månadsarkiv: juli 2017

Lite bevakning, inte en dag för sent!

Till hösten ska ju Spajk och jag på övning som hundekipage, med andra ord dags att träna! I klubben är vi två aktiva ekipage och ytterligare ett under utbildning, så vi kan få till träning på hemmaplan och nu attans är vi på gång!

Hårda spår stod även det på dagens agenda, det går långsamt framåt!

Vi körde basic-övningar med figurantintresse, Spajk hade inte glömt hur man gjorde! Lite försiktig första gångerna, men han kom snabbt ihåg vad som gällde! Vilken fin svanhals han har på bilden, söt som socker!


Full fart mot figuranten!

Här har vi avancerat lite och kör störning! Jag hade välartade och duktiga soldater 🙂 Syftet är ju att Spajk inte ska tappa fokus på figuranten även om det förekommer störning i form av folk som rör sig framför.


Försöker "dra" honom åt sidan för att stärka draget framåt, funkade finfint!

Innan han får springa ska det vara en prydlig sittmarkering!

Tack Martina som fotade! Det är så kul att se bilder!

Ett kort inlägg, men det kommer mer framöver, verkar vara i någon sorts bloggflow 🙂

Hårda spår!

Jodå, vi hinner med lite hundträning också! Mellan snickrandet och fixande på Åsen.

I lördags var vi uppe vid Dalhalla och spårade, så roligt gäng! Linda, Mela och Lena, högt i tak och tips och idéer utbyttes under glada skratt! Mest gladdes jag åt Mela och Cita som spårade så fint så fint på det packade gruset. Hårt jobb lönar sig verkligen!

Värre var det med lilla bruna hunden, d.v.s Spajk! Han hade inte många rätt faktiskt…jag tyckte mest han vimsade omkring, men när jag fått se filmen så visade det sig ju att det inte var så illa som det såg ut! Men vi har en del att träna på om det ska bli riktigt bra.
Han jobbar hela tiden och försöker lösa problemet, men det är ju inget flyt i det.

Jag och Mela funderade tillsammans och jag använde min lilla ”devis” i hundträning, att ”en gång är ingen gång” Det hunden gör EN gång är bara en tillfällighet och inte ett befäst beteende, gör hunden samma sak flera gånger DÅ börjar det bli fara på taket och man bör fundera på en lösning.

Att träna hund är ju att utvecklas tillsammans, att ge och ta. Att ge tips och att få tips. Därför är det så himla viktigt att omge sig med vettigt folk! Att jag dessutom hittat folk som är både vettiga OCH roliga gör ju inte saken sämre 🙂

Även om just det spåret inte gick så bra så fick jag pepp och åkte hem glad och nöjd.

Tillsammans med Nicklas bollade jag lite idéer men landade ändå till slut ungefär på samma slutsats som jag själv kommit fram till, skönt när vi tänker lika!

Planen var att backa några steg och köra lite godis i början för att ”poletten ska trilla ner” och han ska fatta att det faktiskt går ett spår på gruset/asfalten och att spåret inte nödvändigtvis har blåst iväg och fastnat i terrängen!

Så förut ikväll åkte jag ner på samhället och spårade på Knektplatsen. Lite korv i spårstaren och sedan var planen att det skulle ligga lite små korvbitar även i spåret, men det ville inte kråkorna… Så inga små korvbitar i spåret!? Men mätta och glada kråkor 🙂 Nu visade det sig gå utmärkt utan korv också!

Vi har fortfarande en bit kvar till det där flytet, när han liksom bara ”rinner” fram över spåret. Men jämfört med sist så var det ju en klar förbättring!

En rolig bieffekt av att spåra lite hårt är att det blir plättlätt på annat underlag! Då gälller det att hålla emot, för även om han är liten så ligger han på ganska rejält. Lyssna på mina fotsteg i klippen så hörs det hur mycket fortare det går på gräs. Roligast är när han liksom ”snor runt” trädet för att sen inse att spåret går på andra sidan, hur söt som helst!

I morgon kör vi igen, får väl hoppas att jag hittat rätt knappar att trycka på och att vi kan fortsätta där vi slutade idag!

Att vara hund på Åsen, Spajk berättar….!

Hej! Spajk här! Det är sa fasligt mycket babbel från matte på denhär bloggen! Visst, det handlar ju en del om mig, men det är ju alltid mattes ord, men nu tänkte jag ni skulle få veta hur det är, på riktigt!

Alltså, Åsen är ett rätt häftigt ställe, vi, alltså jag och Dizni, får vara lösa nästan hela tiden. Eller rättare sagt jag får vara lös, Dizni får ju ibland för sig att sticka till grannen men när husse och matte hämtat henne får hon oftast sitta i lina. Jag fattar inte att hon vågar??? Att springa iväg fast matte ropar, det skulle jag aldrig våga! Alltså, Dizni gör ibland massa konstiga grejer, typ som att sno mat från diskbänken? Jag går och gömmer mig varje gång hon gör det för hon får ju så mycket skäll varje gång så jag tycker det är lite läskigt fast jag aldrig gjort något!

Men Åsen då, det är chill! Ligga i solen och njuta, eller tugga på något ben, eller bara strosa runt och äta ett blåbär eller två. Husse och matte far ju omkring som skållade troll, alltid har dom nått att göra! Men dom har tid att leka med mig ändå, matte är bäst på att leka, jag kan nästan alltid få henne att kasta nån leksak.

Senaste projektet är lite konstigt, matte säger att det är ett ute-spa, husse säger att det är en dusch? Jag trodde ett tag att det var två OLIKA saker som skulle byggas, men det visade sig vara en och samma sak, mycket märkligt! Varför heter samma sak olika saker om matte pratar om det eller när husse pratar om det? Fast det brukar bli som matte säger, det är liksom lugnast så!


Här har dom precis börjat bygga!

På Åsen finns det numer tre byggnader, eller fyra om man räknar dasset, men nu har ju husse och matte byggt någon sorts kombinationshus, både förråd och dass i samma hus, praktiskt! Men då skulle ju gamla förrådet tömmas, en himla massa grejer som skulle flyttas på. Jag fick inte vara med, för jag var mest i vägen tyckte matte… Roligast var när matte råkade hitta ett getingbo, nog för att hon är ganska roliga i vanliga fall, men kan ni tänka er att hon kommer farande ut ur förrådet i typ två hundra knyck, hoppandes och studsandes som jag aldrig sett förr, hon satte av i full galopp ner för stigen och viftade som en väderkvarn, jag tänkte att det var nån ny rolig lek, så jag stämde glatt upp i lite skall! Jag försökte sno hennes handskar också, för att liva upp stämningen ytterligare! Men det var ingen lek…. Matte sa att det faktiskt kunde vara farligt med getingstick! Hon fick nån konstig burk som det stod "radar" på och stövlade iväg med bestämda steg upp mot förrådet igen, hoppas getingarna hunnit undan, för när matte har det där steget och arg-rynka mellan ögonen, då vet man att man ligger illa till…..

Nåväl, en hel massa prylar blev det som skulle köras till tippen!

Två hela släp blev det! Jag fick inte följa med… för "det är ändå inget roligt" sa matte och åkte iväg med Maja som är husses mamma. Jag fick vara hemma med husse och husses pappa Kenneth, det var rätt okej.

Fast det hade varit kul att se matte och Maja på tippen, för det var en del fasligt tunga saker som lastades! Nu är ju visserligen matte stark för att vara tjej, men ändå!

Sen skulle dom åka och köpa virke också, det är inget kul ställe alls, för jag får inte komma ut utan måste sitta i bilen, så det var faktiskt lika skönt att vara hemma.

Dizni, är ju en rätt skön prick, 11 bast liksom! Fortfarande kan jag få igång henne att leka, inte så ofta med det är så roligt! Hon låter jättearg, fast hon är inte arg utan hon bara låter. Ungefär som att skjuta löst, det bara låter men är inte farligt alls 🙂
Faktiskt är hon lite som en stridsvagn, hon går väldigt fort rakt fram, men har svårt att svänga!


I förrådet hittade jag ett gammalt skaft till en yxa, det passade jättebra att leka med en stund, matte kunde till och med kasta det jättelångt! Matte är ganska kass på att kasta, men ibland lyckas hon få iväg grejen mer än typ 10 meter…

Ett avkapat vattenrör går också att leka med! Jag skulle säga att det går att leka med typ ALLT om man bara vill!

En annan rolig sak med Åsen är att gå på promenad! Det finns en del roliga ställen, massor med stenar att hoppa på och bäst av allt, vi möter aldrig någon människa så vi får vara lösa hela tiden.

Idag gick vi till en liten bäck där vi fick bada tassarna, jätteskönt! Matte klagade lite, för hon hade bara sandaler på sig!? Hur tänkte hon där?? Man kan väl inte gå i skogen med sandaler?

Längs vägen finns en massa älgpass, jag börjar tro att det är någon form av godisautomater, för varje gång jag hoppar upp i ett sådant får jag godis!? Konstigt… men jag är ju en smart hund, så jag tar varje chans att hoppa upp, för vem säger nej till godis?

Jag hjälper till en del också, jag är bra på att gräva i grushögen! Det hamnar ju grus lite både här och där, men jag försöker efter bästa förmåga!

Dizni är skönt chill, hon kan ligga i soffan hela dagen om hon fick, ingen kan njuta som hon av att göra ingenting! Själv får jag ju krupp på att vara stilla för länge, det liksom kryper i hela kroppen!!

Sen var det ju lilla "projektet" också! Det blev faktiskt klart idag, så nu kan vi (eller i alla fall husse och matte) duscha på Åsen, fast jag är rädd att duschen funkar även för hundar….

Husse och matte har ju semester nu, så vi är väldigt mycket på Åsen! Men jag får träna en del också, spåra massor, men nu har matte fått för sig att jag ska spåra lika bra på hårt underlag som i skog, jag tycker det är trams! I skogen är det ju plättlätt och jag kan nästan galoppera fram i spåret, men på hårt underlag måste jag gå saaaaaaaakta och det är ju faktiskt skitsvårt! Men matte är rätt bra på att träna mig, så jag får väl försöka lära mig!

Hej svejs, grus och gnejs!!

Sommar är Åsen!

Ja, som om vi inte hade annat att sysselsätta oss med så har vi kära Åsen som kräver lite kärlek och varsam renovering! Inte bara renovering, utan också lite nybyggnation, vi var optimistiska förra sommaren och trodde vi skulle hinna klart med vårt förrådsprojekt… Men icke! Som tur är står det ju kvar tills i år, bara att ta vid där vi slutade förra sommaren. 

 

Det finns alltid små spännande målarprojekt att sysselsätta sig med, om man som jag, inte alltid vill snickra! En betsad hylla passar inte in på dass, den ska få samma färg som väggarna! Fram med sandpapper och färgburkar! 

Det växer en ansenlig mängd lupiner på tomten, vilket ju är trevligt i lagom mängd! Men i år kapade vi dom innan dom hann sätta frö, får väl se hur mycket det blir nästa år!? Det är lätt att bli hemmablind och inte se hur vildvuxen tomten ser ut! Tur det syns skillnad när det blivit röjt. Även om nu bilden då visar hur det ser ut innan Nicklas gick loss med röjsåg! 

 

Fika är viktigt på Åsen! Om inte annat för att hålla blodsockret på lagom nivå… Jag är känslig för lågt blodsocker och får vansinnigt kort stubin om jag är hungrig, kort stubin och precisionsarbete som målning och snickeri är en väldigt dålig kombination! 

Efter sandpapper och ett par lager färg! Redo att skruvas upp på väggen, synd bara att väggen inte är klar ännu, men snart är den klar och då ska hyllan upp! 


På gaveln av förrådet var tanken att det skulle bli diskplats och en dusch, men det blev bara en diskplats och sen blir duschen bakom stugan istället. Lite skönt när idéer får vila lite och inte behöver ske pang-bom-på-en-gång liksom! 

Sen var det ju dethär med färg…. Det är oftast jag som målar, jag tycker det är kul! Det blir snabbt resultat och blir så fint! Men nu skulle Nicklas måla, och vips, så hade vi lite färg på marken… Så kan det gå! Det dryga var ju att sen kom ju då såklart jag och klev i färgen, så vi hade fina svarta fotspår överallt där jag gått vilket ju var mindre kul……

Vårt fina förråd! Förråddel till höger och sen dass till vänster.  Hela förra sommaren fick vi ta ett litet skutt för att komma in, men nu minsann finns det trappor 🙂 

”Men du Nicklas, ska vi passa på att måla insidan på dörrarna också? Nu när vi ändå har färgen framme?” Jo, tjena!!! Det var ju jättepillrigt att få in färg i alla skrymslen på dörrarna! Men fint blev det!

Fina diskplatsen har fått hyllor, frågan är ju hur länge färgen sitter kvar då vi köpte hyllor på IKEA som jag slipade och målade, trots att det var laminathyllor… Vi borde ju helt enkelt bara tagit lite väggpanel, kapat och målat, det hade lätt blivit snyggare och betydligt mer hållbart! Båda stugorna är målade med Falu fasadfärg, den färgar ju av sig lite och att då måla den färgen på laminat så kan ni ju fatta själva att det inte kommer fungera!? Tur att konsolerna var trärena så vi behöver bara byta hyllorna när det är dags. 

Vi har skojat om att det inte är en diskplats, utan ett ”ute-kök” alá Ernst… jag envisas med att kalla det ute-kök men Nicklas envisas att kalla det för diskplats! Vi får väl se vad det utvecklas till när vi är klara… 

Tadaaaaaa! Här kommer vi bygga vårt ute-spa! Eller egentligen är det ju inget ute-spa, det är en dusch, men det låter ju vaaaaansinnigt coolt med ute-spa istället för dusch. Det kommer såklart bli väggar på den, men bara åt stugan till, för tänk så häftigt att stå i duschen och titta rakt ut i skogen! Det kommer bara finnas typ källvatten, kanske på sin höjd lite uppvärmt av solen, men ändå! Tänk känslan! 

Vi har ju rinnande vatten från källa, men det är en sådan lyx att kunna vrida på kranen både inne och ute vid disken och det kommer vatten ur kranen! Det är först när man varit utan en sådan självklarhet som det blir en uppskattad lyx när det fungerar. Det kommer aldrig bli indraget vatten där, så toalett kommer vi aldrig ha, men snart ett nytt och fräscht utedass! 

Förberett för målning, dax att måla panel till dass, vi bestämmde oss för att ha den hyvlade sidan utåt vilket gjorde det sjukt tungt att måla!? Penseln liksom bara sögs fast i panelen, men med tålamod och mycket färg blev det till slut bra! Nu ska den ”bara” monteras inne på dass, sen ska själva toalettstolen in och det ska fixas med luftrening och det ska dras rör för urinseparering. Sen ska det in fönster och såklart hyllan, plus ett handfat och lite annat pyssel. Men snart är det klart! 

När vi köpte Åsen för typ tio år sedan så hette det inte ens Åsen, utan kallades för ”jaktstugan” av de förra ägarna, men vi döpte raskt om det till Åsen för attt den ligger vid Gansåstjärnen. Egentligen inte logiskt alls, men det är väl inarbetat och jag kan inte tänka mig något annat namn på det! Men nåväl, dom vi köpte det av var ett äldre par och mannen hade en ganska tråkig attityd. Han började bl.a. förklara för oss hur vi skulle tända eld i spisen och att vi behövde tänka på att skorstenen behövde bli varm för attt underlätta när vi skulle tända i köksspisen…  Han visste nog inte att vi var ganska vana vid att leva lite primitivt! 

Han skrattade också lite nonchalant åt oss när vi berättade att det skulle vara så skönt att kunna ha hundarna lösa och låta dom strosa runt på tomten. Han berättade minsann att det då inte alls skulle gå, för det fullkomligt kryllade av både björn och varg runt husknuten!? Jag ska erkänna att jag blev lite skeptisk då och undrade vad det var för ställe vi köpt! Men med facit i hand så konstaterar jag att han nog inte har samma syn på hunduppfostran som vi har… Hundarna får inte gå utom synhåll och någon varg eller björn har vi då aldrig sett till… Å andra sidan så visar bilden hur skönt avslappnade hundarna är på Åsen! Varsitt tuggben och dom håller sig sysselsatta en stund, eller så bara chillar dom i solen! 

Mellan renoveringarna rymmas det såklart lite hundträning! Spajk och jag måste ju träna nu när vi ska vara riktiga soldater! Vi är ett så gott gäng som tränar, högt i tak, helt prestigelöst och dessutom roliga människor! Helt underbart! Jag lovar att skriva om det också! Men nu är det tack-och-hej-leverpastej för nu!    

Bevakningsträning

Äntligen lite träning!

Det har ju varit lite si och så med träningen under våren… Men nu när vi äntligen är igång igen så känner jag verkligen hur jag saknat det! Dels saknat utvecklingen kring själva träningen, problemlösning och att diskutera tankar och idéer med träningsgänget, dels har jag saknat just träningsgänget! Idag var vi inte så många, men herregud vad jag skrattade, tårarna rann och jag kommer ha träningsvärk i magen i morgon! Tack för det Lena och Maria, det sägs ju att lika barn leka bäst, och nog banne mig leker vi bäst tillsammans! Det är de bästa vänner, när man inte setts på ett tag och bara liksom kan fortsätta där vi slutade senast.

Det som hänt sedan sist är ju att jag efter många sömnlösa nätter bestämt mig för att ”gå ner” som hundförare igen efter några år som hundbefäl, så nu attans måste ju Spajk och jag leverera! Det ska bli så kul att köra hund igen, tror bestämt Spajk är lika nöjd han också.

Idag stod patrullering och spår på schemat, det var ett tag sedan vi patrullerade, men det lönar sig att vila, för attans vad fint han gick! I mitt tycke uppträder han finfint på stigen! Alert och aktiv, jobbar från sida till sida, störs inte av halter, kollar av terrängen och är tyst.


En bild på stillastående bevakning, varför det nu kallas för stillastående? Man står väl aldrig upp i en bevakning??? Nåja, jag satt ner och Spajk stod upp.

Värsta actionrullen ju, stillasittande bevakning, kul när det händer något, men när det inte händer något så är det inte så rackarns mycket action!


F
ina lilla grånos!

Spår….. är faktiskt det roligaste som finns! Inte mycket hundrelaterat är roligare än spåret, Spajk är en bra spårhund, lite för snabb för sitt eget bästa. Framförallt, han använder mer ben än hjärna, vilket leder till att det ibland blir fort och fel! Felet i detta fall stavas B-A-K-S-P-Å-R…. Men nu har jag en plan och den funkar, det är jag övertygad om!

Problemet är att han är så spårfixerad att han inte riktigt tar sig tid att analysera åt vilket håll, han blir liksom så lycklig bara av att hitta ett spår så han far iväg hej vilt… Fort och fel! Men nu ligger fokus på att analysera noga innan han fastställer åt vilket håll det går, för han missar inte ett spår, men det är lika illa att gå bakspår som att missa spåret helt. Så vi har många timmars träning framför oss!

Ligg ner, lugnt och fint, SEN får man spåra, kolla på öronen, dom är verkligen i ”lyssnarposition” 🙂 Lite som batman-öron!

Spajk har fått en fin ny sele, helt utan flashiga detaljer, bara grön och funktionell! Henrik har sytt den åt oss, inte alla som har en kompis som syr selar utan att tveka! Tack för det Henrik!

Att spåra ut på en väg, vika av längs vägkanten och sedan tillbaka in i skogen för att slippa gå genom värsta terrängen med ungtallskog! Ingen match sa Spajk!

Bastjänst… Har vi inte tränat på länge, Spajk var inte direkt överförtjust i att behöva sitta ensam i skogen medans vi fikade, men fann sig tillrätta efter en stund och lade sig motvilligt på fällen som han tidigare demonstrativt ratat! Skönt att se att den grundträning vi gjorde när han var liten fortfarande sitter kvar.


J
oså, det gick att koppla av och vila, även att vi skrattade och fikade en bit bort, duktig liten Spajk!

Nu är det snart semester och då finns det gott om tid för träning! Ska bli så roligt!

Tjipp och tack!