskt inget man dör av, det inser ju jag också….. Även om det såklart varit bäst om hon blivit sydd på en gång!
 
Jag återvänder till plutonerna och hänger på mitt gamla gäng för att käka på hamburgeresturang, inte för att jag är hungrig utan för att skingra tankarna…..   
 
Nicklas gör som jag, hänger på sitt gäng, tack för mobiltelefonen som gör att vi har kontakt trots att vi är på lite avstånd.
 
Efter maten är det några timmar kvar innan Dizni beräknas vara ihopsydd, snälla Martin väntar med mig och vi går en sväng, pratar ”väder och vind”, dricker lite kaffe och fördriver några timmar till, tack snälla Martin som underhöll mig i väntan på bättre tider!
 
Jag återvänder ytterligare en gång till djursjukhuset och får besked att det dröjer ett litet tag till och jag sätter mig för att vänta, efter ca 15 minuter kommer en jättegullig vet. ut och säger att Dizni kan få stanna över natten istället för att jag ska vänta kvar. Tack!
 
Jag kör hem och oroar mig lite för vad som väntar med blodspår i hallen…..
 
Jag pratar med Elin, plutonchefs-Anna och Nicklas i telefon på vägen hem, så jag inte behöver grubbla så mycket!
 
Väl hemma möts jag av detta……
Blodfläckar på trappan……
Förband på gräsmattan…..
 
Blodspår i hallen…..
 
 
Det var inte roligt att skura golvet och ännu inte veta hur det gått för fina Dizni…..
 
Sent omsider ringer iaf veterinären och säger att Dizni är ihopsydd och att allt gått bra, inga större skador på senor eller muskler, men att det var ett långt sår och många stygn. Strax efter det ringde Nicklas och ville bli hämtad, så med flocken nästan samlad var det sovdax efter en lååååång dag!
 
Jag måste ge en stor eloge till Falu djursjukhus, trots överhopade med jobb och inkallad extra personal var dom tillmötesgående och proffessionella! Dom erbjöd ju Dizni att kostnadsfritt stanna över natten för att jag skulle slippa vänta.
 
Nåväl, idag var det dax att hämta fina fröken….. Hon kom glatt viftande på svansen in i rummet, helt oförstående till all uppståndelse hon orsakat!
 
Det var ett rejält sår…….
 
22 stygn och ca 15 cm långt!
 
Nu blir det smärtstillande och infektionsdämpande i ca 7 dagar, morgon och kväll.
 
Hon är hittills opåverkad av såret!?
 
Ja, tänk så det kan gå!?!?
 
Maximal otur….. Men så skönt att hon är så genomsnäll och underbar att hantera.
 
Tack till alla som frågat och brytt sig om oss!
 
Är det så att ni vill lämna en kommentar, men tycker att det är krångligt via bloggen? Lämna en hälsning i gästboken istället!
 

Spåruppdatering

Ja, här kommer mer spåruppdatering!!!
 
Det är så himla kul att skissa och fylla i boken med färger och grejer! Har ni inte testat så gör det! Jag kör dessutom med en app i telefonen ”nya spår” så då vet jag exakt hur lång tid spåren tog och jag vet hur lång effektiv spårtid jag har, jag kör en gång när jag går spåret och sen kör jag en gång till när jag spårar med Spajk, förhoppningsvis blir sträckan densamma!
 
Som ni ser på spåret här så har jag gått drygt 200 meter längre när vi spårade!? Men jag vet varför…det var ett jäkla snurrande på två ställen, men det var tooookvarmt och kvavt 🙁
 
Dessutom stötte jag upp ett rådjur när jag gick ut spåret, ett bra test! Han snurrad lite men hade jag inte vetat att det varit ett rådjur hade jag inte märkt det, skönt!
 
 
Han gjorde ett helt okej upptag, lite springig men ändå fokuserad. Just där spåret ligger är det rätt mycket folk som går, men han verkar inte så störd av det, han kan ibland ”kolla av” terrängen runt men han återgår till rätt spår hela tiden, för mig gör det inget att han kollar läget sålänge han inte byter spår!
 
Just det, direkt efter spåret gick jag och gjorde ett uppletande, bytte direkt från sele till täcke och körde, måste ju testa! Ibland på tävling är det tajt schema och då är det bara att tuta och köra, trots att spåret tagit på krafterna kämpade han och hittade 4 föremål på 4 minuter, tungan var lång som en slips men han gav sig inte, gullehunden!
 
Lite patrullering stod på schemat också, jag testade att köra ljud med radio, d.v.s fästa en radio i skogen och sen ”klicka” med en annan radio när det var dax för ljud. Nu hade vi en jäkla otur att just där radio´n satt kom det mass folk 🙁 Men Spajk tog ljudet fint ändå 🙂 Jag borde ju såklart gjort en fast bevakning så folket hann passera, men jag fick nog lite hjärnsläpp!?  
 
Vi gick hela sträckan ner och tog vinden först, men han hade några markeringar på min vittring från när jag monterade upp radion, såklart, det blir ju ett spår!
 
Jag hade lite lokalt hjärnsläpp även där, jag rekade från bilen och lade ut vindmarkeringen från bilen, så jag körde bil ner, stannade bilen och gick ut med jackan som fick vara vindfigge. Så gissa vad som hände när jag kom dit? Jo, det fanns ju massa vittring av mig där? Han blev väldigt markbunden och började spår mig 🙁 Jag gick ett varv i lilla ”rondellen” och när vi kom tillbaka gång två tog han vinden fint! Skönt! Full fart ut och kampa järnet med bitskinnet som låg där!
 
I måndags fick jag var prao i sökgänget 🙂
 
I utbyte mot att jag var figge fick jag två spårupptag, tack Tuttan! Ett var struligt som f-n….. snurrigt och lina som fastnade och allmänt dåligt 🙁
Det andra var klockrent!
 
Vi körde uppletande också, en svår ruta med terrängskifte och snår… Inga naturliga ställen att skicka på, dessutom lyckades han fasta och slita sönder sitt tjänstetäcke!? Så det måste jag laga innan tävlingen till helgen.
Han jobbade fint, vi tog ingen tid men jag tror inte det tog mer än 5 minuter att hitta dom 4 grejerna.
 
I tisdags var det dax igen 🙂
Fast jag var inte sugen att åka till skogen, så jag åkte ner till centrum och lade spår där. Kul!
 Här är alltså min skiss…..
 
 Eniro´s bild av spåret, jäkla blogger vill inte som jag vill, så jag kan inte göra den större 🙁
 
Men det var stundtals mycket fint spår och stundtals inte bra alls 🙁 Det var svårt att spåra på träbron och sanden, på bron fick jag hjälpa han medans sanden klarade han själv, det var jobbigt i sand, han stannade och fnös sand ur nosen flera gånger 🙂 Men han löste det själv, kul!
 
Inga problem att marken var smittad, skönt! Han brydde sig inte heller om tanten med hund som cirklade runt oss typ hela spåret…. Jag tror också det var hennes hund som snott näst sista apporten som var ett hundkex i en platspåse, den var borta när vi kom till stället där jag lagt den!? Men det fanns ju en tennisboll som slut så Spajk var nöjd 😀
 
 Det var alltså asfalt, gräs, träbro och sand som underlag, variation är kul!
 
I dag var vi i Falun och träffade Elin och Sandra för lite bevakningsträning, så kul när det blir en liten grupp som kör! Alla hundarna fick en patrullering med ljud och vind, alla jobbade jättefint! Kul!
 
Vi hann lite spår också, två upptag som Elin lagt, ingen tvekan om håll trots att han vimsade lite! Hoppas vi har en uppåtgående trend på spåren nu när det närmar sig tävling……
 
En skiss på patrulleringen
 
Sen fick jag en glad nyhet, SKK har äntligen uppdaterat hunddata, så nu är Spajk officiellt champion 🙂
 
 
Till veckan är planen att köra lite lydnad och lite uppletande och sen vilar vi oss i form!
Håll tummarna för oss i helgen!
 
Tjing o tack för nu!

En vanlig fredagkväll!

Ja, eller kanske inte en vanlig fredag, men trevlig!
 
Nicklas hade konfirmation och jobbade så jag packade in hundarna i bilen och åkte till klubben och tränade lite.
 
Det gick väl sådär…. Vi laddar ju för nästa helg då vi gör vår debut i elitklass bevakning!! Det är en hel del att slipa på i lydnadsbitarna, men herregud, tuta o kör! Friskt vågat hälften vunnet!
 
Vi avslutade med att köra lite agility, det är kuuuuul säger Spajk men jag känner mig sååååå långsam och alltid på fel plats, men om veckan hade 10 dagar och dygnet många fler timmar skulle jag lätt köra agility också!
 
Vi nötte och då menar jag verkligen nötte jag framåtsändande…. HERREGUD hur svårt ska det vara? Jag har berättat för han tusen gånger att han ska
1. Gå fot,
2. Springa rakt fram i 15 meter/9 galoppsprång,
3. Sakta av till skritt,
4. GÅ genom gruppen,
5. Fortsätta gå rakt fram,
6. Komma som ett skott när jag ropar,
7. Gå fot
Sen vända och göra alltihopa igen?? Hur svårt ska det vara att fatta? Jag har visat, övat och prövat men nja… han gör alla saker, men det är lite olika ordning på när han gör det!? Jaja, vi fortsätter väl att öva….

Men roligt har vi 🙂 Vilket ju är huvudsaken!  

 

Vi övar kontaktfält!
Det är tydligen viktigt i agility, så det är väl en bra början!?  
Jaha matte, ska jag gå zick-zack mellan dom gula pinnarna!???? DET kunde du ju bara sagt från början, jag är inte DUM….

Typ så kändes det, jag hade klickat och visat med händerna hur han skulle göra, han tittade på mig som om jagkom från yttre rymden men när jag helt enkelt bara stod stilla så var det visst jätteenkelt?!???

 
När vi hade kört några gånger gick han hela slalomen utan avbrott! Duktig liten Spik, ja, vi vinner ju inga tidstävlingar men vi kör inte bil i 120 km/h första gången vi kör bil heller 😉
 
Efter träningen tog jag hundarna på promenad i skogen, det var svalt och skönt och vi gick över stock och sten. Balsam för själen!
 
Fina fröken D gör sitt favorittrick, att hoppa upp på stubbar!
Fina fina Dizni!
 
 
Spajk kan också! Liiiite trångt blir det ju förståss! 
 
Men maaaaaatte, jag står ju NÄSTAN på stubben jue? Dumma Spajk tar ju all plats???
 
Titta matte, det var en stubbe här inne också? Tittut  🙂
 
 
Precis bredvid klubben ligger en terränghoppningsbana, perfekt för lite balansträning!
 
Ameeeeen matte, det var faktiskt inge kul att ligga här 🙁
 
Men såååååå söt!
 
Titta matte!
 
Jo, alla bilder blir ju inte bra 🙂 Men vi har spaning åt alla håll kan man säga!
 
 
 
Ja, man har inte roligare än man gör sig…..
 
Fina Dizni!
 
Det var alldelles tyst i skogen och solen sjönk bakom träden, jag tänkte för mig själv när jag gick där ”hade jag inte redan varit religiös hade jag blivit det av en kväll som denna”

Tjing o tack för nu!

Fler Åsenbilder!

Jag har ju, tack var min kära make, börjat använda dropbox, ett litet smidigt hjälpmedel, bilderna går direkt från mobilen till dropbox och sen kan jag hämta upp dom var jag vill, smidigt!
 
Så av den enkla anledningen kommer här ett inlägg med bara mobilbilder från Åsen!
 
 
Ett av projekten för året har varit att få altanen helt klar, därför stod målning på schemat!  
Vi maskerade noggrant!
 
Spajk förstår inte riktigt att plasten ska ligga stilla! Han är rätt oförstående till att vi ”bara” jobbar….
 
Vår målning fick ta en paus…..
 
Det kom en liten skur…….
…..vilket fick oss att inse att vi nog borde fixa lite nya hängrännor…..
 
Vi lever lite spartanskt med pappmugg o kaffe i termos, men det blir mer effektivt när vi båda två jobbar än att en av oss ska stå i köket och fixa!
 
Vår ständiga följeslagare radion står mitt på bordet, den står på hela dagarna, ett rogivande sällskap!
 
Å så en bild som inte aaaaaaaaalls hör till inlägget egentligen, men nu kan jag ju visa den!
 
Vi var bjudna på bröllop och det var pengar som skulle vara present, jag googlade lite och hittade ett enkelt sätt att vika blommor på, plättlätt!!!! Å rätt häftigt, undra just var man köper frön till dylika växter??
 
Det var allt för nu!
 
Tjingeling!