Fina fröken!

Ja, underbara fina fröken rottweiler, så dryg men samtidigt så underbar på alla sätt och vis! En hund med en stor personlighet! 

För någon vecka sedan skrämde hon oss REJÄLT! Hon har ju gått fram genom livet som en stridsvagn, inget är farligt, inget i världen kan skada henne! Om hon själv får tycka….. Nu vet ju vi att det inte riktigt är så, men det är en rätt skön inställning till livet 🙂 

Nåväl, en dag blev hon rejält dålig i magen, vilket inte är ett dugg konstigt med tanke på vad hon stoppar i sig!? Inget konstigt alls, men nu blev hon snabbt medtagen och fick inte behålla något alls, varken mat eller vatten och då började jag ana oråd….. Hon kräktes och hade blodiga diarréer…. Såklart var detta på kvällen, såklart var detta när vi bara hade en bil, såklart var Nicklas i Falun med den enda bilen vi hade! Via telefonkontakt med Falu djursjukhus så bestämde jag att vi ändå ska komma in, för hon hade snabbt blivit sämre och låg mest. Jag får låna Camillas bil och ett tecken på hur dålig hon var att när Camilla kom så orkade hon inte ens resa sig och hälsa!? DÅ är Dizni dålig kan jag säga…. 

Väl framme i Falun får vi träffa veterinär Katarina, det känns tryggt! Hon har boxer och tävlar sök, så vi har setts på tävling och är ytligt bekanta. Jag frågade innan vi åkte vem som jobbade, det finns ju betydligt sämre veterinärer…. Vi gör ultraljud och röntgen men hittar inget konstigt, iof skönt att det inte var någon främmande kropp som hon stoppat i sig, men samtidigt läskigt att INTE hitta något! 

Nicklas kom upp efter sin träning och han såg också att hon blivit betydligt sämre sedan han åkte hemifrån! Alltså rätt beslut att åka in. Hellre det än en tur till Strömsholm mitt i natten! 

Vi var såklart oroliga för att hitta någon cancer…. Ett par av hennes syskon har haft det, så det finns ju viss risk för det. Men ingenting tydde på det, vilket var skönt såklart! 

Hon blev hur som helst kvar, och precis när vi skulle gå så hamnade hon lite i chock, började flämta jättemycket och blev alldelles blek i slemhinnorna i munnen, skitläskigt! Hon var ju dock i trygga händer och vi vände hemåt. 

Såhär söt och oskyldig var hon som valp 🙂 

Detta hände en måndag och på tisdagen ringde dom och berättade att hon var lite bättre och inte hade kräkts, men att hon ändå behövde stanna ytterligare ett dygn. Jag såg tusenlapparna fladdra, första dygnet gick på typ 12.000 kr! Tuuuuuuur hon är försäkrad. 

På onsdagen ringde dom från djursjukhuset och sa att hon var piggare, men att dom ändå ville behålla henne ytterligare ett dygn, då hade hon ändå inte kräkts sedan i måndags och hade ätit mat sedan måndagskväll!? Det är svårt att ifrågasätta deras utlåtande, men konstigt att dom ville ha henne kvar om hon åt mat och inte kräktes? Jag berättade då att Nicklas är hemma och kan ha henne under uppsikt hela dagen och att vi har lite koll på läget. Veterinären (som inte vara Katarina, utan nån annan människa…) sa att deras rekommendation var aatt hon skulle stanna, men att vi fick hämta henne om vi ville. 

Vi hämtade henne sent på onsdagen och då möttes vi av en pigglin Dizni, hon kom glatt travande och viftade på svansen när vi kom… Kändes konstigt att dom ville behålla henne!? Hon var lite tagen någon dag efteråt, men absolut inte så dålig att hon hade behövt vara kvar ett dygn till! 

Hon var lite dålig i magen någon dag efteråt, men pigg som få! Hon njöt i fulla drag över att få sova i sängen hos Nicklas och mig ifall hon snabbt skulle behöva ut på natten. 

Nu är hon helt återställd och piggare än någonsin! Det är lätt att glömma att hon fyller 11 år om någon månad, hon är ingen ungdom längre……. Det blev så påtagligt när hon var sådär dålig att vi inte kommer ha henne kvar i all evighet! Hemska tanke…. ett liv utan Dizni?? Ett liv utan rottweiler? Men den dagen, den sorgen, nu lever vi vidare! 

Tack o hej, leverpastej! 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *