FMM 15

Nu var det ju ett tag sedan FMM gick av stapeln…. det var ju i september och här sitter jag i januari och ska komma ihåg!? Tror bestämt jag måste bli bättre på att uppdatera!

Redan förra året hade jag ett ”lyckoarmband” på mig med ”dalpilarna” som jag fotade på olika ställen längs resan, så varför inte köra samma sak i år? Så på en del bilder är armbandet med, på vissa är det inte med, men jag tycker det är lite festligt 🙂

I år gick ju FMM av stapeln i Tånga Hed utanför Vårgårda, en liten nätt bit att åka, särskilt som jag skulle åka via Maja och Kenneth för att lämna av Dizni!

Såklart var jag tvungen att äta! Middag intogs på Max i Örebro! 

När jag, sent omsider, kom fram till Tånga Hed möttes jag av denna syn, gissa om det pirrade lite i magen!?!?

Jag hade bokat ett enkelrum, skönt att få ett eget krypin!   

På plats i Tånga Hed fanns redan ett gäng goa människor! Så efter en god natts sömn var det lite lydnadsträning med Yvonne som chef över oss lite virriga deltagare! Yvonne har ju en liten söt kelpiefröken som heter Lipz!
  

Lipz är väl egentligen inte sådär överförtjust i Spajk, men med lite övertalning så går det att samsas på bild!

Sin dåliga vana trogen så hittade Spajk nå äckligt guck att rulla sig i…..så då fick det vackert bli ett bad! 

Här är vi på väg till invigningen!

Det är inte så många kelpie med…. i Boden förra året var vi tre, i år bara två! Ewa-Maria Helander och Zathungens Ezz On Top var vår rasfrände under årets FMM.

Efter invigningen var det lottning och middag…ärtsoppa och punch, såklart!

Som vanligt fanns det bra och dåliga startnummer… numren mellan 14-19 hade 3 moment på lördagen och bara ett på söndagen, resten av alla ca 30 startnummer hade två moment per dag, gissa vad jag drog??? Jo, såklart ett av dom som hade den lite mor ojämna fördelningen. Nu gör det oss inte ett dugg, men det hade varit skönt att ha det lite mer jämnt fördelat. Vi skulle alltså börja med spår, sen lydnad och sist på dagen uppletande för att sen på söndagen ha patrulleringen kvar. 

Det fanns en jättebra uppdatering av resultaten under dagarna, även om bilden är lite suddig så ser ni att vi ligger på tredje plats just där!
  

Vi började som sagt med spåret, vi hade ju tränat detta med bakspår till förbannelse kändes det som….. men det lönade sig och vi hade 499 av 500 möjliga på spåret! Det var några få av ekipagen som lyckades med så höga poäng, så det var lite häftigt!

Lydnaden gick ”sådär” enligt mig, vi landade på 174 av 220 men om jag minns rätt så var det typ 3-4 bästa lydnaden, så det får jag vara nöjd med. Det är lite märklig känsla att köra lydnad i uniform!

Vi avslutade med uppletande som var jättesvårt och gick i knähögt gräs på äng…. Den som hade bäst hade 8/8 och det var den som vann hela FMM…. vi lyckades hitta 2 föremål och fick bara en 5:a i betyg och jag var såklart besviken. Men med facit i hand så var det knappt hälften som ens fick betyg så det får jag också vara nöjd med. Vi var ganska trötta och nöjda när vi kröp till sängs, vi låg ganska bra till inför sista dagen då det var dax för patrullering.

Men tävlingen är inte slut förrän den är slut….. vi hade varken ljud eller vind med oss från stigen vilket såklart känns surt när vi hade gjort en bra tävling fram tills dess!? Enligt domarna hade Spajk markerat vindfiguranten, men inte så mycket. Jag fick dock väldigt mycket beröm för min taktik vilket alltid känns kul! Synd bara att vi inte hade med oss markeringarna 🙁

Som sagt, upp som en sol, ned som en pannkaka kan man väl säga, hade jag bara markerat vindfiguranten hade vi landat på 5-6 plats istället för den 21:a plats vi slutade på.  

Men jag gläds med årets segrare Mats Andersson från Gävleborg, aldrig har en segrare varit så värd sin seger!! En underbar glädjespridare som alltid har ett gott råd och ett vänligt ord över! Han och hans sambo Yvonne tog så väl hand om mig, såg till att jag fick mat och att jag var på rätt plats vid rätt tillfälle, tack för det!

Annars kan årets FMM sammanfattas med ett ord; kamratskap! För de människor jag valde att omge mig med är så härliga att umgås med, ärliga och prestigelösa!

Denna gång gick inte resultatet som jag kanske önskat, men det är mycket som ska stämma och för oss stämde det inte riktigt denna gång. Att bara vara där är en bedrift och jag är så stolt över att representera min klubb Nedansiljan och att förhoppningsvis visa att kelpien är en allroundhund som kan användas till allt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *