månadsarkiv: mars 2014

Hänt sen sist….o lite bilder!

Jag har fått foto-inspiration, varifrån vet jag inte, men kul är det! Jag försöker ju vara lite kreativ och köra manuella inställningar, inte lätt men kul! Tyvärr är inte mitt tålamod så stort, jag vill ju ta knivskarpa bilder med skärpa på rätt ställe NU! Inte när jag tränat x antal gånger, utan NU! Jag vet ju precis hur jag vill att bilden ska se ut, men tyvärr verkar kameran inte förstå vad jag vill…. Tur Spajk och Dizni är tålmodiga och vill vara modeller! Men bilderna är idag fotade med manuella inställningar, några är bra, några är dåliga, tur motivet är charmigt 🙂  
Spajk är ju överlycklig över den dm snö som föll i veckan, han snövaranar sig efter bästa förmåga i minsta lilla snöfläck! 

Hmmm, skärpa på rätt ställe, i en dunkel skog med två studsande hundar…. Men tänk OM denna bild varit skarp och snygg? Hur cool hade den inte varit då?? Nåja, ni får se den ändå!  
Dizni fick ju lite skärpa, alltid något!  
Alltså, jag vill gå en fotokurs!!!!! Men det är så mycket som ska bli rätt… 
Det är ju lättare att fota saker som är stilla…  
Apropå lilla Spajk, han äter antibiotika, lillkillen! I torsdags ville han inte kissa riktigt, och när han skulle bajsa så bara lade han sig ner på marken och pep… Inte kul! Så det blev en sväng till Falu djursjukhus på fredagen, för övrigt det bästa djursjukhuset som finns! Det blev ultraljud och där hittades det en något förtjockad urinblåsevägg, inte så mycket, men då inget annat verkade onormalt så sa veterinären att det troligtvis var det som orsakade problemen. Så det blev antibiotika i 10 dagar, sista tabletterna tas på måndag, sen ytterligare 7 dagars karens, men sen är vi tillbaka igen! Han skulle hållas ”lite lugn” men fick vara lös och springa på promenad, men vi skulle undvika sökträning. Men spår sa hon inget om, så vi spårade lite idag! 

Det var så fint, i verkligheten, men det gula gräset, solen och så chokladfärgade Spajk, bilderna blev ju inte riktigt som jag tänkt mig, men han står ju helt okej! 

Fina Spajk!  

Inte så fina Spajk…. 😉  
Ursöta lilla Spajk 

Flyyyyyyying Spajk!  
Vi spårade som sagt, på fältet ni ser på bilderna. små kvadratcentimeterstora tygbitar som apporter, han missade inte en enda! Dammsög spåret såååååå fint, letade och letade vid apporterna och markerade med fin intensitet. Det var inte så långt, kanske 400 meter, men det var lagom såhär i början på säsongen och dessutom skulle han ju vila….
Jag brukar tänka på vad Tobias och Jens sa på deras spårföreläsning, att nosen aldrig ska vara mer än 10-15 cm ifrån kärnan. Vi är långt ifrån där ännu, men jag har ju lokaliserat var han ”springer” och det är i terrängskifte och vinklar, så det ska vi träna mycket på!! Men kul att han tog alla apporter idag, fast när vi hade lite motvind fuskade han och gick några meter i vind, men det är ju inte så konstigt, vi gick ju i rak motvind så apporten låg ju rakt framför oss, fast 4 meter längre fram. Vi måste dock träna lite mer på liggmarkeringarna, han ”vänder upp” lite mot mig innan han lägger sig och så vill inte jag ha det, träna mer!!! 
Jag blev lite filosofisk där när jag gick och bromsade i linan, hur i hela världen funkar hundens luktsinne??? (Å hur svårt kan det vara att i ett tävlingsspår hitta dm-långa pinnar när det uppenbarligen funkar att hitta cm-stora tygbitar!?!?!) Nu har vi ju också missat pinnar både här och där, men ändå, hur i hela världen fungerar det?? 
Fina fröken Dizni fick ju också spåra, hon tuffar på och kom runt och i Dizni-värld var det ett helt okej spår!  Hon hittade både pinnar och dental-stix i spåret och som bonus hittade hon en burk kattmat och Dizni´s lycka är total! 
Det var allt för nu, på återseende!!  

