Mer spår!

Ja, nu jäklar ska det bli ordning!

Men först ett par ursöta bilder på fröken D som är minst sagt lite upprörd över att Nicklas har lagt sig i ”hennes” soffhörn!!!! Hon ålade sig helt sonika upp och la sig under Nicklas ben, söt!

Minst lika söt är ju Spajk som ville leka och har lagt en leksak bredvid Nicklas (den gula fläcken på bilden)

 
Men spåret då, jag har funderat och funderat, rådfrågat Nicklas, som faktiskt sa en smart sak….. ”Men skulle det kunna vara så att han bara är lite ringrostig?” Jo, ja, kanske…. typ…eller nått!
 
Men, lite genomtänkt spårträning skadar ju ingen!
 
Igår åkte jag därför upp till Dalhallas parkering, helt folktomt och öde, en perfekt plats för att träna spår, dels på grusparkeringen men skogen runtomkring är också jättefin.
 
Min tanke var att lägga ett på parkeringen till Spajk för att verkligen se vad han sysslade med! Han fick ett på ca 200 meter med 1x1cm stora tygbitar i spåret. 11 stycken varav han hittade och markerade 9 vilket är helt okej jämfört dem 3 av 7 förra gången.

Det var stekvarmt trots att klockan var 17 på kvällen, det blåste en dryg byig vind och dessutom var det färska hästspår rakt över spåret, ungefär där vindpilen är.
 
Han spårade KANONFINT och dammsög sig fram i spåret, förutom då i spetsvinkeln!? Där fick han hjärnsläpp och virrade iväg en bra bit 🙁 Men jag höll försiktigt emot i kopplet och han drog sig tillbaka mot spåret igen. De två apporterna han bommade gick han nån dm ifrån så jag fattar inte att han inte tar dom??? Jaja, just den lilla detaljen fick sin förklaring senare!
 
Dizni hade också fått ett, såklart! Ca 400 meter, med 7 pinnar och rätt mycket vinklar. Hon spårade sååå fint! Travade målmedvetet på och spikade vinklar och vägövergångar!? Det var drag i linan så jag nästan fick jogga efter henne i spåret! Tyvärr inte så sugen på att hitta pinnar utan lämnade 4 kvar i skogen, men hon var så nöjd och travade stolt tillbaka till bilen med pinnen i munnen 🙂 Mattes fina Dizni!
 
Upptag tränade vi också, 3 stycken, alla åt vänster. Rätt långt ut, ca 30 meter för att han ska lära sig att ”där matte pekar finns det ALLTID ett spår” samma tänk som i uppletande, ”där matte pekar finns det ALLTID ett föremål”
 
Jag gör så att jag går ut spåret, sätter en snitzel där jag ska släppa på och sen föremålet x antal meter längre bort. Så i rimlighetens namn borde jag ha 3 snitzlar om jag satt upp 3, eller??? Men jag såg bara två och tänkte, jaja, jag har en säkert längre ner som jag inte ser, tanken föll mig aldrig in att en kunde ha trillat ner, men den hade blåst ner och låg på marken.
 
Jag släppte alltså på, rakt mot snitzeln, (inte mot apporten som skissen visar) han gör en liten krok innan han sedan genar lite till vänster och spårar raskt förbi på apporten (pinne) på första upptaget fortsätter förbi snitzeln till upptag 2 för att sen belöna sig själv med apporten till upptag 2…. Hmmm, jaja, upptaget gick ju åt rätt håll iaf 🙂
 

Vad har vi lärt oss av detta?? Jo, inte så tajt mellan upptagen!
 
Tredje upptaget genade han lite och tog spåret klockrent. Nu återstår bara att fundera på om jag vill att han ska gena??? Han viker kanske 5-6 meter från den tänkta ”linjen” rakt ut i terrängen…. Jag tänker såhär: På tävling om han genar åt något håll och han då genar åt ”fel” håll så är det kanske väldigt nära rutkanten han hittar spåret och har då väldigt lite utrymme kvar att analysera och välja håll…. För jag vågar inte tro på att han från skick-punkten har avgjort om spåret går att vänster och åt höger och därför genar åt rätt håll!!
 
Men sista spåret var en intressant upplevelse! Min tanke var ”plockepinnspår” med tätt mellan apporter, ca 10 meter mellan varje ”händelse” i spåret, alltså apport/vinkel. Då är det lätt att hålla koll själv, *nu har jag gått 10 meter, nu händer det något snart*
 
Jag hade dock inga bra apporter, men jag hade grillpinnar, ni vet sånna långa smala? Sånna hade jag ett gäng, så jag öppnade förpackningen, bröt dom på mitten och gick ut spåret. Vet ni hur lite en sån avbruten pinne syns i skogen? Har man dessutom bara hållit i dom ca 5 minuter så är det inte heller så mycket doft på dom….
 
Första pinnen hittade han, vinkeln tog han fint, men sen såg jag hur han nästan hittade nästa pinne, men valde att gå vidare!?!? Jag höll tillbaka han och frågade om han hade nått där! Då gick han tillbaka och letade och hittade pinnen. Pinnen i vinkeln var inga problem. Men sen gick han över en innan han vinklade fint.
 
Men den stora grejen med spåret är att jag såg hur han faktiskt insåg att ”shit, det ligger saker i spåret som jag kanske går förbi om jag springer” Han tänkte verkligen till och vände tillbaka i spåret för att kolla. Dock fuskade han lite några gånger och gav sig innan han hittat pinnen, men då hjälpte jag honom att fortsätta leta, jag vill inte att han ska ge sig om han känner att det är något. Men jag antar att detta är ett resultat av att jag vill ha själva spåret som självbelönande….  
 
Det är så himla kul att sitta och fundera på lösningar i spåret 🙂
 
En förklaring till dizni´s plötsliga driv kan ju vara att hon sist vi spårade hade små tuggpinnar som apporter, en minnesbild som fick henne att spåra finfint igår! En teori jag ska fortsätta testa!
 
Ikväll ska jag testa spår som får ligga lite längre, blir nog typ 5 timmar, jag ska på foderföreläsning på djursjukhuset och tänkte då lägga spår innan den, sen köra lite lydnad med Elin och Sandra innan föreläsningen, sen lite mer lydnad och som avslutning åka upp och ta spåret.
 
Synpunkter/åsikter/glada tillrop mottages tacksamt 🙂
 
Tjing för nu!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *