Fick en fråga!

Jag har en ny kollega på jobbet och han frågade mig: Varför håller du på hund, tävlar och så?

Eeeehhh, jaaaaa, jooooo svarade jag och hasplade ur mig standardsvaret, ”Jag ville ha hund när jag var liten” och ”det var egentligen Nicklas som ville ha hund” Vilket ju är sant på sätt och vis! För som liten drömde jag om en egen hund, men fick hålla tillgodo med granntaxen Max, kusinhundarna Tanja, Frida och Bessie och inte minst farmors Smålandsstövare Sickan.

Någon egen hund var det inte tal om då systeryster är allergisk, så jag höll till godo med omgivningens hundar.

När jag sen träffade Nicklas så hade han träffat ett antal hundar i flygvapnet och ville gärna ha en egen, så sagt och gjort, vi hittade en kennel som skulle ha valpar och vi fick köpa en valp. Såklart förberedde vi oss och läste på, det var inget impulsbeslut utan väl förberett!

I samma veva flyttade vi hit till Rättvik och vi började på kurs, med mål att Arrac skulle bli tjänstehund i hemvärnet. Nu gick det inte vägen, för han visade sig ha en journal tjock som en bibel + att han var skotträdd…. Men ändå, under kursen så väcktes något i mig! Så kul det var att ”hänga” på klubben, att umgås med ”hundfolk”! Vi träffade bra instruktörer som peppade oss att fortsätta träna och gå fler kurser. Valpkurs blev till allmänlydnadskurs som sen ledde till tävlingskurser och snart var vi anmälda till tävling.

IMG_0606
(En bild som inte alls hör ihop med texten egentligen, men inte kunde jag väl tro att jag drygt 10 år senare skulle vara på bild i en broschyr om rasen kelpie?? Just denna bild är publicerad i en rasbroschyr som visar kelpien’s mångsidighet!)

Arrac och jag tävlade oss upp till klass 3, vi startade ju vår karriär lite sent och tyvärr hade han ju inte riktigt hälsan med sig utan fick avlivas vid 7 års ålder. Men då hade jag ju nästa tävlingshund på G, fina fröken rottweiler! Ni som känner oss vet att Dizni inte motsvarar mina krav på tävlingshund….. Hon är fantastisk på alla sätt och vis, men någon tävlingshund är hon inte! Men nu har jag ju fått den tävlingshund jag så länge letat efter!

Men varför i hela världen tävla??
Viktigast är väl att ha kul!? Ja, jo, såklart, jag skulle ju inte tävla om jag tyckte det var tråkigt!
Men VARFÖR är det så kul?

Förutom kamratskapen som jag uppskattar jättemycket, att åka iväg ett gäng goa glada vänner, fika, fnissa och bara prata är jättekul. Vissa hänger på caféer och på shoppingställen, vi åker och tävlar!

Men utöver det då, vad är det för vits att betala pengar för att gå in på en plan, bli kritiskt granskad av domare, tvingas göra som en tävlingsledare säger och dessutom låta en publik beskåda det hela? Ja det kan man ju fråga sig……

Det kan ju tyckas vara så att tävling är ett kvitto på att man tränat hunden rätt, men det finns ju tusen hundar som INTE gör på tävling som dom gör på träning, så tävling är ju inte heller rätt ställe att mäta just hundens kunskaper på.

IMG_0550

För mig handlar det om en teamkänsla, att vi tillsammans ska prestera som bäst just på tävling. Ett test av hur allsidigt vi tränat, hur väl förberedda vi är på det oförutsedda som händer på tävling.

Känslan av att komma fram till tävlingsplatsen, vara sådär äckligt pirrig i magen, gå på toaletten tio tusen gånger, dricka kaffe fast jag druckit två liter i bilen, att prata nervöst hela tiden om totalt oviktiga saker, att vara hungrig men ändå inte vara sugen på något, att fippla med utrustningen fast jag VET exakt var jag har grejerna! Det är ju en del av det som är kul 🙂

IMG_0593

Ibland går det ju bra, ibland går det fullständigt åt skogen, men tänk vad tråkigt om allt gick på räls hela tiden? Tävling är ju ett sätt att se vad man behöver träna med på!

Det är lite som att jämföra med en solist i vilken orkester som helst, man övar och tränar på stycket man ska framföra, samspelet med orkestern, att värma upp och att sen börja spela och varenda liten ton ska sitta perfekt, intonation och ”känslan” ska vara rätt! Precis som att kliva in på en tävlingsplan!

Jag är inför varje tävling nervös, men tror att det är positivt, då blir jag lite mer ”på tå” och taggar till lite.

Men måste man inte vilja vinna då, när man tävlar? Nej, absolut inte!! Inga vinster eller priser i världen motiverar mig att tävla! Men viljan att bli BÄST då? Nej, inte heller det är det som sporrar mig att tävla! Jag vill prova och se hur väl och jag Spajk kan teama ihop.

Sen är det ju så att ju större tävlingen är, desto mer nervös blir jag, vilket i sig är en träning! För mig skulle det vara förödande att komma till en tävling och tänka ”det här ska jag vinna” för då kommer det gå käpprätt åt skogen, tror jag?? Jag har aldrig provat…. I och med att det inte är ett mål för mig så blir det liksom orealistiskt att tänka så!

IMG_0581

Jag tävlar för att jag gillar det, Spajk verkar gilla det och vi har kul ihop, sen får vi veta vad vi måste träna mer på! Plättlätt! Nu har ju Spajk skrapat ihop lite meriter, men jag har aldrig, och kommer aldrig, tävla bara för att få en tjusig titel eller en merit! Aldrig! Jag tävlar för att jag vill och tycker det är kul!

Sen är det klart jag är en tävlingsmänniska, men det tar sig mer uttryck i att jag blir så grymt besviken på mig själv när det går dåligt! Gör Spajk något tokigt, då är det ju mitt fel som inte tränat på det! Den som måste bli bättre är ju JAG, inte Spajk, han gör bara det vi tränat på!

Ja, undra om min kollega är nöjd med svaret???

IMG_0612

Till helgen är det dax, då är det tävling igen!
Tjohoo!

 

2 reaktion på “Fick en fråga!

  1. HoffeFia

    Själv är jag lite lat så har jag inte en tävling att träna inför blir det ingen träning och då får jag en understimulerad hund och det vet vi vilket kaos de då kan ställa till.
    Håller med dig helt och hållet, perfekt förklarat. Men stod verkligen kollegan kvar och lyssnade på hela den förklaringen 😉

    Svara
    1. arrdiz Inläggsförfattare

      Ha ha, nej jag var inte så utförlig då, men han har läst nu 🙂
      Det är så kul att du kommenterar!

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *