månadsarkiv: juni 2014

HV-skallet!

HV-Skallet? Vad i all världen är det? Jo, det är rikshemvärnschefens utbildningskontroll för patrullhundar! Blev ni klokare?? Nja, skulle inte tro det va?
Inlägget kommer innehålla en del skryt, tycker ni det är dryg, ge då fullständigt f-n i att läsa! Glöm inte att detta är MITT utrymme och jag skriver exakt vad jag vill! Nu har jag iaf varnat er!   
Det är iaf så att en omgång, d.v.s. en halv grupp, 4 personer + hundförare genomgår ett gäng stationer med olika realistiska moment som vi mycket väl kan stöta på under vår tjänst. Alltså inte en tävling, utan en utbildningskontroll för att just upptäcka utbildningsbehov inom ramen för hundtjänst! Jo, tjeeeena, klart det är en tävling! Får man poäng och det hålls en prisutdelning och upprättas resultatlistor, då ÄR det en tävling! Sen får rikshemvärnschefen stå där och prata hur mycket han vill, en tävling är det och kommer alltid att vara så länge det räknas poäng! Kan ju säga att vissa av de grupper vi såg tog detta på väldigt stort allvar!! 
Bl.a. så prövades vi i patrullering i urban miljö, d.v.s. städer. Det var patrullering och spår på hårt och smittat underlag. Vi fick också prova genomsök av byggnad med två figuranter gömda i, helt realistiskt! (lite skryt, läs inte om ni kräks på skryt…. Spajk var den första hunden för dagen som ens markerade att det var spår på det hårda underlaget… vi gick som näst sista gäng, så de domare vid hade med oss var lite imponerade!) 
Hela helgen var så himla rolig!! Jag hade blivit tillfrågad att vara hundförare i ett gäng som tävlat många gånger förut, så jag kände viss press att leverera….vilket ju inte poängmässigt gick så bra såhär med facit i handen 🙁 
Omgången jag fick äran att ingå i kommer från Älvdalen,
så det uppstod ibland vissa språkliga förbristningar 😉 
Innan jag hörde älvdalska ”på riktigt” hade jag ju hört om älvdalska och tänkt ”hur svårt kan det vara”? Men herregud, det är ju ett helt annat språk?!? Nu förstod jag ju iof sammanhanget, men inte så att jag i detalj kan återge samtalen, men kul att ligga i tältet och lyssna på dom! 
Nåväl, när vi alla var tillsammans så höll vi oss till svenska och då var det ju inga problem! 
Vi landar efter ett moment, dricker kaffe, fyller på energi och laddar inför nästa! 

Spajk laddar också! 
Sen var det patrullering i skog med både föremål och spårupptag. Här kommer en ganska lång utläggning om just detta moment som var helgens roligaste och tveklöst drygaste!!! 
Helgens mest spektakulära moment var dock momentet med förföljande av spår, det började med att Spajk fick en vindmarkering, vi rapporterade till chefen och fick order att följa upp vindmarkeringen d.v.s. Spajk skulle visa oss till den plats varifrån lukten kom! Medans vi följde upp så ändrar Spajk riktning och vi går mycket mer till vänster än vad vi först hade markering….hmmmm, vi rapporterar till chefen att vi avvikit från den ursprungliga markeringsriktningen vilket får till följd att vi blir beordrade att gå tillbaka till den ursprungliga riktningen och fortsätta söka markeringen där, det resulterade i att vi hittade ett tydligt spår som Spajk så fint markerade, dessutom åt rätt håll!!!!!! Vi får order att följa upp spåret, jag selar på och Spajk spårar iväg, för första gången med en grupp på släp och första gången med ”säkrare” d.v.s. två personer som går på var sin sida om Spajk, ca 3 meter på varje sida. Detta innebär att om spåret alltså svänger 90 grader så står en av säkrarna i spåret innan spåret vinklar vilket kan ställa till det lite för hunden som inte är så spårsäker! 
Fina Spajk spårar på och rätt som det är liggmarkerar han vid en omkullfallen trädstam, och mycket riktigt så ligger det ett föremål där, ett magasin av metall! Fina duktiga Spajk! Vi spårar vidare och vi gör halt då och då för att rapportera riktningsförändringar, fina Spajk löser dessa halter på ett bra sätt trots att vi aldrig tränat på det! 
Vi spårar vidare men efter ca 500 meter blir terrängen minst sagt dryyyyyyg! Slyskog på 150 cm och blött o överjävligt med mygg, det var diken att hoppa över och vi var vid det laget blöta typ upp till knäna….. Jag tycker att Spajk blir lite slagig i spåret och rätt som det är så säger övningsledaren ”Ser ni några tecken på att någon gått här? Är det realistiskt att nån gått här? Har hunden något spår?”
Njaaaaaaa, jag erkänner att Spajk nog tappat spåret och vi återvänder till den plats där jag sist visste att han hade spåret och när vi kommer fram dit så drar han iväg åt vänster! Jag hade helt ärligt börjat tvivla lite när vi trampade runt i slyskogen och hade det varit tävling hade jag nog vänt tillbaka till den senaste platsen där jag med säkerhet såg att han hade spåret…. Å det visade sig ju vara helt rätt! Det är ju aldrig bra att han tappat spåret, men det som är skönt är att jag visste var han tappat det och när vi väl kom dit så hittade han ju spåret och tog självmant upp det igen! 
Mitt i slyskogen var jag både less, besviken och trött, jag kände att jag gärna hade bundit Spajk i skogen och spårat själv, för just där och då kändes det som en bättre idé än att låta honom fortsätta, jag som varit så säker på att just spåret skulle vara hans grej! 
Nåväl, vi spårar vidare och rätt som det är ropar en av säkrarna ”DU DÄR BAKOM STENEN, KOM FRAM!!!!!” 
Det visade sig att vi var ca 20 meter från en stor sten och där bakom låg minsann två busar!!! Där påbörjades massa militär rutiner med bl.a. visitation av busarna, Spajk var duktig och låg stilla så fint när jag kommenderade honom att ligga medans jag understödde Erik när han visiterade en buse. När alla militär rutiner var avklarade skulle vi slå en ”ruta” runt platsen, d.v.s. söka av området runt stenen för att hitta ev spår. Spajk gör då en finfin markering mot den plats i terrängen där vi varit då vi följde upp vindmarkeringen från första början, spåret hade gått i ett U och vi var inte mer än 100 meter från den plats där vi vände första gången, han gjorde alltså helt rätt som markerade våra spår. Det känns ju också skönt att han redan från början hade vind på busarna, sen att övningsledningen ville se oss spåra var ju en annan femma 😉   
Nåväl, när vi nästan gjort vår ruta klar så blir vi påskjutna….. Min grupp besvarar elden och Spajk fick uppleva sitt första eldöverfall, något han tog med ro, han stod lugnt och fint bredvid mig medans det ropades order till höger och vänster. Kul att se! Det sköts en stund innan fienden viker vilket vi rapporterade till chefen och vi får helgens coolaste order! Vi tar dom busarna på en gång, följ upp!!! 
Jag selade på igen och vi dundrar iväg ner genom slyskogen, just då var all trötthet och uppgivenhet som bortblåst, Spajk tar fint upp spåret och vi spårar längs en skogsväg, rätt som det är ropar en av säkrarna ”DU DÄR, LIGG STILLA” Spajk hade i sin iver fortsatt vägen rakt fram, trots att fienden låg i diket…. Gruppen påbörjar ett sjukvårdsmoment och jag o Spajk understödjer efter bästa förmåga! 
Momentet avbryts efter en stund och vi samlas för genomgång, HV-skallet är ju som sagt en utbildningskontroll och varje moment följs av minst två personer, en som bedömer gruppen och en som bedömer hunden och föraren, efter varje moment är det en utvärdering. De vi har haft som bedömare under helgen har varit helt fantastiska, konstruktiva och verkligen kommit med goda tips. Superkul! Jag kan inte nog ösa beröm över dessa personer! De hittade varje liten positiv grej och lyfte det, samtidigt som de också såg allt som behövde förbättras! 
Lilla Spiken fick så mycket beröm, å när jag berättade att jag gärna bundit upp honom i skogen replikerade en av bedömarna ”Då hade jag hämtat honom och tagit med han hem” 🙂  Notera att jag skrev att Spajk fick beröm….jag däremot fick lite pisk för att jag inte litade på hunden, har vi hört den förut???? Med facit i handen så har han markerat precis allt under helgen, dock har jag inte alltid köpt hans markeringar 🙁 Skit också!!!! Under detta moment fick jag beröm för hans lydnad och att vi jobbade som ett team, Spajk och jag, sånt värmer mitt hjärta! 
Det roliga med just detta spår var att det var lagt av två personer som delat på sig för att sedan gå ihop igen, en av våra bedömare berättade att han klockrent valt ett av spåren och följt det, utan att ens vinda in det spåret han en gång valde bort. kul! Vi tränar för lite sånt! 
Om jag summerar just detta moment så var det ett av helgens roligaste! Så realistiskt och bra upplagt! 

Ett av momenten är skytte för oss hundförare, ett kul moment med lite precision och lite typ ”spring-skjut-träffa-ladda om-spring vidare” jag kan skjuta bättre än jag gjorde…. missnöjd? JA! 
Medans jag sköt hade gruppen Spajk och han kördes då av Erik! Dom gjorde ett gott jobb tillsammans, känns så gott att ha en hund som funkar med vem som helst. Erik är en go kille som Spajk gärna skulle bo hos om han fick! Dom körde patrullstig med både figuranter och föremål samt fast bevakning. Spajk hade markerat allt, Erik såg en del och markerade rätt. 

Rent poängmässigt var det tyvärr jag som sänkte gruppen 🙁 Jag tänkte för mycket utan att se vad hunden egentligen gjorde…. Men om jag får chansen nästa år ska jag tänka mindre och visa mer vad Spajk berättar för mig i form av markeringar! 
Som sagt, helgen var jätterolig och mellan moment var det skön stämning, vi vilade oss i form 🙂 

Det var också ett moment funktionslydnad, kul! Dock skulle lydnaden genomföras med munkorg på, å DET hade vi ju inte, heller, tränat på…. Nu gick momentet bra ändå tack vare att Spajk litar på mig, men det är något att träna på! 
Under helgen fick jag så många ”aha-upplevelser” så jag har nästa tappat räkningen, jag har träffat så många kunniga människor som frikostigt delar med sig av kunskaper, erfarenheter och tips. Jag har fått beröm för min hund, som egentligen ska ges till alla runt omkring mig som jag tränar med och inte minst till Meringas kennel för denna fantastiska lilla hund!  
Som avslutning på detta självupptagna skrytiga inlägg vill jag rikta ett stort TACK till gruppchefen Jörgen och gänget som jag fick äran att hänga på, jag lovar att bättra mig till nästa år! 
På återseende! 

Lite bevakningsbilder!

Tro det eller ej, men vi har faktiskt tränat bevakning! Något vi typ aldrig gör….. Den huvudsakliga anledningen är att jag inte har någon att träna med! 
Sist jag tränade bevakning var nog v. 31 förra året!? Liiiite pinsamt att erkänna, som hundbefäl borde jag kanske träna lite oftare, men vi kör ju en hel del annat och hittills har vi klarat oss ganska bra även utan kontinuerlig bevakningsträning. 
Men nu i veckan lyckades jag locka med Nicklas ut i skogen, det är så skönt att träna med någon man känner utan och innan, vi förstår varandra och det flyter så himla bra! 
Jag bad han dessutom att fota lite, en bonus! 
Lite skryt…..jag tycker Spajk är så underbar att jobba med på patrullstigen, han har ett bra driv framåt, men kollar av varje sida och går liksom zickzack över stigen och ser ut att vara uppmärksam hela tiden, jag jämför med fröken D som liksom ”lunkar” fram på stigen och hon ser liksom lite nonchalant ut! Kanske Spajk och jag är mer lika????  

”Finns det några busar i skogen?”

Jag försöker ”lura” Spajk genom att sätta mig åt motsatt håll… det funkade inte, han var heeeelt säker på att ljudet kom från vänster! Nu är det inte ”rätt” ljud, utan detta kommer från en ridskola typ 300 meter bort så han har inte riktigt fäst i ljudet, när han har en riktig markering så är det inget slack på kopplet!  

Hmmm, sandmonstret Spajk… Han tokrullade sig i sanden och riktigt gnodde in sanden i pälsen…. 

Nicklas hittade en ekorre 🙂 Spajk såg den också….GISSA om han ville jaga??????? 
Jag övade platsliggning med störning! 

Vi övade också spårupptag, förra tävlingen slutade ju med ett bakspår, vilket kostade oss både vinst, cert och ett brukschampionat!! Så nu är det S L U T på bakspår…. 
Snälla Nicklas hade lagt några upptag och vi skulle prova att bara släppa kontrollen och låta honom välja, utan att jag var där och störde. Det funkade klockrent! 4 av 5 åt rätt håll! Superbra! 

Bilder från söktävlingen i Ludvika

Här kommer de utlovade bilderna från söktävlingen i Ludvika! 
Här är alltså vår sk. linförighet…. Ser mer ut som någon form av transport!? vi går ju typ bredvid varandra, men inte är det någon linförighet!? Vilket ju också visade sig på betyget som bara blev 6,5 / 7… 

Men se på tusan!? Kontakt!?!??? Nåväl, språnget var ju helt okej iaf! 
Tycker det är coolt att Emma lyckas fånga exakt samma sekvens i steget, fast med olika ben 🙂 
Lite framförgående! 
Ser ni?? Nästan lite slack på kopplet! 
Betyget på framförgåendet blev till slut 6,5 / 6,5
Transport innan framåtsändandet, liiiite laddad kanske?? 
Läggande under gång, där tyckte domarna att jag hade dk, så betyget var bara 8 / 7,5 
Inkallning! Betyg 10 / 9,5
Å vårt sorgebarn då….krypet…
positionen lämnar ju en hel del att önska som ni ser, trots det fick vi 9 / 9 i betyg! 

Vi har tagit ett rejält tag i vårt kryp och positionen har blivit mycket bättre! 
Apportering, jag tycker han kan ha högre tempo in, men det blev ändå 9,5 / 10 på den! 

Hoppet gav oss 10 / 10 i betyg, tack för det! 
Å så lite lek efter lydnaden såklart!
Jag letar efter kopplet, Spajk tror jag letar efter leksak! Lättlurad liten kelpie 😉 

Tack Emma (länk till Emma´s hemsida!) för fina bilder!! 
På återseende! 
Tack för nu!