Filmtajm och lite reflektioner…

Har redigerat filmen på våra upptag från 1:a maj, inga kanonupptag direkt, och lite svårt för Nicklas att filma snett bakifrån….

Jag hade tänkt belöna bara han gick åt rätt håll, men jag glömde bort det och tänkte ”tjänst” och inte hundträning 🙁 Men det verkar ju funkat finfint med tanke på gårdagens underbara upptag! Hade önskat det fanns på film, för jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på det!

Här är en bild över det lite längre spåret Nicklas lagt, det röda är vi och det blå är Nicklas, rätt okej! Det finns på film det också, men att slänga upp 15 minuter film på ett spår är inte så lockande, jag ska redigera det och lägga upp…nån dag 🙂

btw, varm i hjärtat blir jag när jag tänker på Spajk, för rackarns vilken underbar liten hund!! Han har verkligen ALLT jag kan önska av en hund. Dizni är ju underbar på sitt sätt, men någon elithund blir hon inte…..

Flera har kommenterat och sagt typ ”men utan en förare blir det ingen bra hund” Jo, det är ju sant förståss. Men jag är övertygad om att vem som helst med lite koll på belöningsträning kan träna Spajk till elitklass både i bruks och lydnad, så lätt-tränad är han! Det man belönar får man mer av, enkelt men sant! Belönar man spåret med något hunden vill ha, men då är det ju självklart att hunden vill spåra igen, å igen, å igen?? Om du belönar att hunden kryper med bra teknik, då är det ju klart att hunden vill göra det igen och igen??

Vi har ju tränat Dizni på samma sätt, o hur långt upp i klasserna har vi kommit? Ingen skugga över Dizni, men vi passar inte ihop på tävlingsbanan, i patrullskogen och hemma är vi ett väl sammansvetsat team, men inget tävlingsekipage! Hade det varit jag som varit nyckeln till framgång hade ju jag o Dizni också varit i elit nu, både lydnad och bevakning, men nu är vi ju inte det och då återstår ju bara en sak och det är ju att det är Spajk som är nyckeln till framgång, eller??

Visst har väl jag lärt mig ett och annat på resan med Dizni och för den delen med Spajk också, men jag vidhåller fortfarande att det är Spajk´s förtjänst att vi är där vi är rent tävlingsmässigt…. Det är helt enkelt så att vi funkar ihop, han gillar mig och jag gillar honom 🙂

Han vill ju träna jämt, han ställer upp på alla mina påhitt och är vansinnigt tolerant…..

Jag ser mig absolut inte som nån ”bra” hundtränare, jag tränar nån gång i veckan och kör nån form av skogsarbete nån gång i veckan. Jag har ingen genomarbetad plan varje gång jag åker och tränar, jag försöker tänka ”träna på det du inte kan”! Jag har ingen väl genomtänkt fys-plan, Spajk får hänga med och springa med Nicklas då och då, ingen simning eller annat ”duktigt”. Jag tränar oftast själv, utan kommendering, jag lägger mina egna spår och vallar mina egna uppletanderutor…. Nicklas brukar få lägga nått spår då och då, vi är ett väl samtrimmat team och det är fantastiskt kul att spåra tillsammans!

I och för sig så är jag nog rätt så filosoferande, funderar mycket på vad jag gör, framförallt så har jag en bild av hur jag vill ha det när jag är färdig med ett moment!! Spåret kan jag analysera i evigheter, jag bara älskar att spåra med Spajk, att gå bakom i linan och titta och studera hans beteende, jag tycker han är en bra spårhund och jag känner mig helt trygg när jag spårar med han.

Gårdagen då, jo, på det stora hela är jag nöjd, lydnaden lämnar ju en del att önska förståss…. Men jag inser ju att vi har uppflyttning även utan framåtsändande! Ett dåligt skall också, så det finns ju mer att fixa inför högre-spår! Fria följet kan bli bättre också, likaså inkallningen. Så det kan bara bli bättre 🙂

Dagens träning!Vi har kommit med på högre-spår, så nu gäller det att träna vidare, ingen rast, ingen ro! Idag stod det spår på schemat…. Å upptag ala högre-spår!

Lade ett spår på dryga kilometern med bara pinnar, fyra upptag innan vi fikade första gången, satt ute i solen och drack kaffe medans hundarna strosade runt! Hur härligt som helst!

Dizni fick också spår såklart, hon är lite rolig att spåra med, strosar liksom runt men har i själva verket stenkoll på var spåret går, hon ska liksom ”bara kolla lite” innan hon kan spåra vidare, ett sätt jag hade svårt att acceptera förut, men nu är det lite roligt att gå där längst ut i linan och bara le åt henne, ibland kastar hon en blick bak på mig och säger typ ”jaja, jag VET var spåret går, jag ska bara kolla lite här först, lugna dig matte” Det går inte fort och fasen ta den som tror sig veta var spåret går, då blir fröken D sur och vägrar fortsätta spåra…. Det tog mig bara typ 7 år att komma på det….! Dom kompletterar varandra herr S och frökenD 🙂

Herr S då, jo han var trött efter gårdagen, men jag gav mig fasen på att det skulle gå ändå. Det som händer när Spajk blir trött är att han springer, nå vansinnigt!! Han far runt i spåret som han hade eld i baken, rätt som det är mitt på en raksträcka tar han en lov på nån meter innan han går tillbaka till kärnan?? I vinklarna går han över nån meter innan han sen gör en cirkel, naturligtvis i galopp, på nån meter innan han sen går åt rätt håll. Varför inte bara stå still och fundera? Nejdå, spring mer är hans general-lösning på de flesta problem…. Nu är jag ju väldigt medveten om detta, så jag hanterar det rätt bra, men det är kul att se!

Idag tog han 3 av 5 upptag åt rätt håll, jag MÅSTE hålla emot i upptaget, men det är inte så lätt när linan bränner som eld genom handsken…. Nån som har tips på bra handskar i skinn som är anpassade för sommarbruk? Dom ska sitta som ett ”extra-skinn” men ändå inte vara tokvarma, tips mottages tacksamt!

Iaf, jag är inte förvånad att det blev 2 bakspår, han hade mer ben än hjärna och då är det ju klart att risken för bakspår ökar, MEN jag ville testa han lite, det var dessutom jättevarmt så han fick kämpa idag, men han gav sig inte utan kämpade på!  

Jag testade också att frispåra med Spajk, Dizni hade glömt en apport och den tänkte jag vi kunde hämta, bara lite på låtsas! Frispår har jag använt på Dizni för att hon ska känna att hon jobbar själv och för att få upp tempot lite, men Spajk har inte riktigt det behovet…. Men iaf, jag hade sele på, lade ner honom och kommenderade ”spår” och iväg for vi, jag springandes som en tok och han i galopp!! Han stannade och markerade var Dizni hittat första apporten, jag belönade bara verbalt och kommenderade spår igen, och i galopp fortsatte vi genom skogen, han spikade vinkeln jättefint och fram till den missade apporten, där fäller han typ benen i luften och landade liggande vid den fiiiiina gröna vattenslangen, jag kom flåsande efter och hojtade ”varsågod” och sen lekte vi en stund 🙂 Känns ju gott att veta att han kan spåra i galopp om det skulle behövas 😉

Ja, nu kom det två inlägg på två dagar, kors i taket 🙂

På återseende!

PS. Tack för alla hälsningar, jag blir jätteglad!! DS.

En reaktion på “Filmtajm och lite reflektioner…

  1. Anonymous

    Hmm jag minns när han var mindre och du trodde då att han inte skulle kunna spåra. 😉 Men han är så himla duktig, och det är DU som har lärt han. 🙂

    Grattis igen !!

    / Camilla & Yoda

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *