månadsarkiv: september 2014

** SVENSK BRUKSCHAMPION**

Ja herregud, lilla bruna eländet har blivit champion!! 
Elaka tungor kan såklart säga att han inte är ”riktig” champion för att han har ett utställningschampionat och således bara två brukscert, men reglerna är solklara! 
Men efter söndagens tävling i Härnösand kan han tituleras Svensk brukschampion! Hur coolt som helst! 
Tänk, inte trodde väl jag att JAG skulle äga en brukschampion när vi köpte Arrac för 12 år sedan? I klubbstugan satt det då bilder på de brukschampions klubben hade. Det var ju jättejätteduktiga killar (med schäfrar) som satt där bakom glas och ram! Sen tillkom Frida Sundberg, numer Wallén med Best och efter det har det inte kommit några fler….. 
När vi började träna Arrac så kändes det ju helt avlägset att ens komma till elitklass! Fina fröken rottweiler lämnar ju en del att önska så där kom vi ju inte till nån elitklass, så Spajk är ju första hunden jag tävlar i elitklass. Men med en bra och träningsbar hund så är det ju inte så svårt 😉
Nåväl, en liten rapport från tävlingen….
Vi är ju en ganska begränsad skara som tävlar elitklass bevakning, som parentes kan jag ju bara undra lite varför inte fler tävlar? Vi har ju X antal patrullhundar i hemvärnet som med lätthet och lite lydnadsträning skulle kunna prestera på tävlingsbanan! Det är så himla roligt att tävla bevakning! 
Nåväl, vi var tre anmälda, Anki, Anette och jag, alla tre har vi tävlat ihop förut och har varsitt cert, Elin som också ”brukar” vara med var på övning…. När det väl var dax för tävling hade Anette strukit sig för Pixi hade brutit en klo, trist. Vi har kul när vi ses och delar verkligen framgångarna med varandra, precis som det ska vara. Sen att vi alla har bruna kelpies gör ju inte saken sämre! 
Det började med spårupptag, vi har haft lite flyt ett tag och haft framspår mycket tack vare att jag lärt mig hur jag ska jobba med honom. På tävlingen var det ett gäng kursdeltagare med som åskådare, så det var mer folk på stigen än i kyrkan 🙂 Men jag blir inte nervös av det, går det åt skogen så kan dom väl alltid se och lära något av det. Ett tydligt spårupptag där han först slår i bakspår, vänder till rätt håll men jag är inte övertygad så han får slå en gång till innan jag sen släpper iväg honom, varpå han efter någon meters spårande kastar sig ner och markerar påvisningspunkten som var en blå snitsel… jag kommenderar ”spår” och han fortsätter till vi får order om att göra halt, han gör en finfin halt och sitter som en staty! 
Vi spårar iväg och plockar tygapporten och vinklar vänster och hittar strax metallen också, sen fortsätter spåret upp över lite klipphällar och där kan jag lova att jag höll hårt i linan, för spåra på klippor har vi inte gjort! Jag höll noga koll på varifrån vi kommit för att ev kunna gå tillbaka, men han löser det fint och vi spetsvinklar tillbaka mot vägen och hittar träapporten. Spåret passerar lite fler hällar och vi vinklar igen, denhär gången i ett terrängskifte och fortsätter in i ett avsnitt med massa värn och det var lite skuttande för att ta sig fram, vi hittar plastapporten och sen gör vi sista vinekln ner mot vägen innan vi sen hittar slutet, fullt på spåret, perfekt!    
Anki hade också fullt, kul! Vi hade diskuterat innan att vi skulle hålla oss tätt i poängen så vi båda hade chans på cert 🙂 Domaren drog lite på mitt upptag för att jag höll emot, så ”bara” 9,5/10 på mitt upptag, men 10/10 på spåret. 
Lite väntan inför patrulleringen, men i trevligt sällskap går tiden fort! 800 meter på 24 minuter, en vindfigurant på varsin sida av stigen och en ljudfigurant. Anki hade startnr 1 och kom tillbaka och hade markerat både ljud och vind. Så det var upp till bevis för mig o Spajk. 
Vi startar och han är bara så himla nosig och inte alls ”med” men jag vet ju att det brukar ordna sig, men det känns ju inte bra med en hund som går med nosen i backen…. men ganska tidigt tar han en vind till höger, svag men ändock en vind som jag markerar. Lite taktiska halter innan han sen markerar ljudet så tom en blind hade sett det! Jag köper den såklart och inser att den vind vi tidigare haft var från ljudfiguranten…. Men en vindmarkering var det, för figuranten stod ju stilla när vi markerade. 
Spajk tar upp ljudet direkt, så figuranten har en liten sträcka att gå vilket gör att Spajk tar ljudet typ 4 gånger….. Jag får starta om honom för att han ska släppa, men han gör ju rätt,för så länge figuranten är i rörelse ska han ju markera, men jag kunde ju inte sitta i markering hela tiden figuranten gör för det tar ju tid! 
På slutet tar han en jättefin markering, i noll vind, men jag var så säker på att vi haft ljud, så jag markerar en vind, men fint drag ut och en tjusig sittmarkering! 
Sen säger domaren plötsligt ”2 minuter kvar”?? Jag hade ju legat typ perfekt i tid vid halva sträckan?? Nåja, jag tänker inte öka tempot för att maska, det får ta den tid det tar, men det resulterar i att jag missar tiden med ungefär 100 meter, d.v.s. 1 minut…. Men att gå 800 meter på exakt 24 minuter inkl halter och markeringar är ju lite svårt, men det är första gången vi gått för sakta! 
Vi fick inga betyg på plats, men Anki och jag hade markerat samma sak på samma ställe, så det lät ju tryggt! Väl tillbaka på klubben fick vi veta att det bara skilde 7 poäng mellan oss, perfekt! 399 för Anki och 392 för oss, 7 poäng är alltså avdraget för spårupptaget… 
Båda fullt på platsliggningen och jag ser Anki göra ett finfint lydnadsprogam och hoppet sjönk…. Vi har aldrig lyckats bra när lydnaden ligger sist på dagen, så jag är lite modstulen när vi äntrar planen. 
Men döm om min förvåning när vi börjar med 9/9 på fria följet!?!? Han var sååååååå fin, så ”på”! Vi har ju tränat en del med hög förväntan så det var kul att se att det funkade även på tävling. 
Inkallningen får jag köra ett dk på ställande, han stannade fint men sen stod han inte riktigt stilla, hellre dk än nolla….. 8/8 i betyg. 
Framåtsändandet, där har jag jobbet mer med mig själv än med Spajk, att våga vila i att vi gör det ganska bra! Våga ”äga” momentet och överföra självförtroende till Spajk, nu händer dock något som aldrig hänt förut, på första sträckan drar han iväg åt vänster??? Passerar därför inte i mitten av gruppen, men rätar upp sig och jag får kalla in när han är rakt framför mig igen, han fick nog en tillfällig black-out, för när han väl ”kom på” att han var snett rätade han upp sig fint. Han kom fint i galopp, något vi attacktränat sista veckorna, skönt att det funkar. Andra sträckan gör han så fint så fint! Betyg 7/8 för att han går så snett…. 
Kryp har vi också tränat, han tränger lite så det blir betyg 7/8. En åtta, dock utan kommentar?? Men han kröp med så fin teknik! 
Skall, skäller nääääästan på tystnaden, och enligt ena domaren går han på tävlingsledarens kommando, vilket ger betyg 6/9. Men det kunde lika gärna blivit 0/0 för det var nära att det kom några skall, men jämna fina skall. 
Metallapporten, en liten akilleshäl, går det bra så går det bra, annars blir det bara trams, men 8/8 p.g.a. ojämnt tempo och snett avslut. 
Tungapporten, också ett skitmoment! Att köra 4 kg som på DM och SM har sabbat vår tungapportering, han tycker det är jääääääättejobbigt så jag har peppat och peppat, men han har en tendens att släppa på halva vägen tillbaka, så även idag. Men bara en gång så vi fick iaf betyg 6,5/7. Så vår paradgren, hopp! Men allt kan hända, så en tjuvstart på återhoppet gav ”bara” 6/6 i betyg, skit också var min tanke! Stegen lyckas vi kliva på alla pinnar och får 10/10. 
Sen blev det en nervös väntan!!!! Jag var säker på att Anki haft lydnadspoäng nog, men jag visste ju att vi behövde hämta in våra 7 tappade skogspoäng och dessutom inte tappa mer än 13 poäng och Anki hade en fin lydnad….. Men vid prisutdelningen så visade det sig att det bara skilde 4 poäng på slutsumman och att vi båda hade fått cert!!!! Jag var så glad så jag hoppade och studsade en stund 🙂   
Det var lite svårt att fatta, BÅDA hade fått cert och BÅDA hade blivit champions!! Så häftigt! Det känns ju extra kul då vi setts och tävlat ihop några gånger under året. 

Spajk förstod inte riktigt all uppståndelse…. 
Nu är ju planen att fortsätta nästa år och försöka få ett tredje cert så han blir ”riktig” brukschampion! 
Ja, tänk, att vi i huset nu har en Se BCH, det känns så bra! 
Men jag har ju inte gjort detta själv, tack älskade Nicklas för att jag får åka kors o tvärs för att tävla, du är vår favoritbevakningsfigurant! 
Tack till bästa träningsgänget! 
Å inte minst, TACK till Maria och Anders för en bra kombination och genomtänkt avelsarbete och förtroendet att få förvalta ”lilla herr blå” inte kunde vi väl tro att det skulle bo en liten champion i den lilla krabaten??
Jag är fånigt stolt <3 nbsp="" p="">

Dagens sökträning!

Nu är vi igång med sökträningen igen, så himla kul! 
Vi körde igår också och då blev jag och Spajk uppvaktade för vårt deltagande i FMM! Tack bästa fina gänget, ni anar inte hur mycket det uppskattas, tack!!!! 
Idag fick kameran följa med, det hann bli lite mörkt, men jag hann fota Yoda och Camilla tog bilder på mig och Spajk. Att det finns bilder på mig o Spajk tillhör inte vanligheten, så håll tillgodo! 
Vi hade Spiderman med oss ut i skogen också! Här är det Yoda som ska ge sig ut, fokus på att använda mer nos än ben vilket verkar vara ett återkommande kelpie-problem i vårt sökgäng??  

Trots att Yoda vilat från söket visade han god form och hittade figgar på löpande band! 

En så gullig bild på Noa som minsann visste hur man gör i skogen! 

Jihuuuu, matte jag hittade en figge!!!!!!! 
Å så då bilderna på mig o Spajk…… 
Som sagt, det är mycket spring i våra kelpie-ben….. svårt att fånga på bild! Men lite roligt är det ändå! 
Hmmmm, jag är inte så arg som jag ser ut, mer sammanbiten och fokuserad! 

En regel jag har är att innan Spajk får springa så ska han sitta fokuserad vid min sida, sen vet jag inte hur lugn han är inombords, men han uppvisar i alla fall en lugn utsida! För en sak har jag lärt mig, är han inte lugn så kommer han definitivt inte att hitta någon figurant…. 

Jag brukar inte rikta han med handen, men jag vill ju kunna göra det när det stökar lite, så det är likabra att träna på det när jag vet var figuranterna ligger och kan skicka han rakt på. 

”Här är jag” och innan han får springa ut på andra sidan stigen SKA han stanna hos mig!! För att samla ihop sig lite och få hjärnan och ben att samarbeta. 
Transporterna, transporterna, transporterna….. ett av våra problem, Spajk vill så gärna och tycker det är heeeeeeelt onödigt att gå med mig in till stigen när han VET att han ska få springa igen. 
Jodå, lite koncentrerade är vi! 
Linne??? I september?? Jo, det blev tokvarmt efter en stunds springande i skogen ut till figuranterna. 
Här tror jag bestämt att Spajk skickas om på samma ställe, tror att jag försökte vara extra tydlig när jag visade en riktning, han sprang fint ut MEN sen var det slut på det roliga….. 
…… för väl ute hos figuranten ställde han sig och tuggade gräs??? Han hade dessutom varit där en gång förut, tittat på figuranten och sedan ställt sig och ätit gräs? Va?? 
Visserligen hade vi kört ca 35-40 skall på 7 figuranter, men hallååååååååå? Gräs??? Jaja, vi tänker att ”en gång är ingen gång” och tar med oss dagens övriga godbitar. 
På sista tävlingen hade han lite glesa markeringar och bröt lite när jag kom ut, så nu har vi tränat på att skälla fast jag kommer ut, det har gett resultat och idag hade han jättefina markeringar, skönt! 
På återseende! 

Säffle!

Ja, i Säffle var vi för en månad sedan…. Men att sitta inne och blogga känns ibland inte så motiverande, även om jag själv tycker det är jättekul när jag går tillbaka och läser mina ”gamla” inlägg! 
Nåväl, Säffle och elitbevakning stod på agendan. Vi åkte dagen innan och hade bokat stuga, jättemysigt att både Nicklas och Dizni följde med! 
Tävlingen var tänkt som ett genrep inför FMM (försvarsmaktsmästerskapen) som var två veckor efter denhär tävlingen. Å till vissa delar var det ett mycket bra genrep och till vissa delar ett KASST genrep…. Det bra var att vi fick 10/10/10 på specialmomenten! 10 på spåret vilket innebär alla apporter med in. 10 på spårupptaget vilket innebär att Spajk inte gick bakspår! Men det roligaste var ändå att vi också fick en 10:a på patrulleringen!!! Vi fick beröm av domaren som skrev i protokollet att vi uppträdde lugnt och tryggt på stigen och att hon skulle känna sig mycket trygg bakom oss om det var ”på riktigt” 🙂 Fina Spajken! 
Det var ingen vind, men tack vare sökträningen så hittade han den lilla lilla vind som fanns och jag fick fina markeringar både på ljud och vind! Sträckan man ska gå är ju 800 meter och man har 24 minuter på sig, alltså 3 minuter på 100 meter. När halva sträckan har gått får man veta ”mellantiden” och vi spikade tiden exakt på 12 minuter! 
Här är vår vindmarkering! 
Nicklas som gick med på stigen undrade om jag hade en klocka för att jag pricka tiden så exakt, men här används ingen klocka 🙂 Tempot sitter i ryggmärgen! 

Vi bodde som sagt på en camping Duse Udde precis vid Vänern, jättevackert! 


Patrullering inför spårupptag, det var vaaaaaaaaarmt! Men inte olidligt och jag hävdar att kjol och kängor är en utmärkt klädsel för bruksprov! 
Nåja, trots vår fina special i skogen slutade helgen inte riktigt som jag tänkt….. Spajk gick upp på platsen?? Han kom efter mig direkt när jag lämnat honom? Har aldrig hänt förut, men någon gång ska vara den första….. 30 retliga poäng bort, sen kom han efter mig på inkallningen och där rök också fina poäng och jag kände att det var kört men bet ändå ihop och tog det som träning! En eloge till mig själv som inte bara bröt ihop utan faktiskt tog tag i situationen och gjorde det bästa av det. Jag tänkte att nästa tävling faktisk var SM och där var det ju inte läge att lägga av utan bara att bita ihop och köra på. 
Såhär i efterhand så inser jag att jag kunde inte gjort mer än jag gjorde, men det retar mig att vi var sååååå nära ett cert, hade han legat på platsen hade vi varit brukschampions idag….. Nåja, det är inga maskiner vi har utan allt kan hända. 
Vi hade en mysig helg i alla fall!