Bildbomb!!!

Här kommer en riktig bildbomb! 
Lite blandade bilder från helgen, kära mamma och pappa var på besök så vi tog en tur ut till Åsen. Sen har ju isen på Siljan gått, så då kom ju sanden fram och det blev såklart en promenad där i eftermiddagssolen. 
När vi var på Åsen gick Giiisen till de sälla jaktmarkerna, till Spajkens stora sorg…. Men jag lovade att vi ska köpa en ny och då blev han glad igen! 

Men trots att giiiiisen var i två delar kunde den bäras omkring! 

Vi skulle mäta lite inför vårt bygge av förråd, Spajk ville hjälpa till…. Tyvärr var han rätt kass på att mäta, han kunde ju inte ens hålla måttbandet!?! 

Vi grillade såklart korv, ett ständigt inslag på meny´n på Åsen! 
”Grisöra” får sig en ny innebörd….
Hur söt som helst! 
Dizni i himmelriket, nära till grillen och obegränsat med mys av mamma och pappa! 
Lite promenadbilder! 
Det var en härlig sol, dock lite väl blåsigt, men å andra sidan så var vi helt ensamma ute, ganska skönt!

Hur söt är inte Dizni med örat på vift?? 
Lite actionbilder! 
Spajk är ju snabb som blixten, svår att fånga på bild…. 300 bilder tog jag, 70 behöll jag efter första gallringen och ca 30 är kvar nu. 

Även Dizni lyckades jag skrämma upp i galopp!
Ser ni det ljusa på hennes högra ben? Det är minnet från hennes olycksaliga tidningsbärning…. 

Ser ni bollen?? Spajk skulle kunna springa benen av sig för sin älskade boll, en innebandyboll han hittat nånstans! 

Inte bara actionbilder! 
Otroligt häftigt att kunna gå på botten, det är mjukt och sviktande, perfekt att springa på! 

Denhär bilden är så häftig!! 
Spajk är mest intresserad av sin boll medans Dizni mest är intresserad av att jaga Spajk! 

Alla bilder är inte jätteskarpa, men håll tillgodo! 
För er som saknat dom så kommer snart lite nördiga inlägg om både sök och spår, håll ut!! 
På återseende! 

spårdax i fiendeland!

Lördagsmys får en ny innebörd! 
Då typ hela sökgänget drabbats av förkylning var vi två tappra själar som sågs i Leksand (även kallat fiendeland 😉 ) Att köra sök på två är inte så utvecklande, så vi körde spår istället. Inte ett tråkigt alternativ om ni frågar mig!  
Det hade kommit några förhatliga cm snö, vilket kullkastade våra planer ganska rejält! Istället för att spåra på en stor parkering fick vi åka in till centrum där det var lite uppkört och upptrampat. Jag vill inte att varken Spajk eller Dizni ska gå på syn, nu blev det lite synintryck iaf, men vi försökte iaf begränsa det så gott det gick! 
Maria och jag lade varsitt lite längre spår och varsitt litet ”nu-är-det-dax-att-låta-nosen-jobba”-spår. 
Jag hade både kamera OCH batteri med, jihuuu! Så även om vädret inte var det roligaste så blev det lite bilder, tack Maria som fotade!!!! 
Spajken väntar på att få spåra iväg, vilket han får när han ligger lugnt och fint, fokuserar på spåret. 
Skulle jag inte lägga ner honom så blir det bara flams och trams och massa spring… Jag har provat lite olika varianter, men alltid återgått till dessa lite mer samlade spårstarter. 

Han spårade inte jättebra, han var lite ofokuserad och hade inget riktigt ”driv” i spåret!? Men vi löste det och med tanke på att det var årets första spår på asfalt så får det godkänt ändå. 

Titta matte!!!
 Får jag min belöning nu?? 

Yeeeeeesssss 🙂

Jag försöker vara noga att han ska ha lika mycket fokus på apporten som på belöningen, ett problem vi ständigt brottas med…. Denhär apportern tänkte han dessutom strunta i att markera *morr* Jag hade gått på asfalt men fick för mig att lägga slutet i en blomsterrabatt och sen fortsätta från spåret på gräsmatta… inte smart!

När spåret gick över på gräset tyckte Spajk att det var plättlätt och ville gääääärna fortsätta spåret istället för att markera apporten, träna mera!  

Sen då Maria och min nya schäfer-favorit Cliff! 
Så samlad och fokuserad, Me Like! 
Spåret gick kanonbra, han dammsög spåret så fint så! 
Vi var övervakade när vi fikade och taktik-snackade 🙂 
Sen då våra ”riktiga” spår, först ut var Cliff. 
Han hade full koll på uppgiften. Kul att se när underlaget gick från gräs till grus, DÅ blev det lite jobbigt och han jobbade på bra för att fästa i spåret igen. Just där var det ganska tydliga avtryck i snön, men icke att han fuskade utan jobbade på med nosen och efter nån meter var han som bunden i spåret igen, finfint! 

Som taget ur vilken schäferkennelreklam som helst 🙂 
Liggmarkering gäller, snyggt! 
Cliff blev lite störd när jag nästan stod i spåret och fotade, men han lät sig lockas av spåret istället! 

Spåret gick på gräs, asfalt och grus, mitt på Noret i Leksand! Det var ju en hel drös lördagsflanörer ute, trots det ganska usla vädret, men det var en störning som Cliff fixade galant. 

Jihuuuuuu, jag hittade min boll säger Cliff! 

Maria var snäll och fotade, jättekul, 268 bilder blev resultatet av dagen! 

Efter Spajkens ganska halvskrala start så fanns det ju viss utvecklingspotential!  Han hade nog legat i bilen och funderat lite över spårens hemlighet, för när han fick komma ut igen så var det lite annat drag under galoscherna!  

Hittade apport=belöööööööning! 
Vita kompresser var perfekta apporter, syntes inte alls! 
Vi hade klättrar över staket…
Men Spajk är en noggrann kille och gick såklart under staketet, hur söt som helst! 
Kan ju säga att jag INTE gick under staketet utan smidig som en panter kröp jag igen, ”tyvärr” finns inga bilder på smidighetsövningen 😉 

trallalala trallalalala spåra på, spåra på… 
Tills vi hittar nått som renderar belöning! 
Folk som störning??? Nej säger Spajk, ge mig bara min boll!!! 

Nej, jag kan ju faktiskt inte veta vad Spajk spårar precis just där, men när vi gick ut på gångbanan hade han ju mitt spår i nosen, och huruvida han bytt spår eller inte lär ju märkas när jag vinklar av från gångbanan….
Tänka sig? Han hade fortfarande kvar ”mitt spår” vilket ledde till fler funna apporter! 
Som sagt, vi ska jobba mer på fokus på apporten….. Här har han tassen på den lilla kompressen, men han ger blanka f*n i den, han vill ha bollen. 

Mer trottoar, när jag gick ut spåret var det två par fotspår till förutom mina, när vi sen skulle spåra var det betydligt fler…. men som sagt, vinklarna är ju beviset på om han bytt spår eller inte. 

Nu var det ju lite hjälp att jag faktiskt gått från asfalt till gräs… så det blev ju lite lättare när vi gått upp på gräset. 

Här blev det lite problem för lilla Spajk…. 
Han funderade en stund innan han sen tillslut bestämde att jag faktiskt gått över just precis där! 

Fina Spajk! 
Det var spår även till Dizni, inte långt och inte så svårt, men hon var nöjd ändå.
På bilderna ser det ju ut som hon spårar riktigt fint, vilket är lite missvisande, hon flamsade mest runt och ”duttade” lite i spåret…. Hon hittade dock godisen som låg i spåret och var nöjd med det! 

Mitt i spåret var det ett par kvm virr-varr och mitt i det låg det godis, såklart fixade Dizni det, lätt som en plätt! 
Hon spårar gärna, även om det inte är med någon större intensitet! Hon tar sig runt, men det är ingen vacker spårning det vill jag lova! 
Tack Maria för en härlig förmiddag!