Utställningsdax!

I går var det tiiiidig uppstigning för att köra mot Nora och utställning!
 
5 kelpie anmälda, visade sig vara 3 hanar i bruksklass, Stefan och Kippis och så ytterligare en som varken jag eller Stefan kände igen. Nu dök inte den hanen upp så det var bara Stefan och jag. Jag hade inga större förhoppningar då jag o Spajk åkte ut fortare än kvickt på sista utställningen, eller vi hann få vårt exc innan vi sen blev slagna av just Stefan och Kippis!
 
Nora är en trevlig utställning! Fint ställe och mycket trevliga funktionärer!
 
Det började med två asd och sen var det dax för kelpie, en jättefin juniorhane som var lik Spajk i utseende, så när den fick exc och ck så blev det lite roligare!
 
In i ringen och vi sprang, Spajk sprang sååååå fint, han stod inte jättesnyggt men helt okej och vi fick exc. och likaså Stefan och Kippis.  
 
Jag var nöjd med vårt exc. sen skulle vi ju ”bara” slå Kippis i konkurrensbedömningen, å tänka sig, kors i krösamoset, kors i taket, vi slog dom och vann bruksklassen med CK
 
Numer delas ju cert ut i bästa hane, så alla tre hanarna fick gå in igen och där blev vi bästa hane och fick CERT 🙂 Bästaste Spajken 🙂
 
 
 
Sen dök inte tiken upp, så vi blev dessutom BIR!
Eller rättare sagt….tiken dök upp, men för sent!
 
Kritiken vi fick var
 
Nora BK 2013-05-09
Utmärkt typ och storlek, mycket bra huvud och uttryck, utmärkt hals, välbygd kropp, normala vinklar, rör sig mycket väl, utmärkt päls och temperament.
Domare: Wera Hubenthal exc. ck CERT och BIR
 
Inte illa 🙂
Utmärkt och mycket bra är fina ord i en kritiklapp!
 
Stefan och jag satt kvar och pratade en stund, alltid kul att ses! Utställning är ju en mycket social tillställning där man träffar bekanta från alla håll och kanter, mycket trevligt.
 
Arrangemanget flöt på jättebra och strax efter lunch var det finaldax, jag hade önskat att de hade delat upp finalerna i grupper, nu var alla BIR-hundar med, inte så kul, jag hade dessutom velat ha en BIS-Bruks 😛 Det hade varit trevligt! Vi blev iaf oplacerade i finalen, en aussie vann sen kommer jag inte ihåg ordningen men det var briard, schäfer och rottis som placerades, ungefär som det brukar se ut!
 
Efter utställningen möte Jonas upp och vi stryde kosan mot Nora för att äta glass!  Jag är ju ingen jättefantast av glass, men jag slog till på en jubileumsbägare och en kopp kaffe, finfint! Dagens smak var apelsin, hasselnöt och vanilj, mums.
 
Annars är ju mitt favoritställe nr 1 när det gäller glass Smultronstället i Sörping…. Hoppas hinna med ett besök där i sommar!
 
Efter glass i solen styrde vi vidare mot Lindesberg för lite hundrastning i ett fint strövområde. Men det uppstod ett visst behov av toalettbesök, men tror ni det fanns någon? Icke!? En känga till Lindesberg som har ett finfint strövområde mitt i centrala samhället men utan toalett, hade det varit i skogen hade det ju varit plättlätt att lösa, men i en park?? Hur kan man liksom ha ett jättefint strövområde utan toaletter??? Nåväl, Jonas som har god lokalkännedom ringde sin kusin så vi fick vårt lilla problem löst, vi fick på köpet tips om en fin rastslinga som vi nappade på.  
 
Vi promenerade och pratade strunt blandat med allvar! Ungefär som vanligt alltså!
 
Efter en härlig dag styrde jag sen kosan hemåt, jag räknade ut att jag under torsdagen varit hemma i vaket tillstånd i ungefär 60 minuter, resten av tiden var jag ute och rastade hundar, på resande fot eller sovande!
 
Nåväl, en lång dag men väl värt resan och den tidiga uppstigningen!
 
Nu i morse tänkte jag ta lite finfina bilder på snygg-spajk som han just idag heter, det gick ju inte alls som jag tänkt så han står som en räka!
 

 
 
Det finns ju EN i familjen som har ett uns av foto-genique, å det är ju fröken D!
Det kan ju ligga lite i att hon är mer stilla än herr S….

Hon står ju inte heller jättesnyggt…. Men söt som socker är hon!
 
Finfina herr S och fröken D! 

 
Vackra underbara Dizni….
 
Lite allmäna funderingar….
Kristi himmelfärdsdag är ju en kristen högtid, det allsvetande Wikipedia skriver såhär om varför vi firar, när jag fortfarande bodde i småland var det tradition att gå upp i kyrktornet och spela, något jag inte hört om någon annanstans!? Men en trevlig tradition var det och jag minns fortfarande de sneda trapporna, vackert nedslitna efter kyrkväktarens spring för att ringa i klockorna. Utställningen igår var precis bredvid Järnboås kyrka, en vacker vitrappad kyrka så jag stod en stund och filosoferade och mindes svunna tider 😉  
 
Ja, det var allt för nu, håll tillgodo!
 
På återseende!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *