Tänk vad en tidning kan ställa till med……

(Det finns bilder i inlägget som kanske inte är lämpliga för känsliga personer….)
 
En rätt vanlig morgon i Fromhem, militärklädda och redo för en övningsdag, Nicklas packar bilen och jag ”ska bara” rasta hundarna innan det är dax att fara!
 
Vi går som vanligt förbi brevlådan och hämtar tidningen, som jag som vanligt ger till Dizni som får bära den hem till husse. Som vanlig sätter hon världens fart, stolt som en tupp med tidningen i munnen. Jag hinner se att tidningen viker upp sig vilket gör att hon då inte ser var hon springer, jag hinner tänka ”men shit, hon måste ju stanna!??” men icke, så i full fart dundrar hon in i bilen, jag hör en svag duns och ett skrik och hon släpper tidningen och springer in till Nicklas. Jag springer nedför vägen och möter Nicklas som skriker ”hon har slagit upp ett stort köttsår, ta fram första förband”
 
Jag passerar bilen och ser att det sitter päls på avgasrören och fattar vad som hänt……….
(Nu är det ju ingen päls kvar, för bilden är tagen idag….)
 
När jag kommer fram ser jag att blodet forsar nedför frambenet på fina Dizni och jag sliter upp mitt förband, Nicklas håller händerna över såret och vi bär/släpar/drar ut henne på gräset och lägger ner henne där. Då ser jag såret som glipar rejält och ett blodkärl som pulserar ut blod….
 
Såret är ca 15 cm långt och har tydliga märken efter avgasrören……
 
Vi försöker lägga ett tryckförband, men det är inte lätt att göra på ett sår som börjar mitt fram på bröstkorg och går in mellan frambenen!? 3 förband senare har vi lyckats att få stopp på den största blödningen och börjar tänka lite rationellt!
 
Jag sitter med Dizni på gräsmattan och Nicklas fixar iordning bilen för att jag ska kunna sitta i baksätet med henne. Nicklas går in och tvättar sig för att inte bloda ner i bilen, han kommer ut och säger ”det är blodspår i hallen och köket, men det får vara, nu åker vi”
 
Fina underbara Dizni, det måste göra vansinnigt ont, men hon låter sig bandageras och protesterar inte ett dugg, bästa fina fröken D!
 
Vi bär in henne i bilen och jag börjar skicka sms, först till kompisen Elin som jobbar på djursjukhuset, sen till uppfödar-Anna som också jobbar där, jag ringer journumret som såklart öppnar om ca 45 minuter!?
 
Både Anna och Elin svarar snabbt och Anna ringer och förvarnar om vår ankomst, tack!
 
Nicklas kör fort, han säger ”Jag kör i 130, så kom inte och säg att jag ska köra fortare”…. Vi börjar fundera på praktiska saker, Nicklas har ett förband som han förväntas övningsleda, jag ska mönstra in hundar och köra hund,  vem ska stanna med Dizni? Hur tar sig den som inte stannar från djursjukhuset och ut på övningsfältet?
 
Fina Dizni bara ligger i mitt knä, det har slutat blöda och hon tittar ibland på mig med sina stora bruna ögon och jag tycker mig se en tacksamhet! Det måste göra ont som fasen…. Men inte en min gör hon, bara ligger och låter sig klappas.
 
Förbandet är inte vackert på något sätt, men det funkar. Tack försvarsmakten för alla gånger vi övat omhändertagande!!
 
Väl framme i Falun möter Kalle upp och hämtar Nicklas så iaf en av oss kan vara på plats och börja öva. Vi har ju resonerat oss fram till att hon säkert blir kvar en stund på djursjukhuset och varken jag eller Nicklas har nån lust att sitta och vänta….. Jag och Dizni får vänta en stund innan vi blir insläppta, lååååånga minuter!
 
Jag passar på att ta lite kort……
 
Det var mycket blod….
t.o.m. på motsatt tass!
 
Ett rätt blodigt förband…. Som sagt, det var inget vackert förband, men det funkade!
 
Vi lärde oss att det går åt fler än ett förband, det första misslyckades vi helt med, det andra satt bra och det tredje satt perfekt! Såhär i efterhand hade det ju varit smartare att hämta en handduk och en rejäl elastisk binda, men det är lätt att vara efterklok! Vi jobbade iaf som om vi aldrig gjort annat, jag och bästa Nicklas!
 
Jag var väldigt sugen att lätta på förbandet och titta, men jag vet att man inte får, så jag var duktig och lät förbandet sitta….
 
För er som inte vet det så luktar blod äckligt…..
Nicklas hade tvättat sig, men jag hann inte det, så jag var rejält blodig och luktade blod…..
 
 
Fast inte där klockan suttit 🙂
 
Vi blir insläppta på djursjukhuset och vi lättar på tryckförbandet, såklart börjar det blöda igen och en sköterska springer in och hämtar nytt förband! Att hon springer in gör ju att jag inser att det är lite allvarligt…..
 
Vi lägger nytt förband och får komma in på ett rum och strax dyker veterinären Emma upp och vi byter till ett ännu bättre förband. Vi tittar på såret och ”flyttar runt” lite på huden för att se hur det ser ut runt omkring själva såret. Hon berömmer Dizni jättemycket för att hon är så snäll och hanterbar! När hon ska linda runt magen på Dizni får hon en slick på näsan och hon tycks tänka att Emma är ännu en snäll veterinär 🙂 Dizni får smärtstillande och Emma förklarar att dom har massor att göra men att dom ska ta hand om henne så snart dom kan. Jag förklarar att jag har planer för dagen 😉
 
Vi bestämmer att Dizni får stanna och jag tvättar mig hjälpligt innan jag sen pussar Dizni på nosen och går därifrån, liiiite jobbigt men jag liter helt och fullt på personalen! Tack Falu djursjukhus! Helt underbara!
 
Jag övar under dagen och det går finfint, Spajk imponerar 🙂 Det var ju hans första riktiga övning! Han tar ljud på 100 meter från en smygande fiende! Ingen fiende går säker när Spajk spetsar öronen 😛
 
Helt ärligt var det skönt att ha något att tänka på, att vara omgiven av vänner som bryr sig gör gott för hjärtat. Tack alla som kramade och engagerade sig, en klapp på axel och en blick är värt mycket i sånna lägen!
 
Efter övningen åker jag upp till djursjukhuset för att höra hur det gått, jag får beskedet att hon ännu inte är sydd p.g.a. alla akutfall som kommit in under dagen och Dizni´s skada är ju faktiskt inget man dör av, det inser ju jag också….. Även om det såklart varit bäst om hon blivit sydd på en gång!
 
Jag återvänder till plutonerna och hänger på mitt gamla gäng för att käka på hamburgeresturang, inte för att jag är hungrig utan för att skingra tankarna…..   
 
Nicklas gör som jag, hänger på sitt gäng, tack för mobiltelefonen som gör att vi har kontakt trots att vi är på lite avstånd.
 
Efter maten är det några timmar kvar innan Dizni beräknas vara ihopsydd, snälla Martin väntar med mig och vi går en sväng, pratar ”väder och vind”, dricker lite kaffe och fördriver några timmar till, tack snälla Martin som underhöll mig i väntan på bättre tider!
 
Jag återvänder ytterligare en gång till djursjukhuset och får besked att det dröjer ett litet tag till och jag sätter mig för att vänta, efter ca 15 minuter kommer en jättegullig vet. ut och säger att Dizni kan få stanna över natten istället för att jag ska vänta kvar. Tack!
 
Jag kör hem och oroar mig lite för vad som väntar med blodspår i hallen…..
 
Jag pratar med Elin, plutonchefs-Anna och Nicklas i telefon på vägen hem, så jag inte behöver grubbla så mycket!
 
Väl hemma möts jag av detta……
Blodfläckar på trappan……
Förband på gräsmattan…..
 
Blodspår i hallen…..
 
 
Det var inte roligt att skura golvet och ännu inte veta hur det gått för fina Dizni…..
 
Sent omsider ringer iaf veterinären och säger att Dizni är ihopsydd och att allt gått bra, inga större skador på senor eller muskler, men att det var ett långt sår och många stygn. Strax efter det ringde Nicklas och ville bli hämtad, så med flocken nästan samlad var det sovdax efter en lååååång dag!
 
Jag måste ge en stor eloge till Falu djursjukhus, trots överhopade med jobb och inkallad extra personal var dom tillmötesgående och proffessionella! Dom erbjöd ju Dizni att kostnadsfritt stanna över natten för att jag skulle slippa vänta.
 
Nåväl, idag var det dax att hämta fina fröken….. Hon kom glatt viftande på svansen in i rummet, helt oförstående till all uppståndelse hon orsakat!
 
Det var ett rejält sår…….
 
22 stygn och ca 15 cm långt!
 
Nu blir det smärtstillande och infektionsdämpande i ca 7 dagar, morgon och kväll.
 
Hon är hittills opåverkad av såret!?
 
Ja, tänk så det kan gå!?!?
 
Maximal otur….. Men så skönt att hon är så genomsnäll och underbar att hantera.
 
Tack till alla som frågat och brytt sig om oss!
 
Är det så att ni vill lämna en kommentar, men tycker att det är krångligt via bloggen? Lämna en hälsning i gästboken istället!
 

9 reaktion på “Tänk vad en tidning kan ställa till med……

  1. Elin Joon

    Oj, oj, oj! Vilket otäckt sår! Stackars Dizni! TUR att ni kunde prestera så bra trots rädsla för hur det var med henne, TUR att det gick bra och TUR att Dizni är så snäll och klok! 🙂 Hoppas nu på en smärtfri återhämtning. Kram

    Svara
  2. Britt

    Ojojoj, vilka äventyr… så snabbt olyckan kan vara framme 🙁 Nu är hon värd lite extra uppmärksamhet och gotta som skötte sig så bra hos veterinären. Och som jag brukar säga: Det spelar ingen roll hur förbandet ser ut, bara det fyller sin funktion!

    Svara
  3. Ann-Kristin

    Usch va hemskt och vilken tur att det gick bra…Va ont det måste ha gjort och va det måste kännas, Lill Trulsan <3
    Nu hålls tummar, tår och tassar för att allt ska fortsätta gå bra för Lilltjejen

    Svara
  4. Anonymous

    Men lilla puppan, då! Vilken jäkla grej – när man bara ska hämta tidningen till husse…. Hoppas att hon kryar på sig fort och lätt!
    Kramar Lena

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *