Hårda spår!

Jodå, vi hinner med lite hundträning också! Mellan snickrandet och fixande på Åsen.

I lördags var vi uppe vid Dalhalla och spårade, så roligt gäng! Linda, Mela och Lena, högt i tak och tips och idéer utbyttes under glada skratt! Mest gladdes jag åt Mela och Cita som spårade så fint så fint på det packade gruset. Hårt jobb lönar sig verkligen!

Värre var det med lilla bruna hunden, d.v.s Spajk! Han hade inte många rätt faktiskt…jag tyckte mest han vimsade omkring, men när jag fått se filmen så visade det sig ju att det inte var så illa som det såg ut! Men vi har en del att träna på om det ska bli riktigt bra.
Han jobbar hela tiden och försöker lösa problemet, men det är ju inget flyt i det.

Jag och Mela funderade tillsammans och jag använde min lilla ”devis” i hundträning, att ”en gång är ingen gång” Det hunden gör EN gång är bara en tillfällighet och inte ett befäst beteende, gör hunden samma sak flera gånger DÅ börjar det bli fara på taket och man bör fundera på en lösning.

Att träna hund är ju att utvecklas tillsammans, att ge och ta. Att ge tips och att få tips. Därför är det så himla viktigt att omge sig med vettigt folk! Att jag dessutom hittat folk som är både vettiga OCH roliga gör ju inte saken sämre 🙂

Även om just det spåret inte gick så bra så fick jag pepp och åkte hem glad och nöjd.

Tillsammans med Nicklas bollade jag lite idéer men landade ändå till slut ungefär på samma slutsats som jag själv kommit fram till, skönt när vi tänker lika!

Planen var att backa några steg och köra lite godis i början för att ”poletten ska trilla ner” och han ska fatta att det faktiskt går ett spår på gruset/asfalten och att spåret inte nödvändigtvis har blåst iväg och fastnat i terrängen!

Så förut ikväll åkte jag ner på samhället och spårade på Knektplatsen. Lite korv i spårstaren och sedan var planen att det skulle ligga lite små korvbitar även i spåret, men det ville inte kråkorna… Så inga små korvbitar i spåret!? Men mätta och glada kråkor 🙂 Nu visade det sig gå utmärkt utan korv också!

Vi har fortfarande en bit kvar till det där flytet, när han liksom bara ”rinner” fram över spåret. Men jämfört med sist så var det ju en klar förbättring!

En rolig bieffekt av att spåra lite hårt är att det blir plättlätt på annat underlag! Då gälller det att hålla emot, för även om han är liten så ligger han på ganska rejält. Lyssna på mina fotsteg i klippen så hörs det hur mycket fortare det går på gräs. Roligast är när han liksom ”snor runt” trädet för att sen inse att spåret går på andra sidan, hur söt som helst!

I morgon kör vi igen, får väl hoppas att jag hittat rätt knappar att trycka på och att vi kan fortsätta där vi slutade idag!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *