månadsarkiv: maj 2015

Vilken helg!

Ja, vad ska jag säga? Jag är så himla glad!

En sammanfattande liten resumé kommer här!

Kelpieligan, dvs Anette med Primtorpets Pixi, Elin med Grejaskogens Skandal och så Spajk och jag var återigen samlade för en helg i tävlingens tecken. Vi är ett strävsamt gäng, Anette och jag har tävlat ihop sedan jag tävlade högre klass för några år sedan samtidigt som hon tävlade lägre. Elin har varit med oss de sista åren och till ”ligan” räknas också Anki med Aussie actions  Red Kidoo.  Anki fick dock denna helg axla tävlingsledarrollen. Vi är som en enda stor rörig familj när vi ses! Det var inte bara kelpieligan som tävlade utan det alla klasser bevakning på tävlingen, så vi var många glada själar som gav sig iväg ut på de olika momenten!

Lottning och sen iväg till patrulleringen, Anette var först ut och hon hade med sig både ljud och vind, dock hade hon knatat lite fort så det var inte riktigt full pott, näst ut var Elin som kom tillbaka och var missnöjd…. vilket jag förstår när hon missat ljudfiguranten! Sist ut var Spajk och jag, denna dag då det blåste en mindre storm ute!? Har nog aldrig patrullerat i sån stark vind! Spajk var inte på topp utan var ganska slarvig!? Lite loj och vindade både till höger och vänster. Vi fick med oss en fin vindmarkering men dock inget ljud!? Skit också! Fick 7 som är maxbetyg på en fig. Direkt iväg till spåret. Hade ju inte råd med varken bakspår eller borttappade apporter… Men tji fick jag!? Ett K-L-O-C-K-R-E-N-T upptag och sen iväg till ett kul men trassligt spår, vi trasslade lite hit och dit och snurrade lite fram och tillbaka vilket resulterade i att vi bommade en apport och det är ju då max 9 i betyg 🙁 Där rök ju liksom alla chanser i världen till någon form av cert….. Både Elin och Anette hade fullt på spår och upptag, så jag delade deras glädje istället och fokuserade på att hjälpa och peppa lilla Spajk till en bra lydnad.

Spajk och jag slog till med en bra lydnad! Jag var så nöjd, trots att han inte stannade på inkallning så hade han en härlig attityd och vi fick ihop certpoäng på lydnadsdelen. Protokollet finns att läsa under ”Spajk/meriter” om någon är intresserad.

Det som var lite extra spännande var att vi alla tre sedan tidigare hade 2 cert i bevakning, så den som tog cert skulle bli rasens första champion i bevakning. Väntan fram till prisutdelning fördrev vi med att titta på skyddshundsgruppens skyddsprogram, så kul att se! Jag höll såklart en extra tumme för Bettan med hennes cattledog Chilra från grannklubben Borlänge.

Prisutdelning bjöd inte på några större överraskningar, jag och Spajk kom trea med 593 poäng, Elin kom tvåa med 611,75 poäng, sååååååååås nubblande nära cert, gränsen går vid 612 poäng, och att vara 0,25 poäng ifrån är ju så osannolikt att det inte är sant!? Dagens segrare blev Anette och därmed rasens första champion! I vårt goa gäng delar vi glädjen, så vi var lika glada alla tre!

Efter att ha sagt hejdå till Sundsvall styrde vi kosan mot Ljusdal där det väntade grillning på klubben tillsammans med kelpieligan, Elin tältade och Anette och Göran bodde i husvagn vid klubben. Jag var lite bekväm och bodde på vandrarhem! En stund i glada vänners lag innan det var dax att sova en stund.

Söndagen, bjöd till skillnad, från lördagen på gråväder, det var mulet och grått och regnet hängde verkligen i luften. Men men, det är ju bara att klä sig väl och bita ihop.

Dagen började med lydnad och Spajk och jag toppar med en såååå fin lydnad, i alla fall i mina ögon! Så fin attityd och några poäng satt finfint bl.a. med 8,5/9 på fria följet!? Herregud, vem trodde det? Var har ju ett katastrofalt dåligt fritt följ….. Men ibland får vi tydligen till det riktigt fint! Jag var sååååååå nöjd efter vårt lydnadsprogram, vill ni läsa så finns protokoll att läsa under ”Spajk/meriter”

Sen vidare ut till patrulleringen, jag gillar Fönebasen där både patrulleringen och spåren låg. Vår vana trogen missade vi ljudet…. jävla skit också!!!! Inte en tendens att markera ljudfiguranten!? Att vi hade en fin ljudmarkering var ju en klen tröst, likaså att vi missade tiden med 5 sekunder, att gå i ett tempo av 3 minuter på 100 meter och ha en idealtid på 22 minuter och jag kliver över mållinjen på 21,55… det är rätt bra! Å den som tror att jag använder klocka tror fel!

Jag var ganska nedstämd och less, det kryllar ju inte direkt av bevakningstävlingar och jag var ganska säker på att vi skulle behöva tävla vidare för att få vårt efterlängtade cert… Spåret kvar och det tändes en liiiiiten strimma hopp om att poängen trots allt skulle räcka, om vi hade spår åt rätt håll och alla apporter med oss in, men trots den fina känslan på lydnaden var jag osäker. Jag tar verkligen inte ut någon glädje i förskott utan är snarare lite pessimistisk under själva tävlingen. Spajk gjorde ett klockrent spårupptag idag också och spårade finfint och vi hade med oss alla apporter in!? Jippiiii! Men en liten liten gnagande oro fanns ändå att det inte skulle räcka hela vägen till cert. Det var en spänd väntan på prisutdelning och Göran tog en fantastisk bild på oss när vi sitter och väntar och räknar och räknar på poängen, som ju är en liten gissningslek för vi vet ju inte egentligen förrän protokollen är klara.

10403364_872361662831227_1210834715421804109_n

Lite andra miner blev det när det så var dax för prisutdelning! Vann gjorde Elin med cert och jublet visste ju liksom inga gränser! Anette kom tvåa med cert och vi jublade igen! Sen råkade jag se protokollet och såg att cert-rutan var kryssad även på mitt protokoll och jag fullkomligen studsade upp och jublade!!! Så fantastiskt härlig känsla! Alla vi tre fick cert och under helgen blev vi alla Se ptrhCh med våra underbara kelpies!

11165306_871991302868263_1445537781906495651_n[1]
Lite skillnad på minspelet 😉

DSC_0295
En rätt häftig bild, tre cert och rasens samtliga Se ptrlCh samlade på en och samma bild!

DSC_0302 DSC_0306 DSC_0304
A
nette och Pixi, jag och Spajk, Elin och Skandal

Tack Göran för bilderna!

Samtidigt som glädjen stod högt i tak var det en liten stund av vemod, i och med att bevakning inte har något SM så finns det ju inget mer att tävla om. Vi har alla våra tre cert och championtitlar. Hade det varit funnits ett SM hade vi fortsatt att tävla för att jaga kvalpoäng till SM, men det finns liksom ingen anledning längre att åka land och rike runt och tävla. Vi ska inte blanda ihop SM med FMM (försvarsmaktsmästerskapen) som Spajk och jag tävlade i Boden. FMM är öppet bara för certifierade patrullhundar till hemvärnet och tävlas med helt egna regler både i skogen och på lydnadsplanen.

Så trots att vi vara glada så blev det lite sorgligt, nu var det ju liksom slut!? Men det var en helt fantastisk helg, alla vi tre som kämpat ihop fick våra championtitlar! Rasens första dessutom!

Läs också Anettes ord om helgen som gått i Primtorpets blogg

Nu väntar nya utmaningar för Spajken, till helgen vankas vår debut i elitsök, håll en tumme!