månadsarkiv: januari 2016

Tävlingsdax!

Ja, i år är det ju fullt fokus på lydnadschampionatet!

Fick lite pepp av Kerstin i veckan, så nu känns det inte längre som ett ouppnåeligt mål! Tack!

I fredags eftermiddag styrde jag kosan mot Karlstad, det var ett USELT väglag, så det tog längre tid än jag trott att köra. Vi kom dock fram och installerade oss på hotellrummet, ja, vi lyxar med hotell när vi åker iväg! Jag betalade drygt 800 kr för rummet och jämfört med vandrarhem så blir det inte så mycket dyrare! Sen är det lite vardagslyx att få krypa ner i välbäddad säng och på morgonen gå ner och ladda med en rejäl hotellfrukost!

Hotellet hade ingen restaurang så jag fick studsa ut för att hitta någon middag, det fick bli Subway som serverade middagen, som jag åt sittandes i sängen…. Spajk och Dizni var MER än sugna 🙂  
Spajk tigger lite på tvären 😉 
Jag gillar hotell med hundrum, då finns det ibland matskålar och grejer, i just detta rum fanns dessutom en biabed! Lyx! Men tror ni det passade fröken D? Nej,hon skulle såklart klämma in sig på en minimal liten soffa! Där låg hon större delen av natten innan hon kom upp i sängen till mig och Spajk! 

Sen då frukost….. Det är så lyxigt att gå ner till en framställd frukost! Strax efter kl 6 var jag dessutom ensam i hela matsalen, så det var bara att gå loss ordentligt!

Tävlingen hölls i Dog-o-rama hundarena, vilket ställe! Varmt, skönt och med bra underlag. Sen var tävlingen så himla trevlig! Det var en sådär varm go känsla som finns på vissa ställen, sen finns det ställen som är raka motsatsen också, men till Hammarö återkommer jag gärna! Domaren sa till oss i samband med samlingen ”Nu ska ni gå ut och ha roligt på planen” och det hade vi verkligen, det var en skön prestigelös stämning och vi skrattade tillsammans när något gick riktigt mycket på tok, tänk om det kunde vara så överallt!

Hur gick det då??
Jo, vi har ju tränat en hel del på gruppmomenten, där problemet har varit att han blir så jäkla glad när jag kommer tillbaka, så då rör han sig lite. Men idag gick det bra! Sen nosade han lite och kröp lite på platsliggning när jag kom tillbaka. Men en KLAR förbättring mot de sista tävlingarna!

Eliten var uppdelad i två omgångar, eller egentligen tre, men gruppmomenten är ju alltid en omgång för sig. Sen var det fritt följ, Z, inkallning och rutan. Sen ut och vänta och sen köra alla apporteringar och fjärr.

Första delen var Spajk lite okoncentrerad och inte ”med” riktigt, vilket syns på poängen. Enda positiva grejen var väl att han inte vände sig om på ståendet i zätat! Annars hade jag gärna gjort om hela första delen faktiskt!

Nåja, ut och ladda om för nästa omgång, vilket brukar vara den sämsta delen för oss. Men tro det eller ej, det gick jättefint för oss idag! På vittringen gjorde han det SÅ fint!! Tog rätt pinne och kom in med den utan att tveka, så skönt kvitto på att vi tränat rätt! På fjärren förstår jag inte riktigt hur vi kunde få en nolla, men han missade ett skifte som var sitt-stå, efter två extra kommando lät jag honom sitta, men då var ju nästa skifte sitt, och då satt han ju redan och då räknade domaren det som att han hoppat över en position och direkt intagit nästa och då är det helt riktigt med en nolla. Men lite surt är det så nu fick jag lära mig att jag ALLTID ska få honom att ändra position! Eller egentligen ska jag ju inte tänka så, utan jag ska tänka att han vid varje skifte och göra rätt på första kommandot, plättlätt!

lydnad Hammarö – en länk till protokollet!

Vägg i vägg med hallen låg en godisbutik….. för en godisråtta som mig kunde jag ju inte låta bli att gå in…….  

Skoja inte att det fanns lite att välja på!!!

Hur som helst så var det en mycket trevlig tävling! Ett kvitto på att vi tränat rätt på det som varit våra problem sista tiden, gruppmomenten och vittringen. Fjärren får vi helt enkelt jobba vidare på!

Jag träffade pappa Bocca´s uppfödare Christina, hon sa att dom var lika i rörelserna, inte bara i den gråa nosen 🙂


Trots att vi bara fick ihop till ett tredjepris och kom på fjärde plats så fick vi fina priser! Alltid kul!

Jag träffade också en valpköparintressent som kom förbi och ville träffa Spajk, kul med engagerade valpköpare som vill träffa både hane och tik innan! Vi gjorde ett gott intryck, så nu håller vi alla tummar att det blir valpar i slutet på mars.

Nu laddar vi för nästa tävling, för även om inte alla poäng satt idag, så känns det bra och vi kör vidare!

På återseende!

Näst bäst……

I senaste numret presenterades alla ”Årets hund” i de olika bruksgrenarna.

Även i år blev vi Sveriges näst bästa patrullhund, av alla raser!!

årets patrullhund 2015

Vi kom tvåa även 2014….

Just i patrullhund så är det nästan bara kelpie som tävlar vilket är lite synd, men det visar ju å andra sidan att kelpie passar alldeles utmärkt som patrullhund 🙂

MEN jag tycker det är synd att inte fler upptäckt vilken rolig tävlingsgren det är! Men jag tror svaret är ganska enkelt! För de brukshundar som tävlar patrull finns inget mer än Se ptrhCH att tävla om, inget SM att jaga poäng till. Nu säger jag inte att det ”bara” är ett championat, för det krävs ju lite poäng för att få cert och det krävs ju tre cert för att bli Se ptrhCH. Men när man fått tre cert så är det ingen vits att tävla mer, för det finns inget mer att tävla om! De flesta som tävlar patrull tävlar också i någon annan gren, så då prioriterar jag att anmäla mig till spår och sök och hoppas kunna plocka cert även där!

Testa att låta grenen patrull bli en del av det ”stora” SM så tror jag antalet tävlande skulle stiga radikalt! Det finns ju såklart vårt FMM, försvarsmaktsmästerskapen vilket är SM för tjänstehundar,  men det är bara öppet för godkända patrullhundar inom försvarsmakten.

Det krävs ju inga meriter för att tävla patrull, inte mer än lite träning! Det är samma lydnad som inom alla bruksgrenar, så läs lite i reglerna och fråga någon som tävlat förut, sen är det bara att ge sig ut och tävla!

Valpar!

En helt vanlig måndagkväll, jag och min kompis Jimmy satt hemma här i köket och åt pasta Carbonara och drack ett glas rött, mitt under middagen ringer telefonen, ett för mig okänt nummer… Jag svarar lite avvaktande men möts av en pigg och energisk röst som presenterar sig på en ganska dålig uppkoppling att hon heter Lisa och är nyfiken på Spajk!

Jag blev ju vansinnigt nyfiken, men satt ju och åt middag med en kompis…. så jag försökte förklara att det lät väldigt spännande men att jag satt lite olämpligt och bad att få ringa upp senare. När jag lagt på var jag alldeles prillig och stackars Jimmy fick massa hundsnack resten av middagen!  Ni som undrar vem Jimmy är så är han präst och vår nya bataljonspastor, vi var på samma fortbildning och då passade vi på att käka lite och pratade massa MÖP-snack 🙂

Nåväl, jag ringde Lisa senare på kvällen och berättade om Spajk och lyssnade på vad hon hade att berätta om sin tik Chilla. Onekligen lät det spännande!! Chilla verkade vara en trevlig tik med bra motor och en kelpie som jag vill ha den. Jag ringde direkt Maria, Spajks uppfödare, och frågade vad hon tyckte, hon kollade noga och gav sedan ”klartecken”

Så sagt och gjort, Lisa och jag gjorde upp att höras när det närmade sig löp. Döm om min förvåning när jag bara några dagar senare fick ett lätt panikartat sms från Lisa som berättar att Chilla har börjat löpa! Men det löste sig till det bästa och i söndags kväll kom Lisa hit med Chilla.

Jag ville att Lisa skulle träffa Spajk på riktigt och jag ville såklart träffa Chilla, inga resultat i världen kan ersätta känslan vid första mötet. Chilla hoppade glatt ut ur bilen och hälsade på ett bra sätt, inte hysteriskt utan balanserat och trevligt! Ett mycket gott första intryck! Detta tillsammans med det Lisa berättat och det jag själv avläst av div protokoll från MH och MT gjorde att både Lisa och jag vara överens om att dessa små valpar skulle tillföra rasen en del bra saker!

IMG_1436
C
hilla!

Sagt och gjort, Spajk gör sitt och Chilla beter sig världsvant som få! Så nu är det bara att hålla tummarna att det blir ett gäng små valpar!

IMG_1468
Lite bus!

IMG_1463

IMG_1454
Chilla och Spajk

Jag tror det blir valpar med fart i och med en jakt och kamplust som räcker långt!!

Chilla och Spajk med reg.nr.
Förhoppningsvis blir det ju valpar i mitten på mars!

Nu frågar ju alla om jag kommer behålla en valp, svaret är nej….. det passar inte just nu och förhoppningsvis håller Spajk många år till! Men jag är sugen för jag tror det blir rejäla hundar med mycket kamp och förhoppningsvis lite humör!

Fast dyker det upp en tanfärgad hane…..ja DÅ blir det svårt att säga nej 😉
(Nej Nicklas, nej mamma och pappa, det blir ingen mer hund just nu, jag lovar!! )

Jag lovar att hålla er uppdaterade!

På återseende!

Fjärr 

Inför 2016 är det dax att ta tag i våra detaljer!

Vi har haft en rätt bra fjärr, lite har han flyttat sig men jag har typ tänkt ”äh, det gör inget så länge han gör skiftena rätt” men det funkar ju inte! Det måste liksom vara 100 % rätt och inte bara typ 70%!

Sagt och gjort, jag tog tag i det och tänkte jag skulle filma, riggade mobilen och satte igång, men vad händer då?

Jo då kommer ju fina fröken rottweiler gående mitt i bild 🙂

Vi kämpar vidare, kör lite varje dag, det handlar ju om att musklerna ska lära sig rätt rörelse, han kan ju vad sitt/ligg/stå betyder!

Jag beundrar folk som har olika kommando på förflyttningarna, läste på någon blogg att en människa hade olika kommando på ALLA skiften, ligg-stå, ligg-sitt, stå-ligg, stå-sitt, stå-ligg och stå-sitt! 6 olika kommando, hur i hela världen funkar det? Dock har jag funderingar på att döpa om stå-sitt till Banksy, egentligen backsitt, men det blir ju Banksy om man säger det lite slarvigt. Lite kul är det! Vips så har jag dessutom varit lite ”busig” 😉 För er som inte vet vem Banksy är så kika in här.

Annars jobbar vi lite på attityden, det ska vara ett kul moment vars rörelser ska vara distinkta och tydliga, vilket jag tror kommer med tiden! Men just nu är det lite tveksamheter och han tänker väldigt mycket vilket segar ner tempot lite. Men som sagt, jag har en plan!

På återseende!

 

rackarn’s vittring

Tänk, alltid är det något som inte funkar…. nu har vår vittring börjat strula!?

Nu har jag helt nya pinnar, ingen har tagit i dom så jag kan inte skylla på det.

Vi har haft en ganska stabil vittring, har dock haft lite bekymmer med att han plockat rätt pinne men sen blivit osäker och släppt den för att analysera resten av pinnarna. Men det var rätt länge sedan, så jag trodde det var ett avklarat problem!

Men nu verkar det gått troll i detta moment, som jag egentligen gillar och har en klar bild av hur jag vill att det ska se ut!

Här tar han ju rätt? Men frågan är om han bara chansar?

Här tar han ju också rätt, men frågan är om det är för att det är den första pinnen??

Här kommer nått lite typiskt oss, han gör en analys, tar rätt men sen måste han ändå kolla de andra också?

Här tar han fel och tvekar jättemycket… vi har ju kört en stund så det kan ju vara därför.

 

Det här är sista gången, så här är han lite tryckt och tveksam…

Planen lyder numer; Han ska bli säkrare i analysarbetet och när han plockar upp rätt pinne ska han vara övertygad om att han gjort rätt! Lätt va???

Men hur all värld ska vi komma dit?? Jag har kört fast och får väl läsa lite böcker och hoppas det dyker upp någon lösning för oss. För attans att vi ska fixa det!

Konstruktiva tips mottages tacksamt!

Klart slut, tvärslut!

Ännu mer träning!

Jajemän, här ligger vi inte på latsidan, fast jämfört med många andra tränar vi lite, fast i jämförelse med många tränar vi ganska mycket!

Jag har ju egentligen ingen aning om vem som läser, om det ens är någon som läser? Men oavsett vilket så är det kul att skriva! Är det sedan någon som läser och kan lära sig av våra misstag så är det väl gott så?

Sist vi tränade så stötte vi på problem med vittringsapporteringen? Det verkade som Spajk aldrig gjort detta moment? Vilket han naturligtvis har, flera hundra gånger dessutom. Tror vi drabbades av lite hjärnsläpp?

Jag har kämpat med att han ska gå från vänster till höger, så jag har lagt en godis till vänster om pinnarna, vilket inte är något konstigt, att jag ”tillåter” han att gå några steg framåt är ju egentligen inte okej, men det är ju inte det vi tränar på så därför tillåter jag det. Men sen? Vad händer liksom?

Eller här?? Inte ett rätt så långt ögat når!

Nåja, jag brukar tänka att ”en gång är ingen gång” så jag gjorde om hela momentet men det blev inte rätt då heller????? Tramspelle! Vi nötte och höll på en stund utan att det blev bra. En av gångerna smakade han på ALLA pinnar utan den som var rätt?? Jag blev såklart lite frustrerad, och vet ni vad? Det blev inte ETT DUGG bättre av det 🙂 Men det var bara att jobba oss igenom det, men ibland undrar man ju hur dom tänker… Jag avslutade med att jag själv lade ut pinnar med tång och bara tog i en av dom och då gick det minsann bra att hämta rätt?

Men jag måste ju säga att lilla Spajken är en underbar liten individ att träna, jag tror vi körde vittringen säkert 10 gånger och varje gång ställde han upp och gjorde sitt bästa!

img_5600.jpeg
Det gick åt några pinnar….

Jag var trots allt lite less och frustrerad när jag kom hem, varken Camilla eller jag hade någon lösning, så jag bestämde mig helt sonika för att bränna upp pinnarna och bara köra nya pinnar hädanefter….. Sagt och gjort! Pinnarna brändes!

img_5603.jpeg

Nåja, idag när vi tränade så funkade det utmärkt? Vi körde två gånger och då blev det rätt båda gångerna, så det var nog lite av ”en gång är ingen gång”syndromet som slog till med full kraft i lördags! Nu kör vi bara nya pinnar och är noga med hanteringen av dom så hoppas vi det löser sig! Nu har vi många pinnar och lägger alla ”smakade” pinnar i en låda och resten i en annan låda. De smakade pinnarna får stå ute lääääääänge för att bli doftfria, eller så eldar jag upp dom, övriga pinnar som bara legat som utfyllnad får vila i lådan tills alla pinnar är slut och sen börjar vi om. Det blir lite panik när ett moment som tidigare fungerat men helt plötsligt slutar fungera!! Då blir jag trygg av att göra planer och just detta med pinnhantering skapar trygghet och är på gränsen till fyrkantigt! Men ack så bra det kommer bli!

Idag var vi i ett svinkallt ridhus och tränade…. jag var lite uppgiven och less när jag kom dit. men blev på bra humör efter  några minuter tillsammans med bra träningskompisar! Tänk vad bra det är att omge sig med ett bra gäng människor!

På grund av det lite bistra klimatet i ridhuset blev det inte ett dugg fotat eller filmat…. Inte heller så mycket precisionsmoment, förutom ett par vittringar körde vi placering i rutan och lite inkallning. I rutan har jag verkligen börjat se ljuset i tunneln och det känns tryggt och bra. I inkallningen har jag verkligen bestämt mig att ”stå” är ”stå” och inte ”stanna så fort du kan” så det känns också som om vi är på rätt väg.

Jag som verkligen gillar snö och kyla börjar längta efter ljumma vårkvällar med barmark så man kan träna ute på en stor plan och träna spontant när man vill!

I övrigt så petar vi på vårt fria följ….

En del av mig säger ”åh, det ser trevligt ut” en del av mig ser att han glider lite i position, att han inte sitter parallellt med tassarna och att jag ibland belönar att han sitter lite snett, Jag är inte heller konsekvent med exakt var han sitter i höjd med mina fötter? Han går också lite långt fram i position, men bara att jobba på och tack vare filmen så ser jag det ju med egna ögon! Att han släpper när jag går mot väggen är inget nytt, det har vi jobbat på och har kommit en bit på väg, och i lokalen är det svårt att låta bli att gå nära väggarna, så bara det är en bra träning.

Sen är ju hans übernysning bara hur söt som helst 🙂

Det var väl allt för nu?

Over and Out!

Lite träningspepp!

Ja, alltså detta med att filma….. det är ju så himla nyttigt! Men ack så jobbigt att titta på, men utan att ta tag i det vi inte kan så blir det ju inte bättre!

Vår bekymmer är fria följet…. Jag avundas alla som har ett snyggt fritt följ! Vi har kommit en bit på väg men det finns många delar att förbättra, vårt saktagående och våra halter inte minst. Spajk är ju så tacksam att träna, han vill vara till lags och gör sitt bästa!

Sen har vi hans placering i rutan, han hittar alltid rutan och han vill gärna springa dit, men sen när han väl är där så blir det svårt för honom att hitta rätt placering. Varför har det blivit så? Jo, för att jag har tränat fel! Eller helt enkelt belönat fel saker vilket gör att han idag tror att han gör rätt, så det är bara att lära om och lära rätt! Så nu är det nolltolerans på att stå på fel plats! Han är ju även där så tacksam att träna, han ”går inte ner” sig utan provar glatt igen.

Vi lekte lite med våra konskick också, här stannar han på fel sida konen mot vad han brukar göra, min teori är att han blir lite ambivalent till leksaken som ligger bakom konen. Jag ser ibland det beteendet hos honom och gissar att det är hans vallanlag?

Sen var jag tvungen att testa att filma när jag går, det är helt ljuvligt att kunna träna inne, i mjukisbyxor och raggsockor! Han fladdrar lite i position och sätter sig lite segt och snett, men håll tillgodo!

Trots drygt en timmes träning var inte Spajk ett dugg sugen på att åka hem, så när han kom med bollen i munnen och ville leka så går det ju inte att säga nej, så det blev lite bollek innan vi åkte hem, såklart 🙂

Vi är verkligen inne i ett träningsflow nu, det känns som jag skulle kunna träna hur mycket som helst, synd bara att det är så rackarns kallt ute! Så vi måste hålla oss inne, annars fryser vi ihjäl! Det är inte det att jag inte klarar kylan, men jag tycker det är svårt med precisionen ute med bylsiga kläder, handskar och mössor.

Jag kan inte lova att jag kommer uppdatera bloggen oftare, men det är ju så kul att gå tillbaka och titta, för mig är det också ett sätt att bearbeta vår träning, fundera, titta på filmen och fundera en vända till.

Allt för nu, klart slut!

Lite träning!

Ja, nu har det äntligen blivit lite ordning på träningen igen!  

Ska det bli några resultat så är det ju bäst att träna….. Jag har ju oftast tränat själv, men vissa saker går inte att träna själv i lydnaden så då gäller det att hitta likasinnade! Folk som har samma mål och har sinne för detaljer och som funkar att träna tillsammans med. Att träna tillsammans och att våga be om hjälp är inte lätt, det kräver att man vågar blotta sig och visa det man är allra sämst på. Det kanske inte är svårt för alla, men för mig har det varit svårt! Men med goda kamrater så blir prestigetröskeln låg och det känns helt okej att visa våra absolut sämsta sidor. 

Jag har ju insett att i eliten är det inte okej med en lite sned sittning, i söket säger vi på skoj ”lite snett är också rakt” men i eliten funkar inte det, tyvärr! Där måste det vara rakt och exakt och att då träna med folk som säger ”jodå, han sitter rakt” fast han egentligen sitter lite snett, då är det liksom kört! 

 Via Camillas jobb har hon ibland tillgång till en lokal inne i Rättvik, den är inte stor, men lagom för att träna precision och ”småsaker” Det är lyxigt att kunna träna i ”inne-kläder” och raggisar 🙂    

Det funkar att vara två, om man har hundar som håller sams! För det blir ibland lite trångt! 

 
 Spajk blev lite bekymrad när Camilla snodde hans boll, hans pipis och mattes sko!?!?   
Men det var ju bara för att få lite  störning till vittringen! 

 
Vi, dvs jag och Spajk har alltid haft ett uselt fritt följ… Såklart en följd av att vi tränat fel, men nu rackarns har vi tagit tag i det och med Camillas granskande ögon har vi nu tagit många kliv framåt när det gäller position och svängar. Det gav resultat, för på senaste tävlingen hade vi inga sneda sittningar! Så skönt när träningen ger resultat! Vi har några fler bitar att ta tag i, men sakta och säkert tar vi små kliv framåt. 

  
Idag trotsade vi kylan och åkte till Mora för träning i ridhuset tillsammans med Nice, Camilla och Maria. Nyttigt med nya ögon som ser och nya röster som kommenderar! Nu gjorde vi på många sätt en usel träning, men framkallade iaf lite goda skratt när jag av ren ilska hoppade jämfota när Spajk var både blind och döv! Jag pekade vänster och han sprang höger, jag ropade loss men Spajk snodde fel apport….. Blev lite intensiv träning av kon-skick och höger/vänster efter det och vips så både såg han och hörde han utan problem 🙂 

Nice har en vansinnigt härlig rottistik från KullaGullas, det är hundar som Luva som gör att jag tror på rasen rottweiler! Hon är lyhörd och har en härlig kamp och inte minst så vill hon samarbeta! Nice och jag har ju varsin rottis från Askelons sedan tidigare och det är ju en milsvid skillnad på att se Luva jämfört med ex Dizni! 

Jag hoppas vi får till flera träningar, det är kul att träna med olika hundar, Maria och Cliff tillhör också vårt ”elitsatsande” gäng, Cliff är en häftig schäferkille som jag gillar massor! Rejäl och lite burdus men så himla häftig 🙂 Fast jag skulle aldrig kunn träna en hund som Cliff, jag är alldeles för impulsiv och fladdrig. Maria är lugn och metodisk när hon tränar och utstrålar verkligen lugn och trygghet! Men jag lär mig nått varje gång jag ser Maria hantera yrvädret Cliff! 
För övrigt så har jag lovat mig själv på att bli bättre på att uppdatera bloggen, så det märks att vi gör något! 

Tack för nu!