Hänt sedan sist?

Ja, det kan man ju fundera på?

Vi har tävlat en del, såklart! Men utan någon större framgång…… Målet för året var ju att bli lydnadschampions innan året var slut, men nu när halva året har gått så börjar jag inse att det var lite väl orealistiskt! Just nu känns det som jag är nöjd bara jag får ett enda förstapris i eliten!!

Alltid är det något som strular, men det är olika saker varje gång! Hade det varit samma sak som strulade på varje tävling hade det ju varit enkelt att laga, men när det händer de mest oväntade saker på tävling, ja då är det svårt att sätta fingret på vad som ska rättas till!

På en tävling ställde han sig upp i rutan, vilken han aldrig gjort på träning! I dag tappade han apporten på dirrigeringsapporteringen!? Hur lätt är det att träna på dessa oväntade saker????? Idag hade vi tre stycken 5:or i betyg men landade på 246,5 poäng, så idag kände jag verkligen att det var inom räckhåll! Men som sagt, det håller inte att tappa apporten eller att slarva i vittringen.

Men som den siffernörd jag är har jag tagit alla våra tävlingar under 2016 och räknat ut att om jag samlar ihop alla de bästa betyg så landar vi strax under 290 poäng! 286,5 för att vara exakt, så vi ska bara se till att sätta alla moment under samma tävling 🙂 ”Ska bara”….. känns ganska avlägset just nu! Men skam den som ger sig!

Under våren har jag rannsakat mig själv och mitt tävlande, funderat på om det värt att fortsätta? Har varit rätt nere stundtals och övervägt att ge upp lydnaden helt och hållet när vi uppenbarligen tränar så fel! Men så ibland kommer dom där ljuvliga träningspassen där allt bara funkar! 10:orna på tävling trillar in och hoppet tänds igen.

Jag är full av beundran för alla som har en lydnadschampion hemma, eller som har tränat sin hund så väl att dom ligger på en stadig nivå runt 256 poäng eller över! Jag vill också vara där!!!

Nåväl, det får väl bli med nästa hund…..

Annars så har ju våren övergått i sommar, jag har jobbat med församlingens sommarkollo under 3 heeeeeeelt ljuvliga veckor! Nu blir det slutspurt inför semestern, som jag har bestämt ska innehålla massa härliga dagar av hundträning och myspysumgänge med träningsgänget! Det ryktas visst att det ska färdigställas någon form av förråd också, men vi får väl se 😉

Nu är det dax att krypa till sängs, i morgon kör vi ett bevakningsDM i distriktet, håll en tumme eller två för mig och Spajken!

Taklagsfest och granatkastarförevisning! 

Bygget går vidare! Det är roligt att det går relativt fort ändå, det syns ju att vi gjort något varje gång vi åker hem. Vi kan ju såklart sova kvar, men det är skönt att komma hem och duscha, plus att vi nästan varje dag måste köpa något till bygget. Sen är det skönt att vakna i ett varmt hus som har lite moderniteter i form av rinnande vatten 🙂

Idag var det alltså dags för takstolarna, vi funderade på varför det heter takstolar?? Å varför i hela världen heter det hammarband? Det är ju ingen som sitter på takstolarna? Å hammarband är ju heeeeelt ologiskt? Man slår ju inte i en enda spik i dom? Kan det inte helt enkelt heta ”regel”? Eller balk? Nåväl, jag får ju en ny fin vokabulär, hammarband och takstolar lärde jag mig när vi bytte tak förra året, men trossbotten är nytt ord för mig! Syllpapp och takpapp är inte samma sak har jag också lärt mig, syllpapp är tjockare, men det är samma sak, typ, fast ändå inte 🙂

Man kan ju säga att vi hundförare har ett eget språk, plättlätt att förstå för den invigde, samma sak med snickerispråket! Det är ju så mycket lättare att säga ”trossbotten” än ”en skiva man lägger i regelverket för att lägga isoleringen på” Ja, ni förstår vad jag menar 🙂

Första takstolen på plats! Gick så enkelt att vi trodde det var något lurt….


Andra takstolen uppe!

Tjohooooo! Alla takstolar uppe! Då är det taklagsfest!
Wikipedia skriver såhär om taklagsfest:
En taklagsfest (synonym: taklagsöl, i Skåne resegille) är en traditionell fest med sitt ursprung från den tid då man tog hjälp av grannar för att bygga sitt hus. Man tackar dem som byggt genom att hålla en stor fest då taklaget är på plats, det vill säga när takstolarna rests och takåsen har lagts. Festen kallas också taklagsöl, till den gamla bemärkelsen av ”öl”, gille, kalas.

En taklagsfest ska enligt traditionen markeras med att man pyntar det nybyggda taklaget, oftast med en krans eller flagga på en gavel. Festen kan hållas uppe vid takbygget, men kan lika gärna hållas på marken eller på någon helt annan plats.

Nu hade vi varken grannar på plats eller utsmyckning av takåsen, om man ska vara riktigt ärlig så var vi väl inte helt klara, för takåsen var inte på plats… Men strunt samma, vi firade lite ändå 🙂

Titta, visst är det vackert???????

Även om hundarna blir skönt trötta av att vara på Åsen så fick dom idag lite aktivering men ”bollen” lite godis i bollen och dom håller sig sysselsatta en stund. Det går utmärkt att köra utomhus, över både lingonris, blåbärsris och kottar!

Efter takstolarna skulle det på nån konstig ”papp” den tog en stunds googlande innan vi visste vad som var upp och ner, texten uppåt eller neråt? På golvet stod det i alla fall ”denna sida upp” så där visste vi ju vad som var rätt, värre med pappen… Men vi tror vi gjorde rätt!

En selfie från stegen! Frisyrtid bokad på måndag, jag vet att det ser bedrövligt ut just nu 😉 

Idag var det halvdag på Åsen! Eftermiddagen skulle ägnas åt grön verksamhet och studiebesök på granatkastarplutonen (grk). Spännande! Vi åkte tgb11, Dizni har en skön inställning till att åka fordon, hon lägger sig och lugnt vilar sig igenom resan, hur cool som helst! Det är ju en av hennes största styrkor i livet, det är inget som bekommer henne i miljösituationer. Helt oberörd och visar aldrig rädsla eller blir ängslig, hon har ändå varit med om en hel del och finner sig lätt i alla miljöer, så himla skönt!

Spajk däremot……var inte helt tillfreds med att åka tgb…. Han kom inte riktigt till ro utan for runt, än hit, än dit. Lugnast var han när han fick vara nära antingen mig eller Nicklas. Sitta i knät eller sitta nära på sätet bredvid. Vi har helt enkelt tränat för lite!

Det märktes att han var trött…. det som inte syns på denna bild är att det står ca 50 personer tätt runt omkring oss. Han är dock ganska ointresserad och har helt sonika somnat!

GRK är alltså granatkastare, dom kastar helt enkelt granater, rök eller spräng och orsakar stora skador där dessa granater slår ner. Just denna vecka övar grk skarpt på fältet i Falun. Men nog tusan kan inte folk hålla sig borta??? Senast igår var det inslag på nyheterna om att folk gått in på fältet, fattar inte folk att det är livsfarligt att vara där när det är övning??? Här finns inslaget på svt.se

Nåväl, dessa små pjäser låter ju en del, ingen fara för våra hundar, men när granaterna slog ner knappa 700 meter ifrån oss, då tyckte Dizni att det var dags för lekinviter, lite studs och skäll! Så kan det gå om man är 10 år och tycker skott är jättejättehäftigt….. Hon har ju de sista åren blivit lite skottpositiv och tycker att skottlossning är häftigt och reagerar genom att bli tossig och studsig, skottpositiv helt enkel. Inget jag tänker lägga massa träning på, men jag inser ju att när en stabil hund som Dizni slår över och blir skottpositiv, då inser jag hur otroligt lätt det är att få mer tempererade hundar att slå över! Jag som alltid fnyst lite åt det och sagt ”äh, det är en dressyrfråga” men det kräver oändligt mycket träning för att komma tillrätta med problemet. Det är ju helt och hållet mitt fel, jag har inte varit uppmärksam på hennes reaktioner vid olika situationer.

Nåväl, dagen har varit kul! Nu laddar vi för ännu en byggdag och förhoppningen är att taket blir helt klart i morgon!

På återseende!

 

Åsen, dag 2

Dag 2 på vårt förråd…. Enligt leverantören skulle det ta ca 4 dagar för oerfarna att resa förrådet, nog för att vi snickrat en del, men jag kategoriserar oss ändå som oerfarna snickare, så jag tror det tar MINST fyra dagar! Men döm om min förvåning när vi idag faktiskt lyckades lägga trossbotten (åka och köpa mer trossbotten) lägga isolering i golvet, lägga innergolv OCH resa alla fyra väggarna!?!

Idag var det finväder, så fina fröken trivdes utmärkt utomhus!

När vi kom i morse såg det ut såhär……. Bara ett regelverk för golvet

Spajk är ju en skön kille 🙂 Spelar ingen roll att Nicklas kör cirkelsåg rakt över huvudet på han, han ligger där ändå!

Tar tar sig!!! Trossbotten och isolering nästan på plats!

Trött Spajk…..

Lika trött Dizni…..

Äta bör man, annars dör man!
Lunch! En favvo….. gräddstuvad pyttipanna 🙂 Det är lite trixigt att laga på gasolspis, men det går!

Jag fick nitlotten att vara chef över isoleringen…. men jag tror vi fick en ”kli-fri” variant?? För det kliade då inte ett dugg! Jag var i och för sig väldigt noga och försiktig! Jag minns med fasa barndomens gula gullfiber som ju orsakade värsta kliattacken bara man närmade sig den?

Cirkelsåg är bra, men om batteriet tar slut är det bara att handsåga….. Vi hann nästan lägga hela innan batteriet var slut, men ändå såååååå drygt att handsåga. Det tar ju såååååå låååååång tiiiiiiid att handsåga!

Även om vi jobbar hårt så finns det tid för lite vila också!

Vy lite från ovan!

Nu ser Åsen ut som en byggarbetsplats…igen… tänk om vi någon gång, bara en sommar, kan få njuta av allt fina! Fast det är ju ruskigt kul att hålla på 🙂 Men kanske nästa sommar, då har vi inget stort projekt vad jag vet! Men det hinner vi väl komma på…. det är ju långt dit.

Spajk ser ju helt trött ut???!!!!?? Vilket han i och för sig är, det tar på krafterna att bygga förråd! 

Som sagt….. vila hinner vi också!

Jag vilar dock INTE, det blev stopp i produktionen p.g.a. batterihaveri, så jag inväntar bara nästa skiva för att limma och skruva 😉
img_6628.jpg

Men medans jag väntar, i tron om att Nicklas kämpar på, så tar han SELFIE´S????!!!!! 
img_6627.jpg

Okej, att köpa förråd i byggsats är ju plättlätt… det man kanske inte tänker på är att det väger MASSOR när det ska resas!! Nicklas ”råkade liksom i förbifarten” igår nämna att han kanske inte trodde jag skulle orka bära och resa väggblocken… Så det var med lite skräck i blicken jag fattade tag i första väggblocket för att bära iväg det, men tjo då! Såååååå himla tungt var det inte 🙂

Det kom på plats och allt var frid och fröjd! Fin snedsträva också för att säkra upp så inte nästa långa väggen skulle tippa utåt.

Men då jäklar tog det stopp! Jag ORKADE inte lyfta det!? Nu är ju långväggen nästan dubbelt så lång som kortsidan, men ändå! Kris och panik…. Det var mest händerna som inte orkade utan fingrarna bara tappade all kraft 🙁 Men vi fixade en finfin liten bärsele av spännband 🙂 In under väggblocket och vips så gick det! Eller nåja… det var väl inget enkelt ”vips” direkt… Det var riktigt riktigt tungt och jag har aldrig tidigare i mitt liv lyft något så tungt! Jag har alltid haft en stark rygg, men idag var det nära att det inte räckte! Jag fastnade på väg upp och blev stående med ryggen som en ostkrok… varpå Nicklas med värsta löjtnantskommenderingen sa ”RÄTA PÅ RYGGEN!!!!” Å tänka sig, då gick det bra 🙂 Så vi stapplade iväg de 15 meter väggen skulle flyttas, över lastpallar, stock och sten, rätt som det är säger Nicklas ”du ser stark ut”??? IDIOT tänkte jag och sa med värsta 1:e sergantstämma ”TYST!!!” och sen sa vi inget mer förrän väggen hade kommit etapp 1 av sträckan och låg på golvet i förrådet…. då bröt vi ut i värsta fnissattacken 🙂


Men upp kom väggen, även om det var tungt! Fina bärselen i framkant på bilden.

Inte bara cirkelsågen tog slut på batteri…. även skruvdragaren, så fick vi vackert handskruva! Det tog låååååång tid…. För det var ju inga korta mesiga skruvar direkt.

3 av 4 väggar på plats, då var jag rätt trött och hade lite lagom gnäll-ont i armarna, är ju inte riktigt van att lyfta ett par hundra kg förrådsväggar!?!

img_6619.jpg


img_6620.jpgMen jodå, efter sju svåra år och både blod svett och tårar så är nu alla väggar uppe!

Det blev inget mer gjort idag, vi plockade ihop, gjorde ”paket” av förrådet innan vi körde hemåt, MYCKET nöjda med dagen!

Från att bara ha varit en grusplätt i går, så står där nu ett litet förråd! Tänk vad vi kan 🙂

Tillsammans är vi starka!!!

Åsen….och dess förråd!

Efter sju svåra år, vilka jag inte ens tänker berätta om för det är en heeeeeel historia i sig är hur förrådet har transporterats från Härnösand till Åsen…. Dessutom finns inga bilder på den äventyrliga resan, så detta får bli en historia som börjar fr.o.m. NU!

Förrådet i sig är som sagt inköpt strax norr Härnösand och i modell ”byggsats” ligger det nu på Åsen och väntar på att byggas.

måååååååånga delar är det!


Spajk har såklart hjälp till…… Fast han grävde lite både här och där och inte alltid där han skulle…..men söt som socker!


Murklor! Finns på tomten! Hämtas av den som vill 🙂

Spajk är ju en påhittig kille….. så jag blev inte särskilt förvånad när jag kom ut i köket och hittade Spajk uppflugen i köksfönstret!?!?! Nu står ju visserligen pallen lämpligt placerad under fönstret, men ibland undrar man ju hur han tänker? OM han tänker alls….. 

Ibland ledsnar Spajk lite på oss när vi bara bygger och bygger….. 

Det blir en del mätande och räknande för att få alla 9 plintar i rätt höjd och på rätt plats! 

Kommer det regn är det bara att ta skydd, vi tar på oss regnkläder och Spajk lägger sig under bordet, smart kille!

Här har lecablocken kommit på plats, de ”ska bara” vägas in… De som fått en liten sten uppepå är klar och ligger både på rätt plats och på rätt höjd!

Vi mätte och mätte och mätte….. stötte på problem när vi korsmätte och fick tänka till både en, två och tre gånger innan vi kom på hur vi skulle få romben att bli en kvadrat, men skam den som ger sig! När vi bestämde att det var rakt nog skilde det 1 cm när vi korsmätte… så då sa vi ”lite snett är också rakt” 🙂

Här ligger hela golvsegmentet på plats! Ska bara in lite trossbotten, isolering och ett innergolv, sen reser vi väggarna i morgon!

Plastat och klart för natten, nu kan det regna hur mycket det vill, för nu är det torrt i morgon så vi kan fortsätta. 

I dag har det gått över förväntan, så vi får väl se hur det blir i morgon…. Vi har en ständig följeslagare så fort vi ska göra något, han heter visst Murphy och brukar ha ett och annat att säga till om!

Om någon undrar var fröken D höll hus så var hon inne….. hon äter typ precis ALLT ute och det brukar inte bli så bra.

Tack och hej, leverpastej!

#fjärrdirrigeringmedbetyg10

Mer film!

Nicklas sa till mig här om dagen, ”men shit, din blogg är sååååå nördig”

Tack! Sa jag och blev mer peppad att lägga ut ännu fler nördiga inlägg 🙂

Har ju blivit lite inspirerad att redigera och skriva direkt i klippen också, så blir dom lite roligare att titta på!

Har kommit en bit på vägen och jag blir så imponerad av att han fattar så snabbt? Han är smart den lilla hunden!

 

Klippen heter ju logiskt nog 7, för att det är sjunde passet vi kör, och då 7.0 det första för dagen, 7.1 det andra och 7.2 det tredje, det är ju så logiskt så det inte är kloooookt!

Om ni undrar, jo, jag tränar alltid i kjol! typ….. eller inte! Sanningen är att jag fick en lucka i helgens kurs och hann hem för att köra en stund!

På återseende!

Spår!

Ja, vi sysslar ju inte bara med #fjärrdirringeringmedbetyg10, vi spårar ju lite också! Det är nog det roligaste som finns! Inte minst att se glädjen hos Spajk när selen kommer fram, han hoppar, studsar och far omkring som aldrig förr 🙂 Jag blir alldeles varm inombords när jag ser honom, så prilligt lýcklig!

Sök är visserligen kul, men inget går upp mot glädjen i Spajks blick när det är spårdax.

Filmen visar tredje spårtillfället för året, så det är ringrostigt som aldrig förr, men ack så kul att vara igång igen.

Som alltid när jag lägger ut filmer så bjuder jag på mig själv, några av er tycker säkert ”men vadå, det där är väl inte så bra, min hund är minsann bättre!” Det är helt okej med mig, men jag är nöjd och tror mig veta våra brister och förbättringspunkter. Sen finns det kanske någon som tänker ”men ååååååh, tänk om min hund kunde spåra sådär!!” Å då säger jag bara, kör på, för kan jag lära en hund att spåra, då kan alla det!

Sen har jag ju ett särdeles bra material i Spajk, och det finns ingen annan som han, men det finns hundar som är minst lika bra!

Jag lovar att jag gråtit över vårt spårande, i början av förtvivlan och ibland på senare år av ren pur glädje och lycka!

Som sagt, detta är ett av säsongens första spår, de två första var på asfalt så detta är första för året på gräsunderlag. Han jobbar fint, slarvar lite och blir springig på slutet, förmodligen för att han är lite trött.

Förra helgen hade vi KU med våra hundförare och då pratade vi passiv markering, vilket jag lovade att visa, och *tadaaaa* här är filmen!

Detta är alltså EFTER att vi spårat….men vid närmare eftertanke borde jag ju gjort detta INNAN jag gick spåret, men men, nu kan det bara bli bättre.

Men facit i hand så borde jag inte använt en boll utan något ”tråkigare” föremål, Spajk älskar bollar….. om jag haft ett tråkigare föremål hade han fokuserat mer på själva jakten och inte på föremålet. Han brukar inte sno föremålet utan vänta tills det blir ”levande” och far iväg!

Vi har lite att jobba på innan det är dax att ge sig ut på tävlingsbanan!

Tack och hej för nu!

#fjärrdirrigeringmedbetyg10

Sakta men säkert går det framåt! Men jag har kört fast lite…. för hur sjutton får man en hund som i nästan 6 års tid satt sig genom att flytta framtassarna att nu helt plötsligt börja flytta baktassarna? Hmmmmm, har testat lite och tror mig hittat ett sätt, men vi får se hur det går.

Jag har själv sökt på youtube efter klipp men inte hittat något riktigt bra, men så frågade jag allsvetande fb om råd och fick tips på filmklipp, där visades bl.a. detta!

Att kunna ta godis från tassarna utan att flytta dom, syftet är ju att kunna röra kroppen utan att röra tassarna d.v.s. kroppskontroll! Inte alls svårt sa Spajk 🙂 Men ganska kul!

Jag har också ”döpt” rörelsen att stå på plankan till ”Frys” som är vårt nya kommando för stå, hittills funkar det bra. Vad jag gillar är hans energi när vi tränar, han försöker och testar vad som är rätt vilket i sig är positivt och kommer ge honom en positiv och energisk minnesbild av momentet, tror jag i alla fall!

Jag har kört några pass utan att filma, nu har han en fin planka att stå på och det fattade han minsann toksnabbt! Så nu kör vi på den, stabilt och halkfritt. Testade igår att byta miljö och köra ute och det gick bra, både att stå och ligga med tassarna på plankan.

Tack för alla glada hejarop! Jag är fylld av hopp och tror detta kommer bli så bra när det är klart!

Tack för nu!

#fjärrdirigeringmedbetyg10

En kort stund varje dag! Vi provar oss fram….

Kära Nicklas frågade varför jag vill att han ska stå på något, för mig känns det som att det blir tydligt för honom att han ska vara statisk i sina framben.

Det går ju ”sådär” bra!? Nu vet han ju att han ska stå uppepå ugnsformen, men nu då?

Här testar jag ju att säga ”sitt” vilket inte var så smart… För det gick ju inte och det är ju inte heller det kommando jag tänkt använda! Så jag gav snabbt upp det och fortsatte nöta att han ska stå stilla.

Provar att flytta mig lite…..

Försökte ju få honom att lägga sig ner, men då flyttar han runt tassarna, jag måste nog hitta något som inte är så halt!

SIsta filmen är lång! Men jag provar att byta ”sak” till en ihopvikt bordstablett, men då fattar han inte riktigt att han ska stå på den, så det gav jag snabbt upp! Sen övergav jag också klickern lite för att hjälpa honom förstå att han ska göra något mer än att bara stå på formen. Det blir ibland bra, ibland dåligt! Men några fina skiften blir det, det syns tydligt hur han halkar omkring på formen så med något strävare under tassarna blir det jättebra!

 

Tänker mig att skiftet ligg/stå är enklast! Så med något strävare under tassarna så ska nog polletten trilla ner vilken dag som helst!

KU – hund!

I helgen har vårt fjärrdirrigeringsprojekt legat i vila, det är ju viktigt att vila för att befästa kunskap!

Jag har i stället ägnat mig åt våra hundförare i bataljonen och körde ihop med min vapendragare Maggan KU-hund (Kompletterande utbildning) med start i fredags kväll och avslutade i eftermiddags!

Vilket gäng hundförare! En sån härlig energi och engagemang 🙂

Fokus låg på, passiv markering, hårda spår, sök i byggnad och ”triangeln”

Fredagskvällen började med lite ”lära-känna” övningar då vi är en del nya med i gänget. Vi har en otroligt förmån att få vara på ett nedlagt sågverk i Linghed, ett helt gigantiskt område avspärrat och tillgängligt för oss, det är så himla lyxigt!

IMG_1709
Maggan visar passiv markering med sin hoffe Banda

IMG_1735
Det bor en ”Kurtan” i Maggan 😉

Förutom ytorna utomhus och de nedlagda gamla sågbyggnaderna så har vi tillgång till fantastisk markservice med mat och fika. Vi har fått både våfflor till frukost och dessert till lunch! Vi har tillgång till kvarter, så vi sover varmt och skönt inomhus, lyx!

IMG_1750
Vi körde hårda spår, fast om man bara ser bilden så kan man ju undra vad vi håller på med????

IMG_1751IMG_1765

Vi övade lite ”triangel” med fina collien Eros! En riktigt cool hund! Han har hur många utställningstitlar som helst OCH är tjh i hemvärnet!

IMG_1774 IMG_1796 IMG_1800

Triangeln innebär att göra ett moment hunden kan, men att lägga på störning i lagom nivå för att hundföraren ska bli säkrare på vad hunden kan och var det finns möjlighet till vidareutveckling!

Jag kom hem från jobbet i fredags och var allt annat än sugen på att kasta mig iväg, men när de första hundförarna dök upp och bara sprudlade av energi så var det lätt att ladda om och köra på! Ett gäng människor med helt olika bakgrund men med ett gemensamt intresse, våra hundar i hemvärnet! Det är så rackarn´s roligt!!

Nu laddar vi stenhårt för nästa helg i maj!

#fjärrdirigeringmedbetyg10 – ett steg på väg

Ja, nu rackarns är vi på gång!

Jag lägger upp hela filmerna, med alla tokigheter och felaktigheter jag säkert gör. Men jag tror att vi hittat ett sätt som funkar för Spajk och mig när det gäller klicker. Han är ju väldigt lite klickad egentligen, så det är kul att han svarar så positivt på det. Men jag får verkligen bita mig i tungan för att inte prata med honom, eller hjälpa honom! Men kul är det, och det visade sig ju att det är så rackarns lätt att belöna fel beteende, d.v.s. krafs med tassarna istället för att stabilt stå uppepå skålarna!

Som sagt, konstruktiva tips mottages tacksamt! Både på metodvalet och på min klickerteknik!

Fast vår väg började lite krokigt om man ser till de första filmerna, det var svårt sa Spajk och i sanningens namn så var jag väl inte heller så vältajmad med klickern heller….

Ungefär 3 minuter in i filmklippet är mitt tålamod slut…. Där syns tydligt hans ovilja att kliva på burken, detta är något som finns i hans liv, att kliva på konstiga saker är inte kul. Han går gärna på olika underlag och tycker inte det är läskigt! Gallergolv eller hala underlag är inga problem, men just när det är lite struktur på underlaget så blir det lite lite läskigt. Han är överlag ganska rädd om sina tassar.

Nåväl, efter detta klipp gav jag upp skålarna…. Det är helt enkelt för svårt!

Jag letade igenom huset och hittade ett lock till en kylväska som visserligen hade lite struktur ovanpå, men ändå stabilt och bra, vad jag inte tänkt på var ju att luften som pressades ur locket när han klev på det skulle pysa ur med ett ljud som lilla Spajk tyckte var väääääldigt intressant! Hur söt som helst!

Han snappade ju att han skulle stå på locket väldigt snabbt, så det var bara att hitta något nytt! En ugnsform fick bli nästa steg, inga större problem där heller.

Han har ju fattat sambandet, så nu är det bara att se till att han har tyngden på framtassarna innan det är dax för nästa steg. Det är så kul 🙂

Tack och hej, leverpastej