månadsarkiv: februari 2016

Up´s and down´s!

Ja, detta med hundträning är minsann inte enkelt! Vi har ju haft lite strul med det mest känns det som men det har släppt lite och de sista veckorna har det gått på räls! Men så i fredags så blev det pannkaka av allt!

IMG_1501

Ingenting funkade, Spajk var loj och lite ”off”? Så istället för en energigivande timme så blev det en timmes slit. Kanske borde man inte träna sådana gånger, men samtidigt så är det ibland nyttigt att bara köra på, trots att det känns pannkaka! För ibland kan det ju komma en sådan tävlingsdag och då går det ju inte bara att lägga ner och säga ”det kändes inte bra” för tänk om det råkar vara ett SM???

Men nåväl, när jag sedan tittade på de små filmsnuttarna så såg det inte så pjokigt ut! Det är SÅ nyttigt att filma för att se detaljerna.

Kom nyss från ett pass i ridhuset som kändes mycket bättre, så vi tog nog ingen skada av att nöta på ett pass.

Spajk kan ju ibland vara lite lat och inte ta i riktigt, men idag var målet ”ta iiiiiiiiiii och engagera dig”! Det gick sådär till en början, men sen blev vi varma i kläderna och då gick det lysande.

Det är ju ett helt ljuvligt väder nu, runt 15 grader kallt och strålande sol! Så efter att ha jobbat lite många timmar i helgen så åkte jag från jobbet lite tidigare igår och hann ut på isen och fångade de sista solstrålarna.

IMG_1509 IMG_1496

Fina fröken mår prima, snart fyller hon 10 men är förvånadsvärt fräsch i kroppen och knoppen!

IMG_1503 IMG_1519 IMG_1536

Inte ofta man kan se kyrkan från sjöhållet, såvida man inte har båt eller kan gå på isen 🙂

IMG_1501
Kameran orkar inte riktigt motljusbilder…. men lite snyggt är det ändå!

IMG_1530
Det finns ju tusen bilder som denhär, men det är lite häftigt att kunna gå under långbryggan!

IMG_1534

Det var lite väl kyligt, eller så har jag helt enkelt klätt mig för tunt? Men ”En bra soldat är inte lat” så det var helt enkelt bara att gå lite fortare! Plättlätt lösning!

Fördelen med att ibland jobba kväll, är ju att man kan vara ledig på förmiddagarna, så det blev en skogspromenad i förmiddags efter träningspasset i ridhuset. Ca 15 grader kallt och en strålande sol, det är ju bara för ljuvligt!

IMG_1539 IMG_1540 IMG_1543

Stubbklättrande trädspanaren Spajk! Ibland på promenader så springer han före och hittar nån stubbe/sten att hoppa upp på och sen står han där, ivrigt viftande på svansen och med bus i blicken, hur söt som helst!

IMG_1545

Fina fröken vill ju inte vara sämre!

Det vara allt för nu!

Naprapatbesök!

På tävlingen i helgen, som det kommer ett inlägg om senare, kanske, så var Sofia uppe från Halmstad och passade då på att fota Spajk för kelpiegallery. Kelpiegallery är en jättefin sida med bilder på kelpie´s! (Klicka här så får ni se!) Det är Sofia som helt ideellt sköter detta galleri, helt otroligt! Jag har inte haft tillfälle att låta Spajk fotas förrän nu, bättre sent än aldrig! Sofia har för övrigt en halvbror till Spajk, hennes Glenn har samma pappa som Spajk, Sofia har en hemsida med supermegadundersnygga bilder!! Väl värt ett besök!

Det finns några av hans släktingar fotade sedan förut (Kika in här, titta på de Meringas-hundar som heter något på Iiiiiiii, som i Isengrim)

Nåväl, när vi skulle ställa upp Spajk så flyttade han hela tiden ena baktassen och ville inte riktigt stödja på den…. Jag började ana oråd och när jag sedan började tänka på vilket stul vi haft med fjärren då han alltid flyttat samma tass lite framåt så blev ju helt plötsligt 1+1 2!

Vi var ju iväg förra våren till Ann Essner som fick kolla igenom honom inför säsongen och jag hade planerat att göra detsamma nu till våren. Men nu kände jag att det nog blev lite mer akut än att vänta till våren. Så igår ringde jag till Ove på Jernvallens multicenter och fick en återbudstid i går kväll! Det visade sig vara så turligt att Camilla också fick en tid igår med Yoda. Så vi packade ihop oss i bilen och styrde mot Sandviken.

Yoda har varit lite seg på sista tävlingen och Camilla misstänkte att det var något knas i kroppen, vilket stämde! Efter lite tryck och kläm så blev det hemläxa med övningar att göra för att han skulle balansera höfterna och belasta.

Spajken då? Det började med att vi fick gå ute och gå i snäva cirklar vilket då Spajk såklart inte kunde….. Sen in och börja klämma och känna och det var lite knasigt både här och där 🙁 Stel i höfterna både framåt och bakåt, stel i ena bogen och stel i nacken…. Dessutom reagerade han väldigt mycket när Ove tryckte på vänster framtass. Jag hann att ge upp hela vår tävlingskarriär där ett tag innan Ove med sina magiska händer lyckades lösa både det ena och det andra!

Jag fick frågan om jag fysade Spajk mycket? Eeeeehhhh, om han tagit en titt på hur jag ser ut så borde han väl fatta att jag INTE gör det? Men jag svarade sanningsenligt att det är Nicklas som sköter den biten…. Aha, sa Ove och skrattade lite medans han förklarade att Spajk hade mycket muskler på ”rumpan” och att det brukar vara så på hundar som springer mycket.

Det tog en stund innan Spajk slappnade av, men när han väl gjorde det så låg han på golvet och njöt när Ove med mjuka händer kände och klämde. Sofia sa i helgen att det syns att Spajk tycker om fysisk beröring, och det märktes tydligt även hos Ove, Spajk kröp gärna upp i knät på Ove och ville vara nära och bli klappad på.

Efter lite detektivarbete kom Ove fram till att problemet på Spajk satt ungefär mitt på ryggen. Men när han tryckt och klämt lite kunde Spajk både sträcka höften bakåt och framåt, likaså den tidigare så stela bogen kunde han röra finfint. Magiskt!

Dock har han har lite svaga diagonaler och behöver stärka dom med små enkla övningar. Vilket också Ann påpekade förra våren… Lite skönt att båda såg samma sak! Så nu är det bara att träna på och vara duktig med övningarna hemma.

Enligt Ove så var det en enkel sak att fixa till Spajk så han är fit for fight igen, han började redan där på plats belasta höfterna bättre än innan och stod så fint på pilatesbollen fast det var första gången han provade.

Nu är det alltså upp till mig att träna vidare och stärka honom ännu mer i kroppen så vi kan ha många långa år kvar på tränings- och tävlingsbanorna!

 

 

Nu var det alltså dax för Spajk att fotas.

Fick en fråga!

Jag har en ny kollega på jobbet och han frågade mig: Varför håller du på hund, tävlar och så?

Eeeehhh, jaaaaa, jooooo svarade jag och hasplade ur mig standardsvaret, ”Jag ville ha hund när jag var liten” och ”det var egentligen Nicklas som ville ha hund” Vilket ju är sant på sätt och vis! För som liten drömde jag om en egen hund, men fick hålla tillgodo med granntaxen Max, kusinhundarna Tanja, Frida och Bessie och inte minst farmors Smålandsstövare Sickan.

Någon egen hund var det inte tal om då systeryster är allergisk, så jag höll till godo med omgivningens hundar.

När jag sen träffade Nicklas så hade han träffat ett antal hundar i flygvapnet och ville gärna ha en egen, så sagt och gjort, vi hittade en kennel som skulle ha valpar och vi fick köpa en valp. Såklart förberedde vi oss och läste på, det var inget impulsbeslut utan väl förberett!

I samma veva flyttade vi hit till Rättvik och vi började på kurs, med mål att Arrac skulle bli tjänstehund i hemvärnet. Nu gick det inte vägen, för han visade sig ha en journal tjock som en bibel + att han var skotträdd…. Men ändå, under kursen så väcktes något i mig! Så kul det var att ”hänga” på klubben, att umgås med ”hundfolk”! Vi träffade bra instruktörer som peppade oss att fortsätta träna och gå fler kurser. Valpkurs blev till allmänlydnadskurs som sen ledde till tävlingskurser och snart var vi anmälda till tävling.

IMG_0606
(En bild som inte alls hör ihop med texten egentligen, men inte kunde jag väl tro att jag drygt 10 år senare skulle vara på bild i en broschyr om rasen kelpie?? Just denna bild är publicerad i en rasbroschyr som visar kelpien’s mångsidighet!)

Arrac och jag tävlade oss upp till klass 3, vi startade ju vår karriär lite sent och tyvärr hade han ju inte riktigt hälsan med sig utan fick avlivas vid 7 års ålder. Men då hade jag ju nästa tävlingshund på G, fina fröken rottweiler! Ni som känner oss vet att Dizni inte motsvarar mina krav på tävlingshund….. Hon är fantastisk på alla sätt och vis, men någon tävlingshund är hon inte! Men nu har jag ju fått den tävlingshund jag så länge letat efter!

Men varför i hela världen tävla??
Viktigast är väl att ha kul!? Ja, jo, såklart, jag skulle ju inte tävla om jag tyckte det var tråkigt!
Men VARFÖR är det så kul?

Förutom kamratskapen som jag uppskattar jättemycket, att åka iväg ett gäng goa glada vänner, fika, fnissa och bara prata är jättekul. Vissa hänger på caféer och på shoppingställen, vi åker och tävlar!

Men utöver det då, vad är det för vits att betala pengar för att gå in på en plan, bli kritiskt granskad av domare, tvingas göra som en tävlingsledare säger och dessutom låta en publik beskåda det hela? Ja det kan man ju fråga sig……

Det kan ju tyckas vara så att tävling är ett kvitto på att man tränat hunden rätt, men det finns ju tusen hundar som INTE gör på tävling som dom gör på träning, så tävling är ju inte heller rätt ställe att mäta just hundens kunskaper på.

IMG_0550

För mig handlar det om en teamkänsla, att vi tillsammans ska prestera som bäst just på tävling. Ett test av hur allsidigt vi tränat, hur väl förberedda vi är på det oförutsedda som händer på tävling.

Känslan av att komma fram till tävlingsplatsen, vara sådär äckligt pirrig i magen, gå på toaletten tio tusen gånger, dricka kaffe fast jag druckit två liter i bilen, att prata nervöst hela tiden om totalt oviktiga saker, att vara hungrig men ändå inte vara sugen på något, att fippla med utrustningen fast jag VET exakt var jag har grejerna! Det är ju en del av det som är kul 🙂

IMG_0593

Ibland går det ju bra, ibland går det fullständigt åt skogen, men tänk vad tråkigt om allt gick på räls hela tiden? Tävling är ju ett sätt att se vad man behöver träna med på!

Det är lite som att jämföra med en solist i vilken orkester som helst, man övar och tränar på stycket man ska framföra, samspelet med orkestern, att värma upp och att sen börja spela och varenda liten ton ska sitta perfekt, intonation och ”känslan” ska vara rätt! Precis som att kliva in på en tävlingsplan!

Jag är inför varje tävling nervös, men tror att det är positivt, då blir jag lite mer ”på tå” och taggar till lite.

Men måste man inte vilja vinna då, när man tävlar? Nej, absolut inte!! Inga vinster eller priser i världen motiverar mig att tävla! Men viljan att bli BÄST då? Nej, inte heller det är det som sporrar mig att tävla! Jag vill prova och se hur väl och jag Spajk kan teama ihop.

Sen är det ju så att ju större tävlingen är, desto mer nervös blir jag, vilket i sig är en träning! För mig skulle det vara förödande att komma till en tävling och tänka ”det här ska jag vinna” för då kommer det gå käpprätt åt skogen, tror jag?? Jag har aldrig provat…. I och med att det inte är ett mål för mig så blir det liksom orealistiskt att tänka så!

IMG_0581

Jag tävlar för att jag gillar det, Spajk verkar gilla det och vi har kul ihop, sen får vi veta vad vi måste träna mer på! Plättlätt! Nu har ju Spajk skrapat ihop lite meriter, men jag har aldrig, och kommer aldrig, tävla bara för att få en tjusig titel eller en merit! Aldrig! Jag tävlar för att jag vill och tycker det är kul!

Sen är det klart jag är en tävlingsmänniska, men det tar sig mer uttryck i att jag blir så grymt besviken på mig själv när det går dåligt! Gör Spajk något tokigt, då är det ju mitt fel som inte tränat på det! Den som måste bli bättre är ju JAG, inte Spajk, han gör bara det vi tränat på!

Ja, undra om min kollega är nöjd med svaret???

IMG_0612

Till helgen är det dax, då är det tävling igen!
Tjohoo!

 

En annorlunda dag och lite träning!

Den annorlunda dagen började egentligen i söndags kväll, då kom det ett mail på kvällen som sa att det var eftersök på gång i Avesta. En 86-årig kvinna hade gått ut på en promenad på söndag eftermiddag och inte kommit hem. Efter resultatlöst sökande under söndagen kallades hemvärnet in på måndag morgon. Kl 0400 ringde klockan och jag styrde mot Avesta. Väl framme var det bara att sätta igång, jag hamnade direkt vid datorn och förde personallistor över den personal som kom. När själva sökandet väl var igång förde jag logg över det som hände. Förutom då att mönstra in den hund som kom såklart! Som hundbefäl är det ju min huvuduppgift, men med bara ett hundekipage så kändes det lite fånigt att sedan bara sitta och göra ingenting! Så då satte jag mig vid datorn, kändes som en bra uppgift! Så mycket taktiskt rådgivande inom hundtjänsten var det inte tal om då MIC (Militär Insats Chef) kunde sköta det utmärkt själv. Jag satt och överhörde radiotrafiken och loggade det som hände. Ex. tnr 010815-GA avslutat sök, ruta 3. tnr 010825-GA åter staben. rena grekiskan för de som inte är insatta, men det skall skrivas allt vi gör och då är det ett bra system.

Söket rullade på under förmiddagen och vi inne på stabsplats började rodda med lunch som vi ringde och bokade, inhämtade uppgift om spec.kost osv. Det var ett underbart stöd på plats i bystugan, det fanns en frivillig grupp människor där som fixade fika åt oss, helt underbart att kunna gå till köket och hämta kaffe! Det var guld värt att kunna möta de grupper som kom in och säga ”gå till köket och ta lite fika innan ni åker ut på nästa”

Under dagen fanns en del media på plats, några inslag ser ni här:
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/dalarna/militar-med-i-sokandet-efter-forsvunnen-kvinna
Här förekommer för en mycket kort sekund, ca 1,56 in i klippet, en blond militärklädd tjej vid en dator 🙂

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/dalarna/forsvunnen-kvinna-patraffad
I detta klipp, i slutet, ca 55 sekunder in, förekommer en blond tjej i militär uniform men UTAN mössa!?!?! med en rottweiler….. Dizni får ju tyvärr inte delta aktivt i sökandet då hon är tagen ur tjänst, så hon fick vackert finna sig i att bara komma ut och rastas.

Det hela slutade ju med att vi hittade kvinnan som tyvärr senare avled. Men att fått vara där och hjälpt till känns så bra, även om jag inte var ute i skogen själv så är alla funktioner viktiga under en insats som denna. Att fixa lunch, att hålla koll på loggen, att möta grupper som kommer in behöver också göras. Denna gång hade vi ett mycket bra samarbete med polisen, vi jobbade med varandra och inte mot varandra, det kan ibland vara lite skiftande inställning från deras sida….. Men nu fungerade det prestigelöst och vi drog nytta av varandras kunskaper.

Det är gånger som denna som gör att det känns så värdefullt att vara en del av hemvärnet, att bistå vid eftersök och att vara ett ”stöd till samhället”!

Det kändes skönt att sätta sig i bilen efter avslutad insats och veta att de anhörig i alla fall slipper ovissheten om vad som hänt, nu vet dom att hon inte längre finns i livet och de kan på ett värdigt sätt jordfästa henne.

Det var lite konstigt att så fort jag kommit hem hämta Spajk och vända tillbaka till Falun, men hallen var bokad och utan träning blir det inga resultat! Jag hade ingen större plan utan nötte vidare på det som jag kände att jag orkade med, det hade varit lite anspänning under dagen som gradvis släppte!

Vi körde lite ”rutan” då vi på senaste tävling fått kommentaren ”låter hunden söka i rutan” och jag vet så väl varför! Nu jobbar vi på att hitta rätt punkt på en gång och att snabbt åtlyda kommando, vi har en bit kvar, men jag bjuder på lite film! tjohoo! poppa lite popcorn och sätt er tillrätta 😉

Ja, han flyttar sig efter klick, men jag går ändå tillbaka och belönar det som är rätt punkt, målet är ju att han såklart att han ska ligga kvar men här har han ju faktiskt inte fått något kommando mer än ett klick. Vår target är inte ett dugg befäst, men det ger honom i alla fall en fingervisning om var han ska vara, jag har på denna korta tid sett tydliga förbättringar!

Å så var det ju detta med att åtlyda kommando snabbt….. Vi har lite att jobba på 🙂 Fråga inte varför jag klickar, men jag var lite trött i hjärnan! Men klicket belönar ju att han ligger och att jag kommer mot honom, vilket inte är så dumt att befästa 😉

Vi avslutade med lite metallapportering, han har ett bra tempo, men det är inte bra nog! Så jag jobbar på att höja det. Jag har, som vanligt, belönat typ slögalopp, vilket då Spajk tycker är ett helt okej sätt att transportera apporten på….. Hur dum får man bli????? va?? Om jag aldrig släppt igenom det så hade det inte funnits något annat än fullt ös medvetslös i hans hjärna?

Nåja, det här är en kul lek som vi gärna ägnar oss åt 🙂 Ett tips jag fick för några år sedan av Towa!

Jag fick kommentar på fb att det är kul med täta uppdateringar, och vet ni? Det är kul att skriva också, jag hoppas några läser och kanske tom. lär sig av våra misstag och kan själva undvika dom!

På återseende!