Lydnadsträning med lyckopillret Spajk!

Ja, få saker gör mig så lycklig som Spajk! Att släppa allt och bara engagera sig i en rätt vild boll-jakt-lek eller bara leka lite ”jaga”. Jag blir lycklig av en hel massa saker såklart, men just med Spajk blir jag liksom spralligt glad av! Lite filosofiskt säger jag som Nalle Puh, ”Ingen kan vara nere med en ballong”

Fast översatt blir det ju typ ”ingen har tråkigt med en Spajk i sitt liv”!

Jag blir ju såklart lycklig av Dizni också, fast på ett annat sätt, en blick ur hennes mörka bruna ögon när hon ligger nära nära i soffan, det är också lycka, eller när hon som nu, sitter och tittar bedjande på popcornskålen med nosen i mitt knä….. Fast i ärlighetens namn så har nog jag och Spajk mer gemensamt än jag och Dizni… Vi har liksom samma personlighet 🙂

Nåväl, detta lite euforiska inlägg grundar sig i ett nyss avslutat träningspass! Fullt ös medvetslös är en fin klycha, men den stämmer inte till 100% för jag ser att Spajk faktiskt tänker INNAN han springer! Det hade inte hänt för nått år sedan, men nu kan jag liksom se hur lilla hjärnan arbetar innen själva springautomatiken tar överhand 🙂

Att springa är supermegadunderkul, att sen springa med saker i munnen är ju om möjligt ÄNNU roligare, det kan vara apporter, bollar, duttar, you name it! Bonus är ju att få springa fort, sen stanna snabbt och vänta och sen få springa vidare och HÄMTA något! Lyckan är total! Sen att sitta rakt och snyggt är kanske inte lika kul……

Som ni förstår så är apporteringsdirigering ett favvo-moment! Jag har lagt leksaker/bollar blandat med apportbockar och han lyssnar fint på höger/vänster, trots att det ligger ”roligare” saker. Känns som ett moment vi faktiskt har klart inför eliten!

Zäta jobbar vi på, han blir lite osäker bland alla koner 🙁 Jag behöver filma för att se hur det ser ut, om han ser lika osäker ut som han känns!? Det mesta annat gör han med en härlig attityd, men just det känns konstigt på nått sätt… Jag går ju rätt fort, så jag känner själv att jag har svårt att riktigt få plats mellan alla svängar, trots att jag torrgått många många gånger, jag får helt enkelt torrgå mer! Rätt fot på rätt plats! Jag har sänkt tempot så jag tycker mig ana en förbättring, men jag måste testa mer.

Hopp apport är också kul, lite detaljer kvar. han har peppar peppar aldrig sprungit runt, dock en tjuvstart 🙁 (Som jag bittert minns!!!!)

Inkallning har jag fått ett bra läggande i, har inte satt ihop det än, han springer ju som en tok och då ÄR det faktiskt lite svårt att stanna 🙂

Rutan är ju också tokrolig, där har jag jobbat på att han ska hitta mitten på rutan, skickat på kort håll och bara belönat när han är rätt, har gett resultat och han har ett tydligt fokus på mitten.

Typ alla moment där det ingår nån form av springning är kul, fjärren och vittringen är väl ”sådär” kul, men vi jobbar såklart på dom också, i fjärren måste jag lösa ett litet problem jag stött på, men det hänger ihop med att jag inte haft tålamod nog, så vi har helt sonika börjat om! Bara belöna snabba skiften, det man belönar får man mer av….

Vi har verkligen fått en nystart när vi satsade på lydnadslydnaden, vi har tokroligt ihop! Jag blev nog lite övermodig efter kvällens pass, men nu är anmälan till eliten gjord 🙂 ”Ska det gå åt skogen ska det göra det med stil” blir väl nån sorts motto, eller som man säger i ”de gröna” ett skal av självsäkerhet kan dölja oceaner av osäkerhet!

Det var allt för nu, tjingeling!

En reaktion på “Lydnadsträning med lyckopillret Spajk!

  1. Fia

    Låter så himla kul och jag förstår precis vad du menar även om min numera ”stora” kille inte har samma tempo men glädjen i att få träna är så kul att se.
    Lycka till

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *