Ledarskap?? Fröken?? Ett lite filosofiskt inlägg….

Hhmm, ett filosofiskt inlägg!? Ett icke-hundrelaterat inlägg!

Om ledarskap, tror jag? Eller nått i den stilen i alla fall….

Hur många ledare hur DU stött på genom åren? Vad är det som gör att du minns den?

Har det varit en ”fröken” eller en ledare inom föreningsverksamhet? Är en fröken per automatik en bra ledare? Alla minns vi väl vår första fröken? Jag hade olika fröknar, men en hette Irene, en hette Bitte och sen på mellanstadiet fick vi Gudrun, alla tre damerna med sina små egenheter 🙂 Fast när man gick i skolan var det ju inte så mycket funderingar kring varför, det var mer ”men hon är snäll” å så var det inte mer med det. Men nu i vuxen ålder funderar jag en hel del om VAD det är som utmärker en bra ledare?

På en fest i helgen kom jag att prata med en kille om just ledareskap. Vi hade en kort men tankeväckande diskussion om vad det är som gör en bra ledare. Jag är ju av den åsikten att vissa människor har ”det” inom olika ämnen, ex hunddressörer som Frida Wall’en och hon har ”det” inom hund. Alla hundar som passerar genom hennes läror blir bra! En gammal lärare till mig Britta Brugge, hon har ”det” för att kunna inspirera. Men VAD är det som gör att dom har just ”det”? Jag har ofta funderat på vad det är som gör att jag minns just dom? Jag tror att jag har en gemensam röd tråd, men jag är inte säker!

Men i vår diskussion sa han att om man bara kommer på vad det är som är just ”det” så kan vem som helst bli ledare! Intressant! Vad är det som gör att vissa har ”det? Jag fick frågan om vad jag gör för att leda och ”äga” ett rum eller ex. gymnastikhallen. Genast började jag fundera…..

Att vara fröken/lärare är ju att leda, också undervisa, men i huvudsak leda, leda mot kunskapsinhämtning, leda mot sunda värderingar som leder till personlig utveckling….
Men vad gör jag? Hur gör jag? Leder jag kidsen? Hur gör mina kollegor? Vad är det som gör att jag ser just dom som mina förebilder? Vad har jag för förebilder?

Faktum är att de allra flesta förebilder finns inom den ”gröna” världen…. Där kan jag sätta fingret rätt bra på vad det är som gör att jag ser dom som förebilder, det är:
1. Tydlighet
2. Kunskap
3. Förmåga att kombinera detta i en bra mix.
Men i viss mån pratar vi ju lärande under plikt, skulle deras ledarstil och undervisande fungera i skolan? Nja…. jo, ja, lite annorlunda men klart att det skulle funka! För mig är det solklart, en ledare som svamlar, är dåligt påläst får mig att tappa intresset fortare än kvickt…. Förläsare som läser innantill, bläääää! Eller folk som har en pdf, scrollar neråt och läser valda lösryckta delar ur dokumentet…. har stött på båda typerna!

Men i den civila världen då? Klart att tydlighet och kunskap är viktigt där också, men också förmågan att entusiasmera och inspirera! För hur intressant jag än tycker att det är att knyta skridskor så måste jag kunna få mina små adepter att dela min entusiasm över att lära sig knyta skridskor eller vad vi än må syssla med. Klart att ledare i grönt brinner för deras specialämne, men är det undervisning under plikt så är det… Det finns ju inget annat val än att lyssna… I skolan är det så himla viktigt att entusiasmera! I det gröna tror jag att entusiasmen stavas ”kulor och krut” 😉 Om man inte är en reflekterande kunskapstörstande lärare förståss, som utvärderar och kritiskt granskar de ledare som leder oss!

Jag fick också frågan om vad som är utvecklande för mig som ledare, är jag ledare? hur utvecklas jag? Jag fick frågan just av Ledaren, hur utvecklas du? Jag svarade typ att just sånna som du utvecklar mig, du gör saker som jag tar till mig, jag lägger till det i mitt sätt att leda, förändrar mitt sätt att leda och då har jag utvecklats! Plättlätt! Eller?? Givetvis fick jag en motfråga: Men hur vet du hur DU är som ledare? Nja….jo…jag har väl på ett ungefär en bild av hur jag fungerar…. typ… Ledaren med stort L sa, ja, nu är ju inte alla lika reflekterande som du, men om alla vore det så skulle det vara bra 🙂

Jag utvecklas genom att reflektera över mitt ledarskap, en egen analys och utvärderande av mina lektioner, jag möter ledare som i mina ögon är bra, jag plockar ”russinen ur kakan” och förändrar mitt sätt att leda och hoppas att det leder framåt! Jag har ju bara jobbat i drygt 1 år som utbildad lärare och jag är fortfarande mest fokuserad på just ledarskap, kunskapsinhämtning är såklart en mycket viktig del av läraryrket, men minst lika viktigt är att vara en tydlig ledare i klassrummet, gymnastikhallen eller fritids!

Jag möter ju inte bara bra ledare, jag möter ledare som jag tänker ”å herregud, hoppas för mitt liv att jag aldrig blir sån”…. har också inträffat i ”gröna världen”… Så det är ömsom vin ömsom vatten 🙂

Tänk om alla fick chans att diskutera just ledarskap, att vrida och vända på begrepp och framförallt låta sig ledas av andra och faktiskt reflektera över vad som sker i en ledares närvaro, vilka leder, på vilket sätt och varför? Jag försöker fundera över mig själv, att göra nån sorts utvärdering av mig själv, utvärdera, reflektera och utveckla!

Bland mina kollegor har jag solklara förebilder som står för det jag inte har… ett tydligt lugn som funkar utmärkt, jag är lite mer sprallig och funkar inte alltid sådär jättebra i grupper som lätt ”går igång”…. Jag vill gärna sprida skratt omkring mig, ses inte alltid med så blida ögon i den ”gröna världen” där ska det vara strikt och mottot ”en tyst grupp är en bra grupp”…. jag är inte av samma motto, en ”lågmäld välfungerande grupp är en bra grupp”… nåja, nu drog jag det till sin spets, men ni fattar va??

Men för att sammanfatta mitt svammel så kan jag väl säga att tydlighet, kunskap och entusiasmeringsförmåga är saker som får mig att lägga en person i ”god-ledare-facket” 🙂

I entusiasmeringsförmåga lägger jag också begrepp som att ”se och bekräfta” de som blir ledda, självklart mår jag bra om jag får creed för det jag gör! Eller? Hur många ledare minns du som goda ledare om du utan anledning blivit tvärsågad? Visst att man kan bli tvärsågad men då lär man ju också få verktyg att bygga upp med igen! Jag har blivit sågad, och uppbyggd!

Notera nu att jag inte någonstans skriver att jag är en bra ledare, jag utnämner inte mig själv till nån ledare av guds nåde, men det faktum är att mina lektioner funkar, inte alltid klockrent, men kidsen gillar mina lektioner och jag skrattar tillsammans med kidsen varje dag, för mig är det ett tecken på att de trivs!

Jag skulle kunna skriva spaltmeter om ledarskap och ledare, goda ledare och dess fördelar, dåliga ledare och dess egenskaper…. men jag tror det räcker!

Men fundera över vilka ledare du mött, fundera över varför du minns dom och inte minst, säg det till dom!

Tjing!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *