spårdax i fiendeland!

Lördagsmys får en ny innebörd! 
Då typ hela sökgänget drabbats av förkylning var vi två tappra själar som sågs i Leksand (även kallat fiendeland 😉 ) Att köra sök på två är inte så utvecklande, så vi körde spår istället. Inte ett tråkigt alternativ om ni frågar mig!  
Det hade kommit några förhatliga cm snö, vilket kullkastade våra planer ganska rejält! Istället för att spåra på en stor parkering fick vi åka in till centrum där det var lite uppkört och upptrampat. Jag vill inte att varken Spajk eller Dizni ska gå på syn, nu blev det lite synintryck iaf, men vi försökte iaf begränsa det så gott det gick! 
Maria och jag lade varsitt lite längre spår och varsitt litet ”nu-är-det-dax-att-låta-nosen-jobba”-spår. 
Jag hade både kamera OCH batteri med, jihuuu! Så även om vädret inte var det roligaste så blev det lite bilder, tack Maria som fotade!!!! 
Spajken väntar på att få spåra iväg, vilket han får när han ligger lugnt och fint, fokuserar på spåret. 
Skulle jag inte lägga ner honom så blir det bara flams och trams och massa spring… Jag har provat lite olika varianter, men alltid återgått till dessa lite mer samlade spårstarter. 

Han spårade inte jättebra, han var lite ofokuserad och hade inget riktigt ”driv” i spåret!? Men vi löste det och med tanke på att det var årets första spår på asfalt så får det godkänt ändå. 

Titta matte!!!
 Får jag min belöning nu?? 

Yeeeeeesssss 🙂

Jag försöker vara noga att han ska ha lika mycket fokus på apporten som på belöningen, ett problem vi ständigt brottas med…. Denhär apportern tänkte han dessutom strunta i att markera *morr* Jag hade gått på asfalt men fick för mig att lägga slutet i en blomsterrabatt och sen fortsätta från spåret på gräsmatta… inte smart!

När spåret gick över på gräset tyckte Spajk att det var plättlätt och ville gääääärna fortsätta spåret istället för att markera apporten, träna mera!  

Sen då Maria och min nya schäfer-favorit Cliff! 
Så samlad och fokuserad, Me Like! 
Spåret gick kanonbra, han dammsög spåret så fint så! 
Vi var övervakade när vi fikade och taktik-snackade 🙂 
Sen då våra ”riktiga” spår, först ut var Cliff. 
Han hade full koll på uppgiften. Kul att se när underlaget gick från gräs till grus, DÅ blev det lite jobbigt och han jobbade på bra för att fästa i spåret igen. Just där var det ganska tydliga avtryck i snön, men icke att han fuskade utan jobbade på med nosen och efter nån meter var han som bunden i spåret igen, finfint! 

Som taget ur vilken schäferkennelreklam som helst 🙂 
Liggmarkering gäller, snyggt! 
Cliff blev lite störd när jag nästan stod i spåret och fotade, men han lät sig lockas av spåret istället! 

Spåret gick på gräs, asfalt och grus, mitt på Noret i Leksand! Det var ju en hel drös lördagsflanörer ute, trots det ganska usla vädret, men det var en störning som Cliff fixade galant. 

Jihuuuuuu, jag hittade min boll säger Cliff! 

Maria var snäll och fotade, jättekul, 268 bilder blev resultatet av dagen! 

Efter Spajkens ganska halvskrala start så fanns det ju viss utvecklingspotential!  Han hade nog legat i bilen och funderat lite över spårens hemlighet, för när han fick komma ut igen så var det lite annat drag under galoscherna!  

Hittade apport=belöööööööning! 
Vita kompresser var perfekta apporter, syntes inte alls! 
Vi hade klättrar över staket…
Men Spajk är en noggrann kille och gick såklart under staketet, hur söt som helst! 
Kan ju säga att jag INTE gick under staketet utan smidig som en panter kröp jag igen, ”tyvärr” finns inga bilder på smidighetsövningen 😉 

trallalala trallalalala spåra på, spåra på… 
Tills vi hittar nått som renderar belöning! 
Folk som störning??? Nej säger Spajk, ge mig bara min boll!!! 

Nej, jag kan ju faktiskt inte veta vad Spajk spårar precis just där, men när vi gick ut på gångbanan hade han ju mitt spår i nosen, och huruvida han bytt spår eller inte lär ju märkas när jag vinklar av från gångbanan….
Tänka sig? Han hade fortfarande kvar ”mitt spår” vilket ledde till fler funna apporter! 
Som sagt, vi ska jobba mer på fokus på apporten….. Här har han tassen på den lilla kompressen, men han ger blanka f*n i den, han vill ha bollen. 

Mer trottoar, när jag gick ut spåret var det två par fotspår till förutom mina, när vi sen skulle spåra var det betydligt fler…. men som sagt, vinklarna är ju beviset på om han bytt spår eller inte. 

Nu var det ju lite hjälp att jag faktiskt gått från asfalt till gräs… så det blev ju lite lättare när vi gått upp på gräset. 

Här blev det lite problem för lilla Spajk…. 
Han funderade en stund innan han sen tillslut bestämde att jag faktiskt gått över just precis där! 

Fina Spajk! 
Det var spår även till Dizni, inte långt och inte så svårt, men hon var nöjd ändå.
På bilderna ser det ju ut som hon spårar riktigt fint, vilket är lite missvisande, hon flamsade mest runt och ”duttade” lite i spåret…. Hon hittade dock godisen som låg i spåret och var nöjd med det! 

Mitt i spåret var det ett par kvm virr-varr och mitt i det låg det godis, såklart fixade Dizni det, lätt som en plätt! 
Hon spårar gärna, även om det inte är med någon större intensitet! Hon tar sig runt, men det är ingen vacker spårning det vill jag lova! 
Tack Maria för en härlig förmiddag! 

2 reaktion på “spårdax i fiendeland!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *